Jag stod länge och såg ut genom fönstret. Himlen var mörk, men ljusskyltarna och gatlyktorna var tända utanför huset. Nästan all aktivitet hade upphört för dagen och långt in på en tvärgata lyfter en kranbil upp en mörkblå container på flaket. Det gnisslade till med ett skrapande ljud. Jag hade knappt sett Dezteny under de senaste dagarna. Hon hade fullt upp med sitt jobb och jag med mitt. Jag hade varit tvungen att se till att Jake aldrig skulle så mycket som se på Dezteny igen. Och jag hade haft massor av olika smutsjobb att sköta. Enda gångerna då vi såg varandra var då vi sov. Det var då jag kunde känna hur hennes kroppsvärme smittade av sig till mig. Hur bara hennes närvaro fick mig bli blossade varm. Hon fick mig att mjukna av likt en smält jävla glass. Jag hatade det. Och jag hatade när hon vaknade av mardrömmar de nätterna jag varit tvungen att jobba. Jag frågade aldrig om dem igen. Men jag undrade var de handlade om. Jag hatade att jag brydde mig.

Mr. Hadden såg upp på mig och hajade till. "Men hallå, Dezteny", hans blick och även hans sätt att tala till mig fick mig nervös. "Hej", svarade jag med nerslagen blick. "Det är några kunder där, skulle du vilja vara så vänlig att ta deras beställningar", han pekade ut på en barnfamilj som precis satt sig till ro. "Absolut", log jag lättat, och han log brett tillbaka. Jag gick fram till barnfamiljen och tog deras beställningar och gick sedan tillbaka till baren. Jag tog stöd av baren då jag kände hur någons ögon brände likt eld i nacken. Jag vred på huvudet och såg hur Mr. Hadden log förtjust. Jag log tillbaka och vred sedan på huvudet för att göra en grimas.

Vid exakt halv sex dök Mr. Hadden upp vid baren. Han bar ett par mörkblå jeans och en grå skjorta. Han hade låtit de två översta knapparna på skjortan stå på glänt och under det tunna tyget kunde jag se hans brösthår. Jag svalde hårt. "Du har inte lust att ta ett glas lite senare? Vi brukar ofta gå till baren på andra sidan gatan." "Vi?" frågar jag hoppfullt. "Ja de flesta brukar komma? Hänger du på?" Av en okänd anledning översköljdes jag av lättnad. "Gärna vad heter baren?" "Thompson", flinade han. "Du skämtar", frågade jag förstärkt. Han såg konstigt på mig. "Nej?"

"Nej, förlåt mig. Jag kommer."

Jag satt på samma klubb som jag alltid suttit på. Klubben där jag levde mitt liv till fullo. Den halvnakna dansösen pressade sin bara stjärt emot mitt skrev. Jag hade inte ens sett på henne under en sekund. Allt jag kände var hennes beröring. Jag såg hur hon svängde med håret och gick på knä framför mig i ögonvrån. Jag tog det cylinderformade glaset med sprit och pressade det emot mina läppar. Dansösen vände på sig och skakade på stjärten. I hennes stringtrosor satt en dollarsedel. Jag märkte att hon inte var så road av att dansa för mig eftersom att hon inte tillfredsställde mig.

Sekunderna passerade och allt jag kunde tänkta på var Dezteny. Hur hon log sådär mystiskt. Hur jobbig hon än var så gillade jag det, jag gillade då hon ifrågasatte vad jag gjorde. Hur hon inte klängde sig fast vid mig, men ändå sakta men säkert öppnade upp sig för mig.

Dansösen satte sig i mitt knä och gned sig emot mitt skrev ännu en gång. Jag såg fortfarande inte på henne. Musiken i rummet var hög. Basen dunkade i takt med mitt hjärta. Rummet skiftade i olika färger på grund av de lampor som hängt i taket. Dansösen lämnade mitt knä och satte upp sitt ben på fotöljskanten. Jag tog ännu en klunk av glaset på min högra sida. Jag hatade effekten Dezteny hade på mig. Hur jag med ens blev så mjuk och känslosam då jag såg på henne. Då jag mötte hennes sköra blick som gång på gång skar igenom mig. Hur dåligt jag mådde när hon inte mådde bra. Hur glad jag blev av hennes skratt. Hur gärna jag ville kyssa hennes läppar. Jag hatade det.

Jag sneglade över på Dylan. Ännu en dansös låg över hela hans överkropp. Hon hade bar överkropp. Jag såg hur Dylan smekte hennes kurviga kropp. Allt jag gjorde nu var att dricka och varje gång en kärlekslåt trängde ut ur högtalarna kunde jag inte låta bli att tänka på den enda tjej jag någonsin velat vara med. Den tjej som fick mig sömnlös. Dansösen luktade starkt, en stark doft av förmodligen någon Playboy parfym. Jag såg hur hennes blonda hår svängde ut med rummet. Jag såg på henne en kort stund. Hon bet sig i läppen då hon mötte min blick. Hon var smal, hennes revben syntes på den platta magen. Även fast jag hade allt det här var det bara hon. Dez. 

Jag blickade ut över det stora rummet och la märke till de män som stod nedanför den en förhöjd del av rummet. En stång i färglöst järn var placerad mitt på den förhöjda delen. En dansös gled ner för stången. Männen nedan för kastade dollarsedlar på den unga tjejen. "Ta av dig bhn", skrek en av de och kastade ännu en dollarsedel emot henne. Sakta strippade hon av sig den tunna siden bhn. Jag såg ännu en gång på dansösen som stod framför mig och dansade tätt intill mig. "Ursäkta", sa jag och reste mig upp ur den bekväma fåtöljen. Jag klarade inte av mer.

Utanför badrummet tog jag av mig min kalla bh, slängde den på golvet, drog ned byxorna och trosorna, trampade loss plaggen vid fötterna och gick in i duschen. När det varma vattnet sköljde över min nacke och musklerna slappnade av fann jag lugnet. Det hade varit en stressig dag som jag hade varit tvungen att spendera med Mr. Hadden och de andra på jobbet. Till och med på min fritid. All stress liksom samlade sig under ytan och jagade under huden. Men då varmvattnet sköljde över mig så spolades stressen bort. Jag ändrade vattentemperaturen, till iskallt. Jag vände ansiktet upp emot strålen tills tinningarna värkte av kylan. Jag stängde av och gick ut och torkade mig med en av Justins handdukar.

Då jag satt på mig mina mjukisbyxor och ett linne satte jag på teven. Jag satt i soffan och såg på MTV. Teven var tunn och omringad av en vitram och de höga rösterna ekade genom hela vardagsrummet. Jag gick ut till köket. Jag såg hur mina blöta fötter gjorde avtryck på parkett golvet. Jag stod i köket och poppade popcorn. Jag log för mig själv då jag tänkte på då Justin matat mig och hur mycket lust jag känt av hans närhet. Hur mycket mina läppar skrikit efter hans. Jag hade många gånger hoppats på att efter han kysst mig skulle allt gå tillbaka till det normala. Men allt blev inte som vanligt. För jag hade många gånger började komma på mig själv med att stirra på honom. Hans händer. Det ljusbruna håret som vågade sig i nacken. Den mjuka skuggan i halsgropen. Axlarna. Munnen. Ögonen. Han var en så oerhört uttrycksfull människa. Allting var så levande. Han var inte så som de där perfekta killarna på teven. Han var han. Så växte skräcken inom mig. Skräcken för att han någon gång skulle kunna se hur jag kände. Se i min blick hur mycket jag skrek efter honom.

Jag hörde hur ytterdörren slogs upp. Jag ryckte till av smällen då dörren kolliderade med väggen. Jag hörde hur avlägsna fotsteg närmade sig. Sedan såg jag Justin. Han uttryckte så mycket känslor på en och samma gång att jag inte visste om jag skulle skratta eller gråta. Han gick bestämt fram till mig och pressade sina läppar hårt emot mina. Jag trycktes lätt emot diskbänken. Jag puttade inte bort honom den här gången. Jag bara lät honom pressa sina hungriga läppar emot mina. Jag lät honom fylla mig med sin känslovåg. Och lät mig själv kyssa honom tillbaka. Han lade sina händer på min midja och drog mig närmre honom. Jag lade mina händer på hans axlar och omfamnade hans solbrända nacke. När kyssen avbröts andades vi båda häftigt. Justin lutade försiktigt sin panna emot min och drog bort en hårslinga från mitt ansikte. Sedan spred sig det finaste leendet jag någonsin sett i hans ansikte. Jag log blygt tillbaka och han böjde sig ner och kysste mig igen. Och igen.