Jag ber om ursäkt för det tålamod jag inte har och avslutar här med The Kid Of Ashes med hopp om att ni kommer läsa min nästa novell som är aningen mer planerad och spännande. För den avslutade novellen blev aldrig som jag hoppats och var väldigt långdragen, men jag vill inte heller säga att den var helt meningslös eftersom jag lärt mig så mycket och även skaffat så mycket vänner. Och jag är så otroligt glad att ni alla läst och kommenterat trots att det varit tråkigt och aldrig givit upp och det är det jag älskar med er, ni ser hopp när inte ens man själv gör det. ♥
Nyligen gjorde jag en trailer till underbara Julia. Det verkar vara någon inne grej nu så följer trenden. Det är bland de första jag gjort så den är inte världens bästa, men Julia själv verkade uppskatta den så ville gärna lägga ut den. Och om det är någon som tycker om den så ska ni veta att jag mer än gärna gör dem till folk eftersom det är så otroligt kul.
Taylor drog i min tröja och bad mig gå min väg, men det var min sista önskan. Jag hade inte planerat att bli mycket aggressivare. Hon förtjänade inte mycket mer än min genomborrande blick. Under en längre tid hade hon dragit valser, som varit så osannolika att det var skrattretande.
"Det var det sista jag trodde om dig", sade jag med en hastig huvudskakning i hopp om att såra. Jag syftade framför allt på hennes pojkvän, trots att tanken på min vän och min tvillingbror var mycket motbjudande.
Hon började återigen upprepa sig men jag bad henne genast att sluta, för att sedan instinktivt lämna henne.
Taylor lämnade omklädningsrummet klädd i en halvlång sidenklänning. Hon snurrade runt för att exponera den breda öppningen som föll längs ryggraden ned till svanken.
"Vad tycker du?" vädjade hon om min åsikt.
Ännu hade jag inte kunnat vänja mig vid tanken av Nathalie och Jason. För tillfället förstod inte hur jag skulle bära mig åt. Jag var inte så pass illvillig att jag kände lust för att sabotera, men heller ville jag inte lämna det bakom mig.
"Arizona!"
Taylor såg fortfarande på mig i väntan på min åsikt om hennes klädsel och ännu en gång hade jag hade trasslat in mig i mina egna tankar. Egentligen fanns det inget att reda ut annat än mig själv.
"Förlåt", bad jag ursäktande för att sedan se på henne återigen. "Jag kan bara inte sluta tänka på dem."
Taylor undvek min ursäkt och snurrade istället runt ännu en gång. Klänningen var vacker på henne. Den framförde hennes ansiktsdrag utmärkt. "Du är vacker", sade jag genuint.
"Det vet jag, men klänningen?" Hon vred på sig framför spegeln."Tror du inte jag överglänser den med min skönhet?"
För första gången på 24 timmar skrattade jag åt hennes ironi. Hon drog upp klänningen en bit över knät och framförde sina högklackade skor.
"Perfekta", tyckte jag och rätade till min blus.
"Du är världens bästa, det vet du va?" påstod Taylor medan hon återvände till omklädningsrummet. "Du har praktiskt taget suttit här i flera timmar och väntat på att jag ska hitta en perfekt klänning, trots att du själv redan har en sedan flera månader tillbaka."
Jag var inte van vid att Taylor var så vänlig och rak. Ofta brukade hon använda ironi som sitt talspråk, men idag var hon endast genuin.
"Det är vad vänner gör", efterliknade jag Taylor.
"Din lilla härmapa", skrattade hon bakom mönstrade draperiet.
Jag hånlog under en kort stund för att sedan luta mig fram. "Apropå apa...", började jag. "Har du snackat med Natwhorelie idag?"
"Nej, inte efter du hade ditt utbrott."
Hon drog undan draperiet klädd i sina dagliga jeans och skjorta.
"Så du visste inte?" frågade jag mån om att hon stod närmare Nathalie än vad jag någonsin gjort.
Taylor drog en hand genom sitt hår. "Att hon bangat din bror på skoltoan?" hon skakade på huvudet. "Hade inte en aning."
Jag sjönk genast ihop utan anledning.
"Ryck upp dig, gumman." Hon strök mig tröstande över skulderbladen. "Balen är om en vecka och gissa vad vi ska göra?"
Ännu hade jag inte haft tid att ens tänka på balen så jag ryckte ovetandes på axlarna.
"Vi ska hitta en smashing jävla dejt till dig", svarade hon och greppade tag om min axel mycket entusiastisk. "Kan du ens föreställa dig Justin's fejs när du kommer där med en riktig jävla snygging?"
Faktum var att jag inte ens var säker på om Justin skulle gå. Det verkade verkligen inte som hans grej då jag tänkte efter. Men utan att vilja göra Taylor besviken genom att sätta emot med negativa argument valde jag att sträcka lite på mig och försöka låtsas som om hon fått mig på bättre tankar.
"Längtar", svarade jag kortfattat, men Taylor måste fallit för mitt skådespeleri eftersom hon log stort och nästan maliciöst.
Då vi lämnade butiken med ett antal kassar som dessutom inte tillhörde mig fick jag syn på Dave eller gympa-Dave som jag föredrog att kalla honom med tanke på att vi fortfarande hade våra pratstunder under gymnastiken. Han stod med vad jag trodde var ett syskon. Jag log som hälsningsgest eftersom mina händer var fulla. Men till min förvåning började han röra sig i riktning mot oss.
"Kan jag låna Arizona i några minuter?"
Taylor ryckte på axlarna. "Helst inte."
Dave drog lite i kragen till sin skjorta och såg ovanligt vacklande ut. Han måste haft mycket i tankarna om han inte ens förstår Taylor's ironi.
"Hon skojar bara", talade jag om för att sedan dra honom åt sidan.
Länge såg han på mig utan att säga något. Dave valde att se sig om, sparka på gruskorn och det var inte förrän jag genomborrade honom med min blick han talade.
"Du måste gå på balen med mig", velade han slutligen.
Chocken förvandlade mig till sten."Va?"
"Snälla", bad han för att sedan lägga sin hand på min axel. Hela situationen förvirrade mig rejält på grund av hans läggning och jag hade inte en aning om hur jag skulle avisa honom på ett vänligt sätt. "Inte för att vara sådan men..." Länge såg jag på honom innan jag kastade upp korten på bordet. "Jag trodde liksom du var gay."
Oberört ryckte han på axlarna. "Jag är gay."
"Du vet att jag är tjej?"
Jag vred på mig för att spegla mig i skyltfönstret. Kanske såg jag maskulin ut?
Han skrattade lågt och för första gången såg han avslappnad ut. "Ja, det är klart jag vet."
"Och?"
"Det är därför du måste gå med mig. "
"Ursäkta mig, men jag måste ingenting."
Med bara en huvudskakning ville jag lämna honom, ta mig ur nätet jag trasslat mig in i, trots att det verkade omöjligt i dagens situation.
"Snälla, Arizona", bad han återigen. Dave såg uppriktigt sårad ut. Ögonen var blodsprängda av alla uppdämda tårar. Hans hand föll längs min arm i en lealös rörelse.
"Varför? Ge mig en bra anledning", bad jag i ett lugnare tonfall med tanke på att killen framför mig var på väg att brista ut i gråt.
Med en axelryckning såg han på mig innan han började. "För att min sexualitet gör mig till ett offer." Genast bildades det en klump i halsen. Att Dave skulle dölja sin sexuella läggning på grund av att den inte accepterades av ett antal idioter var smärtsamt att höra.
Han gnuggade sig mellan ögonbrynen innan han fortsatte. "Eftersom att alla på vår skola är så inhumaniska."
Glöden jag tidigare funnit i hans ögon var som bort blåst, istället var hans blick tom och nästan livlös.
"För att världen är orättvis", mumlade han. Även fast han redan övertalat mig att vara hans eskort så lät jag honom fortsätta.
"För första gången så ser jag faktiskt en chans att ta mig ur det här träsket."
Smärtan i hans ögon fick mig att ta honom i armkrok. Jag klarade inte av att låta honom fortsätta. Och för första gången så känner jag mig genuint lycklig för att han just valt mig som hjälpreda.
"Min klänning är röd."
Nu fick Arizona sin dejt till balen, kanske är det inte riktigt hennes typ men allt räknas? Jag ville verkligen ge er det här kapitlet som jag skrev idag bc ni är mina änglar. Kapitlet kanske inte är så händelserikt men bara vänta in nästa kapitel så ska ni få se på händelserikt.
En fråga jag har till er är väl om ni tycker att jag ska avsluta denna novellen? Behöver verkligen svar. ♥
Hela tiden ville jag ha mer, trots att jag var mån om att jag inte kunde komma mycket närmre. Därför pressade jag mina händer mot hans rumpa för att uppmana honom att öka tempot. När han gjorde som jag kommenderat ville jag skrika hans namn. "Du gillar det", påstod han mycket andfått medan han stötte i mig ännu hårdare. Istället för att göra klart för honom att vi var ense om den saken hävde jag ur mig det jag ännu inte kunnat erkänna för mig själv men minst för honom. "Jag gillar dig."
"Så du bara stack?"
Taylor vred på huvudet för att få ögonkontakt då blomvasen stod i vägen. Jag hade berättat allt som jag tidigare inte vågat. Det hade jag varit henne skyldig efter att hon hämtat upp mig i den knappt existerande gränden.
Tafatt ryckte jag på axlarna. "Han såg så förvirrad ut."
Jag mindes hur Justin sett ut. Hur njutningen rann av honom och han förlorade blodet i ansiktet. Han sade inget. Justin's ögon hade återspeglat mina, vilket fått mig att inse hur desperat jag sett ut. Jag förstod inte vad jag ens förväntat mig. Jag hade inte tänkt överhuvudtaget, därför var det hela min miss.
Taylor mumlade något ohörbart. Jag hade inte ens lagt märke till att hon stod bakom mig.
Hon lade en filt över mina axlar för att sedan stryka handen över flistyget. Jag omsluts av värmen från filten.
"Jag känner mig så fruktansvärt dum", sade jag ärligt.
Hon satte sig på stolen bredvid. "Gör inte det."
Jag lät ansiktet sjunka ned i mina händer. Taklampans sken var starkare än vad jag var van vid. "Tack för att jag får stanna hos dig."
"Det är vad bästa vänner gör, inte sant?"
Jag nickade.
"Kom, vi går och lägger oss", Taylor ryckte vagt i min arm för att få mig att räta på mig.
Jag beundrade verkligen hennes vänlighet. Jag kan inte lova att jag skulle vara lika vänlig under samma omständigheter. Men vad visste jag? Hon kanske skulle örfila mig för att jag var pårökt då jag nyktrat till.
Taylor hade tvingat in mig i sin garderoben då hennes mor knackat på vid frukost. Jag tog inte illa vid mig då hennes föräldrar var mycket stränga och fann det helt oacceptabelt att vänner stannar över natten vid misslyckanden.
Hon bar med sig smörgåsar och annat ätbart till sitt rum och lät mig äta medan hon applicerade sitt smink. Hon sminkade även bort de grå kring mina ögon. Uppmuntrande hade hon klappat mig på axeln och bett mig ignorera honom tills vidare och innan jag tar vägen genom fönstret anstränger mig verkligen för att se övertygad ut.
Nathalie gick mot mig med snabba steg över skolgården. "Vi måste snacka."
Hon såg allvarsam ut. Hennes vardagliga leende var som bortblåst.
Justin's perspektiv Murgrönan hade pålitligt täckt ingången till Pugachyov kontor. Den enda anledningen till att jag kunnat urskilja det ena från det andra berodde på den tunna springan som separerade växtens vildvuxna blad. Pugachyov var intelligent men framför allt - respekterad. Med en sådan man räknas alla snedsteg. Hårdhänt fimpade jag cigaretten i min hand genom att dra den längs en gren innan jag lät mig stiga in.
Det här unkna stället hade alltid en tendens att lukta järn. Jag tyckte synd om alla idioter som var tvungna att vänjas vid det. Efter att ha följt en korridor under en kortare tid väntade jag utanför den slutliga dörren. Oförsiktigt sparkade jag på dörren och svor en långramsa. Väntetiden började gå mig på nerverna. Slutligen öppnades dörren framför mig. Osympatiskt såg jag på mannen som steg fram. Det stod bokstavligen idiot i pannan på honom. Hans ansikte var kritvitt, ett gott tecken på blodförlust. Mannen hade virat sin tröja kring sin vänstra hand. De hade förmodligen kapat ett eller annat finger för honom, eftersom blodet hade färgat tröjan röd.
Jag trängde mig förbi fingerlösa mannen för att möta Pugachyov. Hans dagliga kostym framhävde hans grova drag. Han gestikulerade åt mig att sätta mig. Jag kastade en blick på blodpölen som bildats på skrivbordet för att sedan skaka på huvudet.
"Jag står."
Pugachyov såg på mig länge och genomborrande innan han talade.
"Du har fixat ditt arbete?"
Hans ryskabrytning var raspig och ormliknande.
Jag bekräftade hans fråga genom en huvudnickning. Pugachyov tände en cigarr försatt sedan knacka av glöden på sitt skrivbord. Men hans beteende förvånade mig inte med tanke på att han hade flera anställda bara i denna minimala byggnad.
Pugachyov erbjöd mig en cigarr. "Är Vlamning död ännu?"
Arizona's perspektiv
"Du hade sex med min bror?"
"Jag ville bara vara ärlig mot dig", började hon. Hennes ögon glänste, trots det starka solljuset. Hon tuggade utav nervositet på sin underläpp, så som hon alltid brukade.
Ilskan vällde ur mig så kinderna blev alldeles röda. Jag grabbade tag i hennes handled och fick länge hindra mig själv från att gräva ned naglarna i hennes hud.
"Ärlig?"
Fortfarande var jag chockad. Nathalie och Jason. Varför hade hon varit så pass lätt på foten och utsatt sitt långvariga förhållande för något sådant?
Taylor drog i min tröja och bad mig gå min väg, men det var min sista önskan. Jag hade inte planerat att bli mycket aggressivare. Hon förtjänade inte mycket mer än min genomborrande blick. Under en längre tid hade hon dragit valser, som varit så osannolika att det var skrattretande.
"Det var det sista jag trodde om dig", sade jag med en hastig huvudskakning i hopp om att såra. Jag syftade framför allt på hennes pojkvän, trots att tanken på min vän och min tvillingbror var mycket motbjudande.
Hon började återigen upprepa sig men jag bad henne genast att sluta, för att sedan instinktivt lämna henne.
Jag tänker inte be om ursäkt för den kassa uppdateringen, jag tänker istället förbättra den och visa er att jag faktiskt bryr mig enormt. Var och en av er är speciella. Det är chockerande att man kan älska människor man aldrig träffat, men det är precis vad jag gör. Kommentera bae's, trots att ni förmodligen är sura på mig bc updaten och det korta kapitlet ♥
Justin nådde startlinjen och det fanns inget jag kunde göra för att stoppa honom. De lättklädda tjejerna avfyrade startsignalen och bilarna var så småningom ur synhåll. Tyst bad jag till Gud om att slippa bevittna död. Den täta publiken jublade. "Ser du dem?" frågade jag Jay då han var längre och kunde se över de flestas huvuden. Men han skakade på huvudet. Det krävdes inte många fler minuter förrän det hårda motorljuden anades längre ned på gatan. Redan vid startsignalen hade jag förstått att de mixtrat med motorerna på dessa bilar, vilket skrämde mig. Efter att sett efter polisbilar under en längre tid ställde jag mig på tå för att inte missa slutsträckan.
Jay jublade bredvid mig och jag kunde inte avgöra vad som riktigt gjort honom så pass lycklig. Resten publiken jublade också. Motorljuden var inte längre avlägsna, men jag kunde fortfarande inte se på grund av den täta folkmassan. Jag vågade inte heller fråga Jay vad som skett. Därför lutade jag mig mot motorhuven på en av bilarna som förut varit omringad. Dragkedjan på min tröja skrapade mot den gula lacken. Genast sträckte jag på mig och låtsas som det aldrig skett, jag ville inte riskera att bilägaren skulle bli ursinnig.
Medan jag stod och lyssnade på jubel och motorljud, trängde ett främmande ljud fram och större del av folkmassan tystnade. "Syrener", viskade jag tyst till mig själv medan det öronbedövande ljudet upprepades. "Polis", skrek någon och sedan började alla röra sig från platsen med hjälp av bilar och andra fordon. Av oerfarenhet såg jag mig om efter en utväg, men inget av dem verkade som ett alternativ på grund av de långa sträckorna. Jag greps av panik och stod mest förvirrad och trampade på stället då jag hörde den bekanta rösten. Jag såg åt hans håll då han slog ut passagerardörren. "Hoppa in."
Till en skillnad från mig verkade han erfaren och inte ett dugg panikslagen. På hans order slängde jag mig in mot sätet för att sedan dra igen dörren. "Kör", skrek jag av ren panik.
Bilarna som tidigare stått mycket välorganiserat med ett visst mellanrum mellan vardera bil, hade nu brutit sina mönster och sladdade vansinnigt genom den täta folkmassan för att förhindra att bli stoppade. Då jag ser ned på den accelererande hastighetsmätaren i hans bil befann sig mitt hjärta i halsgropen. Justin däremot var mycket fokuserad och håller blicken fokuserad vid vägen eller backspegeln för att ta reda på vad som skett bakom honom. Jag grep tag om lädersätet medan jag försökte se vad som pågick bakom oss.
Polisen befann sig på plats men på avstånd. Den förut folktäta platsen var nu det motsatta. Justin svängde in på en avtagsväg, som förmodligen var slumpmässig. I svängen pressades jag mot fönstret och fick sedan kämpa mig tillbaka till min normala position. Hastighetsmätaren accelererade fortfarande, vilket fick mig ifrågasätta motorns enorma kraft. "Vi blev av med dem", mumlade Justin, men bara på hans spända käke anade jag att han polisen befann sig nära. Konstant såg han i backspegeln. Vi cirkulerade olika kvarter förmodligen för att vara på den säkra sidan. "Är du okej?" frågade han slutligen. Hans hår var en aning till rufsat och ögonen var lika kalla som is, vilket fick mig ifrågasätta hans vänlighet. Jag nickade hastigt. "Jag m-mår bra", stammade jag. För första gången sedan gatutävlingen flinade han. "Du låter inte speciellt övertygande." Eftersom att han hade fullständigt rätt valde jag att inte besvara hans konstaterande. "Vad gör du?", undrade jag när vi befann oss i en inhägnad. "Parkerar."
Då motorn inte längre var i varv och bilen stod på sin plats halade Justin fram vad jag till en början trott var en cigarett ur sin jeansficka. "Du är dum i huvudet", sade jag sanningsenligt då han inhalerade röken ifrån jointen i sin hand. Justin skakade på huvudet. "Du måste sluta vara för upptagen med att leka miss duktig."
Jag stal den rykande jointen ifrån honom utan att ens fundera över vilka konsekvenser det skulle få. Utan att ens så mycket bry sig om Justin's godkännande pressade jag den mot mina läppar för att sedan inhalera. Jag hade stört mig på hans uppnosighet. Det skulle bli att nöje att motbevisa honom tänkte jag, men sedan började istället hosta så oerhört att magen vek sig dubbel.
Mina ögon tårades medan jag i ett hjälplöst försök försökte hämta andan. Mycket medveten om att det var genant att bokstavligen hosta upp sina egna lungor med Justin som åskådare försökte jag kväva hostan genom att täcka min mun med hjälp av händerna. Somliga straffar Gud med det samma, tänkte jag. "Är du ok..." Jag avbröt honom genom att hålla fram ett finger. Vid det här tillfället behövde jag inte hans omtanke.
Efter några minuters tystnad valde jag att ta ännu ett bloss, trots att mina inre organ kokade och halsen var uppsvullen. "Ariz..." Försökte Justin hindra mig, men jag motstred honom ännu en gång. Plötsligt kände jag ett extremt behov av närhet. Länge såg jag på honom innan jag lutade mig fram över utrymmet som skiljde passagerarsätet från förarsätet och min näsa krockade nästan med Justin's. Han protesterade inte, utan smekte en hårslinga ur mitt ansikte. Endast hans andning var hörbar. Jag slöt ögonlocken då de var tunga. Sedan andas jag in doften av honom, vilket påminde mig om förra gången då jag varit lika tätt inpå.
Även fast jag var medveten om att mina hämningar släppt och jag var tvungen att vara försiktig med vad jag hävde ur mig tog jag tillfället i akt. "Kyss mig", bad jag och putade med läppen uppfordrande. Redan hade jag glömt hur mycket jag borde hata honom. Jag insåg att jag fortfarande blundade och hade inte riktigt hunnit uppfatta en reaktion hos honom.
Jag drog mig sedan undan, medveten om att det var för mycket begärt, men innan jag har hunnit falla tillbaka i sätet tog han mitt ansikte i sina händer och kysste mig, så intensivt att jag tappade andan. Med fingertopparna hårt pressade mot min ömtåliga hud trevade Justin's händer raskt ned för min rygg, slutligen fann han mina knäveck och lyfte sedan över mig till förarsätet. Genast fattade han tag i änden på min tröja och slet den över ryggen på mig, vilket lämnade mig endast i behå. Utan att på något sätt kommunicera sträckte jag mig efter hans gylf.
Vartenda drag hos honom var attraktivt, men det var just då han rörde vid min solkyssta kind med baksidan av sin hand då något rörde sig ovanligt fort i bröstkorgen och jag kunde dessutom känna en eller annan fjäril som cirkulerade runt i min magsäck. För tillfället satt vi uppslukade av varandra. Jag i endast behå och ett par byxor och han fullt påklädd. Lite obekväm i min situation drog jag upphetsat i hans t-shirt. Justin gjorde som jag tafatt beordrat och tog avstånd för att sedan dra av sig det tunna plagget. Han var lika muskulös som jag mindes sedan tidigare då jag stött ihop med honom utanför badrummet.
Jag följde det förtrollande krucifixet som var intatuerat på hans bröst. "Det är vackert", sade jag lågmält och inte alls lika målmedveten som förra gången jag talat. "Du också", svarade han lika lågt.
Han lämnade mig alldeles andlös. Jag skulle precis till att öppna munnen för att komplicera situationen och till och med protestera, men han måste sett hur upprörd jag var för hans läppar var återigen mot mina. Kanske trodde han att den invecklade kyssen skulle sudda ut vad han nyligen hävt ur sig, men jag ville inte glömma.
I tystnaden kunde jag ana hur en och annan söm sprack då han våldsamt drog i min behå, men det rörde mig inte för tillfället. Det var aningen påfrestande att han var så erfaren. Han fick allt framstå som så enkelt, vilket det inte var för min del. Därför pressade jag honom hårt mot sätet och kysste honom. Och den här gången handlade det inte om försiktighet. Inte alls som förra gången. Han fällde ned sätet och jag lät mina tänder genomborra hans underläpp, vilket verkade vara det enda som krävts för att bända runt oss i sätet.
Min nu lössittande behå hängde över axlarna så jag valde att låta den gå. Genast slöts hans nävar kring mina bröst. "Jag älskar dessa", flåsade han andlöst efter den intensiva kyssen. Vid det tillfället var min sista önskan att rodna så istället knäppte jag upp hans jeans och krånglade ned dragkedjan. Han flinade åt min reaktion och tog sig ur de lössittande byxorna. Min hand gled ned längs hans ryggrad och sedan tryckte jag mig närmare, men det är ändå inte tillräckligt nära så jag klamrade mig fast vid honom. Med mina ben på hans rygg och fingrarna inflätade i hans hår. Och om han ifrågasatt vad jag gjorde hade jag förmodligen skyllt på kylan i bilen, men han sade inget.
Han tog sig friheten att nafsa mig emellan brösten, vilket förde mig över gränsen. Mycket längre skulle jag inte kunna vänta. Därför lirkade jag ned hela handen innan för hans kalsonger för att röra vid honom. Trots min brist på erfarenhet måste han gillat vad som skett, med tanke på att han var hård. "Jag vill ha dig", sade han en aning otydligt.
Mitt hjärta började då bulta ännu hårdare i bröstet. Så jag bara nickade och lät honom hjälpa mig av med mina byxor på ett mycket brutalt och ivrigt vis. Med båda sina knän hade han särat på mina ben ytterligare. Justin kramade om mitt innerlår med sin lediga hand. Jag hade svårt att ligga still och tog mig slutligen friheten att lirka ned hans kalsonger en bit över hans rumpa med hjälp av fötterna. Smidigt halade han ned sin underdel ned till knäna och sedan var det bara ett tyg som skiljde oss mellan. Nämligen det tunna spetstyget i mina trosor som bara var i vägen vid det här laget.
Utan förvarning greppade han tag i dem för att slita ned dem längst mina lår. Med hans oförsiktighet förstod jag att jag skulle få gå hem utan trosor. Jag kunde känna hur han smekte mig på platsen som precis varit dold. Häftigt drog jag efter andan och skulle precis till att be och böna då han trängde in i mig försiktigt.
Det tänjde i mig då han fyllde mig med hela sin längd, vilket var smärtsamt till viss del. Justin stannade upp och lät mig vänjas vid hans storlek, vilket fick mig att vilja röra mig av upphetsning. "Justin" viskade jag.
"Säg mitt namn", flåsade han medan han kysste mig i närheten av mitt öra. Justin bet löst i min öronsnibb och trots att mina hämningar sedan länge släppt var både han och jag medvetna om hur knäsvag jag var inför honom. "Säg det och jag knullar dig hela natten." Det hettade i mig. Jag kunde känna hur blodet pulserade genom varenda fiber i kroppen, även fast jag förstod att varken han eller jag hade tid till att ligga här hela natten, men det var upphetsande att höra. Så jag stönade hans namn då det kändes behövligt.
Hela tiden ville jag ha mer, trots att jag var mån om att jag inte kunde komma mycket närmre. Därför pressade jag mina händer mot hans rumpa för att uppmana honom att öka tempot. När han gjorde som jag kommenderat ville jag skrika hans namn. "Du gillar det", påstod han mycket andfått medan han stötte i mig ännu hårdare. Istället för att göra klart för honom att vi var ense om den saken hävde jag ur mig det jag ännu inte kunnat erkänna för mig själv men minst för honom. "Jag gillar dig."
Ni förstår inte hur mycket jag skäms över att både skriva och publicera sådana här kapitel, det är så awkward. Dessutom lyckas jag aldrig få till det. Jaja, men med tanke på att det är min andra sexscen ever, så antar jag att jag inte kan överdrivet höga krav på mig själv. Jag vill även tacka Marielle, som hjälpt mig med detta. Hon har givit mig ideer och sagt vad jag ska ändra på. Hon är bäst helt enkelt.
Vill även be om ursäkt för den hemska uppdateringen, men har inte mått så bra på senaste tiden.
Nathalie hindrade sig själv för att slå händerna över munnen genom att lägga händerna i knät. Tveksamt såg hon på oss, "hmm, ja" sedan skakade hon på huvudet och såg redan mycket ångerfull ut. "Det var inte meningen att jag skulle säga något. Han vill inte att det kommer ut." Både jag och Taylor jag nickade. Men under desto längre tid jag nickade, desto mer insåg jag att det är helt otänkbart, men istället för att ifrågasätta hennes sexliv med hennes gaypojkvän, så uttalade jag mig om något mer personligt. "Så jag är den sista oskulden?"
Arizona's perspektiv
Då var det officiellt, jag skulle bli nunna. Det var i alla fall så mina vänner fick det att framstå. Jag kunde nog lika gärna börja leva i celibat och påverka mitt nystartade rykte som nunna eller helt enkelt trotsa alla regler och bli det motsatta. Jag slängde mig på sängen för att överväga att kväva mig med en kudde vore ett alternativ, men till och med det kändes ansträngande i just den sekunden. Kanske borde jag ansträngt mig, genom att öppna dörren och posera lite tillkallande när Justin så småningom skulle passera, på så sätt kanske jag skulle bli av med vad som mina vänner klassade som ett problem. Jag fick nästan slå mig själv för att komma på bättre tankar.
Så småningom blev jag väckt av att Justin satte sig bredvid mig i sängen och ruskade om min axel. Genant torkade jag dregel ur min egna mungipa och svor lågt eftersom jag var en sån idiot som somnat och dessutom dreglat. Kinderna hettade och jag vägrade att möta hans ansikte. Jag ville inte se hur han reagerat och ännu mindre ville jag veta hur jag såg ut.
Jag kände hur hans hand förde en av mina hårslingor bakom örat. "Sömntuta", mumlade han och jag kunde nästan höra hans leende. Jag svarade inte, fortfarande mycket generad över att jag bokstavligen dreglat ned honom. "Se på mig", uppmanade han för att sedan greppa tag om min haka för att bända upp mitt ansikte. Justin suckade. "Bättre", för att sedan smeka utkanten av min haka med tummen. Jag ville streta emot och kommentera något spydigt, men någonting tog emot och jag kunde inte avgöra vad. "Låt mig sova", bad jag nedstämt för att sedan gräva ned huvudet i kudden. "Då sover jag med dig", började Justin. Jag blev genast fundersam och var tvungen att se på honom för att avgöra om det hela varit ett skämt, men han lät fullständigt allvarlig. "Och om jag ber dig att låta bli?" ifrågasatte jag lågt, utan att trotsa honom eftersom jag var medveten om att spela på hans knappar inte var lika underhållande i slutändan. Justin såg på mig med lekfulla ögon. "Lyssnar jag inte", avslutade han.
Ett milt solsken föll på hans ansikte, vilket jämnade ut hans drag och den bruna nyansen som hans ögon bestod av nästan glödde. "Justin, vad vill du?" undrade jag sömndrucket för att sedan häva mig upp ur sängen. "Göra din dag bättre?" flinade han, för att sedan tugga på sin underläpp. Jag skakade på huvudet åt hans självsäkerhet. "Hur kan du vara så säker på att du inte gör den värre?" "Du är medveten om att din charader inte håller så jävla långt?" han skrattade humorlöst, för att närma sig mig där jag stod som förstenad efter vad han nyss sagt. Inte kunde jag tro att han kunnat se igenom min slarvigt byggda barriär.
Han stod nära. Hans bröst kolliderade med mitt, eftersom våra andetag var ur takt. Justin smekte min kind med baksidan av sin hand. Hans andedräkt värmde min kind. "Släpp din jävla lek, okej?" Hans hesa röst nästan skrapade inom mig. Jag antog att det var alla dessa år av rökning som fick hans röst vara så lågmäld.
Jag ryckte på axlarna och svalde hårt för att verka ovetande. Jag mötte inte hans blick, men i periferin såg jag hur han drog en hand genom håret. "Följ med mig", sade han lika lågt som förut. Det förvånade mig hur han så plötsligt kunde byta samtalsämne, men jag vägrade ifrågasätta det. "Var?" "Det märker du", avslutade han. Och självklart gav jag med mig.
♦
Genom stora högtalare spelades högljudd musik. Hela gatan bestod av bilar som var omringade av människor. Trots det kalla vädret stod tjejer lättklädda helst uppvaktade av en man som var betydligt bättre klädd. Trots det verkade dessa tjejer inte klaga,de gick omkring bland bilarna och poserade mer än gärna. Vad jag förstod var många påverkade av både det ena eller det andra. Jag nöp i det tunna skinnet över nyckelbenet. Jag hade ännu inte bestämt mig för hur jag skulle bära mig åt för att inte sticka ut. Jag ville smälta in, men så välklädd som jag var jämfört med dem var det omöjligt. "Följ mig", Justin nickade i riktning mot folkmassan. Jag nickade utan att yttra ett ord och följer honom sedan. I ett hjälplöst försök fattade jag tag i hans hand för att inte förlora honom i mängden. Då han såg tag på mig flinade han. "Varför gick jag med på detta?" mumlade jag för mig själv när vi trängde oss fram bland människorna.
När vi under en längre tid trängt oss fram närmade vi oss en av bilarna. Jag kunde knappt urskilja färgen eftersom det stod lättklädda tjejer lutade mot den. Medan jag hade fullt upp med att studera tjejerna i deras utmanande klädsel hörde jag hur en monoton mansröst ropade till sig Justin. Mannen som ropat ser ut att vara något år äldre. Hans olivnyanserade hy och det bara huvudet fick mig inse att han förmodligen har sitt ursprung åt annat håll. Mannen kliade sig i den lilla skäggtuggen som tar plats över ett parti över hans haka då han såg på mig. "Bieber, Bieber" mannen skakade på huvudet utan att samtycka. "Lammkött." Jag förstod genast att han hade syftat på mig, vilket fick mig att känna mig obekväm.
"Hållkäften, Jay", morrade Justin för att ta ett steg tillbaka och fatta tag i min hand. Mannen som jag förmodade hette Jay skrattade. "Hon står här borta." Jay pekade mot en inhägnad längre bort och jag kan inte riktigt tyda vad han menar med hon. Var det en kvinnliggestalt eller ett föremål? Jag visste inte och det tog kol på mig. Justin vred sig och såg på mig. "Vänta här, baby", han slickade sig om läpparna. "Kommer strax." "Du måste skämta med mig", spottade jag. "Du släpade med mig ända hit..." Jay's intensiva blick fick mig att avbryta mitt påhopp. "Kommer strax", upprepade Justin.
Justin's perspektiv "Tack, mannen för att du tagit hand om min pärla", tackade jag för att dra med handflatan över den fläckfria lacken. Jay nickade. Han var mycket medveten om att jag behövde alla pengar jag kunde tjäna efter flytten, trots att jag inte tjänade dem på rätt sätt.
Jay öppnade garageluckan med en hand och basen som trängde in i det minimala utrymmet var mycket hög. "Jag kan ta hand om din andra pärla också." Jag bara såg på honom oförstående och han bara skrattade. "Hon måste vara rätt speciell för att du tar med henne hit." Han närmade sig för att sedan trumma vagt på motorhuven. Jay var allvarligt iställd när han kliade sig frenetiskt i skäggstubben. Arizona. "Speciell?" upprepade jag för att skaka på huvudet. Jag hade aldrig tänkt på vad hon egentligen var. Aldrig hade jag objektifierat henne eller ansett att hon var någonting som alla de andra. Hon stack ut, men jag ville heller inte påstå att det var utav kärlek. Jag skakade bara på huvudet. "Du gillar henne", konstaterade han. Med min vänsterhand rufsade jag till håret. Hans frågor ställde mig mot väggen och jag gillade det inte. Ännu en gång skakade jag på huvudet.Jag gillade inte henne, det kunde jag inte. Länge till skulle jag inte kunna ha kontroll över mitt temperament. "Jag gillar inte någon, Jay", spottade jag. "Kom ihåg det."
Jay erbjöd mig en cigarett samtidigt som han fiskade upp sitt paket ur fickan, vilket fick mig dra tillbaka alla tankar om att placera en knytnäve i hans ansikte. Han var sedan tyst ändå tills det befann sig en man med två halvnakna tjejer vid vardera sida vid garageluckan. Han såg ofarlig ut och liknande verkligen en reggaeikon med de långa håret intrasslade i flätor. Jay omfamnade honom.
Jag tog mig en sekund för att se på hans tjejer som så snällt väntat utanför, men det vaga ljuset från glödlampan över mig avslöjande inte mycket. "Justin?" undrade den ena med en mycket entusiastisk röst. Hon bar något så åtsittande att det avslöjade varenda detalj av hennes kropp. Länge studerade jag henne utan att kunna placera henne, vilket fick mig inse att hon måste varit en engångsgrej. "Nej, gumman", jag harklade mig. "Det är inte jag" uttalade jag mig lovande. Jag kom återigen tänka på Arizona och valde därför att slå upp bildörren och ta del av det sköna sätet. Jag inhalerade skinndoften. "Nu tjänar vi lite pengar, pärlan", mumlade jag för mig själv medan jag vred hon nyckeln till tändningen.
Arizona's perspektiv
Efter vad som hade känts som en evighet dök ett bekant ansikte upp i folkmassan och till min lättnad närmade han sig. "Lammköttet", hälsade han. Utan att hejda mig besvarade jag hans hälsning monotont. "Dickhead." Jay såg på mig länge. Själv iakttog jag honom bara i ögonvrån. Han verkade inte påverkats speciellt mycket av min hälsning. Jag gissade på att det var ett flin som spelade på hans läppar. "Hur är läget med dig?" Han sög på änden av sin cigarett. "Du ser blek ut." "Jag kan bara inte tro att Justin lämnade mig här med" jag hejdade mig själv för att se på honom. "Dig." Jag fingrade på halsbandet som hängde kring min nacke. "Cigg?" erbjöd han och jag skakade på huvudet. "Fin flicka", tyckte han medan han knackade av glöden på sin egen cigarett. "Du undrar inte var han håller hus?" Till en början förstod jag inte vem han syftade på, men insåg det snarast. "Borde jag?" Jag skakade på huvudet. "Han är en douchebag ändå." Jay skrattade.
Jag var arg på Justin som lämnat mig här bland främmande ansikten. Faktum var att jag mycket gärna skulle vilja strypa honom. Det var skamligt att stå här helt fullklädd bland objektifierande tjejer. Antingen framstod jag som en flata eller helt enkelt en nunna.
"Här kommer han ju", påstod Jay. Förfärat såg jag mig om för att leta efter de ansikte Jay sett, men misslyckades. Jay knackade mig mjukt på axeln för att sedan peka mot en vällackerad bil som trängde sig fram i folkmassan. När han passerade grimaserade han åt mig. Det var då det slog mig. Han skulle tävla. "Vad fan gör han?" undrade jag förtvivlat för att skaka om Jay. "Tjänar pengar", svarade Jay. "Genom att ta livet av sig?" pep jag. "Stoppa honom då." "Lita på mig han vet vad han gör", mumlade Jay medan han hypnotiskt följde sin vän genom massan. "Lita på dig?" utbrast jag. "Jag har knappt vetat ditt namn i en halvtimme."
Justin nådde startlinjen och det fanns inget jag kunde göra för att stoppa honom. De lättklädda tjejerna avfyrade startsignalen och bilarna var så småningom ur synhåll. Tyst bad jag till Gud om att slippa bevittna död. Den täta publiken jublade. "Ser du dem?" frågade jag Jay då han var längre och kunde se över de flestas huvuden. Men han skakade på huvudet. Det krävdes inte många fler minuter förrän det hårda motorljuden anades längre ned på gatan. Redan vid startsignalen hade jag förstått att de mixtrat med motorerna på dessa bilar, vilket skrämde mig. Efter att sett efter polisbilar under en längre tid ställde jag mig på tå för att inte missa slutsträckan.
Min paus var väldigt mycket för lång och egentligen hade jag behövt lite till men nu är jag back on track. Och ni förstår inte hur nervös jag har varit inför att publicera just Justin's perspektiv för det är det absolut värsta jag vet, eftersom jag inte på någotvis känner mig maskulin, men jag hoppas att det var okej, eftersom jag vet att många har varit fundersamma över Justin's känslor. Måste också tillägga att det kommer en fortsättning på detta kapitel. Jag älskar er och era åsikter betyder allt för mig ♥
"Min tur", flinade han och rullade runt oss återigen. Jag lät honom skriva på min arm utan att göra något större motstånd, då jag sedan såg på armen läste jag vad han skrivit. "Du r så sexig", löd de slarviga bokstäverna med ett långt utdraget y. Jag såg upp på honom och han flinade stort.
"Du är så...", började jag. "Fantastisk?" Han skrattade. "Jag vet babe, du också."
Där låg vi hans nu obäddade säng, så pass länge att vi båda somnat. Jag med huvudet mot hans bara bröst och han med handen intrasslad i mitt hår. För första gången kändes det bra, för bra. Och den här känslan var både förbjuden och kortvarig, därför valde jag att krångla mig ur hans omfamning. Jag såg på Justin där han låg så fridfullt och sov och jag kunde inte undgå att tro att kanske han kände detsamma, men fort slog jag bort tanken mycket medveten om alla de tjejer han varit intim med bara under tiden han bott här.
Mycket tyst famlade jag i mörkret efter mitt eget rum och jag kände mig tom. För bara några minuter sedan hade jag legat mot hans bröst och varit omsluten av hans kroppsvärme, medan jag nu var mer som Bambi på hal is - alldeles borttappad och var nu tvungen att vara självständig.
♦
Jag nästan skrek rakt ut då jag såg inte bara de mörka ringarna under mina ögon utan det röda märket som bildats på min hals. Ett sugmärke. Jag borde förstått redan igår kväll, men jag hade varit för upptagen av mina egna tjockskalliga tankar. Jag svor en lång ramsa medan jag inspekterade det tunna lagret av blod som lagt sig under skinnet. "Jag ska döda honom", mumlade jag nedstämt för mig själv.
Febrilt gned jag fingrarna under ögonen då jag fann spår av gårdagens mascara. Gud hade klart och tydligt straffat mig genom att märka mig på detta vis, tänkte jag medan jag sökte efter min foundation bland mitt smink.
När jag applicerat foundationen insåg jag att märket på min hals fortfarande var mycket synligt. "Helvete", kved jag medan jag panikslaget sökte efter en halsduk eller något liknande som kunde täcka katastrofen på min hals. Jag slet upp min sovrumsdörr och krockade med den personen jag minst ville möta en morgon som denna. Solens strålar letade sig in mellan persiennerna och visade mig Justins siluett.
Det slog mig att jag inte var medveten om hur jag skulle bete mig kring honom, så jag bara nickade och tänkte precis passera honom då han drog mig intill sig. Var han inte klok? Förstod han inte att någon kunde se oss?
"Jag gillar din hals", viskade han i mitt öra. Hans väl maskerade kindben var underbart vackra när han tal... Jag slog bort tanken. Då han lämnade en kyss på min kind blev jag påmind om hur mycket jag skulle vilja se honom brinna på bål efter gårdagens incident, men istället för att dra mig undan som jag borde gjort stod jag som förstenad, som tömd på alla spydiga kommentarer. "Saknade dig i natt", sade han lågmält för att sedan ta avstånd, vilket var till hans tur eftersom min bror valde stega ut ur sitt sovrum.
Jason gnuggade sömnen ur sina ögonen. Och i den sekunden önskade jag att han var en hallucination, trots att vi inte stod nära varandra och att det inte fanns något tecken på att han bara för någon minut sedan kysst mig på kinden, så oroade jag mig. Jag förstod att han skulle se den genomlysande känslan som jag kände i varenda millimeter i min kropp, nämligen skuld. "God morgon killar", hälsade jag för att sedan passera både Justin och Jason i den trånga korridoren. Diskret kilade jag mig lätt över märket på min hals för att Jason inte skulle ana något. "Arizona", mumlade han, utan att ha någon specifik ton.
Påkommen sjöng en röst inom mig och jag kunde i den sekunden svära på att mitt hjärta stannade. Hade han förstått? Plötsligt stelande jag till. Som fastfrusen på stället bredde jag mig mentalt för orden som skulle komma som knytnävar genom luften. I huvudet byggde jag upp en bild av hur hela situationen skulle utspela sig.
"Jag bara tänkte att du ville ha den här..." Jag vred lite på mig för att se honom, men jag undvek hans blick. "Jag knackade på hos dig igår men jag antar att du sov." Så neutralt som möjligt log jag och tog emot armbandet som jag förmodligen tappat då jag grubblat utanför Justin's dörr. "Åh", log jag. "T-tack." Då jag insåg att jag kommit undan med att köra ned tungan i en inneboendes hals kunde jag kunde inte känna annat än lättnad. Jag vred på mig och fick återigen påminna mig om vart jag var på väg. Jag försökte gå så neutralt som möjligt, men det var nästan omöjligt då jag ville studsa av lättnad. När de inte längre kunde se mitt ansikte ägnade jag några få minuter till att tacka Gud.
♦
Över den asfalterade skolgården sprang jag för att slänga mig i Taylors armar. Nathalie stod på tur, eftersom hennes pojkvän stod vid hennes sida och det kändes konstigt att sära på dem. Michael drog på läpparna då han såg på mig, förmodligen fortfarande lite irriterad efter föregående incident på gymmet. "Första lektionen är tydligen inställd", informerade Taylor medan hon släppte mig ur sin omfamning. "Ari", pep Nathalie då hon slog armarna om mig. "Hur är det?" "Det är bra", svarade jag kortfattat för att fort bolla tillbaka frågan. "Det är..." började hon för att sedan bli avbruten av något i hennes åsyn. Hon stötte sin axel till mot min. "Snyggingen kollar in dig", väste hon. "Va?" var allt jag fick fram innan jag såg åt det håll hon uppmanat mig till att se till. Snarast förstod jag vad hon menat för där stod samma kille som kysst mig på kinden i morse. Justin flinade och drog lite i kragen på sin tröja för att påminna mig om att jag bar en av min mors sjalar. Sedan i morse hade jag inte stött på honom, vilket var till min tur. "Nathalie, har du inte insett att jag är din pojkvän och jag står här?" huttrade han bittert och syftade förmodligen på Justin's tilltalsnamn. Hon omfamnade hans axel, men han ryckte undan. "Var inte så bitter", sade hon med ett mycket konfliktfylld ton. "Jag tänker inte diskutera det här framför dina vänner, Nat", mumlade Michael illvilligt.
Ännu en gång letade jag rätt på Justin. Han stod lutad mot samma träd, som vi för länge sedan bråkat under. Fast denna gången stod han inte med en cigarett i munnen, vilket var ovanligt. Justin fick genast syn på mig, hans flin var tryggt bevarat på hans läppar. Hur kunde han bete sig som om allt var som vanligt? Jag mindes hur jag gränslat honom, allt hade känts så äkta, men nu fick han det verka som om allt var ett spel igen. Mina tankar svävade iväg och jag kom och tänka på hur han betett sig senast i morse.
"Jag gillar din hals", viskade han i mitt öra för att sedan kyssa min kind. Istället för att dra mig undan som jag borde gjort stod jag som förstenad, som tömd på alla spydiga kommentarer. "Saknade dig i natt", sade han lågmält för att sedan ta avstånd.
Hade han verkligen saknat mig eller hade han saknat vad han kunde göra med mig? Jag kunde inte undgå att känna mig som någon slags marionettdocka, som han kunde leka med hur som helst. Därför besvarade jag aldrig hans alldagliga flin som förut verkat fått mig på fall.
"Arizona?" Taylor knäppte med fingrarna framför mitt ansikte. "Ja?" undrade jag för att se mig omkring. "Vart gick Michael?" "Var har du varit under de senaste minuterna?" skrattade Taylor. "Han stack", mumlade Nathalie, som inte alls verkade lika upprymd som Taylor åt min frånvaro. "Det finns bara ett sätt att lösa dagens problem" jublade Taylor. Jag såg på henne och hon verkade förvänta sig att jag skulle fylla i, men det fanns ingen riktig lösning på dagens hemska start. "Starbucks?" hon ruskade på huvudet och fick oss båda framstå som jubelidioter. "Vi har 50 minuter på oss." Ingen av oss verkade ha något val, eftersom Taylors ord var lag.
Bara några minuter senare satt vi på Starbucks med varsin kopp. Jag trummade lätt på bordet med fingrarna, uttråkad som jag var. "Nathalie?" undrade Taylor. Nathalie satt alldeles frånvarande och hade knappt rört sin latte. "Mm", mumlade hon lågmält. "Ni måste verkligen göra slut." Hon skakade på huvudet. "Jag gillar honom." "Nej, det gör du inte. Du har bara vant dig." Taylor fingrade på sin kopp. Hon såg mycket övertygad ut. "Se vad han gör mot dig", sade jag och syftade på hennes grå humör, trots att det var hon som ofta provocerade. "Det löser sig", sade hon så lågmält att det snarare lät som om försökte övertyga sig själv och ingen annan. Taylor sparkade till mig under bordet som en uppmaning till något, men jag ryckte bara på axlarna. "Fast i och för sig om ni gjorde slut så vore jag den enda i ett förhållande och då skulle vi inte kunna gå på dubbeld.." "Tay?" Genast förstod jag på vilket sätt hon försökt förbättra stämningen. Hon tänkte rikta alla frågor mot sig själv genom att berätta något. "Varför har du inte berättat?" undrade Nathalie, det grå av henne är nu som bortblåst. Taylor rycker på axlarna. "Han går på Princeton, inget så som de där fotbollsspelarna." "Jag borde verkligen dejta någon äldre", instämde Nathalie drömmande. "Jag menar det känns så bra att vakna upp i hans armar och veta att.." "Vänta nu!" stoppade jag henne. "Har ni legat?" Långsamt bet hon sig i läppen och nickade. "Det gjorde så ont, jag bara låg där som en död fisk och hoppades på att det skulle vara över." Hon firade av ett leende bara av tanken. "Dock tog det inte speciellt lång tid." "Det är hemskt", instämde Nat. "Vänta", jag höll händerna över huvudet av alla dessa överraskningar. "Har du och..." Nathalie hindrade sig själv för att slå händerna över munnen genom att lägga händerna i knät. Tveksamt såg hon på oss, "hmm, ja" sedan skakade hon på huvudet och såg redan mycket ångerfull ut. "Det var inte meningen att jag skulle säga något. Han vill inte att det kommer ut." Både jag och Taylor jag nickade. Men under desto längre tid jag nickade, desto mer insåg jag att det är helt otänkbart, men istället för att ifrågasätta hennes sexliv med hennes gaypojkvän, så uttalade jag mig om något mer personligt. "Så jag är den sista oskulden?"
Något jag hatar så är det att be om kommentarer, det måste vara det värsta som finns. Men ändå så behöver man så mycket bekräftelse så man gör det. Om inte jag får tillräckligt med bekräftelse så tror ju jag att vad jag skriver inte duger åt er och då kanske jag startar en annan novell eller slutar skriva. Nu säger inte jag att jag ska sluta skriva eller så, men det är bara anledningen till att jag tjatar. ♥
Ett roat flin spelade på hans läppar. Han kliade sig i nacken, tittade bort för en sekund, vilket gav mig ett bra tillfälle att ge honom respons. "Det borde du", leendes vred jag på huvudet för att sedan ta ett steg ifrån honom. Han greppade tag om min handled. "Få mig känna mig speciell kväll?" "Är det en fråga, Bieber?" undrade jag, för insvept av hans ögon. Han skakade flinades på huvudet. "Absolut inte, Davis."
Arizonas perspektiv
Hade jag nyss gått med på att umgås med Justin ikväll och dessutom få honom känna sig speciell? Vad menades ens med det? Ju närmre hem jag kom desto mer förvirrad blev jag. Med ena handen sökte jag i min mobiltelefon efter en synonym för speciell - särskild, viss, bestämd, synnerlig. Uppgivet suckade jag och upprepade de hemska synonymerna.
Hade jag inte varit för upptagen av stänken av guld som var så varsamt utspridda på hans iris hade jag tänkt längre. Om jag bara undvikit hans ögon hade det här varit en enkel ekvation. För att omvandla min ilska till rörelse greppade jag hårt tag om handtaget till ytterdörren. "Hallå", hälsade min far ifrån köket. Han lät entusiastisk, så entusiastisk att det störde mig. "Hej", spottade jag. "Arizona, min solstråle varför så bitter?" undrade han medan han stack ut huvudet genom portalen. Han log upp till öronen, de bildades rynkor i hans rosanyanserade panna. Min far hade alltid haft en mer rosa nyans på huden, medan jag och min tvillingbror var mörkare. Även min mor hade den sortens rosa nyans på sin hud, vilket många gånger förvirrade mig. Han stod och väntade på en närmre förklaring. "Arizona?" upprepade han. När jag såg på honom igen, såg han fortfarande entusiastisk ut. Jag undrade om han hade sett lika entusiastisk ut om han fått reda på att hans dotter nyss gått med på att få sin rumskamrat känna sig speciell.
Jag slängde av mig skorna för att springa upp för spiraltrappan, men han talade ännu en gång. "Ska du bara lämna din gamle far här?" han drog på munnen. "Jag som hade goda nyheter." "Goda nyheter?" hävde jag ur mig. Han hade fångat mitt intresse så jag valde att se på honom under en längre stund. "Jag visste väl att jag kunde muntra upp dig", sade han då han såg hur det ryckte i mina mungipor. "Bara säg?" uppmanade jag honom. "Säg?" upprepade han. "Visa är roligare." Jag suckade uppgivet och lät honom leda mig upp för trappen med sina händer över mina ögon, så hade han gjort sedan jag var liten. Det spelade ingen roll om jag vore sju eller sjutton, han tröttnade inte och långt där inne gjorde jag nog inte heller det. "Skynda", tjatade jag otåligt och ryckte på axlarna. "Och ta död på det roliga?" Han skrattade vagt. "Nej, min solstråle." Bara på hans andetag hörde man hur uppspelt han var över sin goda nyhet. Även fast han var uppspelt så kunde nog ingenting få mig på bättre tankar. "Du får titta nu." Hans händer lämnade mitt ansikte. Till en början vågade jag inte se på den "goda nyheten" eftersom att jag inte var säker på att jag skulle se det ur den synvinkeln. Uppmanande skakade han om mina axlar. "Hörru." Jag valde att öppna ögonen och bemötas av mitt rum. Utan min rumskamrats prylar. Bara mina.
Det hela träffade mig i ansiktet, likt en farande kniv genom luften. Jag kunde känna hur ansiktet hettade då jag inte tagit min tid till att andas. Jag trängde fram ett obekvämt leende och kastade mig i hans armar för att få bli lämnad ensam. "Tack pappa", mumlade jag. Han nickade leendes.
Jag krånglade mig ur hans omfamning för att se hur han ironiskt höjde fingret. "Men kom ihåg!" Jag stötte höften mot dörrposten. "Reglerna gäller fortfarande, unga dam." Jag lade huvudet på sned och hoppades att Gud suddade ut skulden i mitt ansikte då jag skrattade.
"Du kan lita på mig" log jag i hopp om att mina valpögon skulle få honom på bättre tankar. "Du får ursäkta mig men jag ska njuta av ensamheten ett tag." Med tummen pekade jag in mot rummet och han nickade förstående för att sedan lämna mig lutandes mot dörrposten.
Innan jag så mycket som vågade ta steget över tröskeln stod jag bara och stirrade på mitt rum. Med blicken följde jag den turkosa tapeten. De väl placerade hyllorna, min förut undanflyttade växt stod på sin plats vid spegeln som löpte längs med väggen. Jag kunde inte finna ett spår efter Justin. Jag valde att lägga mig ned på mage för att se under mitt skrivbord där hans säng tidigare stått. Inte så mycket som ett hårstrå var kvar lämnat. Jag inhalerade genom näsan och sopade av mina knän då jag rest mig upp. Min före detta ilska var nu borta med vinden, istället var jag nu förvirrad. Jag förstod inte varför jag letade efter hans ägodelar. Allt jag visste var att jag borde känna lättnad och inte ensamhet.
Jag luktade på den närmsta kudde jag hittade men kände bara en vag doft av rengöringsmedel. Till och med hans doft var som bortsopad. Med fjäderlätta steg gick jag mot fönstret för att iaktta det vaga band som föreställde solen på himmelen. Jag undrade om vädret påverkade mitt humör. För till och med den nedgående solen påminde mig om hur Justin sopats bort från mig.
För tillfället hade jag glömt bort vilken usel rumskamrat han var som både dragit hem halvnakna kvinnor och väckt mig med sin cigarettlukt.
Jag lade mig i sängen och lyssnade på meningslösa konversationer och fotsteg som passerade den stängda dörren. Genom fönstret såg jag hur den vackra horisonten försvann och jag undrade om han skulle göra detsamma. För sekunden insåg jag motstridigt att jag inte avskydde hans uppmärksamhet. Faktum var att jag kanske till och med gillade den, vilket påminde mig om att han borde vara hemma. Då jag reste mig upp ur sängen hade jag inget minne utav de löfte jag givit honom bara några timmar tidigare.
Längs den korta korridoren smög jag ljudlöst. Jag stannade utanför det nyrenoverade rummet alla våra ungdomar bott i. Då jag stirrade vindögt på dörren mindes jag en flicka som bott här för några år sedan. Varje gång jag passerat dörren hade hon gråtit. Jag hade knackat på och frågat om allt vore som det ska, men hon hade leendes talat om att allt vore bra, dock kan leenden bedra.
Jag lutade mig fram för att knacka med ångrade mig sedan. I en ryckig rörelse drog jag mig tillbaka. Lunkandes genom korridoren funderade jag på att göra mig redo för natten. Jag fullföljde min tanke och borstade mina tänder för att återigen passera dörren för att inse att dörren stod på glänt. Och jag lovar att i den sekunden var det vaga ljuset som trängde igenom glipan lika vackert som solens ljus. Återigen lutade jag mig fram i en vågad rörelse. Bara genom ett lätt beröring breddades dörrens öppning. "Välkommen snyggning", välkomnade han. Jag kunde inte undgå att le då jag kände hur det hettade om kinderna. Att bara han kunde ha den här effekten på mig kändes förfärligt då det egentligen var så fel. Då jag valde att se på honom påminde även han om solen, eftersom lampan sken upp hans felfria ansikte.
Dörren bakom mig slogs sig bakom ryggen på mig på grund av vinddraget. Jag såg mig om i det nyrenoverade rummet och det såg ut precis som jag mindes, bortsett från tapeterna och bokhyllan som löpte längs väggen. Hans fönster stod på glänt, eftersom han stod och rökte i skenet av en lampa. Skenet från lampan fick röken som ringlade ur hans mun framstå som magisk. Som förförd av magin började jag närma mig honom. Den här gången hade jag inte en tanke på att skvallra för mina föräldrar.
Hårt sög han på cigarettens ände då han lutade sig emot fönsterbrädan. Himlen bakom honom var stjärnfri och majestätisk då den marinblåa färgen tog plats över himlavalvet. "Kom", uppmanande han. Hans röst var hes och nedstämd, nära till viskning.
Till en början tvekade jag då allt jag gjorde var hosta när jag kom i närheten av cigarettrök, men jag gav upp då han upprepade sig och tog ett löst grepp om min handled för att dra mig närmre.
Glöden från cigaretten lyste mystiskt i mörkret. Han pressade ännu en gång cigaretten hårt emot sina rosiga läppar men släppte mig inte med blicken. Justin stod nära, det skiljde inte många decimetrar från våra ansikten. Jag var för fokuserad vid hans ögon så då hann varsamt andades han ut rök på mig hann jag inte pressa samman läpparna. Till min tur var vinden på min sida, men även en liten mängd av den rök han blåste ut hann invadera min strupe. Det sved rejält och var säker på att jag tagit mitt sista andetag. Justin förde en hårslinga ur mitt ansikte då han såg att mina ögon tårades.
Hans vänstra hand greppade ett stadigt tag om min nacke för att minimera avståndet från våra läppar. Hans varma andedräkt mötte mitt kalla ansikte. Då jag såg upp på honom såg jag hur hans blick var fokuserad vid mina läppar. Jag kvävde den retfulla hostan som kittlade i min strupe genom att hålla andan. Jag var inte säker på om att det var han som gjorde mig andlös eller om det var en automatiskt åtgärd.
Smärtsamt långsamt och graciöst pressade han sina läppar mot mina. Oerfaren och nätt lät jag händerna livlöst hänga i sidorna samtidigt som jag tyst bad Gud om förlåtelse. Hans läppar lämnade mina och under en sekund var allt jag kände hans andedräkt som värmde mitt redan röd blossande ansikte. I en gemensam rörelse lutade vi oss framåt för att ta del av varandra. Något rörde sig i bröstkorgen utan att jag riktigt hann analysera varför. Jag var inte tillräckligt ansträngd för att det skulle vara orsaken till mitt hjärtas höga hastighet. Dessutom kunde jag inte riktigt bestämma mig för om det var behagligt eller det motsatta.
Hans händer som under en längre tid varit placerade runt min midja följde tog nu vägen upp längs min ryggrad. Knäna skakade oerhört då han valde att bända runt oss. Justin verkade förstå vad som pågick för plötsligt log han, som om han uppnått något han länge strävat efter. Justin fumlade efter dragkedjan på min tröja och drog varken för fort eller för långsamt ned den. Under en sekund ångrade att jag för länge sedan tagit av mig min behå då mina bröst var väl blottade under det tunna tyget. "Du borde inte använda behå", viskade han nöjt mot mina läppar samtidigt som han slöt näven kring mitt ena bröst. Försiktigt drog jag i hans hår för att pressa honom närmre och jag hoppades att mina blossande kinder inte var väl för avslöjande efter hans kommentar.
Hela tiden rörde vi på oss tills jag drämde in i hans säng, vilket fick mig förstå att han hela tiden haft en baktanke. Jag tappade fattningen och föll ned på det tunna överkastet. Med min lediga hand följde jag de sömmar som tillsammans bildade ett mönster. Det tog inte lång tid innan Justin var över mig. Hans ben var som intrasslade i mina. Jag kunde känna hur hans mjuka hår kittlade mot min käklinje då han kysste min hals ömt.
Det fanns ingenting som kunde stoppa mig under denna stund trodde jag förrän jag hörde hur någon passerade Justin's sovrumsdörr. Jag måste vara paranoid intalade jag mig själv. Ögonblickligen ryckte jag till för att se åt dörren. Jag mindes vad jag lovat min far tidigare genast kände jag mig hemsk då jag visste att jag gjorde något som var så fel, men som kändes så rätt.
"Ta det lugnt", viskade han och kysste min mungipa. Jag lydde hans kommando, trots att jag förstod att vi en dag skulle bli påkomna och allt jag bad för var att idag inte vore den. Jag måste vara paranoid intalade jag mig själv och smekte Justin över ryggen samtidigt som han kysste min nacke. Justin's fjäderlätta kyssar eskalerades till något grövre, plötsligt sög han hårt. Det orsakade till att jag kved hans namn då jag inte längre njöt av hans nackkyssar. Slutligen släppte han den tunna skinnet han sugit på och bedövade smärtan med ömma kyssar. "Justin", stönade jag vagt då han kysste det parti som var som ömmast. Han kysste mig längs kinden för att sedan avsluta med en längre kyss på läpparna.
Jag tog sats för att rulla runt oss, eftersom att jag ville vara i dominans. Då han var mycket starkare än jag tog det en längre tid att få honom med sig. När jag väl satt gränsle över honom ville jag hämnas efter att han varit så grov med nackkyssarna. Jag lutade mig fram och funderade på att göra detsamma, men med min oerfarenhet lät jag bli.
När jag mötte hans blick spelade det vardagliga flinet på hans läppar. Han kunde läsa mig som en öppen bok ibland därför valde jag att vara lite mer spontan och greppade tag i bläckpennan som låg löst på hans sängbord. Utan att han hann reagera så tog jag fort initiativet och skrev ironiskt "idiot" på hans arm. Till en början gjorde han motstånd men insåg sedan att det var för sent. "Min tur", flinade han och rullade runt oss återigen. Jag lät honom skriva på min arm utan att göra något större motstånd, då jag sedan såg på armen läste jag vad han skrivit. "Du r så sexig", löd de slarviga bokstäverna med ett långt utdraget y. Jag såg upp på honom och han flinade stort. "Du är så...", började jag. "Fantastisk?" Han skrattade. "Jag vet babe, du också."
Jag älskar er så som är så förstående, varenda en av er. ♥
Jag lovar att jag lagt ned både själ och hjärta i denna kysscen, jag hatar kysscener eftersom jag är kass på det, men denna gången föööörsökte jag verkligen.
Men något jag också älskar är min fina "handling" i menyn, som Emily, lmssy hjälpte mig med. Hon är supersnäll och söt och ni alla borde läsa hennes nya men även gamla novell som hette "Smiles Can Be Deceiving." Utan denna novell skulle jag aldrig kunna skriva denna mening i detta kapitel "Jag hade knackat på och frågat om allt vore som det ska, men hon hade leendes talat om att allt vore bra, dock kan leenden bedra."
Q: Har ni gått/ ska gå på någon konsert?
A: Den största konserten jag gått på är Justin's och nej jag ska inte gå på någon förtillfället.
Skriver här uppe för att ingen ska missa detta. Jag vet att detta är en känslosam dag för vissa beliebers, eftersom konserten var för ett år sedan. Justin landade i Sverige för precis ett år sedan, åh mitt hjärta. Jag vet att jag inte är någonslags helare, men som plåster på såren. Det är det fetaste mellankapitlet ever, men jag hoppas att ni gillar det.
Då jag såg på honom insåg jag att hans före detta flin var som bortblåst med vinden. Han såg ut att vara i underläge. För att slippa att känna medlidande vände jag på mig och lösgjorde mig ur hans grepp och lämnade honom som förfrusen. Jag kände hur hans blick brände i ryggen då jag klev över tröskeln. För en sekund undrade jag vad som pågick i hans huvud, skulle han bli förbannad?
En röst i mitt huvud gnydde något om att jag inte borde spelat honom på det viset då jag visste vad han var kapabel till, men då jag ignorerade den kunde jag ändå inte låta bli att känna mig otroligt bra och en aning överlägsen.
"Sucker."
"Herregud! Vad har jag gett mig in på?", stönade jag medan jag gjorde ännu en situp. "Hur tror du Snooki gick ned? Genom att sitta på rumpan i soffan?"
Taylor bar mycket moderna träningskläder till skillnad från mig. Hennes svarta träningstights framhävde hennes lår utmärkt och den neonrosa toppen passade utmärkt till hennes nikeskor. "19", räknade hon. "20." Genast lade jag mig ned för att vila. "Du är hemsk, vet du det?" Mycket smickrad log hon. "Nu går vi vidare till maskinerna." "Du skojar?" "Nepp." Hon böjde sig fram för att greppa tag om min svettiga hand. "Upp och stå, latmask." Efter att ha varit på skolans gym i flera timmar var mina ben ganska instabila. Musklerna skakade då jag försökte ta mig framåt. Händerna skakade av låg blodsockerhalt.
Lokalen var gigantisk, vilket jag aldrig lagt märke till eftersom jag inte sett det ur den här synvikeln. Rummet var omfamnat av en beige lugnande nyans. Golvet var utnött trä. Istället för lampor, hade de solen som ljuskälla, så byggnaden var omringad av stora rektangelformade glasfönster. Det spelades musik i ett högt temop, som skrämde mig en aning. En metalltrappa som ledde till andra våningen befann sig till höger om mig.Jag torkade svett ur pannan för att sedan se på de muskulösa killarna som lyfte tyngder. "Jag förstår varför du spenderar mycket tid här", flinade jag medan Taylor satte sig i benpressen. "Kanske därför jag inte skulle avsky ditt sällskap", flåsade hon medan hon sträckte ut benen.
Taylor var muskulös, det syntes inte på henne annat än på magen och utsidan av hennes lår. Men just hon klär i den typen av kroppsbyggnad. Hennes kinder blossade upp av ansträning.
Jag vred på huvudet för att stirra mig blind på en kille med bar överkropp. Jag undrade hur Taylor vågade svettas ihop med alla dessa otroligt snygga människor. "Din tur", mumlade Taylor. Jag som var mycket utmattad tog ett djupt andetag innan jag satte mig i benpressen och lät mina icke existerande musklerna arbeta. Jag spände blicken i Taylor som var rena odjuret som personligtränare. Hon drog på läpparna medan hon såg på mig. "Drama queen, du har på den lägsta tyngden", skrattade hon medan mitt ansikte ändrade färg. "Du är hemsk", upprepade jag mig." Så hemsk."
Jag reste mig ur benpressen och Taylor smackade till min rumpa. "Goda nyheter, du är klar för dagen." Jag var i behov av den nyheten sedan en lång tid. Medan jag gjorde korstecknet från axlar till navel tackade jag gud. Taylor bara skrattade och gav mig en lätt knuff. Vid utgången av gymmet fanns en vattenautomat. Jag lutade mig mot den kalla plåten medan Taylor tryckte ned två mynt. Två vattenflaskor kom ut rullandes och hon räckte den ena till mig. "Tackar", mumlade jag medan jag hastigt skruvade upp korken för att hälla i mig av det underbara vattnet. Fortfarande lutad mot den automaten såg jag genom den enorma glasväggen på folk som passerade. Jag mindes senaste gången jag gått förbi och sett Justin svettas, men jag mindes också hur den gången slutat och jag gillade inte tanken av det.
Bland människorna som passerade stod Nathalie och Michael, eller Mike som de flesta kallade honom. Han såg en aning feminin ut bara genom hur han uttryckte sig då han talade. Michael var mycket noggrann med sitt perfekt bakåtfriserade hår och de åtsittande byxorna, vilket många gånger fick mig brista ut i skratt. Efter att ha skådat dem under en längre tid insåg jag att de båda såg mycket upprörda ut. Det låg inte i deras natur att de grälade, därför förvånade det mig. Då jag i ögonvrån ser på Tay så inser jag att även hon hade fått syn på dem. "Jag visste inte..." Taylor avbröt mig. "Att de bråkar?" Humorlöst exhalerade hon genom näsan. "De bråkar förjämnan, babe." Det förvånade mig. Jag som varit Nathalie's vän i evigheter borde väl veta eller hade jag visat mig som för ointresserad av hennes liv så hon hade helt utelämnat det i våra samtal? Michael slängde påträngande blick mot oss, vilket fick mig inse att jag stirrat ut honom utan mellanrum. "Busted", flinade jag och drog lite i Taylors arm. "Vi går och duschar."
♦
Jag såg mig om bland de människor som passerade, inte en skymt av Justin. Inte sedan morgonens incident hade jag sett honom och jag var inte säker på om det var något positivt eller negativt. Ännu hade jag inte bestämt mig för om jag vore lättad. Jag pressade in min träningsväska i skåpet men var fortfarande mycket vaksam. "Vad är det med dig?" sade en välbekant röst med en klang av sarkasm. Flämtandes ryckte jag till innan jag insett att han kommit ett brev på posten. "Vaddå mig? Vad är det med dig?" jag grimaserade avmätt medan jag tryckte in det sista av väskan med armbågen. "Är det någon speciell du gömmer dig för?" Justin lutade sig mot skåpet bredvid med händerna nedkörda i fickorna. "Ja", mumlade jag. "Och han hittade mig", skämtade jag trots att det delvis fann en sanning i meningen. "Känner mig speciell." Ett roat flin spelade på hans läppar. Han kliade sig i nacken, tittade bort för en sekund, vilket gav mig ett bra tillfälle att ge honom respons. "Det borde du", leendes vred jag på huvudet för att sedan ta ett steg ifrån honom. Han greppade tag om min handled. "Få mig känna mig speciell kväll?" "Är det en fråga, Bieber?" undrade jag, för insvept av hans ögon. Han skakade flinades på huvudet. "Absolut inte, Davis."
Ingen sa att familjelivet skulle bli lätt, men vad händer när din familj håller på att rasa samman?
Ingenting blir som du har tänkt dig och hela världen bevakar varenda steg du tar. Du står på egna ben. Hur långt är du villig att gå för att rädda din familj?
♥
Jag vill börja med att säga att det här länkbytet är så himla coolt att göra, i alla fall från min sida. Jag har läst både Love Me Like You Do och den lilla delen Liv skrev av Ashtrays and Heartbreaks, men har ännu inte läst del två av Liv och Emas nya novell om Alex och Justin's familjeliv, som verkar otroligt spännande. Jag älskar verkligen dessa tjejers sätt att skriva, de har en otrolig känsla för vad de gör.
Smidigt vände jag sida på kudden för att njuta av svalkan trots att resten av rummet var mycket kallt. Jag kisade mot gestalten som inträtt. Han bar den askgrå luvtröjan han använt tidigare, men i övrigt var hans klädsel helt kolsvart. Då jag gnuggat sömnen ur mina ögon såg jag att han var mycket ilsken. Flera rynkor hade bildats vid hans ögonbryn, mungiporna var nere.
"Justin...", mumlade jag sömndrucket. "Vad gör..."
Med ett finger över läpparna hyschade åt mig på ett sätt jag befann som vänligt. "God natt, Arizona
Solens strålar trängde in genom den vidöppna persiennen. Det var inte alltid underbart att vakna till vill jag lova. Speciellt inte då du vaknar alldeles uttorkad. Mina läppar var torra och då jag med tungan fuktar den känner jag blodsmak, munnen är lika torr som den afrikanska öknen. För några sekunder övervägde jag att fixera ned persiennen och stänga ute solen då Justin ännu inte hade vaknat, men bestämde mig sedan för att jävlas och ställde istället upp fönstret. Efter gårdagens sömnbrist förtjänade han det.
"Varsågod", viskade jag sarkastiskt och sneglade maliciöst på honom där han log och sov.
Jag lämnade sovrummet för att några sekunder senare träda in i badrummet. Golvvärmen var igång, vilket fick det behagligare att gå på kakelgolvet. Jag speglade mig i den minimala badrumsspegeln med stänk av intorkade tändkrämsfläckar. Inom loppet av en sekund insåg jag att mitt hår påminde lite om ett smörpaket. Hade någon under natten schamponerat mig med smör eller hade jag själv slösat med håroljan?
"Morgon, ljuva morgon", huttrande jag medan jag steg in i duschen, trots att jag hatade morgonduschar hade jag inget val. För att bli piggare justerade jag hela tiden värmen. Hela tiden varierade jag mellan kyla och värme.
Jag schamponerade håret, masserade in det i hårbotten för att känna hur det rann ned längs ryggraden. Jag såg ned på mina fötter för att se hur allt lödder samlats och även formats av mina fötter och just vattnet kring dem även ändrat färg, en svag nyans av himmelsblå.
När jag var klar lindade jag handduken om mig för att ännu en gång spegla mig i den minimala spegeln. Ringar hade bildats kring ögongloben och jag såg mycket utmattad ut. Små blodkärl som påminde om smala kvistar i ett höstoväder anades över mitt kindparti. Min hud var fortfarande het och fuktig. Hela mitt bröst var täckt med små glittrande vattendroppar som letade sig ner under handduken. Jag såg på kläderna jag igår lagt fram. För utmattad för att ändra mig klev jag i mina underkläder och drog min tubtopp över huvudet. Jeansen struntade jag i för tillfället, eftersom de ändå var på mitt rum. Innan jag lämnade badrummet inlindad i handduken satte jag upp håret i en stram hästsvans. Huvudet kändes tungt då jag långsamt gick över det mörka parkettgolvet in till mitt sovrum.
Då jag tvingade upp huvudet bemötte jag Justin, vilket betydde att min plan inte gjort något större verk. Han drog sin t-shirt överhuvudet och jag kunde inte undgå att snegla på hans magmuskler den korta sekund som de var synliga. Mentalt örfilade jag mig själv.
"Titta bort", bad jag då jag insåg att jag bara bar ett par spetstrosor och en tubtopp under handduken.
Justin skannade mig från topp till tå. "Varför då?"
Jag öppnade munnen för att kommentera något spydigt, men blev abruten.
Justin exhalerade ur näsan. "Har det att göra med att du är naken?"
Det drog i mungiporna då jag insåg att han hade fel, men istället för att se stöddig ut målade jag på mig en osäkergrimas. Det skulle bli intressant att se hur han reagerade. För en gång skull var det jag som låg ett steg före.
Jag himlade genant med ögonen då jag mötte hans retliga blick. Det hade inte gått upp för mig att han närmade sig förrän hans kropp snuddade vid min. Någon har inte fått något på länge, rang det i mitt huvud.
Mitt bröst var mot hans. Då han andades ut andades jag in. Med tummen och pekfingret följde han änden av handduken. Jag andades tungt, trots att jag bar kläder. Hans lediga hand var placerad på min korsrygg för att sedan falla ned och omfamna min rumpa. Jag ryckte till, trots att det var mycket väntat.
"Släpp handduken", flåsade han i närheten av mitt öra.
Den oerhört hesa, låga men framför allt mycket retfulla rösten fick mig att frysa fast på stället. Hans muskler anades under t-shirten. Jag såg upp på honom, eftersom han var ungefär ett huvud längre än mig. Det vardagliga och retfulla flinet fanns fortfarande där. Justin bestämde sig för att återigen krama om min rumpa utanpå handduken, antagligen som en uppmaning. I hans order släppte jag den. Det tunna handduken materialet togs emot av golvet. Överraskning, tänkte jag då han ännu en gång skannade mig uppifrån och ned i mina kläder.
"Babe, hur känns det att ligga i bakläge?" jag kvävde ett skratt för att böja mig fram och kyssa hans kind."Fantisera inte för mycket om min rumpa när jag lämnar rummet är du snäll", jag klappade honom tröstande på axleln. Det kändes bra att använda hans ord mot honom.
Då jag såg på honom insåg jag att hans före detta flin var som bortblåst med vinden. Han såg ut att vara i underläge. För att slippa att känna medlidande vände jag på mig och lösgjorde mig ur hans grepp och lämnade honom som förfrusen. Jag kände hur hans blick brände i ryggen då jag klev över tröskeln. För en sekund undrade jag vad som pågick i hans huvud, skulle han bli förbannad?
En röst i mitt huvud gnydde något om att jag inte borde spelat honom på det viset då jag visste vad han var kapabel till, men då jag ignorerade den kunde jag ändå inte låta bli att känna mig otroligt bra och en aning överlägsen.
Glad påsk på er! De flesta av er glömde nog den goda nyheten, men här har ni den!
Jag älskar er så mycket. Allt er stöd får mig verkligen lyckligast i världen och tänk att ni är så förstående och världens underbaraste. Vet inte hur jag ska tacka er ♥
Under den senaste tiden har jag inte mått prima, om jag kan uttrycka mig så. Det beror på min situation i klassen, men även väldigt personliga saker som jag inte kan skriva ut här. Jag har absolut ingen lust att ta en paus, men om det skulle hjälpa mig så är det förmodligen ett måste. Så nu under de senaste dagarna och kanske veckorna kommer jag vara ganska inaktiv på bloggen. Jag kommer publicera då jag har lust och inte stressa fram något, eftersom jag inte vill bli sämre psykiskt.
Jag vill verkligen, verkligen, verkligen att ni förstår och inte blir arga, för ni betyder så mycket för mig, varenda en av er. Ni gör mina dagar. Även fast jag kan tjata om era kommentarer så betyder ni supermycket för mig. Jag menar era mammor älskar er väl inte mindre för att hon tjatar om att du ska städa rummet? Jag vet inte ens hur jag ska uttrycka mig för att få fram de ord jag egentligen vill säga, ni är för bra. Ännu en gång bli inte arga för att uppdateringen kommer bli segare ett tag framöver för det är nog det jag behöver och jag hoppas ni förstår att jag aldrig skulle ta det här beslutet om det inte vore något allvarligt. Jag menar, jag går i vårterminen i nian och vill verkligen börja i gymnasiet som "frisk."
Justin's läppar var så sensuella mot mina, han kysste mig som om jag vore ömtålig. Mycket försiktigt lade han sina händer på mitt bakhuvud och pressade mig närmre. Jag fick hela tiden arbeta med benen för att hålla mig ovanför vattenytan därför var det ren lättnad då han höll mig.
"Jag är ledsen," Justin mumlade det vagt i mitt öra, ånger spetsad i hans ord. Jag bara nickade, för stel att säga något annat. Fortfarande var jag besviken på gårdagen, men trots det så ville det inte sluta rycka i mina mungipor.
Ingen's perspektiv
"Alright, man. Vi gör det här smidigt och fucking flytande, hajar ni?"
"Man, det enda som är flytande och smidigt är din pussy."
Justin gjorde inte en grimas, trots den ironiska kommentaren. Han trummade hårt på ratten medan han sneglade på sin vän i backspegeln.
Darian som påstods vara mycket erfaren grimaserade i avsmak, medan han fingrade på vapnet i sin hand.
"Ey, tyst!" Bryton som satt jämte Justin avbröt konversationen som nyss var påbörjad.
Bilen de länge väntat på passerade den smala inhägnaden där deras egen bil stod parkerad. Den var omöjlig att se i den kolsvarta natten, vilket gjorde det smidigare för killarna att följa deras byten.
"Så ska det se ut. Keep moving, bitches", väste Darian likt en orm då han iakttog den fläckfria lacken på motståndarnas bil passera.
Långsamt pressade Justin ned gaspedalen för att följa efter dem. Med blicken fokuserad vid deras bil tryckte han med avsikt på en knapp som orsakade att alla de skymda bilrutorna rullade ned.
Bilen framför dem svängde in på en avsides väg.
"Låt leken börja", sade Bryton en aning sarkastiskt då han laddade sitt vapen.
Darian i baksätet krånglade sig halvvägs ut ur fönstret. Mycket orädd satt han med ryggen och huvudet utanför bilfönstret. Med en hand placerad på ovansidan av bilen siktade han på däcken som tillhörde den andra bilen. Darian tryckte av. Han hade siktat i precision då det orsakade punktering. Innan de hunnit öka farten siktade han smidigt på andra bakdäcket och träffade lyckligtvis även då.
Det var avståndet mellan bilarna som gjorde detta möjligt då de smugit lika tyst som en nattkatt bakom deras fiender. Om avståndet hade varit mindre hade de sedan länge märkt dem.
De lufttomma däcken skrek mot asfalten. Justin pressade foten hårt mot gaspedalen för att komma i kapp. Med ett leende på läpparna såg han på killarna i den andra bilen för att sedan meja in dem i en av containrarna som stod placerade avsides den smala gatan som de körde på. Motståndarnas bil träffade det väntade föremålet. Ljudet av plåt som formades efter den stora gröna metalllådan och glassplitter som träffade asfalten hördes tydligt i den dunkla natten.
"Oh yeah", jublade Darian då Justin bromsade in.
Justin kände sig fortfarande inte redo för att släppa ungdomarna. Han ville inte ta död på det roliga. Han öppnade bildörren för att stega fram till bilen som nu var förstörd.
Justin slängde upp dörren på förarsidan då han insåg att personen han sökte inte funnits i bilen. De hade lurat honom. Medan Justin's vänner sökte igenom bilen kände han själv hur hans inre organ kokade i ilska. Han greppade tag om föraren som log upp till öronen, förmodligen mycket medveten om vad han orsakat. Han var något år äldre än han själv, men ändå valde Justin att fullfölja det han påbörjat.
"Var är Marco?" röt Justin medan han pressade vapnets hals mot främlingens huvud.
Arizona's perspektiv
Några få stearinljus brann uppe på en dunkelbyrå, troligen var den mycket gammal. Ljusen gav ett milt sken över de aprikosfärgade tapeterna. Konturer av leksaker som nallebjörnar bildade skuggor på väggarna. Jag iakttog kvinnan med axellångt hår. Hon omfamnade barnet i sin famn. Barnet bar rosa, vilket förmodligen betydde att det var en flicka. Hon nästan dansade runt i cirklar med barnet i famn, men flickan slutade aldrig gråta. Modern använde leksakerna runt om i rummet, men ingenting verkade riktigt fungera då barnet var för gammal för att amma. Hon mutade med en flaska, men gav slutligen upp. Hon fortsatte cirkulera runt i rummet. Vad som tycktes vara fadern gjorde entré.
"Han sover", viskade han ömt.
Modern nickade och fortsatte vagga sin dotter i sin famn.
Ett brak fick mig rycka till. Kylan smög in i rummet, vilket framkallade gåshud hos mig. Jag förstod genast att kylan kom ifrån fönstret. Jag drog täcket över min näst intill bara kropp för att inse att inga levande ljus värmt upp rummet, det fanns inte heller någon moder som vaggade sitt barn. Länge såg jag upp i taket för att minnas att min nacke gjorde fruktansvärt ont i denna position. Smidigt vände jag sida på kudden för att njuta av svalkan trots att resten av rummet var mycket kallt.
Jag kisade mot gestalten som inträtt. Han bar den askgrå luvtröjan han använt tidigare, men i övrigt var hans klädsel helt kolsvart. Då jag gnuggat sömnen ur mina ögon såg jag att han var mycket ilsken. Flera rynkor hade bildats vid hans ögonbryn, mungiporna var nere.
"Justin...", mumlade jag sömndrucket. "Vad gör..."
Med ett finger över läpparna hyschade åt mig på ett sätt jag befann som vänligt. "God natt, Arizona."
Min ilska omvandlades plötsligt till rädsla så jag beslutade mig för att vara tyst då jag jag inte ville trycka på någon av hans knappar. Jag svalde klumpen i min hals och hoppades på att tårarna som steg i mina ögon inte var märkbara. Att möta hans blick var det sista jag ville göra, det var ett tecken på svaghet. Därför valde jag att vika av och istället att fokusera på ett objekt i rummet.
Då jag längre inte stretade emot kände jag hur hans mycket hårdhänta grepp avtog. Jag var snabb med att dra åt mig mina händer för att se på mina handleder som nu stasat. Hans handavtryck hade formats på min hud, små sår efter hans naglar hade även bildats. Jag såg på honom och jag vet inte vad jag såg i hans blick. Kanske var det ånger. Han öppnade munnen, men valde att inte säga något. "Arizona...", började han. Jag beslutade mig för att gå min väg.
Måsarna flög över det vida havet. Solens strålar reflekterades i vattnet där jag stod på piren som låg alldeles intill mitt hem. Anledningen till att jag just sökt mig till piren var på grund av att jag sökt ro. Den ro jag varje dag gick miste om med två unga män i huset. Det enda stället jag fann trygghet på var självklart denna piren. Alltid när jag var yngre brukade min far och jag gå ut och se på modernatur. Allt han strävade efter vad att jag skulle öppna ögonen för allt det som var vackert, inte sådant som att stirra ned i en mobilskärm. Piren var ett sådant ställe. Det var vårt ställe, men nu hade han arbete upp över öronen och hann inte med att se på sådant här med mig.
Jag lutade mig mot räcket för att se konturerna av en människa längre ner på piren. Fort valde jag att piffa till mitt utseende. Jag kunde ju inte se förfärlig ut om det vore någon som kände till mig, som var på väg hitåt. För några minuter funderade jag på att klä av mig och skaffa lite bränna för att sedan inse att det hade sett mycket slampigt ut att ligga i underkläder om någon av mina klasskamrater valde att passera. Efter att det spekulerats på min skola att jag vore en prostituerad, vore den händelsen min dödsdag. Jag fick helt enkelt nöja mig med en bonnebränna.
Bara några minuter senare såg jag ansiktet på människan jag tidigare sett konturerna av. Det var konstigt att jag var så sen, eftersom det borde varit en självklarhet.
"Vi måste prata", mumlade Justin lågt då han gick emot mig. Han bar ett par lössittande byxor med en v-ringad, långärmad tröja.
Bara genom att se på mig med de där bruna ögonen, var gårdagens känslor som bortblåsta i vinden, därför fick jag kämpa för att hålla masken, trots att han varit mycket elak.
Vinden blåste genom hans hår, vilket orsakade att det perfekt friserade håret förlorade sin före detta titel. Det blev nu oavsiktligt rufsigt, men även då var han attraktiv där han stod med blåsten innanför tröjan.
Jag undrade om änglarna grät då de iakttog mig ifrån himlen. Hade Gud spelat mig ett spratt genom att placera denna unge man här?
Jag var tvungen att svälja dragningskraften jag kände till honom och inse att det inte var rätt. Men hur kunde någonting som kändes så rätt vara så fel?
"Nej", vägrade jag. "Vi måste ingenting."
"No."
"Ari..."
Justin stegade fram mot mig.
"Kom inte närmre", skakade jag på huvudet med vetenskapen om vad som skulle ske om han kom mycket närmre.
Han flinade. "Vad kan du göra åt saken?"
Bara flinet påminde mig om hur mycket jag ogillade honom. Jag kramade om pirens ände med handflatorna för att känna hur stickorna stack mot min hud. Minnen från gårdagen spelades upp i mitt huvud likt en trasig bandspelare. Smärtan i handlederna återuppstod.
Jag mindes vad jag sagt, hur provocerande jag var och spelat på hans knappar tills han skadat mig. Han var inte bara farlig utan dessutom den sista människan jag ville stå på denna pir med.
"Jag hoppar hellre än att vara här med dig."
Justin kväde ett skratt för att sedan iaktta mig då jag smidigt satte mig på det smala träracket.
Jag var inte rädd trots höjden, eftersom min bror och jag tidigare alltid hoppade ned för piren. Vi tävlade ofta om vem som hoppade längst och snyggast, därför visste jag precis hur jag skulle bära mig åt för att inte skada mig.
Jag log något som liknade ett maliciöst leende, säkrade mina fickor för att sedan kasta min mobil på bryggan.
"Var inte så barnslig, Arizona."
Han tog några steg närmre för att hindra mig, men smidigt vred jag på mig för att falla.
Det gick fort, för en sekund var min kropp omfamnad av vinden för att sedan hamna under havsytan. Jag lättade mina lungor på luft, vilket ledde till att få bubblor letade sig upp mot vattenytan. Medvetet höll jag mig kvar under vattnet för att framkalla en reaktion hos Justin. Mina lungor började slutligen skrika efter luft så jag valde att hämta andan. Under havsytan tog jag mig under piren. Mina kläder kändes tunga i vattnet. Jag höll mig kvar i en av de korslagda brädorna för att sedan även se Justin hamna under havsytan. Vattnet skummade kring honom.
Jag gnuggade mig i ögonen för att försöka förstärka min syn. Det var allt annat än väntat. En tröjlös Justin hämtade andan över vattenytan för att sedan få syn på mig. Han flinade lite medan han långsamt använde sig av armarna för att ta sig mot mig. Med vad som kändes som dreggel rann ned för min mun iakttog jag Justin's muskulösa armar arbeta i vattnet, vilket var en mycket kortvarig process.
Hans bara överkropp snuddade snart vid min påklädda. Sensuellt omfamnade hans händer mina handleder.
"Jag vill att du lyssnar", velade han.
Hans ögon var nu seriösa och en aning ångerfulla. Det fick mig att vara tyst, då jag inte ville utmana ödet.
"Det var aldrig min avsikt att skada dig", mumlade han medan han sökte ögonkontakt. "Jag antar att jag bara förlorade mitt temperament..."
Det kan man lugnt säga tänkte jag, medan jag avbröt honom genom att försöka lossa på hans grepp, även fast hans tummar smekte det ömma partiet han förut skadat. Jag kände mig obekväm då han styrde över mig.
"Jag är inte klar!" Han drog mig närmre och jag vågade knappt titta, så jag valde att fokusera min blick vid vattnet.
Justin's ansikte krockade med mitt hastigt. Hans läppar var pressade mot mina. Jag vilade min hand emot hans bröst. Hans hjärta slog så hårt att jag kunde känna varenda slag då hans bröst var helt bart. Under de sekunderna kändes det som om jag hade hans hjärta i min hand, som om mina fingrar skakade under hans andning. Justin's läppar var så sensuella mot mina, han kysste mig som om jag vore ömtålig. Mycket försiktigt lade han sina händer på mitt bakhuvud och pressade mig närmre. Jag fick hela tiden arbeta med benen för att hålla mig ovanför vattenytan därför var det ren lättnad då han höll mig.
"Jag är ledsen," Justin mumlade det vagt i mitt öra, ånger spetsad i hans ord. Jag bara nickade, för stel att säga något annat. Fortfarande var jag besviken på gårdagen, men trots det så ville det inte sluta rycka i mina mungipor.
Som sagt i tidigare inlägg fyra nationella prov på tre dagar är liiiite för mycket. Så är väldigt utmattad, ändå skrev jag som en idiot för er.
Q:Era favoritlåtar? Bortsett från Justin.
A: Mina favoritlåtar.. Hmm, har ganska många. Jag älskar The Weeknd och Drake, rap helt enkelt! Så har supermånga, men en låt jag älskar är Devil May Cry - The Weeknd. Texten är så underbar att träna till.
"It won't be in vain
To swallow all your pain And learn to love what burns And gather courage to return to..."
Då sväljer man smärtan och älskar hur det bränner istället.
A:Jag har varit väldigt öppen på instagram med nästa kapitel, men det slog mig att även ni som inte följer mig där skulle få reda på det här.
Jag har under de senaste dagarna haft 4 nationella prov, vilket betyder att jag priotriterat de först. Men som tur var idag så hade vi matte utan lärare, vilket ledde till att jag pluggade in mina hörlurar och skrev så jag räknar med att kapitlet kommer ut lite senare.
Åhåhå, du kan inte annat än att älska den här gifen, little cutiepie ♥
"Hur det gick?" upprepade jag korkat. "Det gick okej."
Jag såg mig om i matsalen för att sedan möta Daves blick. Han gestikulerade med handen i en hälsning. Jag log stort och imiterade hans rörelse.
Taylor såg storögt på mig."Dave Haakenson?"
Var det så han hette? Jag ryckte enkelt på axlarna för att sedan möta hennes blick.
"Vet du vem det är?" frågade hon mycket entusiastiskt.
"Skolan är stor, så nej." Jag studerade henne länge "Inte förrän idag."
"Det är skolans snyggaste...", hon tog ett djupt andetag. "Bög."
De spelade hög musik i rummet bredvid där min tvillingbrors vänner och även han själv befann sig. Små vibrationer från basen orsakade skakningar hos de saker som låg placerade på mitt skrivbord. Jag hade fixerat persiennen för att förhindra att solen skulle ge mig huvudvärk, vilket den ofta gjorde. Sängbordslampan var tänd. De vaga skenet var tillräckligt för att jag skulle kunna tyda de ord jag hade framför mig. Någon av min brors vänner hojtade till, vilket fick mig ur fokus. Jag försökte bortse från basen, men det var näst intill omöjligt. Med fingret sökte jag efter raden jag gått miste om för att sedan läsa om den. Dörren rycktes upp då jag läst första ordet i meningen. Jag fick bita mig i läppen för att hindra mig själv från att skrika.
"Fel rum", mumlade en Barbieliknande tjej jag aldrig tidigare stött på.
Jag ville kasta något efter henne men hindrade mig själv. Med händerna pressade mot öronen började jag om, vilket inte hjälpte då jag fokuserade mer på att planera alla i rummet bredvid begravning. Likt en femåring sparkade jag mig upp ur sängen för att sedan kasta några meningslösa små prylar mot väggen. Då jag förbrukat all min energi på att stå, sparka och kasta saker mot väggen, slängde jag mig i sängen och började återigen om.
Redan på fotstegen kunde jag tyda att någon snart skulle öppna dörren. Jag såg på honom då han klev övertröskeln. Han bar en luvtröja, som satt halvvägs på hans huvud. Kepsen som han bar under luvan skymde den vackraste delen av honom, nämligen ögonen. Bara genom att kliva över tröskeln till rummet fick han mig att känna mig ovårdad, då han alltid såg så modernt klädd ut.
"Saknat mig?" Justin drog på läpparna och hans vita tänder anades i den vaga skenet.
Jag valde att ignorera honom då han hela tiden var ett störningsmoment. Fort såg jag upp från pappershögen framför mig för att möta de skymda ögonen. Jag skakade sedan på huvudet för att sedan bläddra bland de tusen pappersbladen framför mig. En röst i mitt huvud gnydde något om att jag inte borde behandla honom på det viset då jag visste vad han var kapabel till, men jag ignorerade även den.
"Har du svalt din tunga eller?" undrade han spydigt, det fanns något i hans röst som fick mig vilja ta ett steg bakåt men även något som tydde på ironi.
"Håll käften", hörde jag mig själv säga.
Mitt hjärta slog hårt och jag kände mycket liten där jag satt. Bad jag nyss Justin Bieber att hålla käften?
"Vad sa du?" fnös Justin. Det lät som om han var på gränsen till att skratta, men då jag såg på honom insåg jag att jag tolkat det fel.
Rösten från tidigare skrek nu åt mig att ge upp och bara be om förlåtelse, men jag var trött på honom. Trött på att han gjorde sig själv så överlägsen. Trött på de i rummet bredvid.
"Du har inte hört talas om en liten sak som de planterar bakom örat. En så kallad hörapparat?" Jag satte mig upp i sängen. "Jag bad dig att hålla käften, så var vänlig och gör det."
Lät jag underlägsen? För det var precis så jag kände mig, underlägsen och nätt.
Jag reste mig upp för att mötas av en kepslös Justin. Hans ögon glödde av hat. Om blickar kunde döda hade jag varit bränd på bål vid det här laget.
Justin tog ett steg närmre. "Det omöjligt att hålla käften när du beter dig som en jävla bitch." Jag såg hur en låga inom honom vaknat till liv.
Vem trodde han att han var? Ingen pratar med mig sådär. Jag brydde mig inte om det vore Justin Bieber, ungdomsbrottslingen eller Brad Pitt. Inte ens konungen kunde använda en sådan attityd mot mig utan att jag skulle klösa ögonen ur honom.
"Vad kallade du mig?"
"Du hörde mig" han gestikulerade med sina muskulösa armar och åskgudens blixtar anades fortfarande i hans ögon, vilket fick mig dra efter andan.
Jag fnös. "Du borde ta en titt på dig själv innan du häver ur dig sådana saker, Bieber", spottade jag, medan jag borrade in mitt pekfinger i hans bröstkorg då jag stod tillräckligt nära.
Han fattade tag om mitt pekfinger för att sedan greppa tag om båda mina handleder. I en hastighet jag inte kunde bemöta pressade han in mig argsint i väggen. Allt jag hörde var Justin's tunga andetag och kraset i tavlan bakom mig. Mina händer befann sig över mitt huvud och nu var jag underlägsen.
"Släpp mig" vrålade jag då jag kände hur tavelramens ände skar in i mina knogar. Jag försökte sparka efter honom, men misslyckades. Luvan som tidigare varit på hans huvud befann sig nu i närheten av hans nacke. Han tuggade hårt på sin underläpp. Jag himlade med ögonen åt hans överdrivna reaktion.
"Himla inte med ögonen åt mig", fräste han och kramade om mina handleder ännu hårdare. Jag kände hur hans naglar skrapade mot mitt skinn, hur mitt blods cirkulation gick långsammare under hans grepp.
"Du äcklar mig."
Justin exhalerade genom nästan. "Det är ironiskt eftersom du stönade mitt namn senast i helgen." Han spottade fram vartenda ord och hans käkben rörde sig sådär förföriskt som det brukade, men denna gången var det inte attraktivt, det var snarare skrämmande.
"Släpp mig", fräste jag ännu en gång, då jag inte kunde finna något klyftigt svar på hans konstaterande. Jag valde att återigen sparka efter honom.
"Lyssna här din lilla slyna, du talar inte till mig sådär om du inte vill att jag knullar dig så hårt att du inte kan gå på flera veckor." Justin använde näven för att slå igenom ramen, som redan var sönder sedan tidigare. Jag hörde hur det som var kvar av tavlan föll till golvet, glassplitter knastrade under oss.
Hjärtat befann sig i halsgropen. Jag såg på honom för att inse att han sjönk ihop, så som ett utmattat barn. Han andades häftigt. För en sekund så tyckte jag synd om honom för att han inte kunde kontrollera sin ilska, för att sedan minnas vad han sagt.
Min ilska omvandlades plötsligt till rädsla så jag beslutade mig för att vara tyst då jag jag inte ville trycka på någon av hans knappar. Jag svalde klumpen i min hals och hoppades på att tårarna som steg i mina ögon inte var märkbara. Att möta hans blick var det sista jag ville göra, det var ett tecken på svaghet. Därför valde jag att vika av och istället att fokusera på ett objekt i rummet.
Då jag längre inte stretade emot kände jag hur hans mycket hårdhänta grepp avtog. Jag var snabb med att dra åt mig mina händer för att se på mina handleder som nu stasat. Hans handavtryck hade formats på min hud, små sår efter hans naglar hade även bildats. Jag såg på honom och jag vet inte vad jag såg i hans blick. Kanske var det ånger. Han öppnade munnen, men valde att inte säga något. "Arizona...", började han. Jag beslutade mig för att gå min väg.
4 dagar sedan förra kapitlet! Är det jätte dålig stil av mig? Har mått väldigt dåligt på sistone då jag inte trivs i min klass och hellre stannar hemma än att gå till skolan. På Fredag eller ja, imorgon får jag reda på om jag blivit preliminärt antagen till gymnasiet, super spännande fast ändå läskigt. Nog om privatliv, hur är det med er?
Vad tyckte ni om det här kapitlet? Jag vill bara säga att jag är medveten om att just bråk inte är riktigt min grej. Så om ni hånar det är kapitlet en aning så förstår jag er!
Q: Favoritbok/böcker?
A: Mina är nog The Fault In Our Stars eller Looking for Alaska
Chloe Butler var inte som alla andra då hon festade och låg med killar nästan varje kväll. Men allt det förändrades då hon flyttade till London och födde sin dotter Lily som är fyra år idag. Hon började tänkta efter och slutade med alla dumheter. Men vad händer när dem flyttar tillbaka till Stratford. Kommer hon hamna i samma sists eller står hon i mot allt? Och vem är killen som bara börjar dyka upp! Vad händer när deras vägar möts? Det kan du läsa i Nowhere but up.
♥
Den mörka delen av Stratford är farligare än du tror. Det är inget ställe du vill gå omkring på mitt i natten, åtminstone inte utan något att skydda sig med. Det är något Maddison Martinez upptäcker när hon rymmer dit. Hon träffar Justin Bieber, den mystiska, kriminella killen.Maddison får se en annan sida av världen, och blir en del av något hon kanske aldrig kommer kunna ta sig ut från!
♥
Mitt namn är Penny Kerr tjejen som har allt man kan önska sig, tjejen som inte har några bekymmer i livet, tjejen som kan bada i pengar om hon så vill, tjejen med attityden. Men är det verkligen så? Vill jag att mitt liv ska vara så? Svaret är nej! Jag bryr mig inte om pengar, jag bryr mig inte om jag har drömkroppen eller inte, jag vill inte ses som slampan alla killar suktar efter. Ibland önskar jag att jag somnar och aldrig vaknar, för då kommer jag till drömmarnas värld. En värld långt från denna, där alla varelser lever i symbios, fria från fördomar och hat. Det finns inga orättvisor, endast kärlek och ljus. Det fodras ingen ondska och okunskap, endast förståelse och accepts. Men det finns en kille, så vacker och öm. Dem hasselbruna ögonen får mig att tappa talförmågan. Det blängande leendet får mig att smälta inombords. Han tar min hand i en tröst och hans ord, ja de träffade mig rakt i hjärtat som aldrig förr. Jag vaknade ur min dröm, trodde han skulle finnas kvar, men han fanns inte kvar. Frågorna jag hade, fick sitt svar. Drömmens ängel i nöden, du gav mig vad jag behövde..
♥
Sarah är en helt vanlig, en smula utfryst tjej som är uppväxt i en liten by i Sverige. Hon har under hela sitt liv känt att hon inte hittar sin plats, och känt sig osynlig och att hon inte passar in. Hon har sjungit hemma i hela sitt liv. En dag, när musikläraren anordnar en musiktävling så kliver Sarah fram och sjunger för publik för första gången. Musikläraren blir imponerad, och berättar för sina kontakter inom musikbranchen.
Sarah blir signad till Island Def Jam Records, och får flytta till USA. Där får hon Justin Bieber som mentor, och de klickar snabbt. Det enda problemet är att Sarah får en lätt avundsjuk pojkvän innan dess, och inte alla vill att hon ska lyckas inom musikbranchen..
♥
Sam Evans är skolans "tönt". Hon är alltid tyst och håller alltid huvudet nere. Men en dag när Eric Stacks börjar i skolan förändras hela hennes liv. Hon måste plötsligt vara försiktig och killen som gett henne ont börjar bli intresserad av henne. Men vad händer när hon får reda på varför han är intresserad av henne?
♥
Hittade ingen specifik handling, allt jag fann var detta!
Här kommer jag att skriva en novell blogg som kommer att vara på svenska så att ni svenska beliebers kan läsa 😚Hoppas att ni kommer att tycka om den ! Har inte tänkt ut allt men jag hoppas att det blir en bra och spännande novell!
♥
Mina föräldrar dog båda i en bilolycka vi rutchade i en flod, vi körde riktigt fort och det var en hel del vatten. Jag trodde jag skulle drunkna men på något sätt så var jag vid liv och inte dom. åtminstone trodde jag det.Jag fick reda på sanningen om min pappa det förklarde en hel del av såren på min kropp som aldrig läker. jag har flytt från honom sen jag fick reda på att han var vid liv. Och jag tänkte inte ge upp tills jag hittar hela sanningen. Men det inte bara det som jag fann på vägen utan killen med dom hazel bruna ögonen och den svarta rangover bilen. Killen jag aldrig trodde jag skulle falla för. Men hade jag något val nu? sanningen eller kärleken? vilken skulle det bli?
Med handen på hjärtat kan jag säga att jag inte läst alla dessa noveller ännu! Beccas har jag dock läst, men resten ska jag börja på snart då jag tyckte handlingarna var super spännande!
Klicka på bilden för att komma till bloggen.
Körde även lite Marielle style med hjärtan idag, trevligt.
Jag drog då händerna genom håret jag längesedan fantiserat att röra vid. Jag slet sedan i det för att pressa hans ansikte närmre.
Han tvingade ned sin tunga i min hals och med ens började vi gemensamt tävla om dominans. Han var så erfaren Jag stönade högt, vilket orsakade ett brett flin på hans läppar.
Justin pressade mig hårdare mot väggen.
Han drog ifrån kyssen för bara en bråkdels sekund. "Jag hade rätt", viskade han sexigt. Han syftade på komplimangen han tidigare givit mig. Andlöst såg jag på honom för att sedan sarkastiskt knuffa honom ifrån mig. "Käften, Bieber."
Min bakdel var placerad på en av de hårda bänkarna i gympasalen, precis som vanligt med andra ord. Jag fick nittionio procent av tiden vara avbytare, en avbytare ingen ville bytas av med. Det fanns ingen nog ingen gren inom idrotten som passade mig, jag var värdelös på allt ironiskt nog. Mycket varsamt sneglade jag på min bänkgranne. Han var förmodligen lika usel på sport som jag, trots det pigga ögonen och de rosiga kinderna.
"Jag är så avundsjuk på de som får det se så lätt ut", mumlade jag tyst för mig själv.
Jag såg hur min bänkgranne flinade i ögonvrån. Hans leende busigt, vilket fick honom se yngre ut.
"Kommer du hit ofta?" frågade han sarkastiskt nog då han redan visste svaret.
"Varje idrottslektion spenderar jag på den här bänken", svarade jag ärligt, med min blick fortfarande fäst vid mina klasskamrater.
"Jag har inte lagt märke till det förut", hans blick brände i mitt ansikte, då han sökte ögonkontakt.
"Arizona", jag strök undan min lugg för att sedan möta hans blick.
"Dave."
Dave drog på läpparna då jag såg på honom. Han var attraktiv, trots den bleka hyn och de många leverfläckarna. Det bruna håret var kortklippt och ögonbrynen markerade.
Bara några minuter senare betedde vi oss som om vi känt varandra hela livet. Vi skrattade och imiterade vår gympalärare, därför blev det pest och pina att sedan slitas ifrån honom.
Vi båda reste oss från bänken vi länge suttit på.
"Vi ses antar jag", Dave ryckte osäkert på axlarna.
"Absolut", nickade jag och drog åter en hand genom mitt bruna hår.
Vi skiljdes sedan åt i gympasalens entré. Länge funderade jag om det vore en engångsföreteelse. Skulle Dave tala med mig någonsin igen?
Mina tankar avbröts då jag passerade skolans gym.
Långsamt backade jag tillbaka för att sedan se in genom det avslöjande glaset. Där stod han, personen jag anat i ögonvrån.
Jag lutade mig mot ingången och iakttog honom där han stod och lyfte hantlar. Hans muskulösa armar arbetade medan hans kropp var täckt i minimala svettdroppar, som glänste över den breda ryggen.
"Gillar du vad du ser?", flinade Justin medan han satte ned en av hantlarna för att greppa tag i en tyngre.
Jag ignorerade honom för att gå rakt på sak.
"Det som hände igår var väldigt fel och jag hoppas du förstår att det inte kommer hända igen."
Jag lutade mig mot en av magmaskinerna, medan jag iakttog hans spegelbild. Konstigt nog var han ensam på gymmet. Vanligtvis var stället fyllt med muskelknuttar som mer än gärna gav åskådarna en show off.
Trots de tunga tyngderna i hans händer flinade han. "Du gillade det."
"Absolut inte", försvarade jag mig med.
Han ställde ned hantlarna för att sedan komma närmre. "Bete dig inte som om du inte gillade det." Hans andedräkt kittlade mot hud.
"Gillade vad?" Jag svalde och försökte se ovetande ut. Jag försökte låtsas som om helgen aldrig hänt. Jag bet mig i läppen för att ignorera hans intensiva blick.
"Du förväntar dig att jag ska tro på det?", viskade han i närheten av mitt öra.
Han avslutade viskningen med att placera sina läppar bakom mitt öra. Jag lutade huvudet bakåt för att känna hur min mage åkte bergochdalbana. Det busig draget i hans ansikte övergick till ett leende. Jag backade in i maskinen bakom mig.
Justin fattade tag i min överarm för att dra mig tillbaka. Han stirrade på mig med lekfulla ögon. Jag ignorerade hans fråga.
"Så du menar... Att du inte gillade hur jag kysste din hals?"
Han lutade sig fram för att återigen placera en kyss längs min hals. Jag höll tillbaka ett stön för att sätta händerna mot hans svettiga bröst och pressa bort honom.
"N-Nej", stammade jag då jag lyckades knuffa undan honom.
Han exhalerade sarkastiskt. "Intala dig det, babe."
Justin såg fortfarande på mig där jag stod, intryckt mot en träningsmaskin i mina gympakläder. "Jag kommer ändå motbevisa dig."
"Intala dig det", upprepade jag hans ord.
Jag lämnade honom sedan, flinandes i gymmet. "Nice ass", ropade han efter mig. Allt jag besvarade honom med var ett långfinger. Halvjoggandes sprang jag in i omklädningsrummet, för att mötas av barbieliknande tjejer i sina så kallade underkläder.
Utan att duscha slängde jag av mig mina kläder för att sedan kliva i mina jeans och min topp. Jag trängde mig fram till en spegel för att sedan fixera armbanden och klockan vid min handled. Febrilt gned jag med fingrarna under ögonen då jag fann spår av mascara. I min väska rotade jag efter mitt puder då min kinder var blossande heta efter dagens incident med Justin. Länge stod jag och penslade på lager efter lager.
"Är du klar snart eller?" ropade en ilsken röst utanför toalettdörren. Jag tog upp min bodysplash ifrån Victoria's Secret och lät en stråle doftande fukt lägga sig som ett lager över huden innan jag slängde sminket i väskan, för att sedan öppna dörren och mötas av Barbie själv, Madeleine.
Bara några minuter senare satte jag mig på ett av lunchborden i matsalen, med brickan i högsta hugg.
"Hånglade du upp någon på toan eller varför tog det så lång tid?"
Måndagar var den dag Taylor och jag åt lunch ensamma, därför var hon mycket upprörd på grund av min försening.
"Jag pratade med Justin", svarade jag ärligt medan jag stoppade en morot i munnen.
"Prata som är prata..." Hon gjorde en paus "Eller prata som är hångla upp honom?"
Hjärtat gjorde volter då hon träffat så rätt. Jag knep ihop ögonen så hårt att det pep i öronen. Vad skulle jag svara nu?
"Jag pratade som är pratade!" svarade jag en aning mindre ärligt.
Jag hade inte berättat för Taylor om vår kyss ännu. Det fanns många skäl, men främst ett. Det fanns ingen bra tidpunkt att uttala sig om något sådant.
"Hur gick det?" frågade hon intresserat medan hon petade med gaffeln i sin mat.
Det gick ingen vart, tänkte jag.
"Hur det gick?" upprepade jag korkat. "Det gick okej."
Jag såg mig om i matsalen för att sedan möta Daves blick. Han gestikulerade med handen i en hälsning. Jag log stort och imiterade hans rörelse.
Taylor såg storögt på mig."Dave Haakenson?"
"Dave Haakenson?"
Var det så han hette? Jag ryckte enkelt på axlarna för att sedan möta hennes blick.
"Vet du vem det är?" frågade hon mycket entusiastiskt.
"Skolan är stor, så nej." Jag studerade henne länge "Inte förrän idag."
"Det är skolans snyggaste...", hon tog ett djupt andetag. "Bög."
"Har Zacery gjort dig illa, Arizona?" hennes fars var spänd och ögonen lyste av oro.
Hon hade inte mod att se på honom. Hon såg istället på det närmaste trygghet hon kunde komma i ett sådant tillfälle. Justin bet sig i läppen då hon försökte nå fram till honom. Den askgråa luvtröjan satt halvvägs på hans huvud, silverkedjan glittrade mot hans solbrända hud, man kunde även ana de romerskabokstäverna som var in graderade i hans hud.
Hans blick nålade sig fast vid henne, trots att det hon nu skulle häva ur sig var mycket genant, fanns det inte som kunde hindra henne.
"Nej, absolut inte fysiskt. Dock kallade han mig för hora."
Hennes föräldrar drog efter andan medan Justin genant kliade sig i sin hårbotten.
Vågorna underkastade sig sanden. Himmelen var stjärnfylld. I ett hopplöst försök letade jag efter karlavagnen på himlavalvet. Jag iakttog sedan måsarna då de flög över det vida havet. Med mitt finger formade jag ett hjärta i sanden för att sedan sudda ut den med handflatan.
Jag hatade strandfester. Jag insisterande då mina föräldrar trots grälet tidigare, schasat iväg mig för att ha kul. Du hörde mig, för att ha kul. Jag antog att det var utav rättvisa, eftersom de inte ville skicka iväg Jason men tvinga oss andra att sitta inne.
Jag hade länge suttit i sanden och försökt ignorera den höga musiken som dånade genom högtalarna, till och med måsarnas skri var ett vackrare ljud i det här tillfället.
Jag vred på mig för att se min närmaste vän med tungan långt nerkörd i en anonym killes mun. Jag grimaserade.
Jag sökte bland de röda muggarna och de lättklädda killarna och tjejerna efter Justin. Även han satt och talade med någon jag aldrig sett. Deras ansikten lystes upp av brasan framför dem. Hon såg bra ut. Det blonda håret såg rött ut i skenet av brasan, trots avståndet kunde jag ana hennes fräknar. Hon verkade befinna sig bortom denna planet. Jag gissade på hög. Min blick sökte sig nedåt deras kroppar för att sedan uppmärksamma att hans hand var placerad under den korta kjol hon bar, vilket betydde att mitt förra gissning var fel. Han såg mycket roat på hennes läppar. Jag undrade om han såg så på mig, som om jag vore ett skämt. För det var precis så han såg på henne, som om hon vore en engångsgrej, ett lätt tuggat tuggummi.
Avundsjukan kokade i mig. Jag tog djupt andetag för att sedan inse att det blev svårare och svårare att tänka på något annat. Jag bara iakttog deras sexuella scen. Hastigt vred jag på mig och såg på havet,måsarna och stjärnorna, försökte distrahera mig själv mentalt. Men allt som dök upp i mitt sinne var Justin. Inget kunde tycktes fånga min uppmärksamhet nu.
Jag vred på mig och hoppades på att min blick skulle bränna sönder hennes mycket söta ansikte. Jag gned mig själv i pannan och insåg att jag begått ännu en dödssynd, nämligen avund. Jag stirrade på henne, det tog en längre tid innan hon lagt märke till min iakttagelse. Då såg hon genant bort, korsade benet över det andra. Jag såg hur han ryckte på axlarna efter att han läppar format något ord jag inte uppfattade. Justin's hand lämnade hennes könsorgan. Jag iakttog honom då han torkade sina fingrar mot jeanstyget och reste sig. Även fast det var fel var jag nöjd.
De flesta i min närhet var alkoholpåverkade, vissa till och med drogpåverkade, därför tog jag inte åt mig då de få killarna busvisslade efter mig, eftersom att ingen av dem egentligen var speciellt intresserade. Det är ju bara idioter överallt, tänkte jag medan jag klev över en ung tjej som däckat.
Jag ställde mig bredvid Justin vid det uppfällda plastbordet där det stod placerat både alkohol och plastmuggar.
"Bieber", smålog jag, medan jag greppade tag om en röd mugg och räckte den till honom för att han skulle fylla den. Han bar ingen keps, vilket avslöjade hans avsiktligt rufsiga bruna hår.
"Gör mig en tjänst och var en duktig flicka ikväll?" det lät mer som ett konstaterande än en fråga. Han höll velande i flaskhalsen, men ställde sedan ned den.
Jag himlade irriterat med ögonen, för att sedan fästa min blick vid hans fingrar.
"Spela inte storebrodern nu", log jag sarkastiskt.
Jag kunde inte sluta stirra på hans händer som omfamnade muggen. Jag bet på insidan av min kind för att sedan slita min blick ifrån de manliga fingrarna.
"Är det inte det som är meningen?" Justin fnös roat åt mig, medveten om hur sarkastisk jag varit. Flinet breddade sig i hans ansikte då han sedan såg på mig. Jag kände hur jag blev blossande röd då jag inte fann något knivskarpt svar.
Han tog en klunk ur sin mugg. Jag öppnade munnen för att påminna honom om att vi inte var syskon men hindrade mig själv.
"Har du kul?" undrade han och lutade sig en aning bakåt mot plastbordet.
"Nej, inte speciellt", svarade jag ärligt medan jag såg mig om i folkmassan.
"Så, ska vi sticka?"
Jag var inte beredd på den oförutsägbara frågan, därför fick den mig att rycka till. Jag såg på honom länge. Han sträckte på sig efter att ha lutat sig mot det ostadiga bordet. Armarna var korsade över bröstet. Han slickade sig om läpparna, vilket gjorde mitt ansikte ännu en djupare nyans av körsbärsröd än vad jag tidigare haft.
Han såg på mig ovanligt seriöst medan han gestikulerade med huvudet hemåt.
Jag ryckte på axlarna. "Varför inte?, jag såg mig om en sista gång innan jag valde att gå med Justin.
I tystnad gick vi över aluminiumburkar och jointar.
"Tack för det du gjorde tidigare, förresten", jag förvånades över min stadiga röst, eftersom min inreröst lät lika ostadig som ett asplöv i vinden. Jag gestikulerade till en början med armarna med hindrade mig själv genom att korsa armarna över bröstet.
Justin log utan att söka ögonkontakt.
"Ingen borde tala till dig sådär", mumlade han.
Jag såg på honom där han gick med händerna långt nedkörda i sina jeansfickor. Mitt hjärta slog några få extra slag, även kinderna hettade. Känslan av avund var nu som bortblåst. Jag hade praktiskt taget glömt alla stunder då han betett sig som en idiot.
"Och förresten var nöjet på min sida", lade han till.
Jag kunde inte låta bli att fnittra som en litet barn, då jag tänkte på hur Zacery blinkade för att återfå sin syn.
"Är du säker på att du inte fick en hjärnskakning eller så?", frågade jag honom en aning oroad.
Justin skrattade vagt och drog en frenetisk hand genom det mjuka håret. "Definitivt."
Jag kunde inte låta bli att tänka på att det var första gången jag hört honom skratta genuint.
Bara några minuter senare trängdes vi i spiraltrappan. Vi båda skrattade åt något skämt som han för flera minuter sedan dragit. Jag försökte kväva mitt skratt genom att hålla pekfingret framför mina läppar för att sedan få honom sluta skratta, vilket inte ledde någon vart. Vi var båda medvetna om att mina föräldrar sov och att min bror snart skulle vara hemma. Jag råkade gå in i byrån vilket orsakade till att vi skrattade ännu mer då jag vält sakerna därpå.
Justin öppnade dörren till vårt sovrum. Skratten hade nu börjat avta. Jag gick fram till byrån för att byta om.
"Titta bort nu", hotade jag och drog min luvtröja över huvudet, vilket lämnade mig i bara ett tunt linne. Då jag såg ned på det tunna linnet insåg jag att man kunde ana konturerna av min behå. Mina kinder började genast blossa.
Tystnaden spred sig som ett istäcke över rummet som tidigare varit fylld med skratt. Jag hörde avlägsna fotsteg, som närmade sig. Då fotstegen avtog kände jag hans närvaro bakom mig. Hans andedräkt träffade min bara nacke. Justin samlade allt mitt hår i sina ena hand för att föra det min axel. Mitt hjärta slog hårt i bröstkorgen. Hans andedräkt brände vid den bara huden vid min hals. Bara en sekund senare kunde jag känna hur hans våta, men fylliga läppar rörde ömt vid det bara partiet. Jag lutade huvudet bakåt och lät det vila vid hans bröst då han ödmjukt kysste längst mitt kindben. Jag lät huvudet styra mig och vred på mig, trots att jag ville ha hans läppar placerade på min hals i all evighet.
"Rädd", sade han lågt och mycket hest.
"Nej."
"Du ljuger", exhalerade han genom näsan.
Mitt hjärta befann sig nu i halsgropen och min röst var en aning ostabil.
"Jag är inte rädd för dig", mumlade jag och vägrade möta hans blick.
"Inte?"
Justin tog tag i min arm för att sedan dra mig närmre. Hans händer föll sedan till mina lår. Hans fingertoppar rörde sensuellt på baksidan av mina lår innan han dominant greppade tag i dem och lyfte upp mig på byrån.
Jag drog efter andan.
Han flinade medan han lätt fuktade sin underläpp med hjälp av tungan. Han använde sig sedan av tummen och smekte utkanten utav min haka. I cirklar arbetade han sig uppåt och snuddade vid min underläpp.
"Fina läppar", komplimerade han.
"Vad tänker du på?", frågade jag med fortfarande med mycket ostabil röst, då jag lade märke till att han som hypnotiserad såg på mina läppar. Med tänderna skrapade jag på underläppen medan jag iakttog varenda rörelse hos honom.
"Att du kanske är en bra kyssare", han såg på mig genom sina långa ögonfransar och flinet på hans läppar fanns fortfarande där.
Jag ryckte till då det plötsliga knackningen uppstod. I stundens hetta knuffade jag honom lätt. Han berördes inte utav knuffen utan backade bara.
Bara en nanosekund efter Justin backat undan öppnade min bror dörren, vilket chockerade mig då natten fortfarande var ung.
"Jag måste prata med dig, Arizona", hans blick växlade mellan mig och Justin, innan han gav Justin en lite längre blick. Jag hann förstå att blicken inte var särskilt vänlig då Justin höjde sina händer likt en kriminell som nyligen blivit arresterad. Justin gick ut och förvånansvärt använde han dörren.
Jag gestikulerade åt Jason att han var välkommen in medan jag krånglade mig ned ifrån byrån.
"Jag ska gå rakt på sak",suckade han och såg ovanligt besvärad ut.
Jag försökte se oberörd ut. I ett försökte att hålla mig i skinnet exhalerade jag genom näsan.
"Jag vet att du umgåtts mycket med den där Justin den senaste tiden",konstaterade han och jag kunde inte undgå att känna mig tagen på bar gärning. Jag kände mig som ett vilddjur fångad i strålkastarna. Ändå hade jag förståelse för att han var misstänksam, eftersom jag inte brukade spendera tid med det motsatta könet.
"Och?"
"Jag vill bara varna dig", han ryckte axlarna. "Han är inte precis den typen av människa du vill synas med."
"Ursäkta mig! Men han var tusen gånger vänligare än du tidigare idag", jag lutade mig mot byrån, för att tygla vilddjuret inom mig.
"Det var fel", mumlade Jason och såg ned på sina fötter. "Jag vill bara inte att du blir sårad."
Jag fnös. "Hur kan du vara så naiv? Det är allt som kretsar kring dig som sårar mig!" jag gned händerna förtvivlat i ansiktet.
Det var till stor del sant. Det var antingen han eller hans fotbollslag men även hans engångstjejer, listan var lång.
Jason öppnade munnen för att säga något.
"Och vet du vad?", avbröt jag honom och höll händerna högt så som Justin tidigare gjort. "Jag tänker umgås med Justin hur mycket jag vill" , jag lade huvudet på sned och log ett stort, men falskt leende.
"I will hang out with Justin..."
Jag drog händerna genom mitt hår för att sedan lämna rummet. Sprang rasande ned för trappan. Jag försökte ta ut ilskan genom att stampa extra hårt då jag sprang. Jag rundade ett hörn för att sedan springa ut genom ytterdörren och andas. Jag sparkade hårt på en sten.
Han brydde sig inte överhuvud taget om mitt mående. Allt handlade om honom. Han kunde inte stå ut med att han syster umgicks med en kille som drog ned hans status eller familjeryktet. Han stod inte ut med att jag var min egen person och kunde göra vad jag ville utan att engagera mig i hans åsikter.
För sekunden önskade jag innerligt att vi inte vore släkt, det hade förenklat endel.
Jag korsade armarna över bröstet då jag insåg att jag fortfarande bara bar ett linne. Jag drog händerna över mina smala biceps för att återfå värmen. Sedan sparkade jag på ännu en sten och för några få sekunder kändes det bättre. Jag rundade ett av husets knutar.
"Vart tror du att du är påväg?" frågade en välkänd röst sarkastiskt. Jag kunde inte undgå att le, trots att jag fortfarande var fylld med ilska. Jag hörde Justin's fotsteg alldeles intill mig. Jag vände mig om för att sedan överraskande bli upptryckt mot husknuten jag nyligen rundat.
"Vi har ouppgjorda affärer", flinade Justin innan han greppade tag om mitt bakhuvud för att pressa våra läppar samman så jag inte hade möjlighet att avvisa. Hans läppar rörde sig hungrigt mot mina.
Justin pressade mig längre upp mot väggen för att sedan greppa tag om huden kring mina höfter. Hans fingertoppar var hårt pressade mot min hud. Med tänderna skrapade han på min underläpp, vilket fick mig att dra efter andan.
Fjärilarna flög vilt i mig magsäck då jag knöt fingrarna bakom hans nacke. För första gången i mitt liv kände jag mig sedd och attraktiv. Därför valde jag att dra honom närmre, trots att jag tvivlade på att det var möjligt.
Adrenalinet rusade likt myror genom mina ådror, hjärtat fladdrade likt en döende humla innanför ett fönster. Jag drog hjälplöst efter andan då hans händer gled ned till min svank för att sedan krama om min rumpa.
Jag drog då händerna genom håret jag längesedan fantiserat att röra vid. Jag slet sedan i det för att pressa hans ansikte närmre.
Han tvingade ned sin tunga i min hals och med ens började vi gemensamt tävla om dominans. Han var så erfaren Jag stönade högt, vilket orsakade ett brett flin på hans läppar.
Justin pressade mig hårdare mot väggen.
Han drog ifrån kyssen för bara en bråkdels sekund. "Jag hade rätt", viskade han sexigt. Han syftade på komplimangen han tidigare givit mig. Andlöst såg jag på honom för att sedan sarkastiskt knuffa honom ifrån mig.
Jag speglade mig i den röda lacken på bilen och tänkte på hur bortskämd hon var i jämfört med mig. Hon fick oftast allt hon bad om. Jag hade inte ens mod att fråga eftersom att svaret alltid var detsamma. Att jag var för ansvarslös för att skaffa en bil och då jag istället hade börjat tjata om en moped var det att de inte ville skrapa upp mig från gatan, så cykeln kvarstod.
Jag vred på mig då jag hörde hur någon hängde sig på tutan. Jag log en aning då jag möttes av min brors ansikte i den mörka forden. Jag kramade Taylor adjö och gick sedan och satte mig i bilen.
"Hej lil sis", log han och vred om nyckeln i tändningen.
"Ey, nio minuter äldre", jag knuffade till honom.
"Vi säger väl så", flinade han en aning barnsligt.
De färgglada fotbollsspelarna sprang över det gröna gräset, som om det inte fanns någonting viktigare. Jag fokuserade min blick vid min bror, som praktiskt taget alltid var i center på denna plan. Han ungefär dansade smidigt över planen med bollen i högsta hugg. Hela läktaren reste sig och applåderade medan hejarklacken med dess provocerande klädsel stod och skrek ramsor som rimmade mer eller mindre då min bror sparkat in bollen i målet. Jag iakttog Justin då han slog sig ned bredvid mig på läktaren.
"Varför så sen?", undrade jag och rynkade en aning på pannan.
"Det dök upp en sak", svarade han och vred på den mörkt blå snapbacken. Hans mörka hår såg så lent ut i strålkastarna, hans ögon så oskyldiga.
"Vad?" flinade han åt mig, då han lagt märke till att jag praktiskt taget satt och glodde på honom.
"Nej, ingenting! Du har något på kinden bara", ljög jag och såg ut över fotbollsplanen igen. I ögonvrån såg jag hur han drog med handen över sin kind, trots att den var ren. Jag kunde inte undgå att dra på läpparna.
Justin drog mig intill sig. Jag mötte hans mörkt bruna ögon. Andra killar vek undan blicken om man såg dem i ögonen under en längre period, men inte Justin.
"Är du kall?" viskade han tätt intill mitt öra, vilket orsakade gåshud hos mig.
Jag svarade inte, istället drog jag mig undan för att sedan bli infångad ännu en gång. Jag drog min korta kjol ned en bit över låren.
Justin exhalerade genom näsan sarkastiskt innan han lade sin hand på mitt lår.
"Jag gillar dina ben", viskade han i mitt öra återigen. Hans andedräkt doftade som vanligt tobak.
Då min bror gjorde det avgörande målet nästan hoppade jag upp från den plats jag tidigare suttit. Jag sträckte ut armarna mot Justin för att slänga mig runt hans felfria nacke men hindrade mig själv genom att knyta händerna bakom min egen nacke. Jag grimaserade i glädje. Innan jag hann möta hans blick sprang jag ned för läktaren. Han hade förmodligen hunnit lägga märke till mitt misstag.
Min korta kjol gled upp en aning över låren då jag sprang emellan de människor som flockats kring min bror. Med ena handen fixerade jag min kjol innan jag slutligen slängde mig kring min brors nacke. Hans nacke var våt av svett, vilket fick mig glida ur mitt grepp. Jason fångade upp mig, trots att jag sprungit fort. Jag korsade mina ben bakom hans rygg. Jag kunde inte undvika att tänka på hur det hade varit att ta steget jag aldrig tog och omfamna Justin, bara för glädjens stund.
"Grattis Jas!", tjöt jag i hans öra samtidigt som jag slingrade mig ur hans omfamning.
"Vi knullade dem så hårt, alltså", svarade Jason ironiskt. Hans svartnyanserade ögon lyste i strålkastaren. Laget som omringade honom jublade och vissa drog i hans matchtröja. Jag såg mig om efter Justin i folkmassan. Jag vred på mig och trängde mig fram bland de blodröda matchtröjorna. Då jag slutligen krockade med en. Jag förstod redan på de konstnärliga tatueringarna som sträckte sig över de bara, men muskulösa armarna, att jag funnit vad jag letat efter. Jag hade inte mod nog att möta hans blick efter att jag desperat, nästan slängt mig runt hans hals. Jag greppade tag om hans handled och drog i den. Folkmassan som jag tidigare fått tränga mig förbi särade nu på sig, som en desperat tjejs bara ben under midsommar.
Jag drog honom fram till min bror som stod omringad av sina vänner. Trots att folkmassan fortfarande jublade slutade min brors vänner ge ifrån sig glädjeskrik och skrytsamma kommentarer. De alla såg på Justin, förutom min bror som iskallt ignorerade honom. De såg på Justin och sedan på varandra.
Zacery eller Zac som de flesta kallade honom, iakttog mitt grepp om Justin's handled.
"Jag visste inte att din syster var en hora, Jas" skrattade han. De andra tog även efter honom, deras magar vek sig av skratt. Till och med Jason drog lite på läpparna innan han sade ifrån. Justin slet sig ur mitt grepp och knuffade Zacery lätt.
"Kan du upprepa dig?" frågade Justin mycket aggressivt och bröstade upp sig.
Zacery skrattade innan han bevarade Justin's knuff. Folkmassan jublade just nu mer än någonsin.
"Är hon en av dina horor?" undrade Zacery.
Justin flinade innan han drog Zacery intill sig för att sedan skalla honom. Zacery som tycktes vara svagare och en aning oerfaren blinkade för att åter få sin syn, innan han kastade sig efter Justin. Han hann inte långt förrän åskådarna drog honom tillbaka.
Jag kunde inte göra annat än att känna mig smickrad då jag ställt till med så mycket besvär, men även hade jag en känsla av att jag blivit missförstådd då jag var oskuld och så långt ifrån en prostituerad man kunde komma. Jag var även förbannad på min bror som inte lyft så mycket som ett lillfinger för att hjälpa mig. Det tidigare jublet var nu inte längre hörbart. Istället hörde man viskningar och negativa kommentarer.
Då Justin vred på sig kunde jag tyda i hans ansikte att det här var som vardagsmat för honom. Han blinkade attraktivt med vänsterögat. Jag var tvungen att se mig om för att vara säker på att blinken var till mig, vilket den definitivt var, eftersom det bara var unga män bakom mig.
Ingen's perspektiv
Luften kändes tung, tyngre än vanligt. Justin satt i väntan på vad som till en början startat med våld och förmodligen skulle sluta i gräl. Han ville inte spela på de kort då han verkade berörd då han var raka motsatsen.
Elizabeth's kinder var en aning röd mosiga där hon stod och omfamnade sin mans axel. Kevin såg däremot oberörd ut av hans frus beröring. Han viftade nästan bort henne så som en irriterande fluga. Elizabeth letade efter Kevins hand under bardisken, men istället för att fläta in sina fingrar med hennes slog han näven hårt i bardisken. Ett par glas som var placerade på bänken gav ifrån sig ett vagt klirrande ljud.
Inte heller det berörde Justin speciellt mycket. Hans hjärta slog neutrala slag i bröstkorgen. De fladdrade inte kärleksfullt, men det var inte heller smärtsamt. Bara neutrala slag som behövdes för hans överlevnad.
Arizona som iakttog allt från andra sidan bordet såg däremot mycket känslosam ut. Hennes ansiktsuttryck var naket, dragen få. Hon påminde om ett sorgset barn. Då Justin såg på henne dansade hans käkmuskler i det varma skenet av käkslampan. Hans frusna hjärta sjönk som ett ankare till havs.
"Vad tänkte du egentligen?" undrade Kevin, han spottade då han talade.
Hans isblå ögon svartnade medan han följde Justin med blicken.
Hans fru smekte honom lugnande över axeln. Hon såg mer oroad än ilsken ut.
"Justin, du måste förstå att våld löser inget" instämde Elizabeth. Hennes röst var skakig och så var även de nätta händerna hon smekte sin man med.
"Pappa, skäll inte på Justin", uppmanade Arizona mycket lågmält. Hon tog sig inte tiden att leka med sitt hår eller spela oberörd. Hon bara satt med händerna placerade i knät och stirrade sig blind på de mörka fossiler som ringlade runt i den mörka stenskivan.
De alla såg på henne där hon satt. Så oskyldig och nätt.
"Hela bråket var Zacerys fel."
Hennes föräldrar såg på henne med stora ögon. Hennes mor kramade hon sin mans axel. Oro glittrade i hennes ögon. De påminde henne om stjärnor då hennes mors ögon var mycket mörka.
"Har Zacery gjort dig illa, Arizona?" hennes fars var spänd och ögonen lyste av oro.
Hon hade inte mod att se på honom. Hon såg istället på det närmaste trygghet hon kunde komma i ett sådant tillfälle. Justin bet sig i läppen då hon försökte nå fram till honom. Den askgråa luvtröjan satt halvvägs på hans huvud, silverkedjan glittrade mot hans solbrända hud, man kunde även ana de romerskabokstäverna som var in graderade i hans hud.
Justin bit his lip
Hans blick nålade sig fast vid henne, trots att det hon nu skulle häva ur sig var mycket genant, fanns det inte som kunde hindra henne.
"Nej, absolut inte fysiskt. Dock kallade han mig för hora."
Hennes föräldrar drog efter andan medan Justin genant kliade sig i sin hårbotten.
Har jobbat på det här kapitlet hela veckan, i alla fall då jag har haft ork och tid. Har haft tre stycken prov den här veckan, kommer vara likadant nästa vecka, förutom att uppdateringen kommer vara bättre, promise!
Om ni undrar varför jag ibland skriver ur ingens pov: så är det därför att jag vill ha med känslor från alla håll och det är jobbigt då du just skriver ur någons perspektiv, dock så kommer novellen bestå av perspektiv till störst del.
Jag hatar mitt liv. Allt jag sett och allt jag gjort. Pappa för att han tog livet av sig, mamma för att hon gav upp. Mig själv för att jag inte kan hjälpa min syster. Jag hatar att gråta och jag hatar att skratta. Att klä av sig för att tjäna pengar. Att inte tjäna några pengar alls. Jag hatar allt jag har framför mig och allt i mitt minne. Det är vansinne. Jag känner mig så stark men jag känner mig så skör, och mina bästa drömmar är drömmarna jag dör. Det är svårt att berätta men svårt att hålla inne. Jag springer runt i cirklar, det är vansinne.
Julia, har alltid och kommer alltid skriva de bästa novellerna i världshistorien. Precis som Columbus eller Gustav Vasa sätter hon spår i vår historia. Hon planterar vardagliga bilder på den unga man vi älskar som mest. Hon skapar fantasier, men även överlevnad hos vissa av oss.
Jag bara tar förgivet att ni alla läst Julias noveller, jag tror inte ens jag hade behövt den här länken då hon är legendarisk. Och att hon ens frågade om ett länkbyte betyder hela världen för mig ♥
"Du här helt otrolig",svarade jag sarkastiskt men skollande het i ansiktet.
"Berätta något jag inte vet."
Med händerna flyttade han mig åt sidan, vilket jag tillät. Ännu en gång hade han vunnit. Sedan försvann han ut genom ytterdörren.
Jag lämnade den smala men moderna hallen, blickade in i vardagsrummet där Jason sov i fåtöljen, med näven mot kinden. Då jag petade på honom ryckte han till och blev medvetande igen.
"Vart stack han?", mumlade min bror sömndrucket och pekade mot soffan.
"Bra fråga."
Ingens perspektiv
"Så, Mr. Bieber, vi har saknat din närvaro på skolan under de senaste veckorna."
Den kvinnliga rektorn såg på honom över sina papper, hennes glasögon hade åkt ned en bit för näsryggen.
Han ryckte på axlarna, medan han stoppade ned nävarna i byxfickorna. "Jag har mina ursäkter."
"Jag kan tyvärr inte godkänna det svaret", hon lade ned bunten med papperna på katedern och plattade till dem med sin vänstra hand, "kanske måste jag förtydliga att skolan är obligatorisk, eller är du medveten om detta Mr. Bieber?"
Justin Bieber nickade medan han uttråkat stampade med fötterna vid det smala utrymmet under katedern. Han sköt bak sin stol och såg sig om inne på kontoret, som såg ovanligt enkelt ut trots skolans klass.
"Vi har även ett antal anklagelser, vill du att jag läser dem högt?"
Justin nickade. Rektorn sköt upp glasögonen över näsryggen och såg på pappret på bordet.
"Tobak på skolområdet, sexuella relationer under skoltid på en av damtoaletterna, utpressning..."
Listan blev för lång för Mr. Bieber, så slutligen valde han att stänga ute allt prat. Trots att varenda anklagelse var finare ord på de handlingar han gjort. Han drog sig med handen över hakan och himlade med ögonen, slutligen höjde Justin axlarna och gjorde en gest med armarna.
"Stämmer detta?"
Justin himlade med ögonen, "ja."
Sedan sköt han bak stolen ytterligare och tog stöd av armstöden.
"Trots ditt tidigare brottsregister valde vi att vara generösa nog att släppa in dig, låt oss inte ångra det" hon såg på honom med stora ögon.
"Det blir en varning för denna gång, om du upprepar dessa så måste jag tvingas att stänga av dig", hon tog av sig glasögonen och lade de på katedern och såg sedan på honom med en sträng blick.
"Är det ett löfte Mr. Bieber?"
Arizona's perspektiv
"Den här då?" Frågade Taylor och höll upp en svart tröja, som med ögonmått skulle sluta en bit nedanför naveln.
Jag ryckte på axlarna. "Den är super fin, men har du inte typ tusen sådana?"
"Sant", hon himlade med ögonen och hängde tillbaka den.
Vi gick sedan till avdelningen med lite intima underkläder.
"Woho", tjöt Taylor och greppade tag i en vit korsett behå med ett blommönster som knäppning. Hon höll den över mitt bröst.
"Den här borde du köpa, Ari!"
Jag skakade på huvudet och flinade lite åt henne, "nej."
"Kom igen, var lite sexig för Bieber", uppmanade Taylor och drog behån intill sina bröst och svängde med höfterna. Hon greppade sedan tag i ett par matchade trosor och kastade de på mig.
Jag skattade åt hennes entuasiasm.
"Han är som en bror", himlade jag med ögonen.
"Intala dig det då, babe", flinade hon och hängde tillbaka behån. Jag kastade tillbaka trosorna, som var lika tunna som två grässtrån.
Efter att gått runt i affär efter affär, så började benen vekna och tålamodet dala.
"Seriöst jag pallar inte, jag är hungrig",sade jag och klappade mig på magen.
"Starbucks?" Frågade hon och såg ned på mobiltelefonen.
"You said it."
Taylor lutade sig över disken och svängde sitt korta hår över axeln.
"En Green Tea och en butterbeer, extra grädde!"
Eftersom att Taylor stod mig lika nära som någon av mina kroppsdelar, beställde hon oftast åt oss båda. Hon var väldigt dominant och gillade att få allt på sitt sätt, under en viss hastighet annars fick det oftast vara.
Kassörskan med ställde följdfrågor som Taylor svarade på kvickt.
"Green Tea, verkligen?"
"Jag bantar", hon ryckte på axlarna "vissa måste kämpa för bikinikroppen."
Då vi fått våra muggar letade vi oss fram till ett av de lediga borden och hängde av oss jackor och väskor.
Taylor rörde om med skeden i muggen och såg lite förtvivlat på mig.
"Är det någonting? Du har varit rätt så instängd sen Justin flyttat in."
Det hade tidigare varit enklare att öppna upp för Taylor, då jag inte behövt äta upp känslorna jag dolde. Trots att hon var som min siamesiska tvilling skulle jag aldrig någonsin kunna berätta hur jag kände då Justin kallade med smeknamn eller hur mitt hjärta sjönk då han rörde vid mig på ett mer intimt sätt.
"Ja, det har varit tufft, jag menar jag har ju nästan aldrig någon ensamtid."
Jag drack ur muggen och såg på Taylor.
Hon ryckte på axlarna, "jag antar att de tar på en."
Jag log mot henne för att hon var så förstående. Hennes ögon avslöjade att hon inte kunde luras av en så simpel lögn, ändå besvarade hon mitt leende.
En vibration gick genom bordet. Taylor såg på sin mobil.
"Du vet matchen på fredag? Det var någon efterfest på stranden."
Eftersom min spelade fotboll och klassades som en av de populära så var jag medveten om matcherna, varenda en. Eftersom att det var det enda min familj pratade om vid matbordet, han var deras lilla stjärna.
"Blake?" Gissade jag. Blake var Taylors lilla följeslagare och även en av min brors vänner.
"Mm", nickade hon och satt som fastklistrad vid mobilen.
"Är han fortfarande som ett plåster i arslet?" Frågade jag sarkastiskt och rörde med skeden i muggen.
Taylor flinade lite och lade ifrån sig mobilen, "konsten att få den rätta är att spela svårfångad och spontan."
"Du läser för mycket tjejblaskor, Tay", flinade jag och skakade långsamt på huvudet.
"Kan inte höra dig, får för många sms från snygga killar", Taylor placerade sarkastiskt en hand bakom örat och låtsades att inte höra. Vi båda skrattade, den hårda stämningen var nu som bortblåst.
Efter att jag druckit upp såg jag på klockan. Jason hade lovat att hämta mig vid fyra, vilket var ovanligt generöst då han alltid spenderade tid med tjejer eller någon av sina triljoner vänner. Klockan var nu tio i, det var alltså tid att börja röra på sig.
Vi reste oss och började gå mot parkeringen. Vi pratade om allt mellan himmel och jord. Då vi slutligen var framme såg jag återigen på klockan. Taylor lutade sig mot sidodörren på sin bil.
Jag speglade mig i den röda lacken på bilen och tänkte på hur bortskämd hon var i jämfört med mig. Hon fick oftast allt hon bad om. Jag hade inte ens mod att fråga eftersom att svaret alltid var detsamma. Att jag var för ansvarslös för att skaffa en bil och då jag istället hade börjat tjata om en moped var det att de inte ville skrapa upp mig från gatan, så cykeln kvarstod.
Jag vred på mig då jag hörde hur någon hängde sig på tutan. Jag log en aning då jag möttes av min brors ansikte i den mörka forden. Jag kramade Taylor adjö och gick sedan och satte mig i bilen.
"Hej lil sis", log han och vred om nyckeln i tändningen.
"Ey, nio minuter äldre", jag knuffade till honom.
"Vi säger väl så", flinade han en aning barnsligt.
A: Tusen tack! Victoria Justice, hon var tidigare med i nickelodeon. Mycket vacker, enligt mig. Hon ser så glad och sprallig ut!
A: Åh tack så super mycket! Blir så super glad! Jag kan lova dig att det kommer mer dirty scenes senare! ♥
A: I love you more! Jag blir mållös då jag läser din kommentar, wow!
Jag vill inte påstå att jag alltid lyckas, snarare aldrig. Jag menar nu skrattar jag mest åt min förra novell eftersom att på vissa ställen skrev jag lite roligt om jag får uttrycka mig så. Den är lite pinsam faktiskt!
A: Amanda, du och dina underbara kommentarer, kunde inte låta bli att inte ta med dig i min Q/A, du är för underbar helt enkelt ♥
A: Om det är någon som letar efter en underbart bra novell hänvisar jag direkt till Beccas blogg. Blir alltid tårögd och fangirlar efter att jag läst hennes kommentarer.
Känner mig alltid en aning såhär faktiskt, men tusen tack babe. Du är bäst och I love you ♥
A: Tusen tack, det värmer! Lite senare idag!
A: Jag kan inte riktigt svara på den här frågan, då jag bloggar då jag har tid. Jag går ju i 9an och nationella proven har precis börjat och jag vill liksom lyckas med dem, så det är mycket prov just nu. Men jag hänvisar direkt till mitt instagram konto: smilingbiebers, där publicerar jag så fort jag har publicerat ett inlägg. ♥
A: Ja, det skulle jag gärna, lite längre fram!
A: Och jag älskar dig! Tack så super duper mycket. Ett tips bara, om du shippar Justin och Barbara så ska du helt klart läsa Biebs novell (Julia) , madness. Om du inte redan gör det ♥
A: Jag personligen tycker inte att jag är så bra som du uttrycker dig i din kommentar. Tips är väl att skriva då du har lust och inte tvinga dig själv till någonting, då blir det oftast sämre än väntat. Ett annat tips är att läsa mycket, då växer ordförådet och du skriver oftast mognare och bättre då du ser hur andra formulerar sig. Om du behöver hjälp så kan du skriva till mig! ♥
A: Gimp! Som du kan ladda ned gratis. Behöver du hjälp så kan du skriva till mig på instagram där jag heter smilingbiebers och sen hänvisar jag till min kik, för det kan vara lite avancerat i början!
Kayleigh Sierra Jones är en tjej på 17 snart 18år från Kansas där hon bor tillsammans med sin pappa och sin ett år yngre bror Benjamin. Hennes mamma har hon inte ett minne av. Hon stack nästan direkt efter Benjamins födsel och har inte hört av sig sedan dess. Inte för att hon bryr sig. De klarar sig bättre utan henne säger hennes pappa, men hon har många gånger hört hur han instängd i sitt sovrum har gråtit om kvällarna. Kay, som hon kallas, är inte någon speciell egentligen. Det tycker i alla fall inte hon själv. Hon är inte populär, men hon är inte heller en outkast. Hon är en i mängden och det trivs hon jättebra med. Hon är en senior. Hon ska på bal och hon ska sluta skolan. Hon är för första gången på länge riktigt lycklig. Men lycka varar inte för evigt. Det är det som gör livet så skört. Även det allra minsta snedsteget kan förstöra allting som man är och har. I värsta fall lämnar det ärr för livet, om man inte hinner blir räddad.
Det här är en av få noveller jag sträckläser, jag rekomenderar med hela mitt hjärta ♥
Jag bits inte” muttrade han i närheten av mitt öra. Hans röktdoftande andedräkt värmde min kind. Hans bröst pressades mot min rygg. Hans ben mot mina. Jag bet mig i läppen och kände hur mina kinder hettade. Den här var en av få gången jag någonsin varit så här nära honom. Eller någon utav det motsatta könet.
"Du vet...", han andades ut "jag är ledsen."
Jag pressade ihop mina läppar till ett smalt sträck. Jag var nu fylld av förväntan medan min mage började fyllas upp med mängder av fjärilar.
"Jo, jag vet."
Efter mycket om och men så satt vi alla i soffan, syskonen inklusive Justin. Teven stod och visade något lika ointressant som sport. Soffbordet framför oss var dukat med läsk och chips. Våra föräldrar hade tvingat oss till en "lära känna kväll", trots att Justin bott hos oss i snart en månad. Jag kunde därför inte finna något kryphål för att missa denna förfärliga kväll.
"Den här ser vi", sade Jason och höll upp en film. Han reste sig sedan ur soffan.
"Har det ni kul, ungar?"
Jag såg upp och såg min mor lutad mot portalen. Hon bar en festligare klädsel än vanligt. En midjehög kjol och en blus. Bara det var ett tecken på att de var på väg någonstans.
Vi alla mumlade entonigt likt en grupp militärer.
"Ni förstår, er far och jag ska ut och äta lite", hon nickade medan hon föste en hårslinga ur ansiktet. "Det finns pizza i frysen", informerade hon och gestikulerade med händerna åt kökshållet.
"Tack mamma", nickade jag.
Hon vände sedan och bara några minuter senare försvann de båda genom ytterdörren.
"Jag skulle älska att slippa det här", pustade Jason ut och flippade med tevedosan i sökandet efter en passande kanal. Han stod lutad mot soffbordet i sina obligatoriskt svarta addidas byxor. Min bror var vanligen välklädd, han klädde sig till och med en aning stroppigt. Därför kände jag mig trygg med hans klädsel denna dag, det tydde på att han inte skulle försvinna ut genom ett fönster så fort han fick chansen som vissa andra i det här rummet.
"Jag är säker på att du talar för alla", mumlade jag och sneglade över på Justin. Han vred på sin snapback. Han var som hypnotiserad av mobilskärmen. Nyfiket försökte jag tyda orden i ögonvrån.
Jag kunde tyda orden: gör du något ikväll?"
"Vi har inte så mycket till val antar jag", ryckte Jason på axlarna. Han satte sig sedan i fåtöljen alldeles intill soffan.
Sedan började den mest irriterande filmreklamen på jorden.
"Jas, ge mig filmfodralet" bad jag. Jason vred på sig i fåtöljen och gav mig fodralet.
"Den 13 juni 1980, bevittnar en ung Jason Voorhees sin mamma bli halshuggen av en lägerledare, som försökte fly från Mrs. Voorhees mördarstråt runt Crystal Lake. Cirka 30 år senare anländer en grupp vänner Crystal Lake på en campingutflykt för att hitta marijuana som planterats i skogarna", läste jag högt.
"Medan de utforskar det övergivna Crystal Lake-lägret, börjar Jason döda resten av gruppen en efter en. Jason dödar även Mike, men han skonar Whitney och bestämmer sig för att kidnappa henne, då hon liknar hans mamma vid ung ålder. Sex veckor senare anländer Trent i sällskap med några vänner till Trents sommarstuga vid Crystal Lake", jag flinade lite åt baksidan på förpackningen.
"Lite väl avslöjande baksida, Jas", sade jag och lade fodralet på soffbordet.
"Inte alls, den här är full av överraskningar", försvarade sig Jason och räckte sig efter läsken på soffbordet.
Återigen tog jag chansen att försöka tyda texten på Justin's mobilskärm. Denna gången kunde jag tyda ett namn, Bree.
"Var inte så nyfiken, Arizona", sade han med en lekfull röst då han påkommit mig. Kinderna började genast hetta och jag flyttade med en bit ifrån honom.
Vem var Bree? Och varför bjöd hon hem Justin?
"Käft, filmen börjar", mumlade Jason med chips i munnen.
Jag fokuserade min blick vid teven. Precis som i handlingen på baksidan bevittnade någon läskig unge sin mamma bli mördad med en yxa. Jag rös då jag kände Justin's hand vid mitt ben. Hans muskulösa arm drog mig intill honom.
"Jag vill ha dig nära", viskande han tillkallande i mitt öra.
Jag flyttade närmre hans öra och rörde lätt vid hans hals med mina naglar, vilket orsakade gåshud hos honom.
"Vadå är du rädd?" Mina läppar snuddade nästan vid hans öra. Jag andades tungt i hans, i ett försök att vara sexig. På något snedvridet sätt ville jag inte att han skulle lämna mig här. Jag ville inte att han skulle röra vid den där Bree.
Ett flin spelade på hans läppar medan han skakade mjukt på huvudet.
Jag såg återigen på filmen. Jag drog fejkat efter andan då en man trampade i en björnfälla. Jag drog mig intill Justin.
"Kan du ge mig fliten?", viskade jag återigen i ett försök att låta väldigt attraktiv. Jag drog med armarna över armarna i ett försök att se frusen ut.
Justin greppade tag om fliten på armstödet och placerade den över mina ben innan han drog upp mina ben i sitt knä.
Vad höll jag egentligen på med? Jag borde inte bry mig om han stack hem till någon tjej som erbjöd honom njutning. Varför betedde jag mig så här? Han skulle föreställa min styvbror. Jag skulle inte få min styvbror känna sig attraherad utav mig. Jag satte genast upp den mur som alltid funnits där mellan oss och drog mina ben ur hans knä och flyttade återigen ifrån honom. Med rynka bildades mellan hans vackert välvda ögonbryn.
"Vad är fel, baby?"
Jag bet mig i läppen medan mitt hjärta sjönk kraftigt i bröstet. Jag placerade tummen på kinden och pekfingret vid tinningen för att bilda en skärm ifrån honom.
"Försöker bara njuta av filmen", mumlade jag.
Min tvillingbror kastade en blick åt mitt håll. Jag ryckte på axlarna.
Då han fokuserat sin blick vid filmen igen kände jag återigen Justin's hand vid mitt ben. Ännu en gång drog han mig närmre. Till skillnad från förra gången vilade hans hand under en längre tid vid mitt lår. Jag försökte ignorera honom, men jag kunde inte undgå det faktum att mitt hjärta bultade likt i galopperande häst i mitt bröst.
Justin's hand letade sig under mina shorts som den gången vid matbordet. Justin's hand särade på mina ben. Med tummen smekte han mitt innerlår. Han lekte med utkanten på mina trosor. Precis som förra gången försökte jag vrida mig ur hans stadiga grepp, men han blockerade. Fast det fanns ännu skillnad från förra gången, Justin's pekfinger råkade vidröra min privatdel utan på den tjocka tygbiten till trosa. Jag drog efter andan.
"Gör jag dig kåt?" Hans hesa och mycket låga röst efter år av rökning var attraherande.
Mina kinder blev blossande röda eftersom hans påstående faktiskt stämde. Jag korsade mitt ben över det andra, trots att det fanns en del av mig som ville be honom att fortsätta.
"Såklart jag gör", han besvarade han sin egen fråga.
Mitt under all obekvämhet ifrån min sida vibrerar Justin's mobiltelefon, vilket till viss del var lättnad.
"Mm", svarade han. Han nickade ointresserat, förrän något ord från personen på andra sidan luren, som fångade hans intresse. För en sekund svartnade ögonen på honom. Den vanliga hasselbruna nyansen var nu som bortblåst. Hastigt reste Justin sig. Hans hand lämnade mitt lår. Samtidigt reste jag mig. Mycket medveten om att han fortfarande hade en konversation. Vandrandes mot ytterdörren svor han en lång ramsa.
"Jag vet inte vad din åsikt är, men i mina ögon är det ganska meningslöst att ha en lära känna kväll, om personen man vill lära känna bara sticker", gestikulerade jag argsint med armarna bakom ryggen på Justin. Han lade på samtalet. Jag sprang förbi honom och lutade mig som ett desperat barn mot dörren.
"Om du vill ut får du ta dig förbi mig först", sade jag argsint och satte händerna mot midjan i protest. Justin skrattade vagt och sög in överläppen. Med rosiga kinder försökte jag stå emot hans charm.
He sucked in his bottomlip
Justin tog några steg fram och greppade tag om mina händer som fortfarande vilade vid mina höftben. I ett hjälplöst försök att se oberörd ut drog jag efter andan.Hans händer lämnade min midja och travade upp över magen för att krama om mina bröst lätt. Mina händer föll åt sidan. Hjälplöst, men arg som ett bi såg jag mig om, i hopp om att min tvillingbror inte varit åskådare.
"Baby, jag kommer snart tillbaka", han blinkade en aning flirtiga med vänster ögat medan det naturliga hånflinet vaknade till liv i trakten av hans mungipor. Jag drog efter andan då hans händer lämnade mina bröst och föll till min midja.
"Du här helt otrolig",svarade jag sarkastiskt men skolkande het i ansiktet.
"Berätta något jag inte vet."
Med händerna flyttade han mig åt sidan, vilket jag tillät. Ännu en gång hade han vunnit. Sedan försvann han ut genom ytterdörren.
Jag lämnade den smala men moderna hallen, blickade in i vardagsrummet där Jason sov i fåtöljen, med näven mot kinden. Då jag petade på honom ryckte han till och blev medvetande igen.
"Vart stack han?", mumlade min bror sömndrucket och pekade mot soffan.
Kommentera, jag behöver motivation och inspirering!
Q: Vad tycker ni om Justin's nuvarande beteende?
A: Förstår inte vad alla klagar på? Alla växer upp. Man kan inte förvänta sig att han ska vara den samma som han var nu när han är 20. Han har mognat och är även mänsklig. Vi alla har haft dåliga perioder.
Mina kinder började med ens hetta och genast kände jag mig dum.
Jag frös fast där jag stod. Mina ögon vidgades och min bröstkorg slutade hävas då den inhalerat luft för ett ögonblick. Jag bet på insidan av kinden innan jag såg bort.
För varje sekund blev spänningen mellan oss mer spänd. Jag försökte aldrig bryta den med ursäktande ord, han var inte värd det. Innan jag vred på mig lät jag händerna leta sig genom håret. Jag exhalerade ut och började gå.
Väl vid min sovrumsdörr tvekade jag en aning då jag mindes min laddare. Jag vred på mig återigen innan jag plockade upp min laddare. En glimt av hopp speglades i Justin's tomma ögon. Han såg nästan ångerfull ut. Jag bara skakade på huvudet och lämnade sedan huset.
"Seriöst pappa, jag klarar inte det inte längre!"
Min far som stod och bredde smör över sin smörgås såg ut som ett frågetecken då han vred på huvudet.
"Justin!" Nästan skrek jag.
"Vad är det för fel på honom? Min far såg frågande på mig. Allvaret sved i hans ögon.
"Det har uppstått...komplikationer mellan oss", jag ryckte mjukt på axlarna.
"Vad för komplikationer?" Undrar min far medan han stoppar sin smörgås i munnen.
Jag himlade med ögonen och stampade med foten medan jag försökte få till en lögn som inte var för uppenbar.
"Han snarkar högt", jag ryckte på axlarna "helt förfärligt."
Min far såg på mig med stora ögon.
"Jag får knappt någon sömn!", gnällde jag och pekade på de blå ringarna under mina ögon.
Han vred en aning på på huvudet.
"Jag vill ha mitt personliga utrymme tillbaka också!"
"Arizona, ha lite tålamod", tuggade han med öppen mun, "Justin's rum är nästan klart!"
Jag fnös och stampade ännu en gång i golvet, som ett bortskämt barn som inte fick allt godis den pekat på.
"Både jag och din mor har haft väldigt mycket på jobbet", han drack ur sin mugg och ställde försiktigt tillbaka den.
Jag ville skrika åt honom, få honom att kasta ut Justin med huvudet före.
"Herregud, ni förstör mitt liv", stönade jag och drog en hand genom mitt bruna hår. Jag vred sedan på mig och sprang upp för spiraltrappan. Jag kunde höra hur min far pustade ut.
Då jag kom upp vred jag på persiennen för att döda det sken som fyllde rummet.
Huvudet värkte och det var det sista jag behövde var sol. Vinet var inte orsaken till min oslagbara huvudvärk, utan sömnlösheten.
Jag hade hela natten legat och tänkt på vad Justin sagt. Det gjorde ont, det var mycket mer smärtsamt än vad det borde. Jag borde skitit i det. Viftat bort det som en irriterade humla på sommaren, men det var omöjligt. Jag kunde inte ta död på denna humla med en flugsmällare.
Jag slängde mig på sängen och såg upp i taket. Jag drog i det vita örngottet och sköt kudden under mitt huvud. Jag låg fortfarande obekvämt. Jag drog täcket över mina ben. Huvudet värkte och kändes lika tungt som en sjunkande ankare. Jag knep med ögonen. Det blev för varmt, så jag sparkade av mig täcket. Jag vände på kudden och njöt utav den kyliga sidan så länge det varade. Då jag legat obekvämt i drygt en kvart öppnas sovrumsdörren.
Mörkret delade sig då några få solstrålar letar sig in. Jag drog kudden över ansiktet. Jag hörde redan på fotstegen vem som befann sig i rummet. Jag försökte andas tungt och ligga helt stilla, kanske skulle han gå på att jag sov. Han öppnade fönstret, sedan hörde jag gnistan ifrån tändaren då han med tummen rullade över det lilla kugghjulet. Slutligen kunde jag känna cigarettlukten. Jag stack ut näsan för att få lite friskluft.
"Sover du?" Frågade den neutralt raspiga, maskulina rösten.
Om han förväntade sig ett svar då måste en eller annan skruv suttit löst i hans lilla hjärnkontor.
Han exhalerade ur näsan, "Jag vet att du är vaken, Arizona."
Jag drog ännu djupare andetag och försökte denna gången att ligga som förstenad. Jag exhalerade en fejkad snarkning genom näsan.
"Jag menade inte vad jag sa tidigare", jag hörde hur han stängde fönstret.
"Whatever", svarade jag stöddigt.
Jag tuggade på insidan av min kind då jag hörde hur han kom närmre.
Sängens fjädring sjönk en aning då han satte sig vid sängkanten. Slutligen utjämnades hans
vikt då han bestämde sig för att lägga sig alldeles intill mig. Jag flyttade genast in, men då greppade han tag om mina höfter.
"I don't bite."
“Jag bits inte” muttrade han i närheten av mitt öra. Hans röktdoftande andedräkt värmde min kind. Hans bröst pressades mot min rygg. Hans ben mot mina. Jag bet mig i läppen och kände hur mina kinder hettade. Den här var en av få gången jag någonsin varit så här nära honom. Eller någon utav det motsatta könet.
"Du vet...", han andades ut "jag är ledsen."
Jag pressade ihop mina läppar till ett smalt sträck. Jag var nu fylld av förväntan medan min mage började fyllas upp med mängder av fjärilar.
"Du ser mig alltså?" Återigen kände jag obehag. Jag såg mig om, inte en skymt av Justin.
"Jag undrar hur du ser ut utan dem", jag hörde hur han pressade en cigarett mot sina läppar och inhalerade, vilket jag befann som attraktivt.
"Antar att du aldrig får veta."
"Var inte så säker, babe", jag tog ett djupt andetag innan klickade på avsluta samtal, mycket medveten om att jag inte skulle få ut något nödvändigt av honom.
Med mobiltelefonen som sysselsättning hade jag inte märkt att jag bara var några meter ifrån Taylor's hus. Jag sprang de sista metrarna innan jag med hjälp av lejonhuvudet i järn knackade på trädörren. Genom den tjocka betongen hördes fotsteg. Jag hörde hur Taylor låste upp de antal järnkedjorna som satt fast hankade i dörren. Då hon slutligen fått upp dörren slog hon händerna i luften och inväntade en kram.
"Tjejtid!" Ropade hon mycket exalterat och även jag tog ton.
I Taylor's otroligt bekväma dubbelsäng låg jag och nynnade till låten. Jag såg mig om. De ljusa väggarna och det dunkla trägolvet påminde om ett utställningsrum. Jag sträckte mig efter mitt vinglas.
"Gissa vad jag hörde med mina egna öron?" Taylor betonade de sista orden i meningen medan hon strök den militärgröna penseln över ringfingernageln. Hon sög en aning på sin underläpp och skakade håret ur ansiktet.
"Jag vet inte", jag ryckte ovetande på axlarna och flinade lite.
"Madeline på toan!" Hon ryckte till i en äcklad grimas medan Nathalie förde fingrarna mot sin strupe för att imitera kräkning, "hon stönade som om det inte fanns något imorgon. Inte konstigt om jag kommer drömma mardrömmar i en vecka", avslutade Taylor.
Jag satte vinet i halsen på grund av den plötsliga händelse Taylor uttalade sig om. Jag hostade rejält i tron om att jag snart skulle hosta upp mina lungor. Som ett frågetecken rullade jag över på rygg och försökte att se så lite fördomsfull ut som möjligt.
Vad jag insett då jag länge skådat Madeline var att varenda kille klädde av henne med blicken. De fuktade sina läppar med hjälp av tungan medan ögonen glittrade, de påminde nästan om tecknat då killar snubblar över sina tungor.
"Alla vet att hon har sex på toan", instämde Nathalie och drack ur sitt vinglas som vi smugglat in.
"Är du säker på att det var hon?" Frågade jag oskyldigt.
"Ja, jag såg den där supertrashiga skinnjackan som hon alltid har på sig" sade Taylor och gjorde en gest mot Nathalie's skinnjackan medan hon viftade med händerna för att lufttorka sina naglar "sorry Nat."
"Jag var tvungen att specialbeställa den!" Grymtade Nathalie och gjorde en aggressiv gest med sina knutna nävar.
"Everyone knows she has sex in the bathroom."
Ett vagt skratt bubblade upp genom min strupe.
"Sorry, men hon gjorde den trashy", skrattade Taylor medlidsamt.
Nathalie ryckte på axlarna innan hon ställde följande fråga: Apropå svettigt sex! Hur är det med Justin och dig?" Undrade hon och hävde ögonbrynen uppmanade.
"Han är ungefär min styvbror, jag kan inte tänka på honom på det sättet", ljög jag.
"Inte genom blod", lade Taylor till och drack ur vinglaset som stod placerat på hennes sängbord.
Det knackade vagt på dörren, vilket ledde till att Taylor slängde sig på mage med vinflaskan i högsta hugg och ställde den under sängen. Taylors mor stack huvudet genom dörren och Tay själv klistrade på ett charmigt och övertygande leende.
"Pappa ska upp tidigt, se till att hålla ner ljudnivån tjejer."
Vi alla nickade vänligt.
"Sov gott, tjejer."
Nathalie som låg på Taylor's ljusa pälsmatta reste sig och sänkte volymen.
Tiden passerade sedan fort med meningslösa konversationer och dramatiska imitationer av kändisar. Jag sträckte mig efter mobilen och ser att endast tio procent återstår. Jag slängde mig på knä och letade efter laddaren i väskan. Utan att hitta laddaren.
"Tay, jag glömde min laddare", suckade jag och drog ut alla kläder ur min väska.
Jag var mycket medveten om att deras laddare var äldre än min, då jag hade en nyare modell med smalare laddningsutag.
"Men spring hem och hämta den?" Ryckte Taylor på axlarna, förmodligen mycket medveten om hur mycket jag hatade att vara okontaktbar.
Det fanns två orsaker till att jag hatade att vara okontaktbar. Ett, min mor hatade det. Två, jag kunde inte leva två sekunder utan min mobil.
"Är det okej?" Frågade jag osäkert.
"Ja, spring!" Uppmanande Taylor med ett leende på läpparna. Jag reste mig och slängde på mig jackan medan jag nickade lyckligt.
"Fast spring tyst!"
Jag bara nickade och öppnade Taylor's sovrumsdörr och sprang ned för den breda trappan och sedan ut.
En kall sommarvind smekte mitt ansikte då jag klev ut på gatan. En lätt rysning spred sig i min kropp. Jag drog min tunna jacka intill mig. Det enda hörbara ljud var det klickande ljudet av mina fotsteg som slog emot den nylagda asfalten och ljudet av vågor, som delvis var lugnande. Tay bodde inte långt ifrån mig men det hindrade mig inte från att känna mig illa till mods. Det var mörkt ute trots att det snart var morgon. Några kvistar gnisslade obehagligt i vinden.
Jag fortsatte att gå ned för den folktomma gatan. Jag ignorerande den obehagliga känslan i magen. Just nu ville jag inget hellre än att hitta en inte lika folktom gata. Jag rundade ett hörn och såg ut över alla hus, de var alla gigantiska. Genom att bara se på de dyra bilarna som stod parkerade utanför eller i garaget och på de välskötta trädgårdarna kunde man räkna ut att det var en rik stadsdel.
Jag omfamnade mig själv i ett hjälplöst försök att värma mig. Slutligen kom jag fram till ännu ett hörn. Jag suckade glatt vid åsynen av mitt eget hem. Jag kände mig lite bättre till mods.
Bara några minuter senare låste jag upp ytterdörren och smyger uppför trappen med min mobil som lyse. Då den sista procenten var förbrukad suckade jag. Jag kände mig fram den sista biten. Slutligen fann jag dörren.
Då jag tar ett steg in i rummet står en mörkhårig tjej så gott som naken i centret av rummet. Den vaga belysningen avslöjade inte mycket mer än så.
"Vem fan är du?"
Den okända och även halvnakna tjejen drog på munnen medan hon drog upp sin kjol såg hon på Justin som låg sovandes i sin säng. Hon täckte sin mun och fnissade lite då hon mötte min blick. Då hon med jackan över axlarna var på väg ut ur mitt rum såg jag hennes violetta spetsbehå på golvet. Jag böjde mig ned och tog tag i ett utav axelbanden.
"Din behå!"Morrade jag och kastade den på henne.
"Tack", sade den okände med mycket feminin röst. I hopp om att vara attraherande blinkade hon innan hon lämnade rummet.
Då jag lämnats ensam med Justin fick jag hindra mig själv från att kväva honom med en av mina kuddar. Det fanns inte en enda bra ursäkt till att ta hem ett ligg och ha sex med henne i mitt rum. Vem trodde han att han var?
Istället för att kväva honom med en kudde kastade jag en.
Mentalt förberedde jag mig för vad som var på väg att gå ner mellan oss. Jag pressade tänderna samman. Han ryckte till då kudden träffade.
"Är du helt dum i huvudet?" Morrade jag åt honom då det ryckte i hans ögonlock.
"Jag är borta i knappt 12 timmar och du släpar hem en hora!"
Justin fuktade underläppen och bet lite lekfullt i den innan han reste sig. Jag såg bort medan han drog upp sina boxers. Jag grymtade högt.
"Vad jag gör har inte du med att göra", svarade han lågmält, sittandes på sängkanten.
Jag nästan flämtade som mina ögon funnit Justin's mörka, tomma ögon.
Jag fnös högt, vilket fick Justins ögon att svartna. Hans läppar nålades ned i en tunn linje.Han exhalerade ur näsan.
"Vadå är du avundsjuk eller?" Hans vanligtvis raspiga röst var nu en aning aggressiv.
Jag vägrade ge mig trots hans hårda ton, jag höll min egen attityd. Jag skakade på huvudet.
"Nej."
"Bra", fnös han "för du är bara underhållning" spottade han ilsket.
Mina kinder började med ens hetta och genast kände jag mig dum.
Jag frös fast där jag stod. Mina ögon vidgades och min bröstkorg slutade hävas då den inhalerat luft för ett ögonblick. Jag bet på insidan av kinden innan jag såg bort.
För varje sekund blev spänningen mellan oss mer spänd. Jag försökte aldrig bryta den med ursäktande ord, han var inte värd det. Innan jag vred på mig lät jag händerna leta sig genom håret. Jag exhalerade ut och började gå.
Väl vid min sovrumsdörr tvekade jag en aning då jag mindes min laddare. Jag vred på mig återigen innan jag plockade upp min laddare. En glimt av hopp speglades i Justin's tomma ögon. Han såg nästan ångerfull ut. Jag bara skakade på huvudet och lämnade sedan huset.
"Minns du hur vi dansade såhär?" Hans röst var som vanligt mycket lågmäld och hes. Jag såg mig om efter iakttagande, men alla passerade.
Han pressade sig dominant närmre. Mitt hjärta slog i hundranittio då hans andedräkt träffade min hals. Han smekte mig försiktigt över höfterna, under tröjan upp över magen. Justin's händer kramade om min rumpa innan han lade något reklangelformat i min bakficka. Jag kände hur hans händer lämnade min rumpa och det gjorde även han. Jag pustade ut. Jag hade inte tidigare vågat skapa kaos i korridoren. Jag hade faktiskt inte gjort något alls. Kanske gillade jag hur han rörde mig. Jag kände efter i bakfickan och där låg den, min efterlängtade mobiltelefon.
Efter en natts ansträngning att försöka minnas, inträffade det oväntade. Jag hade tillräckligt med minnen för att kunna pussla ihop dem och säga att jag fortfarande var oskuld. Vilket gjorde mig lycklig, med tanke på att Justin skulle behandlas som en bror och vem vill se tillbaka på sin första gång och säga att ens styvbror var den första.
Senare den natten drömde jag om två identiska barn, som satt på golvet. Det enda som skilde dem åt var kön. Framför en öppen spis drog de i en skallra i dominans lek. Elden reflekterades i skallran. En kvinna med axellångt hår iakttog dem ömt. Ett leende lika varmt som elden sken på hennes läppar. Bara genom att se på henne kunde man känna kärleken, som dunkade i hennes bröst. En man som var ungefär en decimeter längre än kvinnan smög upp bakifrån och placerade händerna på hennes axlar. Kärleken lyste även i hans ögon. Kvinnan smekte mannen över handen som låg över hennes axel. Hon tog ett djupt andetag. Mannen pressade sin kind mot kvinnans och njutningsfullt blundade hon vid hans beröring.
"Är de inte vackra?", hade mannen viskat medan han flätade in sina fingrar i kvinnans.
Hon iakttog barnen. Elden reflekterades i tårarna som fyllde hennes ögon medan hon nickade kärleksfullt.
Följande morgon vaknade jag att ett svagt dagsljus letade sig genom gardinens fibrer. Fönsterbrädan var alldeles fri ifrån damm. Jag satte mig långsamt upp i sängen. En rynka bildades mellan mina ögonbryn. Med en hand skuggade jag mitt ansikte.
Många gånger hade jag drömt drömmar i samma koncept. Med samma man och kvinna. De var så bekanta, men ändå inte.
Några minuter senare är jag påklädd och går ned för spiraltrappan, genom vardagsrummet till köket. Till min tur var inte Justin hemma och inte heller Jason. Jag hade inte ens ifrågasatt vart de skulle, det var inte mitt problem.
Jag öppnade kylskåpet och tog tag i juiceförpakningen. Eftersom att jag inte hade några åskådare skruvade jag upp korken och drack direkt ur flaskan. Mycket medveten hur ohygieniskt det var log jag och ställde tillbaka flaskan. Vad jag däremot inte var medveten om var att min far stod i portalen och iakttog mig medan han mjukt mumlade i sin telefon. Han skakade på huvudet då jag passerade. Jag slängde jackan över axeln.
"Älskar dig, pappa", ropade jag innan jag slängde igen dörren.
Väl uppe vid uppfarten kunde jag inte tygla den del av min hjärna undrade var Justin var. Jag ville veta om han festat, om han rört vid någon tjej på det sättet han rörde vid mig. Jag pluggade in mina hörlurar och lyssnade på musik i ett hopplöst försök att koppla av. Jag drog fingret över skärmen på min iPhone och tryckte upp meddelande. Jag skrev in hans namn, men låste sedan skärmen och lade mobiltelefonen i fickan. Efter vad som kändes som en evighet låste jag upp skärmen återigen.
Till Justin:
Vart är du? Du har varit borta hela natten, mamma och pappa är oroliga!
Länge stirrade jag på skärmen. Det var en total lögn, med tanke på att de inte ens frågat. De visste förmodligen var han höll hus. Jag drog lite i kragen på min skjorta i ett försök att räta ut den. Tänk om jag såg desperat ut?
Från Justin:
Snarare vart är du på väg?
I couldn't hide my smile, when I realized that he texted me back
Jag stannade vid ett övergångställ, i en piruett såg jag mig diskret om. Jag kände mig plötsligt iakttagen. Trots värmen reste sig håren på mina armar. Jag skrollade mellan våra meddelande och tryckte genast på ring upp.
"Hej babe", svarade han.
Jag himlade med ögon medan mitt hjärta sjönk kraftigt i bröstet. Jag hade varit en grad A lögnare om jag förnekat att jag fann det som upphetsande då han kallade mig det.
"Kalla mig inte det", min röst dämpades en aning då mina hand täckte båda näsa och mun. Justin exhalerade en lätt fnysning ifrån näsan.
Jag suckade och krossade gatan då det lyste grönt. "Bete dig inte som om du inte gillar det", jag hörde hans flin genom högtalaren.
"Få mig inte att kräkas, Bieber!" Svarade jag spydigt och sprakade på en sten, som sysselsättning.
"Damn, du ser bra ut i de shortsen."
"Du ser mig alltså?" Återigen kände jag obehag. Jag såg mig om, inte en skymt av Justin.
"Jag undrar hur du ser ut utan dem", jag hörde hur han pressade en cigarett mot sina läppar och inhalerade, vilket jag befann som attraktivt.
"Antar att du aldrig får veta."
"Var inte så säker, babe", jag tog ett djupt andetag innan klickade på avsluta samtal, mycket medveten om att jag inte skulle få ut något nödvändigt av honom.
Med mobiltelefonen som sysselsättning hade jag inte märkt att jag bara var några meter ifrån Taylor's hus. Jag sprang de sista metrarna innan jag med hjälp av lejonhuvudet i järn knackade på trädörren. Genom den tjocka betongen hördes fotsteg. Jag hörde hur Taylor låste upp de antal järnkedjorna som satt fast hankade i dörren. Då hon slutligen fått upp dörren slog hon händerna i luften och inväntade en kram.
"Tjejtid!" Ropade hon mycket exalterat och även jag tog ton.
Elizabeth och Kevin Davis tar emot ungdomar som behöver ett hem på grund av familjeproblem eller andra problem som förhindrar deras studier. De går slutligen med på att ta emot ett av de största problem de stött på nämligen, Justin Bieber.