Inlägget är skrivet: ♥ I Kategorin: The Kid Of Ashes ✎
15 - Dave Haakenson
Jag drog då händerna genom håret jag längesedan fantiserat att röra vid. Jag slet sedan i det för att pressa hans ansikte närmre.
Han tvingade ned sin tunga i min hals och med ens började vi gemensamt tävla om dominans. Han var så erfaren Jag stönade högt, vilket orsakade ett brett flin på hans läppar.
Justin pressade mig hårdare mot väggen.
Han drog ifrån kyssen för bara en bråkdels sekund. "Jag hade rätt", viskade han sexigt. Han syftade på komplimangen han tidigare givit mig. Andlöst såg jag på honom för att sedan sarkastiskt knuffa honom ifrån mig. "Käften, Bieber."
Min bakdel var placerad på en av de hårda bänkarna i gympasalen, precis som vanligt med andra ord. Jag fick nittionio procent av tiden vara avbytare, en avbytare ingen ville bytas av med. Det fanns ingen nog ingen gren inom idrotten som passade mig, jag var värdelös på allt ironiskt nog. Mycket varsamt sneglade jag på min bänkgranne. Han var förmodligen lika usel på sport som jag, trots det pigga ögonen och de rosiga kinderna.
"Jag är så avundsjuk på de som får det se så lätt ut", mumlade jag tyst för mig själv.
Jag såg hur min bänkgranne flinade i ögonvrån. Hans leende busigt, vilket fick honom se yngre ut.
"Kommer du hit ofta?" frågade han sarkastiskt nog då han redan visste svaret.
"Varje idrottslektion spenderar jag på den här bänken", svarade jag ärligt, med min blick fortfarande fäst vid mina klasskamrater.
"Jag har inte lagt märke till det förut", hans blick brände i mitt ansikte, då han sökte ögonkontakt.
"Arizona", jag strök undan min lugg för att sedan möta hans blick.
"Dave."
Dave drog på läpparna då jag såg på honom. Han var attraktiv, trots den bleka hyn och de många leverfläckarna. Det bruna håret var kortklippt och ögonbrynen markerade.
Bara några minuter senare betedde vi oss som om vi känt varandra hela livet. Vi skrattade och imiterade vår gympalärare, därför blev det pest och pina att sedan slitas ifrån honom.
Vi båda reste oss från bänken vi länge suttit på.
"Vi ses antar jag", Dave ryckte osäkert på axlarna.
"Absolut", nickade jag och drog åter en hand genom mitt bruna hår.
Vi skiljdes sedan åt i gympasalens entré. Länge funderade jag om det vore en engångsföreteelse. Skulle Dave tala med mig någonsin igen?
Mina tankar avbröts då jag passerade skolans gym.
Långsamt backade jag tillbaka för att sedan se in genom det avslöjande glaset. Där stod han, personen jag anat i ögonvrån.
Jag lutade mig mot ingången och iakttog honom där han stod och lyfte hantlar. Hans muskulösa armar arbetade medan hans kropp var täckt i minimala svettdroppar, som glänste över den breda ryggen.
"Gillar du vad du ser?", flinade Justin medan han satte ned en av hantlarna för att greppa tag i en tyngre.
Jag ignorerade honom för att gå rakt på sak.
"Det som hände igår var väldigt fel och jag hoppas du förstår att det inte kommer hända igen."
Jag lutade mig mot en av magmaskinerna, medan jag iakttog hans spegelbild. Konstigt nog var han ensam på gymmet. Vanligtvis var stället fyllt med muskelknuttar som mer än gärna gav åskådarna en show off.
Trots de tunga tyngderna i hans händer flinade han. "Du gillade det."
"Absolut inte", försvarade jag mig med.
Han ställde ned hantlarna för att sedan komma närmre. "Bete dig inte som om du inte gillade det." Hans andedräkt kittlade mot hud.
"Gillade vad?" Jag svalde och försökte se ovetande ut. Jag försökte låtsas som om helgen aldrig hänt. Jag bet mig i läppen för att ignorera hans intensiva blick.
"Du förväntar dig att jag ska tro på det?", viskade han i närheten av mitt öra.
Han avslutade viskningen med att placera sina läppar bakom mitt öra. Jag lutade huvudet bakåt för att känna hur min mage åkte bergochdalbana. Det busig draget i hans ansikte övergick till ett leende. Jag backade in i maskinen bakom mig.
Justin fattade tag i min överarm för att dra mig tillbaka. Han stirrade på mig med lekfulla ögon. Jag ignorerade hans fråga.
"Så du menar... Att du inte gillade hur jag kysste din hals?"
Han lutade sig fram för att återigen placera en kyss längs min hals. Jag höll tillbaka ett stön för att sätta händerna mot hans svettiga bröst och pressa bort honom.
"N-Nej", stammade jag då jag lyckades knuffa undan honom.
Han exhalerade sarkastiskt. "Intala dig det, babe."
Justin såg fortfarande på mig där jag stod, intryckt mot en träningsmaskin i mina gympakläder. "Jag kommer ändå motbevisa dig."
"Intala dig det", upprepade jag hans ord.
Jag lämnade honom sedan, flinandes i gymmet. "Nice ass", ropade han efter mig. Allt jag besvarade honom med var ett långfinger. Halvjoggandes sprang jag in i omklädningsrummet, för att mötas av barbieliknande tjejer i sina så kallade underkläder.
Utan att duscha slängde jag av mig mina kläder för att sedan kliva i mina jeans och min topp. Jag trängde mig fram till en spegel för att sedan fixera armbanden och klockan vid min handled. Febrilt gned jag med fingrarna under ögonen då jag fann spår av mascara. I min väska rotade jag efter mitt puder då min kinder var blossande heta efter dagens incident med Justin. Länge stod jag och penslade på lager efter lager.
"Är du klar snart eller?" ropade en ilsken röst utanför toalettdörren. Jag tog upp min bodysplash ifrån Victoria's Secret och lät en stråle doftande fukt lägga sig som ett lager över huden innan jag slängde sminket i väskan, för att sedan öppna dörren och mötas av Barbie själv, Madeleine.
Bara några minuter senare satte jag mig på ett av lunchborden i matsalen, med brickan i högsta hugg.
"Hånglade du upp någon på toan eller varför tog det så lång tid?"
Måndagar var den dag Taylor och jag åt lunch ensamma, därför var hon mycket upprörd på grund av min försening.
"Jag pratade med Justin", svarade jag ärligt medan jag stoppade en morot i munnen.
"Prata som är prata..." Hon gjorde en paus "Eller prata som är hångla upp honom?"
Hjärtat gjorde volter då hon träffat så rätt. Jag knep ihop ögonen så hårt att det pep i öronen. Vad skulle jag svara nu?
"Jag pratade som är pratade!" svarade jag en aning mindre ärligt.
Jag hade inte berättat för Taylor om vår kyss ännu. Det fanns många skäl, men främst ett. Det fanns ingen bra tidpunkt att uttala sig om något sådant.
"Hur gick det?" frågade hon intresserat medan hon petade med gaffeln i sin mat.
Det gick ingen vart, tänkte jag.
"Hur det gick?" upprepade jag korkat. "Det gick okej."
Jag såg mig om i matsalen för att sedan möta Daves blick. Han gestikulerade med handen i en hälsning. Jag log stort och imiterade hans rörelse.
Taylor såg storögt på mig."Dave Haakenson?"
"Dave Haakenson?"
Var det så han hette? Jag ryckte enkelt på axlarna för att sedan möta hennes blick.
"Vet du vem det är?" frågade hon mycket entusiastiskt.
"Skolan är stor, så nej." Jag studerade henne länge "Inte förrän idag."
"Det är skolans snyggaste...", hon tog ett djupt andetag. "Bög."
___________________________________________________________________________________________________________
Var typ i tid med ett kapitel, highfive till mig. Jag älskar er så, ni fattar inte.
Q: Vad tycker ni om Dylan O'brein? Kollar ni på Teen Wolf?
A: Jag kan säga med händerna på hjärtat att jag ÄLSKAR Dylan. He's my soulmate. Teen Wolf är så kdfjsadjfaslkdf bra.
Som sagt, soooulmate ♥
Inlägget är skrivet: ♥ I Kategorin: The Kid Of Ashes ✎
14 - Good kisser
"Har Zacery gjort dig illa, Arizona?" hennes fars var spänd och ögonen lyste av oro.
Hon hade inte mod att se på honom. Hon såg istället på det närmaste trygghet hon kunde komma i ett sådant tillfälle. Justin bet sig i läppen då hon försökte nå fram till honom. Den askgråa luvtröjan satt halvvägs på hans huvud, silverkedjan glittrade mot hans solbrända hud, man kunde även ana de romerskabokstäverna som var in graderade i hans hud.
Hans blick nålade sig fast vid henne, trots att det hon nu skulle häva ur sig var mycket genant, fanns det inte som kunde hindra henne.
"Nej, absolut inte fysiskt. Dock kallade han mig för hora."
Hennes föräldrar drog efter andan medan Justin genant kliade sig i sin hårbotten.
Vågorna underkastade sig sanden. Himmelen var stjärnfylld. I ett hopplöst försök letade jag efter karlavagnen på himlavalvet. Jag iakttog sedan måsarna då de flög över det vida havet. Med mitt finger formade jag ett hjärta i sanden för att sedan sudda ut den med handflatan.
Jag hatade strandfester. Jag insisterande då mina föräldrar trots grälet tidigare, schasat iväg mig för att ha kul. Du hörde mig, för att ha kul. Jag antog att det var utav rättvisa, eftersom de inte ville skicka iväg Jason men tvinga oss andra att sitta inne.
Jag hade länge suttit i sanden och försökt ignorera den höga musiken som dånade genom högtalarna, till och med måsarnas skri var ett vackrare ljud i det här tillfället.
Jag vred på mig för att se min närmaste vän med tungan långt nerkörd i en anonym killes mun. Jag grimaserade.
Jag sökte bland de röda muggarna och de lättklädda killarna och tjejerna efter Justin. Även han satt och talade med någon jag aldrig sett. Deras ansikten lystes upp av brasan framför dem. Hon såg bra ut. Det blonda håret såg rött ut i skenet av brasan, trots avståndet kunde jag ana hennes fräknar. Hon verkade befinna sig bortom denna planet. Jag gissade på hög. Min blick sökte sig nedåt deras kroppar för att sedan uppmärksamma att hans hand var placerad under den korta kjol hon bar, vilket betydde att mitt förra gissning var fel. Han såg mycket roat på hennes läppar. Jag undrade om han såg så på mig, som om jag vore ett skämt. För det var precis så han såg på henne, som om hon vore en engångsgrej, ett lätt tuggat tuggummi.
Avundsjukan kokade i mig. Jag tog djupt andetag för att sedan inse att det blev svårare och svårare att tänka på något annat. Jag bara iakttog deras sexuella scen. Hastigt vred jag på mig och såg på havet,måsarna och stjärnorna, försökte distrahera mig själv mentalt. Men allt som dök upp i mitt sinne var Justin. Inget kunde tycktes fånga min uppmärksamhet nu.
Jag vred på mig och hoppades på att min blick skulle bränna sönder hennes mycket söta ansikte. Jag gned mig själv i pannan och insåg att jag begått ännu en dödssynd, nämligen avund. Jag stirrade på henne, det tog en längre tid innan hon lagt märke till min iakttagelse. Då såg hon genant bort, korsade benet över det andra. Jag såg hur han ryckte på axlarna efter att han läppar format något ord jag inte uppfattade. Justin's hand lämnade hennes könsorgan. Jag iakttog honom då han torkade sina fingrar mot jeanstyget och reste sig. Även fast det var fel var jag nöjd.
De flesta i min närhet var alkoholpåverkade, vissa till och med drogpåverkade, därför tog jag inte åt mig då de få killarna busvisslade efter mig, eftersom att ingen av dem egentligen var speciellt intresserade. Det är ju bara idioter överallt, tänkte jag medan jag klev över en ung tjej som däckat.
Jag ställde mig bredvid Justin vid det uppfällda plastbordet där det stod placerat både alkohol och plastmuggar.
"Bieber", smålog jag, medan jag greppade tag om en röd mugg och räckte den till honom för att han skulle fylla den. Han bar ingen keps, vilket avslöjade hans avsiktligt rufsiga bruna hår.
"Gör mig en tjänst och var en duktig flicka ikväll?" det lät mer som ett konstaterande än en fråga. Han höll velande i flaskhalsen, men ställde sedan ned den.
Jag himlade irriterat med ögonen, för att sedan fästa min blick vid hans fingrar.
"Spela inte storebrodern nu", log jag sarkastiskt.
Jag kunde inte sluta stirra på hans händer som omfamnade muggen. Jag bet på insidan av min kind för att sedan slita min blick ifrån de manliga fingrarna.
"Är det inte det som är meningen?" Justin fnös roat åt mig, medveten om hur sarkastisk jag varit. Flinet breddade sig i hans ansikte då han sedan såg på mig. Jag kände hur jag blev blossande röd då jag inte fann något knivskarpt svar.
Han tog en klunk ur sin mugg. Jag öppnade munnen för att påminna honom om att vi inte var syskon men hindrade mig själv.
"Har du kul?" undrade han och lutade sig en aning bakåt mot plastbordet.
"Nej, inte speciellt", svarade jag ärligt medan jag såg mig om i folkmassan.
"Så, ska vi sticka?"
Jag var inte beredd på den oförutsägbara frågan, därför fick den mig att rycka till. Jag såg på honom länge. Han sträckte på sig efter att ha lutat sig mot det ostadiga bordet. Armarna var korsade över bröstet. Han slickade sig om läpparna, vilket gjorde mitt ansikte ännu en djupare nyans av körsbärsröd än vad jag tidigare haft.
Han såg på mig ovanligt seriöst medan han gestikulerade med huvudet hemåt.
Jag ryckte på axlarna. "Varför inte?, jag såg mig om en sista gång innan jag valde att gå med Justin.
I tystnad gick vi över aluminiumburkar och jointar.
"Tack för det du gjorde tidigare, förresten", jag förvånades över min stadiga röst, eftersom min inreröst lät lika ostadig som ett asplöv i vinden. Jag gestikulerade till en början med armarna med hindrade mig själv genom att korsa armarna över bröstet.
Justin log utan att söka ögonkontakt.
"Ingen borde tala till dig sådär", mumlade han.
Jag såg på honom där han gick med händerna långt nedkörda i sina jeansfickor. Mitt hjärta slog några få extra slag, även kinderna hettade. Känslan av avund var nu som bortblåst. Jag hade praktiskt taget glömt alla stunder då han betett sig som en idiot.
"Och förresten var nöjet på min sida", lade han till.
Jag kunde inte låta bli att fnittra som en litet barn, då jag tänkte på hur Zacery blinkade för att återfå sin syn.
"Är du säker på att du inte fick en hjärnskakning eller så?", frågade jag honom en aning oroad.
Justin skrattade vagt och drog en frenetisk hand genom det mjuka håret. "Definitivt."
Jag kunde inte låta bli att tänka på att det var första gången jag hört honom skratta genuint.
Bara några minuter senare trängdes vi i spiraltrappan. Vi båda skrattade åt något skämt som han för flera minuter sedan dragit. Jag försökte kväva mitt skratt genom att hålla pekfingret framför mina läppar för att sedan få honom sluta skratta, vilket inte ledde någon vart. Vi var båda medvetna om att mina föräldrar sov och att min bror snart skulle vara hemma. Jag råkade gå in i byrån vilket orsakade till att vi skrattade ännu mer då jag vält sakerna därpå.
Justin öppnade dörren till vårt sovrum. Skratten hade nu börjat avta. Jag gick fram till byrån för att byta om.
"Titta bort nu", hotade jag och drog min luvtröja över huvudet, vilket lämnade mig i bara ett tunt linne. Då jag såg ned på det tunna linnet insåg jag att man kunde ana konturerna av min behå. Mina kinder började genast blossa.
Tystnaden spred sig som ett istäcke över rummet som tidigare varit fylld med skratt. Jag hörde avlägsna fotsteg, som närmade sig. Då fotstegen avtog kände jag hans närvaro bakom mig. Hans andedräkt träffade min bara nacke. Justin samlade allt mitt hår i sina ena hand för att föra det min axel. Mitt hjärta slog hårt i bröstkorgen. Hans andedräkt brände vid den bara huden vid min hals. Bara en sekund senare kunde jag känna hur hans våta, men fylliga läppar rörde ömt vid det bara partiet. Jag lutade huvudet bakåt och lät det vila vid hans bröst då han ödmjukt kysste längst mitt kindben. Jag lät huvudet styra mig och vred på mig, trots att jag ville ha hans läppar placerade på min hals i all evighet.
"Rädd", sade han lågt och mycket hest.
"Nej."
"Du ljuger", exhalerade han genom näsan.
Mitt hjärta befann sig nu i halsgropen och min röst var en aning ostabil.
"Jag är inte rädd för dig", mumlade jag och vägrade möta hans blick.
"Inte?"
Justin tog tag i min arm för att sedan dra mig närmre. Hans händer föll sedan till mina lår. Hans fingertoppar rörde sensuellt på baksidan av mina lår innan han dominant greppade tag i dem och lyfte upp mig på byrån.
Jag drog efter andan.
Han flinade medan han lätt fuktade sin underläpp med hjälp av tungan. Han använde sig sedan av tummen och smekte utkanten utav min haka. I cirklar arbetade han sig uppåt och snuddade vid min underläpp.
"Fina läppar", komplimerade han.
"Vad tänker du på?", frågade jag med fortfarande med mycket ostabil röst, då jag lade märke till att han som hypnotiserad såg på mina läppar. Med tänderna skrapade jag på underläppen medan jag iakttog varenda rörelse hos honom.
"Att du kanske är en bra kyssare", han såg på mig genom sina långa ögonfransar och flinet på hans läppar fanns fortfarande där.
Jag ryckte till då det plötsliga knackningen uppstod. I stundens hetta knuffade jag honom lätt. Han berördes inte utav knuffen utan backade bara.
Bara en nanosekund efter Justin backat undan öppnade min bror dörren, vilket chockerade mig då natten fortfarande var ung.
"Jag måste prata med dig, Arizona", hans blick växlade mellan mig och Justin, innan han gav Justin en lite längre blick. Jag hann förstå att blicken inte var särskilt vänlig då Justin höjde sina händer likt en kriminell som nyligen blivit arresterad. Justin gick ut och förvånansvärt använde han dörren.
Jag gestikulerade åt Jason att han var välkommen in medan jag krånglade mig ned ifrån byrån.
"Jag ska gå rakt på sak",suckade han och såg ovanligt besvärad ut.
Jag försökte se oberörd ut. I ett försökte att hålla mig i skinnet exhalerade jag genom näsan.
"Jag vet att du umgåtts mycket med den där Justin den senaste tiden",konstaterade han och jag kunde inte undgå att känna mig tagen på bar gärning. Jag kände mig som ett vilddjur fångad i strålkastarna. Ändå hade jag förståelse för att han var misstänksam, eftersom jag inte brukade spendera tid med det motsatta könet.
"Och?"
"Jag vill bara varna dig", han ryckte axlarna. "Han är inte precis den typen av människa du vill synas med."
"Ursäkta mig! Men han var tusen gånger vänligare än du tidigare idag", jag lutade mig mot byrån, för att tygla vilddjuret inom mig.
"Det var fel", mumlade Jason och såg ned på sina fötter. "Jag vill bara inte att du blir sårad."
Jag fnös. "Hur kan du vara så naiv? Det är allt som kretsar kring dig som sårar mig!" jag gned händerna förtvivlat i ansiktet.
Det var till stor del sant. Det var antingen han eller hans fotbollslag men även hans engångstjejer, listan var lång.
Jason öppnade munnen för att säga något.
"Och vet du vad?", avbröt jag honom och höll händerna högt så som Justin tidigare gjort. "Jag tänker umgås med Justin hur mycket jag vill" , jag lade huvudet på sned och log ett stort, men falskt leende.
"I will hang out with Justin..."
Jag drog händerna genom mitt hår för att sedan lämna rummet. Sprang rasande ned för trappan. Jag försökte ta ut ilskan genom att stampa extra hårt då jag sprang. Jag rundade ett hörn för att sedan springa ut genom ytterdörren och andas. Jag sparkade hårt på en sten.
Han brydde sig inte överhuvud taget om mitt mående. Allt handlade om honom. Han kunde inte stå ut med att han syster umgicks med en kille som drog ned hans status eller familjeryktet. Han stod inte ut med att jag var min egen person och kunde göra vad jag ville utan att engagera mig i hans åsikter.
För sekunden önskade jag innerligt att vi inte vore släkt, det hade förenklat endel.
Jag korsade armarna över bröstet då jag insåg att jag fortfarande bara bar ett linne. Jag drog händerna över mina smala biceps för att återfå värmen. Sedan sparkade jag på ännu en sten och för några få sekunder kändes det bättre. Jag rundade ett av husets knutar.
"Vart tror du att du är påväg?" frågade en välkänd röst sarkastiskt. Jag kunde inte undgå att le, trots att jag fortfarande var fylld med ilska. Jag hörde Justin's fotsteg alldeles intill mig. Jag vände mig om för att sedan överraskande bli upptryckt mot husknuten jag nyligen rundat.
"Vi har ouppgjorda affärer", flinade Justin innan han greppade tag om mitt bakhuvud för att pressa våra läppar samman så jag inte hade möjlighet att avvisa. Hans läppar rörde sig hungrigt mot mina.
Justin pressade mig längre upp mot väggen för att sedan greppa tag om huden kring mina höfter. Hans fingertoppar var hårt pressade mot min hud. Med tänderna skrapade han på min underläpp, vilket fick mig att dra efter andan.
Fjärilarna flög vilt i mig magsäck då jag knöt fingrarna bakom hans nacke. För första gången i mitt liv kände jag mig sedd och attraktiv. Därför valde jag att dra honom närmre, trots att jag tvivlade på att det var möjligt.
Adrenalinet rusade likt myror genom mina ådror, hjärtat fladdrade likt en döende humla innanför ett fönster. Jag drog hjälplöst efter andan då hans händer gled ned till min svank för att sedan krama om min rumpa.
Jag drog då händerna genom håret jag längesedan fantiserat att röra vid. Jag slet sedan i det för att pressa hans ansikte närmre.
Han tvingade ned sin tunga i min hals och med ens började vi gemensamt tävla om dominans. Han var så erfaren Jag stönade högt, vilket orsakade ett brett flin på hans läppar.
Justin pressade mig hårdare mot väggen.
Han drog ifrån kyssen för bara en bråkdels sekund. "Jag hade rätt", viskade han sexigt. Han syftade på komplimangen han tidigare givit mig. Andlöst såg jag på honom för att sedan sarkastiskt knuffa honom ifrån mig.
"Käften, Bieber."
____________________________________________________________________________________________________
Vill be om ursäkt för slarvfel. Är så trött så är förmodligen blind för dem. Har just nu en sådan huvudvärk att jag kisar.
MEN! Oooops, här gick det hett till! Vad tycker ni om intima scener? Jag tycker det är super svårt att skriva.
Dock så avskyr jag scenen när hon snackar med hennes bror, blä.
Q: Vad tycker ni om Victoria Justice?
A: Jag har sett en film med henne, The First Time, den är super bra! Annars tycker jag att hon är extremt vacker och sjunger väldigt bra!
Inlägget är skrivet: ♥ I Kategorin: The Kid Of Ashes ✎
13 - Frozen heart
Jag speglade mig i den röda lacken på bilen och tänkte på hur bortskämd hon var i jämfört med mig. Hon fick oftast allt hon bad om. Jag hade inte ens mod att fråga eftersom att svaret alltid var detsamma. Att jag var för ansvarslös för att skaffa en bil och då jag istället hade börjat tjata om en moped var det att de inte ville skrapa upp mig från gatan, så cykeln kvarstod.
Jag vred på mig då jag hörde hur någon hängde sig på tutan. Jag log en aning då jag möttes av min brors ansikte i den mörka forden. Jag kramade Taylor adjö och gick sedan och satte mig i bilen.
"Hej lil sis", log han och vred om nyckeln i tändningen.
"Ey, nio minuter äldre", jag knuffade till honom.
"Vi säger väl så", flinade han en aning barnsligt.
De färgglada fotbollsspelarna sprang över det gröna gräset, som om det inte fanns någonting viktigare. Jag fokuserade min blick vid min bror, som praktiskt taget alltid var i center på denna plan. Han ungefär dansade smidigt över planen med bollen i högsta hugg. Hela läktaren reste sig och applåderade medan hejarklacken med dess provocerande klädsel stod och skrek ramsor som rimmade mer eller mindre då min bror sparkat in bollen i målet. Jag iakttog Justin då han slog sig ned bredvid mig på läktaren.
"Varför så sen?", undrade jag och rynkade en aning på pannan.
"Det dök upp en sak", svarade han och vred på den mörkt blå snapbacken. Hans mörka hår såg så lent ut i strålkastarna, hans ögon så oskyldiga.
"Vad?" flinade han åt mig, då han lagt märke till att jag praktiskt taget satt och glodde på honom.
"Nej, ingenting! Du har något på kinden bara", ljög jag och såg ut över fotbollsplanen igen. I ögonvrån såg jag hur han drog med handen över sin kind, trots att den var ren. Jag kunde inte undgå att dra på läpparna.
Justin drog mig intill sig. Jag mötte hans mörkt bruna ögon. Andra killar vek undan blicken om man såg dem i ögonen under en längre period, men inte Justin.
"Är du kall?" viskade han tätt intill mitt öra, vilket orsakade gåshud hos mig.
Jag svarade inte, istället drog jag mig undan för att sedan bli infångad ännu en gång. Jag drog min korta kjol ned en bit över låren.
Justin exhalerade genom näsan sarkastiskt innan han lade sin hand på mitt lår.
"Jag gillar dina ben", viskade han i mitt öra återigen. Hans andedräkt doftade som vanligt tobak.
Då min bror gjorde det avgörande målet nästan hoppade jag upp från den plats jag tidigare suttit. Jag sträckte ut armarna mot Justin för att slänga mig runt hans felfria nacke men hindrade mig själv genom att knyta händerna bakom min egen nacke. Jag grimaserade i glädje. Innan jag hann möta hans blick sprang jag ned för läktaren. Han hade förmodligen hunnit lägga märke till mitt misstag.
Min korta kjol gled upp en aning över låren då jag sprang emellan de människor som flockats kring min bror. Med ena handen fixerade jag min kjol innan jag slutligen slängde mig kring min brors nacke. Hans nacke var våt av svett, vilket fick mig glida ur mitt grepp. Jason fångade upp mig, trots att jag sprungit fort. Jag korsade mina ben bakom hans rygg. Jag kunde inte undvika att tänka på hur det hade varit att ta steget jag aldrig tog och omfamna Justin, bara för glädjens stund.
"Grattis Jas!", tjöt jag i hans öra samtidigt som jag slingrade mig ur hans omfamning.
"Vi knullade dem så hårt, alltså", svarade Jason ironiskt. Hans svartnyanserade ögon lyste i strålkastaren. Laget som omringade honom jublade och vissa drog i hans matchtröja. Jag såg mig om efter Justin i folkmassan. Jag vred på mig och trängde mig fram bland de blodröda matchtröjorna. Då jag slutligen krockade med en. Jag förstod redan på de konstnärliga tatueringarna som sträckte sig över de bara, men muskulösa armarna, att jag funnit vad jag letat efter. Jag hade inte mod nog att möta hans blick efter att jag desperat, nästan slängt mig runt hans hals. Jag greppade tag om hans handled och drog i den. Folkmassan som jag tidigare fått tränga mig förbi särade nu på sig, som en desperat tjejs bara ben under midsommar.
Jag drog honom fram till min bror som stod omringad av sina vänner. Trots att folkmassan fortfarande jublade slutade min brors vänner ge ifrån sig glädjeskrik och skrytsamma kommentarer. De alla såg på Justin, förutom min bror som iskallt ignorerade honom. De såg på Justin och sedan på varandra.
Zacery eller Zac som de flesta kallade honom, iakttog mitt grepp om Justin's handled.
"Jag visste inte att din syster var en hora, Jas" skrattade han. De andra tog även efter honom, deras magar vek sig av skratt. Till och med Jason drog lite på läpparna innan han sade ifrån. Justin slet sig ur mitt grepp och knuffade Zacery lätt.
"Kan du upprepa dig?" frågade Justin mycket aggressivt och bröstade upp sig.
Zacery skrattade innan han bevarade Justin's knuff. Folkmassan jublade just nu mer än någonsin.
"Är hon en av dina horor?" undrade Zacery.
Justin flinade innan han drog Zacery intill sig för att sedan skalla honom. Zacery som tycktes vara svagare och en aning oerfaren blinkade för att åter få sin syn, innan han kastade sig efter Justin. Han hann inte långt förrän åskådarna drog honom tillbaka.
Jag kunde inte göra annat än att känna mig smickrad då jag ställt till med så mycket besvär, men även hade jag en känsla av att jag blivit missförstådd då jag var oskuld och så långt ifrån en prostituerad man kunde komma. Jag var även förbannad på min bror som inte lyft så mycket som ett lillfinger för att hjälpa mig. Det tidigare jublet var nu inte längre hörbart. Istället hörde man viskningar och negativa kommentarer.
Då Justin vred på sig kunde jag tyda i hans ansikte att det här var som vardagsmat för honom. Han blinkade attraktivt med vänsterögat. Jag var tvungen att se mig om för att vara säker på att blinken var till mig, vilket den definitivt var, eftersom det bara var unga män bakom mig.
Ingen's perspektiv
Luften kändes tung, tyngre än vanligt. Justin satt i väntan på vad som till en början startat med våld och förmodligen skulle sluta i gräl. Han ville inte spela på de kort då han verkade berörd då han var raka motsatsen.
Elizabeth's kinder var en aning röd mosiga där hon stod och omfamnade sin mans axel. Kevin såg däremot oberörd ut av hans frus beröring. Han viftade nästan bort henne så som en irriterande fluga. Elizabeth letade efter Kevins hand under bardisken, men istället för att fläta in sina fingrar med hennes slog han näven hårt i bardisken. Ett par glas som var placerade på bänken gav ifrån sig ett vagt klirrande ljud.
Inte heller det berörde Justin speciellt mycket. Hans hjärta slog neutrala slag i bröstkorgen. De fladdrade inte kärleksfullt, men det var inte heller smärtsamt. Bara neutrala slag som behövdes för hans överlevnad.
Arizona som iakttog allt från andra sidan bordet såg däremot mycket känslosam ut. Hennes ansiktsuttryck var naket, dragen få. Hon påminde om ett sorgset barn. Då Justin såg på henne dansade hans käkmuskler i det varma skenet av käkslampan. Hans frusna hjärta sjönk som ett ankare till havs.
"Vad tänkte du egentligen?" undrade Kevin, han spottade då han talade.
Hans isblå ögon svartnade medan han följde Justin med blicken.
Hans fru smekte honom lugnande över axeln. Hon såg mer oroad än ilsken ut.
"Justin, du måste förstå att våld löser inget" instämde Elizabeth. Hennes röst var skakig och så var även de nätta händerna hon smekte sin man med.
"Pappa, skäll inte på Justin", uppmanade Arizona mycket lågmält. Hon tog sig inte tiden att leka med sitt hår eller spela oberörd. Hon bara satt med händerna placerade i knät och stirrade sig blind på de mörka fossiler som ringlade runt i den mörka stenskivan.
De alla såg på henne där hon satt. Så oskyldig och nätt.
"Hela bråket var Zacerys fel."
Hennes föräldrar såg på henne med stora ögon. Hennes mor kramade hon sin mans axel. Oro glittrade i hennes ögon. De påminde henne om stjärnor då hennes mors ögon var mycket mörka.
"Har Zacery gjort dig illa, Arizona?" hennes fars var spänd och ögonen lyste av oro.
Hon hade inte mod att se på honom. Hon såg istället på det närmaste trygghet hon kunde komma i ett sådant tillfälle. Justin bet sig i läppen då hon försökte nå fram till honom. Den askgråa luvtröjan satt halvvägs på hans huvud, silverkedjan glittrade mot hans solbrända hud, man kunde även ana de romerskabokstäverna som var in graderade i hans hud.
Justin bit his lip
Hans blick nålade sig fast vid henne, trots att det hon nu skulle häva ur sig var mycket genant, fanns det inte som kunde hindra henne.
"Nej, absolut inte fysiskt. Dock kallade han mig för hora."
Hennes föräldrar drog efter andan medan Justin genant kliade sig i sin hårbotten.
______________________________________________________________________________________________________
Förlåt för att jag är sämst på uppdatering!
Har jobbat på det här kapitlet hela veckan, i alla fall då jag har haft ork och tid. Har haft tre stycken prov den här veckan, kommer vara likadant nästa vecka, förutom att uppdateringen kommer vara bättre, promise!
Om ni undrar varför jag ibland skriver ur ingens pov: så är det därför att jag vill ha med känslor från alla håll och det är jobbigt då du just skriver ur någons perspektiv, dock så kommer novellen bestå av perspektiv till störst del.
Q: Vad tyckte ni om kapitlet?
A: Är relativt nöjd, ärligt ♥
Inlägget är skrivet: ♥ I Kategorin: Länkbyten
Http://Bieb.blogg.se
Jag hatar mitt liv. Allt jag sett och allt jag gjort. Pappa för att han tog livet av sig, mamma för att hon gav upp. Mig själv för att jag inte kan hjälpa min syster. Jag hatar att gråta och jag hatar att skratta. Att klä av sig för att tjäna pengar. Att inte tjäna några pengar alls. Jag hatar allt jag har framför mig och allt i mitt minne. Det är vansinne. Jag känner mig så stark men jag känner mig så skör, och mina bästa drömmar är drömmarna jag dör. Det är svårt att berätta men svårt att hålla inne. Jag springer runt i cirklar, det är vansinne.
Julia, har alltid och kommer alltid skriva de bästa novellerna i världshistorien. Precis som Columbus eller Gustav Vasa sätter hon spår i vår historia. Hon planterar vardagliga bilder på den unga man vi älskar som mest. Hon skapar fantasier, men även överlevnad hos vissa av oss.
Jag bara tar förgivet att ni alla läst Julias noveller, jag tror inte ens jag hade behövt den här länken då hon är legendarisk. Och att hon ens frågade om ett länkbyte betyder hela världen för mig ♥
Inlägget är skrivet: ♥ I Kategorin: The Kid Of Ashes ✎
12 - Mr. Bieber
"Berätta något jag inte vet."
Med händerna flyttade han mig åt sidan, vilket jag tillät. Ännu en gång hade han vunnit. Sedan försvann han ut genom ytterdörren.
Jag lämnade den smala men moderna hallen, blickade in i vardagsrummet där Jason sov i fåtöljen, med näven mot kinden. Då jag petade på honom ryckte han till och blev medvetande igen.
"Vart stack han?", mumlade min bror sömndrucket och pekade mot soffan.
"Bra fråga."
Ingens perspektiv
"Så, Mr. Bieber, vi har saknat din närvaro på skolan under de senaste veckorna."
Den kvinnliga rektorn såg på honom över sina papper, hennes glasögon hade åkt ned en bit för näsryggen.
Han ryckte på axlarna, medan han stoppade ned nävarna i byxfickorna. "Jag har mina ursäkter."
"Jag kan tyvärr inte godkänna det svaret", hon lade ned bunten med papperna på katedern och plattade till dem med sin vänstra hand, "kanske måste jag förtydliga att skolan är obligatorisk, eller är du medveten om detta Mr. Bieber?"
Justin Bieber nickade medan han uttråkat stampade med fötterna vid det smala utrymmet under katedern. Han sköt bak sin stol och såg sig om inne på kontoret, som såg ovanligt enkelt ut trots skolans klass.
"Vi har även ett antal anklagelser, vill du att jag läser dem högt?"
Justin nickade. Rektorn sköt upp glasögonen över näsryggen och såg på pappret på bordet.
"Tobak på skolområdet, sexuella relationer under skoltid på en av damtoaletterna, utpressning..."
Listan blev för lång för Mr. Bieber, så slutligen valde han att stänga ute allt prat. Trots att varenda anklagelse var finare ord på de handlingar han gjort. Han drog sig med handen över hakan och himlade med ögonen, slutligen höjde Justin axlarna och gjorde en gest med armarna.
"Stämmer detta?"
Justin himlade med ögonen, "ja."
Sedan sköt han bak stolen ytterligare och tog stöd av armstöden.
"Trots ditt tidigare brottsregister valde vi att vara generösa nog att släppa in dig, låt oss inte ångra det" hon såg på honom med stora ögon.
"Det blir en varning för denna gång, om du upprepar dessa så måste jag tvingas att stänga av dig", hon tog av sig glasögonen och lade de på katedern och såg sedan på honom med en sträng blick.
"Är det ett löfte Mr. Bieber?"
Arizona's perspektiv
"Den här då?" Frågade Taylor och höll upp en svart tröja, som med ögonmått skulle sluta en bit nedanför naveln.
Jag ryckte på axlarna. "Den är super fin, men har du inte typ tusen sådana?"
"Sant", hon himlade med ögonen och hängde tillbaka den.
Vi gick sedan till avdelningen med lite intima underkläder.
"Woho", tjöt Taylor och greppade tag i en vit korsett behå med ett blommönster som knäppning. Hon höll den över mitt bröst.
"Den här borde du köpa, Ari!"
Jag skakade på huvudet och flinade lite åt henne, "nej."
"Kom igen, var lite sexig för Bieber", uppmanade Taylor och drog behån intill sina bröst och svängde med höfterna. Hon greppade sedan tag i ett par matchade trosor och kastade de på mig.
Jag skattade åt hennes entuasiasm.
"Han är som en bror", himlade jag med ögonen.
"Intala dig det då, babe", flinade hon och hängde tillbaka behån. Jag kastade tillbaka trosorna, som var lika tunna som två grässtrån.
Efter att gått runt i affär efter affär, så började benen vekna och tålamodet dala.
"Seriöst jag pallar inte, jag är hungrig",sade jag och klappade mig på magen.
"Starbucks?" Frågade hon och såg ned på mobiltelefonen.
"You said it."
Taylor lutade sig över disken och svängde sitt korta hår över axeln.
"En Green Tea och en butterbeer, extra grädde!"
Eftersom att Taylor stod mig lika nära som någon av mina kroppsdelar, beställde hon oftast åt oss båda. Hon var väldigt dominant och gillade att få allt på sitt sätt, under en viss hastighet annars fick det oftast vara.
Kassörskan med ställde följdfrågor som Taylor svarade på kvickt.
"Green Tea, verkligen?"
"Jag bantar", hon ryckte på axlarna "vissa måste kämpa för bikinikroppen."
Då vi fått våra muggar letade vi oss fram till ett av de lediga borden och hängde av oss jackor och väskor.
Taylor rörde om med skeden i muggen och såg lite förtvivlat på mig.
"Är det någonting? Du har varit rätt så instängd sen Justin flyttat in."
Det hade tidigare varit enklare att öppna upp för Taylor, då jag inte behövt äta upp känslorna jag dolde. Trots att hon var som min siamesiska tvilling skulle jag aldrig någonsin kunna berätta hur jag kände då Justin kallade med smeknamn eller hur mitt hjärta sjönk då han rörde vid mig på ett mer intimt sätt.
"Ja, det har varit tufft, jag menar jag har ju nästan aldrig någon ensamtid."
Jag drack ur muggen och såg på Taylor.
Hon ryckte på axlarna, "jag antar att de tar på en."
Jag log mot henne för att hon var så förstående. Hennes ögon avslöjade att hon inte kunde luras av en så simpel lögn, ändå besvarade hon mitt leende.
En vibration gick genom bordet. Taylor såg på sin mobil.
"Du vet matchen på fredag? Det var någon efterfest på stranden."
Eftersom min spelade fotboll och klassades som en av de populära så var jag medveten om matcherna, varenda en. Eftersom att det var det enda min familj pratade om vid matbordet, han var deras lilla stjärna.
"Blake?" Gissade jag. Blake var Taylors lilla följeslagare och även en av min brors vänner.
"Mm", nickade hon och satt som fastklistrad vid mobilen.
"Är han fortfarande som ett plåster i arslet?" Frågade jag sarkastiskt och rörde med skeden i muggen.
Taylor flinade lite och lade ifrån sig mobilen, "konsten att få den rätta är att spela svårfångad och spontan."
"Du läser för mycket tjejblaskor, Tay", flinade jag och skakade långsamt på huvudet.
"Kan inte höra dig, får för många sms från snygga killar", Taylor placerade sarkastiskt en hand bakom örat och låtsades att inte höra. Vi båda skrattade, den hårda stämningen var nu som bortblåst.
Efter att jag druckit upp såg jag på klockan. Jason hade lovat att hämta mig vid fyra, vilket var ovanligt generöst då han alltid spenderade tid med tjejer eller någon av sina triljoner vänner. Klockan var nu tio i, det var alltså tid att börja röra på sig.
Vi reste oss och började gå mot parkeringen. Vi pratade om allt mellan himmel och jord. Då vi slutligen var framme såg jag återigen på klockan. Taylor lutade sig mot sidodörren på sin bil.
Jag speglade mig i den röda lacken på bilen och tänkte på hur bortskämd hon var i jämfört med mig. Hon fick oftast allt hon bad om. Jag hade inte ens mod att fråga eftersom att svaret alltid var detsamma. Att jag var för ansvarslös för att skaffa en bil och då jag istället hade börjat tjata om en moped var det att de inte ville skrapa upp mig från gatan, så cykeln kvarstod.
Jag vred på mig då jag hörde hur någon hängde sig på tutan. Jag log en aning då jag möttes av min brors ansikte i den mörka forden. Jag kramade Taylor adjö och gick sedan och satte mig i bilen.
"Hej lil sis", log han och vred om nyckeln i tändningen.
"Ey, nio minuter äldre", jag knuffade till honom.
"Vi säger väl så", flinade han en aning barnsligt.
_______________________________________________________________________________________________
Kort kapitel, tyvärr. Men mellankapitel behövs. Men vad tycker ni? Kommentera!
Q: Vad tycker ni om Jelena?
A:Ingenting just nu, så länge hon inte sårar honom så accepterar jag henne
Inlägget är skrivet: ♥ I Kategorin: Talkin'
Q/A
A: Tusen tack! Victoria Justice, hon var tidigare med i nickelodeon. Mycket vacker, enligt mig. Hon ser så glad och sprallig ut!
A: Åh tack så super mycket! Blir så super glad! Jag kan lova dig att det kommer mer dirty scenes senare! ♥
A: I love you more! Jag blir mållös då jag läser din kommentar, wow!
Jag vill inte påstå att jag alltid lyckas, snarare aldrig. Jag menar nu skrattar jag mest åt min förra novell eftersom att på vissa ställen skrev jag lite roligt om jag får uttrycka mig så. Den är lite pinsam faktiskt!
A: Amanda, du och dina underbara kommentarer, kunde inte låta bli att inte ta med dig i min Q/A, du är för underbar helt enkelt ♥
A: Om det är någon som letar efter en underbart bra novell hänvisar jag direkt till Beccas blogg. Blir alltid tårögd och fangirlar efter att jag läst hennes kommentarer.
Känner mig alltid en aning såhär faktiskt, men tusen tack babe. Du är bäst och I love you ♥
A: Tusen tack, det värmer! Lite senare idag!
A: Jag kan inte riktigt svara på den här frågan, då jag bloggar då jag har tid. Jag går ju i 9an och nationella proven har precis börjat och jag vill liksom lyckas med dem, så det är mycket prov just nu. Men jag hänvisar direkt till mitt instagram konto: smilingbiebers, där publicerar jag så fort jag har publicerat ett inlägg. ♥
A: Ja, det skulle jag gärna, lite längre fram!
A: Och jag älskar dig! Tack så super duper mycket. Ett tips bara, om du shippar Justin och Barbara så ska du helt klart läsa Biebs novell (Julia) , madness. Om du inte redan gör det ♥
A: Jag personligen tycker inte att jag är så bra som du uttrycker dig i din kommentar. Tips är väl att skriva då du har lust och inte tvinga dig själv till någonting, då blir det oftast sämre än väntat. Ett annat tips är att läsa mycket, då växer ordförådet och du skriver oftast mognare och bättre då du ser hur andra formulerar sig. Om du behöver hjälp så kan du skriva till mig! ♥
A: Gimp! Som du kan ladda ned gratis. Behöver du hjälp så kan du skriva till mig på instagram där jag heter smilingbiebers och sen hänvisar jag till min kik, för det kan vara lite avancerat i början!
Inlägget är skrivet: ♥ I Kategorin: Länkbyten
Länkbyte
Kayleigh Sierra Jones är en tjej på 17 snart 18år från Kansas där hon bor tillsammans med sin pappa och sin ett år yngre bror Benjamin. Hennes mamma har hon inte ett minne av. Hon stack nästan direkt efter Benjamins födsel och har inte hört av sig sedan dess. Inte för att hon bryr sig. De klarar sig bättre utan henne säger hennes pappa, men hon har många gånger hört hur han instängd i sitt sovrum har gråtit om kvällarna. Kay, som hon kallas, är inte någon speciell egentligen. Det tycker i alla fall inte hon själv. Hon är inte populär, men hon är inte heller en outkast. Hon är en i mängden och det trivs hon jättebra med. Hon är en senior. Hon ska på bal och hon ska sluta skolan. Hon är för första gången på länge riktigt lycklig. Men lycka varar inte för evigt. Det är det som gör livet så skört. Även det allra minsta snedsteget kan förstöra allting som man är och har. I värsta fall lämnar det ärr för livet, om man inte hinner blir räddad.
Det här är en av få noveller jag sträckläser, jag rekomenderar med hela mitt hjärta ♥
Inlägget är skrivet: ♥ I Kategorin: The Kid Of Ashes ✎
11 - Get to know night
Jag bits inte” muttrade han i närheten av mitt öra. Hans röktdoftande andedräkt värmde min kind. Hans bröst pressades mot min rygg. Hans ben mot mina. Jag bet mig i läppen och kände hur mina kinder hettade. Den här var en av få gången jag någonsin varit så här nära honom. Eller någon utav det motsatta könet.
"Du vet...", han andades ut "jag är ledsen."
Jag pressade ihop mina läppar till ett smalt sträck. Jag var nu fylld av förväntan medan min mage började fyllas upp med mängder av fjärilar.
"Jo, jag vet."
Efter mycket om och men så satt vi alla i soffan, syskonen inklusive Justin. Teven stod och visade något lika ointressant som sport. Soffbordet framför oss var dukat med läsk och chips. Våra föräldrar hade tvingat oss till en "lära känna kväll", trots att Justin bott hos oss i snart en månad. Jag kunde därför inte finna något kryphål för att missa denna förfärliga kväll.
"Den här ser vi", sade Jason och höll upp en film. Han reste sig sedan ur soffan.
"Har det ni kul, ungar?"
Jag såg upp och såg min mor lutad mot portalen. Hon bar en festligare klädsel än vanligt. En midjehög kjol och en blus. Bara det var ett tecken på att de var på väg någonstans.
Vi alla mumlade entonigt likt en grupp militärer.
"Ni förstår, er far och jag ska ut och äta lite", hon nickade medan hon föste en hårslinga ur ansiktet. "Det finns pizza i frysen", informerade hon och gestikulerade med händerna åt kökshållet.
"Tack mamma", nickade jag.
Hon vände sedan och bara några minuter senare försvann de båda genom ytterdörren.
"Jag skulle älska att slippa det här", pustade Jason ut och flippade med tevedosan i sökandet efter en passande kanal. Han stod lutad mot soffbordet i sina obligatoriskt svarta addidas byxor. Min bror var vanligen välklädd, han klädde sig till och med en aning stroppigt. Därför kände jag mig trygg med hans klädsel denna dag, det tydde på att han inte skulle försvinna ut genom ett fönster så fort han fick chansen som vissa andra i det här rummet.
"Jag är säker på att du talar för alla", mumlade jag och sneglade över på Justin. Han vred på sin snapback. Han var som hypnotiserad av mobilskärmen. Nyfiket försökte jag tyda orden i ögonvrån.
Jag kunde tyda orden: gör du något ikväll?"
"Vi har inte så mycket till val antar jag", ryckte Jason på axlarna. Han satte sig sedan i fåtöljen alldeles intill soffan.
Sedan började den mest irriterande filmreklamen på jorden.
"Jas, ge mig filmfodralet" bad jag. Jason vred på sig i fåtöljen och gav mig fodralet.
"Den 13 juni 1980, bevittnar en ung Jason Voorhees sin mamma bli halshuggen av en lägerledare, som försökte fly från Mrs. Voorhees mördarstråt runt Crystal Lake. Cirka 30 år senare anländer en grupp vänner Crystal Lake på en campingutflykt för att hitta marijuana som planterats i skogarna", läste jag högt.
"Medan de utforskar det övergivna Crystal Lake-lägret, börjar Jason döda resten av gruppen en efter en. Jason dödar även Mike, men han skonar Whitney och bestämmer sig för att kidnappa henne, då hon liknar hans mamma vid ung ålder. Sex veckor senare anländer Trent i sällskap med några vänner till Trents sommarstuga vid Crystal Lake", jag flinade lite åt baksidan på förpackningen.
"Lite väl avslöjande baksida, Jas", sade jag och lade fodralet på soffbordet.
"Inte alls, den här är full av överraskningar", försvarade sig Jason och räckte sig efter läsken på soffbordet.
Återigen tog jag chansen att försöka tyda texten på Justin's mobilskärm. Denna gången kunde jag tyda ett namn, Bree.
"Var inte så nyfiken, Arizona", sade han med en lekfull röst då han påkommit mig. Kinderna började genast hetta och jag flyttade med en bit ifrån honom.
Vem var Bree? Och varför bjöd hon hem Justin?
"Käft, filmen börjar", mumlade Jason med chips i munnen.
Jag fokuserade min blick vid teven. Precis som i handlingen på baksidan bevittnade någon läskig unge sin mamma bli mördad med en yxa. Jag rös då jag kände Justin's hand vid mitt ben. Hans muskulösa arm drog mig intill honom.
"Jag vill ha dig nära", viskande han tillkallande i mitt öra.
Jag flyttade närmre hans öra och rörde lätt vid hans hals med mina naglar, vilket orsakade gåshud hos honom.
"Vadå är du rädd?" Mina läppar snuddade nästan vid hans öra. Jag andades tungt i hans, i ett försök att vara sexig. På något snedvridet sätt ville jag inte att han skulle lämna mig här. Jag ville inte att han skulle röra vid den där Bree.
Ett flin spelade på hans läppar medan han skakade mjukt på huvudet.
Jag såg återigen på filmen. Jag drog fejkat efter andan då en man trampade i en björnfälla. Jag drog mig intill Justin.
"Kan du ge mig fliten?", viskade jag återigen i ett försök att låta väldigt attraktiv. Jag drog med armarna över armarna i ett försök att se frusen ut.
Justin greppade tag om fliten på armstödet och placerade den över mina ben innan han drog upp mina ben i sitt knä.
Vad höll jag egentligen på med? Jag borde inte bry mig om han stack hem till någon tjej som erbjöd honom njutning. Varför betedde jag mig så här? Han skulle föreställa min styvbror. Jag skulle inte få min styvbror känna sig attraherad utav mig. Jag satte genast upp den mur som alltid funnits där mellan oss och drog mina ben ur hans knä och flyttade återigen ifrån honom. Med rynka bildades mellan hans vackert välvda ögonbryn.
"Vad är fel, baby?"
Jag bet mig i läppen medan mitt hjärta sjönk kraftigt i bröstet. Jag placerade tummen på kinden och pekfingret vid tinningen för att bilda en skärm ifrån honom.
"Försöker bara njuta av filmen", mumlade jag.
Min tvillingbror kastade en blick åt mitt håll. Jag ryckte på axlarna.
Då han fokuserat sin blick vid filmen igen kände jag återigen Justin's hand vid mitt ben. Ännu en gång drog han mig närmre. Till skillnad från förra gången vilade hans hand under en längre tid vid mitt lår. Jag försökte ignorera honom, men jag kunde inte undgå det faktum att mitt hjärta bultade likt i galopperande häst i mitt bröst.
Justin's hand letade sig under mina shorts som den gången vid matbordet. Justin's hand särade på mina ben. Med tummen smekte han mitt innerlår. Han lekte med utkanten på mina trosor. Precis som förra gången försökte jag vrida mig ur hans stadiga grepp, men han blockerade. Fast det fanns ännu skillnad från förra gången, Justin's pekfinger råkade vidröra min privatdel utan på den tjocka tygbiten till trosa. Jag drog efter andan.
"Gör jag dig kåt?" Hans hesa och mycket låga röst efter år av rökning var attraherande.
Mina kinder blev blossande röda eftersom hans påstående faktiskt stämde. Jag korsade mitt ben över det andra, trots att det fanns en del av mig som ville be honom att fortsätta.
"Såklart jag gör", han besvarade han sin egen fråga.
Mitt under all obekvämhet ifrån min sida vibrerar Justin's mobiltelefon, vilket till viss del var lättnad.
"Mm", svarade han. Han nickade ointresserat, förrän något ord från personen på andra sidan luren, som fångade hans intresse. För en sekund svartnade ögonen på honom. Den vanliga hasselbruna nyansen var nu som bortblåst. Hastigt reste Justin sig. Hans hand lämnade mitt lår. Samtidigt reste jag mig. Mycket medveten om att han fortfarande hade en konversation. Vandrandes mot ytterdörren svor han en lång ramsa.
"Jag vet inte vad din åsikt är, men i mina ögon är det ganska meningslöst att ha en lära känna kväll, om personen man vill lära känna bara sticker", gestikulerade jag argsint med armarna bakom ryggen på Justin. Han lade på samtalet. Jag sprang förbi honom och lutade mig som ett desperat barn mot dörren.
"Om du vill ut får du ta dig förbi mig först", sade jag argsint och satte händerna mot midjan i protest. Justin skrattade vagt och sög in överläppen. Med rosiga kinder försökte jag stå emot hans charm.
He sucked in his bottomlip
Justin tog några steg fram och greppade tag om mina händer som fortfarande vilade vid mina höftben. I ett hjälplöst försök att se oberörd ut drog jag efter andan.Hans händer lämnade min midja och travade upp över magen för att krama om mina bröst lätt. Mina händer föll åt sidan. Hjälplöst, men arg som ett bi såg jag mig om, i hopp om att min tvillingbror inte varit åskådare.
"Baby, jag kommer snart tillbaka", han blinkade en aning flirtiga med vänster ögat medan det naturliga hånflinet vaknade till liv i trakten av hans mungipor. Jag drog efter andan då hans händer lämnade mina bröst och föll till min midja.
"Du här helt otrolig",svarade jag sarkastiskt men skolkande het i ansiktet.
"Berätta något jag inte vet."
Med händerna flyttade han mig åt sidan, vilket jag tillät. Ännu en gång hade han vunnit. Sedan försvann han ut genom ytterdörren.
Jag lämnade den smala men moderna hallen, blickade in i vardagsrummet där Jason sov i fåtöljen, med näven mot kinden. Då jag petade på honom ryckte han till och blev medvetande igen.
"Vart stack han?", mumlade min bror sömndrucket och pekade mot soffan.
"Bra fråga."
_________________________________________________________________________________________________
Kommentera, jag behöver motivation och inspirering!
Q: Vad tycker ni om Justin's nuvarande beteende?
A: Förstår inte vad alla klagar på? Alla växer upp. Man kan inte förvänta sig att han ska vara den samma som han var nu när han är 20. Han har mognat och är även mänsklig. Vi alla har haft dåliga perioder.
Inlägget är skrivet: ♥ I Kategorin: The Kid Of Ashes ✎
10 - Whatever
Mina kinder började med ens hetta och genast kände jag mig dum.
Jag frös fast där jag stod. Mina ögon vidgades och min bröstkorg slutade hävas då den inhalerat luft för ett ögonblick. Jag bet på insidan av kinden innan jag såg bort.
För varje sekund blev spänningen mellan oss mer spänd. Jag försökte aldrig bryta den med ursäktande ord, han var inte värd det. Innan jag vred på mig lät jag händerna leta sig genom håret. Jag exhalerade ut och började gå.
Väl vid min sovrumsdörr tvekade jag en aning då jag mindes min laddare. Jag vred på mig återigen innan jag plockade upp min laddare. En glimt av hopp speglades i Justin's tomma ögon. Han såg nästan ångerfull ut. Jag bara skakade på huvudet och lämnade sedan huset.
"Seriöst pappa, jag klarar inte det inte längre!"
Min far som stod och bredde smör över sin smörgås såg ut som ett frågetecken då han vred på huvudet.
"Justin!" Nästan skrek jag.
"Vad är det för fel på honom? Min far såg frågande på mig. Allvaret sved i hans ögon.
"Det har uppstått...komplikationer mellan oss", jag ryckte mjukt på axlarna.
"Vad för komplikationer?" Undrar min far medan han stoppar sin smörgås i munnen.
Jag himlade med ögonen och stampade med foten medan jag försökte få till en lögn som inte var för uppenbar.
"Han snarkar högt", jag ryckte på axlarna "helt förfärligt."
Min far såg på mig med stora ögon.
"Jag får knappt någon sömn!", gnällde jag och pekade på de blå ringarna under mina ögon.
Han vred en aning på på huvudet.
"Jag vill ha mitt personliga utrymme tillbaka också!"
"Arizona, ha lite tålamod", tuggade han med öppen mun, "Justin's rum är nästan klart!"
Jag fnös och stampade ännu en gång i golvet, som ett bortskämt barn som inte fick allt godis den pekat på.
"Både jag och din mor har haft väldigt mycket på jobbet", han drack ur sin mugg och ställde försiktigt tillbaka den.
Jag ville skrika åt honom, få honom att kasta ut Justin med huvudet före.
"Herregud, ni förstör mitt liv", stönade jag och drog en hand genom mitt bruna hår. Jag vred sedan på mig och sprang upp för spiraltrappan. Jag kunde höra hur min far pustade ut.
Då jag kom upp vred jag på persiennen för att döda det sken som fyllde rummet.
Huvudet värkte och det var det sista jag behövde var sol. Vinet var inte orsaken till min oslagbara huvudvärk, utan sömnlösheten.
Jag hade hela natten legat och tänkt på vad Justin sagt. Det gjorde ont, det var mycket mer smärtsamt än vad det borde. Jag borde skitit i det. Viftat bort det som en irriterade humla på sommaren, men det var omöjligt. Jag kunde inte ta död på denna humla med en flugsmällare.
Jag slängde mig på sängen och såg upp i taket. Jag drog i det vita örngottet och sköt kudden under mitt huvud. Jag låg fortfarande obekvämt. Jag drog täcket över mina ben. Huvudet värkte och kändes lika tungt som en sjunkande ankare. Jag knep med ögonen. Det blev för varmt, så jag sparkade av mig täcket. Jag vände på kudden och njöt utav den kyliga sidan så länge det varade. Då jag legat obekvämt i drygt en kvart öppnas sovrumsdörren.
Mörkret delade sig då några få solstrålar letar sig in. Jag drog kudden över ansiktet. Jag hörde redan på fotstegen vem som befann sig i rummet. Jag försökte andas tungt och ligga helt stilla, kanske skulle han gå på att jag sov. Han öppnade fönstret, sedan hörde jag gnistan ifrån tändaren då han med tummen rullade över det lilla kugghjulet. Slutligen kunde jag känna cigarettlukten. Jag stack ut näsan för att få lite friskluft.
"Sover du?" Frågade den neutralt raspiga, maskulina rösten.
Om han förväntade sig ett svar då måste en eller annan skruv suttit löst i hans lilla hjärnkontor.
Han exhalerade ur näsan, "Jag vet att du är vaken, Arizona."
Jag drog ännu djupare andetag och försökte denna gången att ligga som förstenad. Jag exhalerade en fejkad snarkning genom näsan.
"Jag menade inte vad jag sa tidigare", jag hörde hur han stängde fönstret.
"Whatever", svarade jag stöddigt.
Jag tuggade på insidan av min kind då jag hörde hur han kom närmre.
Sängens fjädring sjönk en aning då han satte sig vid sängkanten. Slutligen utjämnades hans
vikt då han bestämde sig för att lägga sig alldeles intill mig. Jag flyttade genast in, men då greppade han tag om mina höfter.
"I don't bite."
“Jag bits inte” muttrade han i närheten av mitt öra. Hans röktdoftande andedräkt värmde min kind. Hans bröst pressades mot min rygg. Hans ben mot mina. Jag bet mig i läppen och kände hur mina kinder hettade. Den här var en av få gången jag någonsin varit så här nära honom. Eller någon utav det motsatta könet.
"Du vet...", han andades ut "jag är ledsen."
Jag pressade ihop mina läppar till ett smalt sträck. Jag var nu fylld av förväntan medan min mage började fyllas upp med mängder av fjärilar.
"Jo, jag vet."
_______________________________________________________________________________________________________
Ett kapitel som är i tid, äntligen!
Min mormor har flyttat i helgen så fick stress skriva det här korta kapitlet idag!
Q: Vad tycker ni om att Justin är 20 redan?
A: Lite sorgligt faktiskt, tiden går så fort och nu är han plötsligt vuxen.
