Inlägget är skrivet: ♥ I Kategorin: A Thousand Miles From Happiness ☑

16 - I WON'T HURT YOU

 
Previous: "Så lat", viskade Justin. Han lutade sig en bit framåt och jag gled sakta ner i hans knä. "Blunda", sa han försiktigt. Jag såg på honom under en kort stund innan jag gjorde som han sa. "Gapa", viskade han när han såg att jag blundade. Jag öppnade munnen lite och han pressade ett popcorn emot mina läppar. Hellre hade jag velat att det var hans läppar som vilat emot mina. Även fast vår kyss bara var en engångs grej så skrek mina läppar efter hans. Jag tuggade och sedan slog jag sakta upp ögonen. Då log han det där leendet som fick hela min kropp att fatta eld. Tänk om han visste vilken effekt han hade på mig. Jag gapade ännu en gång och han gav mig ett till popcorn. "Är jag din slav nu eller?" log Justin och pressade ännu ett popcorn emot mina läppar. Jag bara nickade och gapade ännu en gång.
 
 
 

Jag sneglade på Dezteny då hon gick ned för trappan. Hon log lite då hon la märke till min iakttagelse och sedan slog hon ner blicken och såg på sina fötter då hon gick ned för de sista trappstegen."Sovit gott, Dez?" smålog jag och lät min vänsterhand klappa till soffan några gånger som ett tecken på att hon skulle slå sig ner. Dezteny hade jobbat sent och sov efter hon kommit hem och hade inte vaknat förrän nu, klockan sex på kvällen. Hon nickade och ännu ett leende bredde ut sig på hennes läppar. Hon ryckte till då hon såg att grabbarna satt i soffan. Hon hade deras fulla uppmärksamhet då hon gick och satte sig bredvid mig. Hon såg skyggt på mig och en klump bildades i min mage. Då jag såg hur killarna såg på aDezteny knöt jag min näve så hårt som möjligt. Jag gillade inte sättet de såg på henne. Jag lät ilskan rinna ur mig då jag släppte ut den luft som länge tagit plats i mina lungor. Jag lät min hand glida upp och ner för hennes rygg i en lugnande gest. Hon tog ett djupt andetag och jag kunde avgöra att hon befann sig i en tryggare situation än tidigare. Dylan släppte inte Dezteny med blicken. Jag såg på honom, och om blickar kunde döda så hade han definitivt haft ett skott i pannan vid det här laget.

 

Jag kände hur hon pressade sig närmre mig. Tanken på att hon pressade sig intill mig för att finna trygghet fick mig nästan att känna mig stolt. Jag gillade att hon kände sig trygg med mig. Jag spände mina käkar så hårt att jag var rädd att bryta dem. Dylan såg fortfarande på Dezteny, jag såg åtrå i hans blick. Den jäveln. Det enda som hindrade mig från att spöa skiten ur honom var min stolthet. Och Dezteny. Jag ville inte se glimten av skräck i hennes ögon ännu en gång. "Ska vi sticka, Bieber?" undrade Matt. Jag ryckte nonchalant på axlarna. "Varför inte?" Jag kände hur mobilen vibrerade i min ficka och fiskade genast upp den. "Det är någon fitta med dolt", jag höll upp pekfingret för att tysta dem innan jag svarade.

 

"Bieber", rösten lät hes, men jag insåg direkt att det var Martinez. "Martinez", morrade jag. Jag lät min hand glida ner för Deztenys rygg, jag ville inte skada henne då ilskan tog över min kropp.

 

"Thompson om en kvart, vi har några saker att reda ut", högg han tillbaka. "Ses där, din lilla fitta", spottade jag la på. Killarna såg på mig i förundran. "Vi ska till Thompson." "Martinez, ska fan inte få förstöra en kväll till", morrade Matt innan han dunkade en näve hårt i soffbordet av glas. Dezteny ryckte till av dånet som susade i rummet efter smällen. Jag gav Matt en skrapblick innan jag hastigt reste mig upp ur soffan. Dezteny såg förtvivlad på mig. Jag stannade kvar då killarna lämnat huset. Jag ville prata enskilt med Dezteny. "Jag har några saker jag måste ordna", förklarade jag och såg henne rakt in i ögonen. Skit, hon såg så skör ut att det kändes som om hon skar en kniv rakt genom mitt hjärta. "Ska jag stanna här?" frågade hon oroligt. "Nej", svarade jag bestämt. Jag ville inte utsätta henne för fara. Och just nu sökte sig faran till henne, vilket betydde att det var fara då hon inte höll sig intill mig. Att utsätta henne för fara var det sista jag ville.Hon nickade.

 

 

Det hade börjat mörkna då jag drog ur nyckeln ur tändningslåset. Jag såg på Dezteny, strålkastaren på bilen mittemot skymde hennes vackr- sexiga drag. Vi satt ensamma i bilen. Jag kliade mig i nacken och tänkte på alla tusen sätt som jag kunnat bryta tystnaden på. "Du stannar i bilen", morrade jag och kramade om ratten hårt. "Visst", ryckte hon nonchalant på axlarna. "Dez, det är farligt", morrade jag och släppte ratten.

 

"Varför fortsätter du kalla mig Dez?" log hon. Leendet hon gav mig fick mig att vilja le tillbaka och det gjorde mig bara ännu argare. "Men förfan! Seriöst", jag såg henne i ögonen och tillslut nickade hon. Jag slängde upp bildörren och klev ut. Ett avlägsen ugglesång ekade i den lilla inhägnaden. Även fast solen än syntes i horisonten bar den kvar någon slags dysterhet. Jag såg ner på mina skor för att inte bländas av Martinez strålkastare. Jag svalde hårt och det starka ljuset upphörde och jag kunde se vad jag trodde var Jake, Nate, Tyler och även Ians konturer i mörkret. Matt och Hunter stod på varsin sida om mig. En vind smekte mig i ansiktet. Jag kände hur håret på mina armar reste sig.

 

"Martinez, Martinez, Martinez", suckade jag och konturen som jag trodde var hans klev ut ur mörkret. "Trevligt att träffas, Bieber." Jag lade märke till hur han osäkert höll sin pistol i sin högerhand. "Kan tyvärr inte påstå det samma", suckade jag och drog ut pistolen ur min bakficka. Jag höll den diskret bakom mig för att sedan överraska honom. "Du har någonting som tillhör mig", morrade Ian bakom Martinez.

 

"Min stora kuk?" skrattade jag. Jag såg hur han svalde och sedan såg bortom mig. "Vem är i bilen, Bieber?" log Jake. "Hon har inget med det här att göra", morrade jag. "Vem är i bilen?" upprepade Tyler som sedan skrattade tort. "Ta hit henne", flinade Jake som sedan tog ett steg framåt. "Jag är inte dum i huvudet", flinade jag elakt. "Ta hit henne", spottade Nate. "Hon har ingenting med det här att göra. Lämna henne ifred", morrade jag. Jag fingrade på vapnet i min hand. "Låt oss hälsa", fräste Jake och tog ännu ett steg framåt. "Bara ta ut henne, Bieber", suckade Matt. 

 

Jag vände mig om och började långsamt gå emot bilen. Jag öppnade bildörren och Dezteny klev ut. Hon gav mig en blick av förundran. Jag pressade hennes kropp tätt in till min och omfamnade henne. "Jag vet att du är rädd, men du måste lita på mig när jag säger att jag inte låter något hända dig." Jag kände hur hon nickade i min omfamning innan hon slets ut ur mina armar med en väldig kraft. En oväntad och plötslig rörelse. Jag såg hur Jake pressade hennes rygg emot sin kropp. Han vilade sitt huvud på hennes axel så jag kunde se deras ansikten. Deztenys bröstkorg hävdes upp och ner då Martinez pressade sin pistol emot hennes tinning. Jag stoppade ner handen i bakfickan och greppade tag i min pistol som jag sedan riktade emot Jake.

 

Ett lömskt leende spred sig över hans ansikte. "Ge oss det vi vill ha, Bieber", flinade Jake äckligt, "så kanske du får tillbaka henne." Han smekte hennes kind med baksidan av sin hand. Jag såg hur rädslan steg i Deztenys ögon. Jag lovade att ingenting skulle hända henne. Ingenting skulle hända henne. Jag skulle aldrig kunna leva med mig själv om hon blev skadad. Sedan höjde jag pistolen. "Borde jag vara rädd för dig?" skrattade han, hans vapen var fortfarande hårt pressat emot Deztenys huvud. Jag log, roat. Vilken typ av fråga var det? Vem som helst i hans situation skulle skita på sig just nu.

 

"Det borde du", svarade jag innan jag avlöste kulan emot hans ben. Martinez sjönk ner på knä i smärta innan han släppte Dezteny. Gruset under honom knastrade då han föll. Jake pustade ut i smärta, jag log i triumf. Om han hade ont nu då skulle han få vänta tills jag var färdig med honom. "Hoppa in i bilen, Dez", sa jag och såg i ögonvrån hur hon sprang emot bilen. Jag gick sakta fram till Martinez och sparkade honom i magen. Han hostade i smärta. Jag stod och såg på honom under en kort stund innan jag greppade tag om hans solbrända nacke innan han ställde upp. Sedan knuffade jag hans muskulösa kropp emot tegelväggen. Jag drog honom ifrån väggen innan jag knuffande honom tillbaka emot den. 

 

A KISS MAY BE GRAND BUT IT WON'T PAY THE RENTAL

 

"Jag skulle inte röra henne igen om jag var du." Jag pressade samman min käke, och ignorerade leendet på hans läppar. "Eller vad?" "Jag dödar dig", svarade jag med död i rösten. Då jag såg att han var på väg att svara greppade jag återigen tag om hans nacke , med all min kraft. Han började rycka i min hand, desperat för att jag skulle släppa honom. Jag skakade lätt på huvudet innan jag använde min fria hand och knöt den till en knytnäve och placerade den hårt i hans mage. Han flämtade högt i smärta. Jag rätade upp honom ännu en gång, höjde min näve och dunkade in den i sidan av hans sönderslagna ansikte. Jag kände de andras närvaro. Men jag vände mig aldrig om för att se, jag höll kvar mitt stadiga grepp om Martinez.

 

Jag pressade samma mina tänder i fullständig raseri. Jag grep tag i hans skjorta, drog ut honom från väggen och knuffade honom över till andra mörkt röda tegelväggen. Jag vände mig om och sökte genast efter Dezteny. Hon satt hopkrupen i bilen med armarna lindade runt hennes kropp. Hon skakande. Min blick mjuknade omedelbart. Jag såg på henne, jag hatade att se henne i det där tillståndet. Se henne så krossad. Ilskan bultade genom mina ådror. Jag lutade mig framåt för att bli hörd. "Nästa gång sitter kulan i huvudet på dig", viskade jag. Jag slog honom i magen igen och lät honom blodig glida ner på asfalten som gav ifrån sig ett ljud då hans skor gneds emot den.

 

Jag tog ett djupt andetag och lugnade ner mig tillräckligt för att försiktigt gå till bilen där hon satt och försökte finna sin normaltemperatur genom att gnida sina armar emot sin kropp. "Hur mår du?" viskade jag lugnande med vetenskapen om att hon var rädd. Jag lät min hand falla försiktigt på hennes axel när hon drastiskt ryggade undan från min beröring och vände bort huvudet från mig. En sorg sköljde över mig likt en våg. Hon var rädd. Rädd för mig. "Jag kommer inte skada dig", mumlade jag."Jag skulle aldrig någonsin skada dig." Allt jag ville göra var att hålla henne nära och lova henne att allt skulle bli okej. Jag ville se till att hon var okej och ta henne hem där hon var trygg.

 

Jag lämnade badrummet, klädd i bara ett par mjukisbyxor. Med bar överkropp gick jag in i mitt sovrum, där Dezteny låg under täcket. Hon huttrade under de stora duntäcket. Jag var inte säker på om det var av kylan eller av rädsla. Då jag satt mig ner på madrassen hörde jag den mest ynkliga röst jag någonsin hört. "Justin, kan inte du..." Hennes röst vek sig. Jag förstod vad hon menade. Försiktigt lade jag mig bredvid henne, med ryggen vänd emot hennes. Jag kände hur hon fortfarande skakade för sängen gav ifrån sig små vibrationer ifrån hennes håll. Jag vände mig om och kröp närmre henne och la min arm över hennes midja, över täcket. Sedan låg hon tätt pressad intill mig och sov.

 

Hon måste ha trott att jag var en mördare. En hemsk person. I natt ifrågasatte jag inte mig själv för alla dessa tankar, för jag visste att jag brydde mig om henne. På riktigt. Jag visste att det var okej att vilja se henne lycklig. För jag visste att det var något speciellt med henne. Jag tillät mig själv att tänka på hennes vackra ögon, hennes gulliga skratt. Jag tillät mig själv att tänka på kyssen, på hur annorlunda den varit i jämförelse mot alla andra kyssar jag haft. Jag tillät mig själv att tänka på hur mycket jag tyckte om att ligga såhär, tätt intill henne. Och för första gången någonsin tillät jag mig själv att göra det.


Comments
Thilda säger:

Super bra kapitel!! Längtar till nästa :DDD

Postat: -


Vicky säger:

sjukt bra love it!

Postat: -


Jessica säger:

Aww han är så gullig mot henne!

Postat: -


Maria säger:

Jätte bra längtar till nästa älskar dig❤😍👌

Postat: -


Alwayskidrauhl94 säger:

Shiiiet vad bra!! Asså din novell är så jävla bra! Blev överlycklig när jag såg på insta att du la ut den lite tidigare, haha! Men ha det grymt bra gumman! Kram <3

Postat: -


Anonym säger:

Älskade deet! Längtar till nästa o blev sjukt glad när jag såg hur långt de var! <3

Postat: -


Anonym säger:

Oh my freaking god!! Såååååå braaaa

Postat: -


Anonym säger:

Ohh va jag älskar din novell!!!

Postat: -


💗Isabella💗 säger:

Sjukt bra jag längtar skit mycket till nästa och det är så gulligt att Justin bryr sig om Dez så mycket som han gör❤

Postat: -


Emelie säger:

Allvarligt. Gryymt bra! :D
Du äger på att skriva, jag älskar din novell.

Postat: -


Anonym säger:

Herregud vad bra!! Älskar denna novellen!! <3

Postat: -


camilla säger:

OMG, det var perfekt, drama o allt!

Postat: -


jess da ess säger:

Underbart. Shiiit vad duktig du blivit med att få storyn att flyta, du varvar sinnesintryck med tankar och händelser och smyger in uppgifter om väder och sol här och där vilket gör berättelsen väldigt levande, äkta och lättläst.
Och slagsmålet oxå bra, skönt att den jäveln fick duktigt med stryk tillslut. GO JUSTIN😍
Myyyyycket bra kapitel. Love it

Postat: -


Louise säger:

Du är bäst!! Älskar det ❤

Postat: -


Anonym säger:

Sjukt bra! :)

Postat: -


Maria :* säger:

Älskar kapitlet!!

Postat: -


Anonym säger:

Så sjukt bra *-*

Postat: -


Anna säger:

åhhh mer snart!!! <3

Postat: -


MIna säger:

Denna novell är grym älskar hur svag Justin blir för Deztiny! Hihi han är så söt även om han är en bad boy ;D Du skriver grymt bra!

Postat: -


Anonym säger:

Såå bra! Kan inte hennnes pappa hitta hon typ?

Postat: -


Ellen säger:

Jätte bra ♡

Postat: -


Lena säger:

Badbooooy me like

Postat: -



Skriv ditt namn här:

Skriv din mail adress här: (privat)

Skriv din URL/Blogg adress här:

Skriv din kommentar här:




Trackback