Då jag knutit mitt svarta midjeförkläde över mina jeans slog jag igen skåpet i vitlackad metall och det metalliska ekot studsade mellan de nakna väggarna. Jag samlade ihop mitt tjocka, blonda hår mellan mina händer då jag stod framför spegeln, som var täckt i allt ifrån mascara till tandkräm. Jag krånglade av snodden ifrån min handled och gjorde en slarvig tofs. Jag lämnade sedan omklädningsrummet.

"Vem har pissat i dina morgon flingor?"
"Allison, klockan är fyra", jag flinade.
"Dag som natt, whatever", log hon, "vad är det som tynger ned dig?"

Under en sekund övervägde jag att tala om för henne vad som under de senaste dygnen skett. Allt om att min pojkvän kanske var en mördare, men jag höll tyst. Eftersom det bara skulle förvärra hela situationen.
"Ingenting."
"Det är inte vad påsarna under dina ögon talar om", flinade hon och satte sig på en av de höga barstolarna. "Sitt", sade hon och placerade en hand på stolen bredvid sig.
"Allie, jag måste jobba!", skakade jag på huvudet.
"Jag med! Men ser du någon chef? För det gör inte jag!", svarade hon och såg sig om.Jag skrattade och satte mig bredvid henne.

Jag höjde blicken från disken och sneglade runt den lilla baren som var min arbetsplats. De låga borden och stolarna var i mörkt trä och golvet var täckt med en heltäckningsmatta. Billiga lampor i ytbehandlat stål ifrån Ikea hängde i taket. 

"Prata", sade Allison och pekade mig i sidan.
"Jag hade svårt att sova helt enkelt", gäspade jag.
"Det skulle jag också ha om min pojkvän såg ut som en Gud", flinade hon. Jag ryckte till av tanken på Justin. "Men gumman, har ni gjort slut?", undrade hon med en röst som bestod av medlidande och kramade mjukt min axel.
"Nej, absolut inte", viskade jag och besvarade hennes kram genom att luta mitt huvud mot henne.

Under några sekunder undrade jag hur mitt liv skulle varit utan Justin. Skulle jag haft egen lägenhet och varit arbetsnarkoman eller kanske bara narkoman? Hur som helst fann jag bara tomrum. 

"Men se vad katten släpat in", viskade Allison när Mr. Hadden befann sig i samma rum. Jag suckade.
"Dags att röra på arslet, honey", sade hon och klappade till mig på ryggen.

Med en bastant rynka emellan sina ögonbryn gick Mr. Hadden bestämt emot oss. För varje steg han tog kände jag att ännu en jordbävning var på väg.
"Här sitter ni och latar er ser jag", morrade han.
"Vi skulle precis bör...", började Allison.
"Ni är medvetna om att ni får betalt för ert slöande?"
"Ja, Mr. Hadden", sade jag och Allison i en mun.
Allison och jag delade sedan på oss och tog hand om varsin kund.

"Vad får det lov att vara?", frågade jag en medelåldersman som satt med sin Apple-dator. Han höll upp ett finger för att få mig hålla tyst. Jag såg mig om för att sedan återkomma men insåg att ingen annan var i behov av att beställa. Mannen framför mig satt med sin öronsnäcka och pratade med en annan man, vad jag uppfattade. "Kan jag återkomma?", frågade jag. Han höll återigen upp sitt finger och skakade kraftigt på huvudet, men då jag vände mig om och skulle precis gå så kramade han om min handled. Hårt. Jag kände hur några få blodkärl höll på att brista och hur blodet slutade cirkulera.
"Aj", kved jag.
"Jag bad dig att stanna", morrade han och släppte min arm.
"Men du behöver inte ta till våld för det."
"Får jag be om en annan servitris?", bad han då han tydligen samlat sig.
"Mer än gärna", svarade jag uppnosigt och bad Allison ta hand om den hårdhänta mannen. "Gubbjävel", mimade hon till mig då hon skrev ned hans beställning.

Då jag lämnat Rooster efter mitt pass och satte mig i bilen grävde jag upp min mobiltelefon ur min jeansficka. Med min vanliga tur var den urladdad. Jag pressade in nyckeln i tändningslåset och vred om då jag kom att tänka på hur skottet avlösts då vi satt i Justins sönderslagna bil. Var Justin en mördare? Jag ville verkligen inte tro det men jag kunde inte skjuta undan det faktum att han faktiskt ofta bar på vapen.

Jag slog några gånger mot ratten för att bli av med ilskan innan jag lämnade parkeringshuset och svängde upp på gatan. Det var mörkt under denna årstid. Mörkret trängde fort över solen. Instrumentpanelen belyste mina fingrar. Jag hade precis passerat stan och nu befann mig i ett område där solen sällan sken. Bilar var nerklottrade med färg. Grafitti befann sig vid varenda byggnad. En magkänsla som inte var positiv åt mig inifrån och jag bestämde mig för att gasa, då slocknade hela instrumentpanelen.
"Du måste skämta", mumlade jag och drog ur bilnyckeln ur tändningslåset och vred återigen om. Utan resultat. Jag letade efter fel på instrumentpanelen och insåg med ens att tanken var tom. Jag dunkade bakhuvudet mot ryggstödet för att förhindra ett mentalt sammanbrott. Jag grävde återigen upp min mobil för att möta den kolsvarta skärmen som inte starta.
"Kan det här bli värre?", frågade jag mig själv.

Jag öppnade bildörren på förarsidan och klev ut ur bilen. Jag knuffade åbäket ur vägen så jag kunde hämta den i morgon. Då jag insåg att jag inte hade så många alternativ började jag gå. Jag passerade en grupp ungdomar i min ålder som busvisslade och kommenterade mitt utseende. Jag kurade ihåg mig då vinden krockade med mig. Fortfarande med en klump i magen. Jag föreställde mig gång på gång fotsteg. Så jag vände mig om. Inget där. Jag stannade upp då jag insett att jag inte inbillat mig. Jag frös till is på stället innan jag skakade mig loss och började springa. Hjärtat slog hårt i bröstkorgen.
"Stanna!", skrek en djup röst. Jag sprang som om det inte fanns någon morgondag då jag slutligen föll över en upphöjning i asfalten. Jag kände hur knäna skrapades upp då jag träffade marken.

Jag grät tyst för mig själv då jag återigen hörde fotsteg.
"Snälla, gör mig inte illa", viskade jag då fotstegen upphört.
"Miss, du tappade den här", flinade en djup röst bakom mig, den tillhörde en ung man. Jag vred på mig möttes av en av killarna jag nyligen passerat, han räckte mig min plånbok och hans bröstkorg hävdes häftigt efter den sträcka han nyss sprungit. Jag reste mig upp och borstade av gruset som fastnat i mina jeans.
"Det var inte meningen att skrämma dig", flåsade han och räckte mig min plånbok i brunt läder.