Inlägget är skrivet: ♥ I Kategorin: The Kid Of Ashes ✎
9 - Just entertainment
"Du ser mig alltså?" Återigen kände jag obehag. Jag såg mig om, inte en skymt av Justin.
"Jag undrar hur du ser ut utan dem", jag hörde hur han pressade en cigarett mot sina läppar och inhalerade, vilket jag befann som attraktivt.
"Antar att du aldrig får veta."
"Var inte så säker, babe", jag tog ett djupt andetag innan klickade på avsluta samtal, mycket medveten om att jag inte skulle få ut något nödvändigt av honom.
Med mobiltelefonen som sysselsättning hade jag inte märkt att jag bara var några meter ifrån Taylor's hus. Jag sprang de sista metrarna innan jag med hjälp av lejonhuvudet i järn knackade på trädörren. Genom den tjocka betongen hördes fotsteg. Jag hörde hur Taylor låste upp de antal järnkedjorna som satt fast hankade i dörren. Då hon slutligen fått upp dörren slog hon händerna i luften och inväntade en kram. "Tjejtid!" Ropade hon mycket exalterat och även jag tog ton.
I Taylor's otroligt bekväma dubbelsäng låg jag och nynnade till låten. Jag såg mig om. De ljusa väggarna och det dunkla trägolvet påminde om ett utställningsrum. Jag sträckte mig efter mitt vinglas.
"Gissa vad jag hörde med mina egna öron?" Taylor betonade de sista orden i meningen medan hon strök den militärgröna penseln över ringfingernageln. Hon sög en aning på sin underläpp och skakade håret ur ansiktet.
"Jag vet inte", jag ryckte ovetande på axlarna och flinade lite.
"Madeline på toan!" Hon ryckte till i en äcklad grimas medan Nathalie förde fingrarna mot sin strupe för att imitera kräkning, "hon stönade som om det inte fanns något imorgon. Inte konstigt om jag kommer drömma mardrömmar i en vecka", avslutade Taylor.
Jag satte vinet i halsen på grund av den plötsliga händelse Taylor uttalade sig om. Jag hostade rejält i tron om att jag snart skulle hosta upp mina lungor. Som ett frågetecken rullade jag över på rygg och försökte att se så lite fördomsfull ut som möjligt.
Vad jag insett då jag länge skådat Madeline var att varenda kille klädde av henne med blicken. De fuktade sina läppar med hjälp av tungan medan ögonen glittrade, de påminde nästan om tecknat då killar snubblar över sina tungor.
"Alla vet att hon har sex på toan", instämde Nathalie och drack ur sitt vinglas som vi smugglat in.
"Är du säker på att det var hon?" Frågade jag oskyldigt.
"Ja, jag såg den där supertrashiga skinnjackan som hon alltid har på sig" sade Taylor och gjorde en gest mot Nathalie's skinnjackan medan hon viftade med händerna för att lufttorka sina naglar "sorry Nat."
"Jag var tvungen att specialbeställa den!" Grymtade Nathalie och gjorde en aggressiv gest med sina knutna nävar.
"Everyone knows she has sex in the bathroom."
Ett vagt skratt bubblade upp genom min strupe.
"Sorry, men hon gjorde den trashy", skrattade Taylor medlidsamt.
Nathalie ryckte på axlarna innan hon ställde följande fråga: Apropå svettigt sex! Hur är det med Justin och dig?" Undrade hon och hävde ögonbrynen uppmanade.
"Han är ungefär min styvbror, jag kan inte tänka på honom på det sättet", ljög jag.
"Inte genom blod", lade Taylor till och drack ur vinglaset som stod placerat på hennes sängbord.
Det knackade vagt på dörren, vilket ledde till att Taylor slängde sig på mage med vinflaskan i högsta hugg och ställde den under sängen. Taylors mor stack huvudet genom dörren och Tay själv klistrade på ett charmigt och övertygande leende.
"Pappa ska upp tidigt, se till att hålla ner ljudnivån tjejer."
Vi alla nickade vänligt.
"Sov gott, tjejer."
Nathalie som låg på Taylor's ljusa pälsmatta reste sig och sänkte volymen.
Tiden passerade sedan fort med meningslösa konversationer och dramatiska imitationer av kändisar. Jag sträckte mig efter mobilen och ser att endast tio procent återstår. Jag slängde mig på knä och letade efter laddaren i väskan. Utan att hitta laddaren.
"Tay, jag glömde min laddare", suckade jag och drog ut alla kläder ur min väska.
Jag var mycket medveten om att deras laddare var äldre än min, då jag hade en nyare modell med smalare laddningsutag.
"Men spring hem och hämta den?" Ryckte Taylor på axlarna, förmodligen mycket medveten om hur mycket jag hatade att vara okontaktbar.
Det fanns två orsaker till att jag hatade att vara okontaktbar. Ett, min mor hatade det. Två, jag kunde inte leva två sekunder utan min mobil.
"Är det okej?" Frågade jag osäkert.
"Ja, spring!" Uppmanande Taylor med ett leende på läpparna. Jag reste mig och slängde på mig jackan medan jag nickade lyckligt.
"Fast spring tyst!"
Jag bara nickade och öppnade Taylor's sovrumsdörr och sprang ned för den breda trappan och sedan ut.
En kall sommarvind smekte mitt ansikte då jag klev ut på gatan. En lätt rysning spred sig i min kropp. Jag drog min tunna jacka intill mig. Det enda hörbara ljud var det klickande ljudet av mina fotsteg som slog emot den nylagda asfalten och ljudet av vågor, som delvis var lugnande. Tay bodde inte långt ifrån mig men det hindrade mig inte från att känna mig illa till mods. Det var mörkt ute trots att det snart var morgon. Några kvistar gnisslade obehagligt i vinden.
Jag fortsatte att gå ned för den folktomma gatan. Jag ignorerande den obehagliga känslan i magen. Just nu ville jag inget hellre än att hitta en inte lika folktom gata. Jag rundade ett hörn och såg ut över alla hus, de var alla gigantiska. Genom att bara se på de dyra bilarna som stod parkerade utanför eller i garaget och på de välskötta trädgårdarna kunde man räkna ut att det var en rik stadsdel.
Jag omfamnade mig själv i ett hjälplöst försök att värma mig. Slutligen kom jag fram till ännu ett hörn. Jag suckade glatt vid åsynen av mitt eget hem. Jag kände mig lite bättre till mods.
Bara några minuter senare låste jag upp ytterdörren och smyger uppför trappen med min mobil som lyse. Då den sista procenten var förbrukad suckade jag. Jag kände mig fram den sista biten. Slutligen fann jag dörren.
Då jag tar ett steg in i rummet står en mörkhårig tjej så gott som naken i centret av rummet. Den vaga belysningen avslöjade inte mycket mer än så.
"Vem fan är du?"
Den okända och även halvnakna tjejen drog på munnen medan hon drog upp sin kjol såg hon på Justin som låg sovandes i sin säng. Hon täckte sin mun och fnissade lite då hon mötte min blick. Då hon med jackan över axlarna var på väg ut ur mitt rum såg jag hennes violetta spetsbehå på golvet. Jag böjde mig ned och tog tag i ett utav axelbanden.
"Din behå!"Morrade jag och kastade den på henne.
"Tack", sade den okände med mycket feminin röst. I hopp om att vara attraherande blinkade hon innan hon lämnade rummet.
Då jag lämnats ensam med Justin fick jag hindra mig själv från att kväva honom med en av mina kuddar. Det fanns inte en enda bra ursäkt till att ta hem ett ligg och ha sex med henne i mitt rum. Vem trodde han att han var?
Istället för att kväva honom med en kudde kastade jag en.
Mentalt förberedde jag mig för vad som var på väg att gå ner mellan oss. Jag pressade tänderna samman. Han ryckte till då kudden träffade.
"Är du helt dum i huvudet?" Morrade jag åt honom då det ryckte i hans ögonlock.
"Jag är borta i knappt 12 timmar och du släpar hem en hora!"
Justin fuktade underläppen och bet lite lekfullt i den innan han reste sig. Jag såg bort medan han drog upp sina boxers. Jag grymtade högt.
"Vad jag gör har inte du med att göra", svarade han lågmält, sittandes på sängkanten.
Jag nästan flämtade som mina ögon funnit Justin's mörka, tomma ögon.
Jag fnös högt, vilket fick Justins ögon att svartna. Hans läppar nålades ned i en tunn linje.Han exhalerade ur näsan.
"Vadå är du avundsjuk eller?" Hans vanligtvis raspiga röst var nu en aning aggressiv.
Jag vägrade ge mig trots hans hårda ton, jag höll min egen attityd. Jag skakade på huvudet.
"Nej."
"Bra", fnös han "för du är bara underhållning" spottade han ilsket.
Mina kinder började med ens hetta och genast kände jag mig dum.
Jag frös fast där jag stod. Mina ögon vidgades och min bröstkorg slutade hävas då den inhalerat luft för ett ögonblick. Jag bet på insidan av kinden innan jag såg bort.
För varje sekund blev spänningen mellan oss mer spänd. Jag försökte aldrig bryta den med ursäktande ord, han var inte värd det. Innan jag vred på mig lät jag händerna leta sig genom håret. Jag exhalerade ut och började gå.
Väl vid min sovrumsdörr tvekade jag en aning då jag mindes min laddare. Jag vred på mig återigen innan jag plockade upp min laddare. En glimt av hopp speglades i Justin's tomma ögon. Han såg nästan ångerfull ut. Jag bara skakade på huvudet och lämnade sedan huset.
_________________________________________________________________________________________________
Lite längre kapitel! Kommentera för tidigare kapitel :)
Vad tyckte ni om Justin's beteende?
Q: Vem shippar ni Justin med?
A: Ingen riktigt just nu i alla fall. Så länge han är lycklig så är inte det mitt ställe att döma!
Special fråga till er bloggare!
Q: Vad tycker ni är jobbigasta att skriva?
A: Dialoger och tankar, det är det värst och det jag är sämst på :)
Inlägget är skrivet: ♥ I Kategorin: The Kid Of Ashes ✎
Trailer
Traliern är gjord av finaste Nathalie ♥
Kapitel 8 här under, kommentera!
Inlägget är skrivet: ♥ I Kategorin: The Kid Of Ashes ✎
8 - Don't make me throw up, Bieber
Han pressade sig dominant närmre. Mitt hjärta slog i hundranittio då hans andedräkt träffade min hals. Han smekte mig försiktigt över höfterna, under tröjan upp över magen. Justin's händer kramade om min rumpa innan han lade något reklangelformat i min bakficka. Jag kände hur hans händer lämnade min rumpa och det gjorde även han. Jag pustade ut. Jag hade inte tidigare vågat skapa kaos i korridoren. Jag hade faktiskt inte gjort något alls. Kanske gillade jag hur han rörde mig. Jag kände efter i bakfickan och där låg den, min efterlängtade mobiltelefon.
Senare den natten drömde jag om två identiska barn, som satt på golvet. Det enda som skilde dem åt var kön. Framför en öppen spis drog de i en skallra i dominans lek. Elden reflekterades i skallran. En kvinna med axellångt hår iakttog dem ömt. Ett leende lika varmt som elden sken på hennes läppar. Bara genom att se på henne kunde man känna kärleken, som dunkade i hennes bröst. En man som var ungefär en decimeter längre än kvinnan smög upp bakifrån och placerade händerna på hennes axlar. Kärleken lyste även i hans ögon. Kvinnan smekte mannen över handen som låg över hennes axel. Hon tog ett djupt andetag. Mannen pressade sin kind mot kvinnans och njutningsfullt blundade hon vid hans beröring.
"Är de inte vackra?", hade mannen viskat medan han flätade in sina fingrar i kvinnans.
Hon iakttog barnen. Elden reflekterades i tårarna som fyllde hennes ögon medan hon nickade kärleksfullt.
Följande morgon vaknade jag att ett svagt dagsljus letade sig genom gardinens fibrer. Fönsterbrädan var alldeles fri ifrån damm. Jag satte mig långsamt upp i sängen. En rynka bildades mellan mina ögonbryn. Med en hand skuggade jag mitt ansikte.
Många gånger hade jag drömt drömmar i samma koncept. Med samma man och kvinna. De var så bekanta, men ändå inte.
Några minuter senare är jag påklädd och går ned för spiraltrappan, genom vardagsrummet till köket. Till min tur var inte Justin hemma och inte heller Jason. Jag hade inte ens ifrågasatt vart de skulle, det var inte mitt problem.
Jag öppnade kylskåpet och tog tag i juiceförpakningen. Eftersom att jag inte hade några åskådare skruvade jag upp korken och drack direkt ur flaskan. Mycket medveten hur ohygieniskt det var log jag och ställde tillbaka flaskan. Vad jag däremot inte var medveten om var att min far stod i portalen och iakttog mig medan han mjukt mumlade i sin telefon. Han skakade på huvudet då jag passerade. Jag slängde jackan över axeln.
"Älskar dig, pappa", ropade jag innan jag slängde igen dörren.
Väl uppe vid uppfarten kunde jag inte tygla den del av min hjärna undrade var Justin var. Jag ville veta om han festat, om han rört vid någon tjej på det sättet han rörde vid mig. Jag pluggade in mina hörlurar och lyssnade på musik i ett hopplöst försök att koppla av. Jag drog fingret över skärmen på min iPhone och tryckte upp meddelande. Jag skrev in hans namn, men låste sedan skärmen och lade mobiltelefonen i fickan. Efter vad som kändes som en evighet låste jag upp skärmen återigen.
Till Justin:
Vart är du? Du har varit borta hela natten, mamma och pappa är oroliga!
Länge stirrade jag på skärmen. Det var en total lögn, med tanke på att de inte ens frågat. De visste förmodligen var han höll hus. Jag drog lite i kragen på min skjorta i ett försök att räta ut den. Tänk om jag såg desperat ut?
Från Justin:
Snarare vart är du på väg?
I couldn't hide my smile, when I realized that he texted me back
Jag stannade vid ett övergångställ, i en piruett såg jag mig diskret om. Jag kände mig plötsligt iakttagen. Trots värmen reste sig håren på mina armar. Jag skrollade mellan våra meddelande och tryckte genast på ring upp.
"Hej babe", svarade han.
Jag himlade med ögon medan mitt hjärta sjönk kraftigt i bröstet. Jag hade varit en grad A lögnare om jag förnekat att jag fann det som upphetsande då han kallade mig det.
"Kalla mig inte det", min röst dämpades en aning då mina hand täckte båda näsa och mun. Justin exhalerade en lätt fnysning ifrån näsan.
Jag suckade och krossade gatan då det lyste grönt. "Bete dig inte som om du inte gillar det", jag hörde hans flin genom högtalaren.
"Få mig inte att kräkas, Bieber!" Svarade jag spydigt och sprakade på en sten, som sysselsättning.
"Damn, du ser bra ut i de shortsen."
"Du ser mig alltså?" Återigen kände jag obehag. Jag såg mig om, inte en skymt av Justin.
"Jag undrar hur du ser ut utan dem", jag hörde hur han pressade en cigarett mot sina läppar och inhalerade, vilket jag befann som attraktivt.
"Antar att du aldrig får veta."
"Var inte så säker, babe", jag tog ett djupt andetag innan klickade på avsluta samtal, mycket medveten om att jag inte skulle få ut något nödvändigt av honom.
Med mobiltelefonen som sysselsättning hade jag inte märkt att jag bara var några meter ifrån Taylor's hus. Jag sprang de sista metrarna innan jag med hjälp av lejonhuvudet i järn knackade på trädörren. Genom den tjocka betongen hördes fotsteg. Jag hörde hur Taylor låste upp de antal järnkedjorna som satt fast hankade i dörren. Då hon slutligen fått upp dörren slog hon händerna i luften och inväntade en kram.
"Tjejtid!" Ropade hon mycket exalterat och även jag tog ton.
____________________________________________________________________________________________________
Helt klart ett mellankapitel!
Förlåt för att novllen är seg, men tro mig den är snart igång.
Q: Har ni sett videon på Pattie på Justin's instagram? I så fall vad tycker ni?
A: Jag är helt speechless, inte undra på var Justin fått sin talang ifrån!
Inlägget är skrivet: ♥ I Kategorin: The Kid Of Ashes ✎
7- How hard I fucked you
Ett par varma händer greppade tag om mina höfter. Linnet hade åkt upp en bit över magen. Han pressade sig närmre.
"Dansa med mig", viskade Justin genom den höga musiken. Hans andedräkt träffade min hals. Jag kunde ana doften av marijuana. Justin's tunga andetag var mycket attraherande. Han smekte mig försiktigt över min känsliga hud, vilket orsakade gåshud hos mig.
Jag vred på mig och placerade mina händer runt hans nacke. Med hjälp av tungan fuktade hans sin underläpp. Hans händer föll längs min midja till min bakdel.
Jag tvingade mig själv att slå upp mina ögonlock, men ett obehagligt, kladdigt sminklager hindrade mig. Jag försökte gnugga bort lagret med mina händer, vilket resulterade att jag hade smink i resten utav ansiktet också. Jag blinkade några gånger tills mina ögon anpassats till det plötsliga ljuset, som kom från fönstret. Jag stötte mig på mina armbågar och såg mig omkring. Huvudet kändes tungt och munnen var torr.
Då jag reste mig ur sängen mindes jag inte hur jag hamnat där. Kanske hade jag drömt om gårdagen då Justin på ett effektivt sätt tagit min mobiltelefonen och fått mig följa honom. Kanske var det i min vildaste fantasi då jag föll i hans armar och såg honom i ögonen. I så fall så behövde jag en psykolog. Att tända på sin styvbror på det här viset var allt annat än okej.
Jag vinglade till då jag tog det första steget, balanssinnet var en aning nedsatt. Jag slet upp dörren till badrummet och krockade med en halvnaken Justin. Då jag rörde vid hans bara överkropp ryckte jag till, som om jag bränt mig vid hettan av hans skönhet. Jag tog sedan ett antal steg ifrån honom. Attraktivt fuktade han sin underläpp som sedan följdes av ett hånflin, vilket tycktes vara hans alldagligaste min. Med bara en handduk om höfterna drog han en hand frenetiskt genom håret. Det var vått i nacken. Hans muskulösa mage formade ett åttapack. Ryggen och axlarna var täckta i små glittrande vattendroppar.
"Vad gjorde du med mig igår?", fräste jag medan jag masserade tinningarna.
I sitt försvar höll han upp båda händerna, det framstod som om jag riktade en pistol mot honom. Jag gjorde en gest med handen innan jag lämnade badrummet. Trots att Justin inte hunnit besvara min fråga bestämde jag mig för att undvika honom, det var det jag gjorde bäst och den taktiken skulle jag vidhålla.
Jag satte mig på min säng och höll den minimala sminkspegeln framför mig. Mitt ansikte var bokstavligen svart, spår av mascara täckte mina kinder. Att påstå att jag liknade en tvättbjörn var nedlåtande mot tvättbjörnarna.
Att borsta ut mitt hår var en uppgift jag från början underskattat, men slutligen lyckades jag få det se hyfsat acceptabelt ut då jag samlat det i en hästsvans.
"Låt mig gissa..", log han och lutade sig mot dörrkarmen med armarna korsade över bröstet, påklädd den här gången, "du minns inte" , med pekfingernageln kliade han sig mot sin tinning.
"Let me guess, you don't remember."
Medan jag febrilt gned hela mitt ansikte med en sminkservett såg jag upp. Jag rynkade på näsan då jag insåg att han hade rätt.
"Jag minns att du rökte på, det är allt jag behöver", jag slängde servetten i papperskorgen innan jag hastigt reste mig, men innan jag hunnit passera Justin drog han mig nära. Det gick en stöt genom hela min kropp då hans läppar var alldeles intill mitt öra.
"Så du minns inte hur hårt jag knullade dig?" Han talade lågmält i mitt öra. Hans andetag var tunga då han förste en hårslinga ur mitt ansikte och fäste den bakom örat.
"Hur högt du stönade mitt namn?" Hans fnysning följdes av ett oemottagligt leende. Jag försökte rycka mig ur hans grepp, men istället så drog Justin mig närmre intill sig själv. "Du går inte härifrån förrän jag säger det."
"Släpp mig", jag försökte dra till mig armen. Justin's ögonbryn hävdes en aning innan han skakande på huvudet,
"Arizona!" Ropade min mor ifrån undervåningen. Det var inte förrän då han släppte.
"Jag kommer, mamma!" Ropade jag som svar och log ett maktfyllt leende till Justin som nu låg i underläge.
”Vad hände sedan?!” utbrast Tay och Nathalie i mun på varandra. De satt som insjunka i morgonens händelser. Jag såg mig om i cafeterian innan jag drack lite av teet framför mig.
”Mamma ropade och han var tvungen att släppa”, jag ryckte på axlarna medan jag rörde om i en utav skolans plastmuggar.
Besviket pustade de båda ut.
"Det var inte ett förväntat slut", sade Tay och knappade lite på sin mobiltelefon. Hennes korta men blonda hår var tyglat in en tofs. Nathalie såg förvånat på mig.
"Tänk om han tagit din oskuld?"
Jag såg mig om efter någon som avlyssnade innan jag lät mitt ansikte falla till mina händer. Tänk om det var sanningen. I någon minut ansträngde jag mig för att minnas. Jag hade ett vagt minne då Justin stod mycket nära. Vi rörde oss till musiken. Jag stönade i mina händer. Jag lät mitt huvud falla till bordet och dunkade det mot det hårda trämaterialet. Borde jag sms:a honom? Jag kände efter min mobiltelefon över bordet men fann inget. Då jag såg upp fanns det fortfarande inte ett spår av min mobiltelefon.
"Tjejer, har ni sett min mobil?", frågade jag medan jag lyfte på allt i närheten.
De båda skakade på huvudet.
"Du kanske glömt den i skåpet?" Föreslog Tay medan hon skrapade bort nagellack ifrån sin pekfingernagel.
Jag nickade medan jag ställde mig upp.
"Ses."
Jag grabbade tag i min handväska och lämnade cafeterian och hamnade i en utav ett antal korridorer. Efter några minuters vandrande fann jag slutligen mitt skåp. Jag vred på låset tills jag hade den korrekta kombinationen. Jag ställde mig på tå och sökte efter mobiltelefonen på den enda och översta hyllan.
Då två muskulösa armar omfamnade min midja gick det stötar igenom mig.
"Minns du hur vi dansade såhär?" Hans röst var som vanligt mycket lågmäld och hes. Jag såg mig om efter iakttagande, men alla passerade.
Han pressade sig dominant närmre. Mitt hjärta slog i hundranittio då hans andedräkt träffade min hals. Han smekte mig försiktigt över höfterna, under tröjan upp över magen. Justin's händer kramade om min rumpa innan han lade något reklangelformat i min bakficka. Jag kände hur hans händer lämnade min rumpa och det gjorde även han. Jag pustade ut. Jag hade inte tidigare vågat skapa kaos i korridoren. Jag hade faktiskt inte gjort något alls. Kanske gillade jag hur han rörde mig. Jag kände efter i bakfickan och där låg den, min efterlängtade mobiltelefon.
______________________________________________________________________________________________________
En sida av Justin jag gillar, den dominanta dirty one. Låt mig stjäla en sekund av era liv och kommentera, blir så otroligt glad för feedback!
En personligfråga den här gången
Q: Jag har blekt mitt hår, vad tycker ni?
A: Jag vet inte riktigt, jag har inte vant mig ännu :)
Inlägget är skrivet: ♥ I Kategorin: The Kid Of Ashes ✎
6 - Dance with me
Han klättrade sedan ned för det lutande taket. Han tog hjälp utav den stadiga pelaren. Jag anade hur hans muskler arbetade trots hans klädsel. Han hoppade sedan ned till gruset. Det krasade då hans skor. Jag drog efter andan. Trots att jag var medveten om att han hoppat därifrån förut slog mitt hjärta i hundra nittio.
Justin fiskade upp min mobil ur hans jeansficka och drog med pekfingret över skärmen.
"Kom och ta den?"
Det var då jag impulsivt tog beslutet att följa honom. Så jag klättrade osmidigt över fönsterbrädan i bara mina pyjamasshorts.
Mitt hår rörde sig förföriskt i vinden. De tunna hårstrånen reste sig över armarna. Jag hukade mig en aning och såg ned på marken och Justin. Benen skakade då jag med ögonmått försökte beräkna avståndet. Det var inte förrän då jag tvekade. För bara några sekunder sedan hade jag varit övertygad om att jag gjorde helt rätt.
Justin's blick växlade mellan mig och mobilen. Han lade slutligen ner den i sin ficka och såg sedan på mig. Han såg inte ett dugg övertygad ut. De hala ankelstrumporna fick mig att halka över tegelstenarna.
"Ta emot!" skrek jag och pressade ögonlocken samman, sedan hoppade jag.
Efter ett kort färd genom luften kände jag Justin's varma händer vid mina revben. Jag hade fortfarande inte fotfäste. Mina händer vilade vid hans muskulösa axlar. Varsamt vågade jag öppna ena ögat och se på honom. Han satte då ned mig. Jag såg honom i ögonen, djupet av skönheten fick mig som i trans. Jag tuggade på underläppen medan jag speglade mig i hans ögon. Då jag kom på mig själv med att se på min bror på det sätt jag ser min drömprins, släppte jag hans axlar som om jag bränt mig vid hettan utav hans skönhet. Jag backade en aning och placerade självsäkert min på hand på höften.
"Min mobil?" jag sträckte fram min lediga hand och gav honom en uppmanande vinkning.
Hans händer fölls längs hans kropp. Han höjde en aning på sina ögonbryn innan han fnös. Leendet på hans läppar nådde aldrig ögonen.
Hans ficka började plötsligt vibrera. Den mest standard ringsignalen var knappt hörbar, eftersom det tjocka jeanstyget täckte högtalaren. Justin svarade utan att ens se på skärmen.
"Snacka fort", sade Justin med mobiltelefonen vid örat. Han nickade och lyssnade aktivt, sedan började han gå.
"Justin?" fräste jag medan jag försökte komma i kapp honom. Jag tassade på tå över gruset. Han vred på huvudet och flinade åt sitt maktövertag.
"Jag ser dig", sade Justin i luren och lät sedan handen falla längs sidan. Då jag uppfattat vad han sagt såg jag mig om. Jag lade snarast märke till en svart Range Rover. Lacken glänste i gatlyktorna. Min spegelbild reflekterades i lacken utan så mycket som en repa.
Plötsligt hörde jag hur bromsarna på en bil skrek emot asfalten. Gruset stänkte under bilen. Med hjärtat i halsgropen såg jag på bilen.
Justin öppnade med ens bildörren på passagerarsidan.
"Damerna först", tillät han och gjorde en gest in mot bilen.
Jag skakade genast på huvudet. Jag skulle absolut inte åka med en helt främmande människa, som dessutom kunde vara kriminell.
"Jag kan inte."
"Babe, så du vill inte ha din mobil?", frågade han lågmält.
Med låg självbehärskning antog jag att det var den enda knuff jag behövde för att sätta mig i den främmande människans bil. Ett leende i seger tog plats på Justin's läppar då han satte sig i lädersätet bredvid.
En kille som tycktes vara något år äldre än Justin såg på mig i backspegeln. Hans olivnyanserade hy såg helt felfri ut i det bärnstensfärgade skenet ifrån kontrollpanelen och de smala ögon påminde lite om en iakttagande hök.
"Men ser man på, Bieber", han såg till en början förvånad ut, men dolde det sedan med sitt hånflin, som tycktes vara hans alldagligaste min.
Killen iakttog mig i backspegeln återigen och jag drog lite i mina korta shorts för att försöka blotta det minsta. Bilen började då rulla.
"Tänker du inte presentera oss?"
"Ari...", började Justin.
"Arizona", avslutade jag åt honom.
"Nate", svarade han och såg sedan på vägen. Nate's markerade käkben anades under rörelsen av hans ansiktsdrag.
"Vad tror du killarna kommer tycka?"
"De får tycka vad fan de vill", snäste Justin och drog frenetiskt en hand genom håret. Jag såg på honom i profil. Hans raka käklinje och de fylliga läpparna såg så lockande ut, trots att det var så fel.
Vilka var det de talade om? Jag kunde inte låta bli att känna mig maktlös. Fanns det fler i den här stan som kände till min styvbror? Jag hade en känsla av att det fanns fler än en.
Efter några minuters resa då jag avlyssnat Justin's konversation med Nate såg jag hur hastighetsmätaren sjönk och slutligen drog Nate ur nyckeln ur tändningslåset. Justin öppnade bildörren och steg ut. Jag flyttade efter och slog sedan igen dörren. Tvekande såg jag på byggnaden framför oss. Nate tog genast ledningen med Justin hack i häl. De både gick oberörda mot vad som tycktes vara ytterdörren.
Ett enplanshus omringad av ett lågt stålstängsel. En vag vibration från basen gav effekt på den tunna asfalten. Justin vred en aning på huvudet och såg på mig. Han hade lagt märke till att jag stod som förstenad.
"Kommer du?"
Jag såg ned på min mycket enkla klädsel. Då jag såg på honom spelade ett flin på hans läppar. Jag drog då ut hårsnodden ur mitt hår och lät håret falla till axlarna. Jag målade sedan på min självsäkra mask och snabbade på mina steg för att komma i kapp Justin. Han drog en hand genom håret innan han öppnade dörren. Det var svårt att identifiera sig i all rök. Det doftade droger och alkohol. Vi rundade ett hörn utan att klä av oss ytterkläderna.
"Let the party begin!" mumlade Nate då han satte sig mellan två främmande män, varav den ena hade klarblåa ögon, de var vackra ögon trots att de var mycket frånvarande. Då han märkte att vi stegat in i rummet reste han sig.
"Bättre sent än aldrig, Bieber."
Hans ljusa hår var avsiktligt slarvigt iordninggjord och skäggstubben vilt växande. Han passerade oss. De andra två var lika frånvarande som den första. De både såg ut ha sitt ursprung ifrån något utland. En back med alkohol stod på bordet.
"Ta för er", sade den ena. Hans ögon var stora och svartnyanserade med en blick som lockade till skratt.
I hörnet stod två soffor i nittio graders vinkel. Sofforna var av medelklassens obligatoriskt svarta skinnmodell. Justin satte sig i den lediga soffan med mitt sällskap.
"Passa jointen, Ramson", beordrade Justin killen med de stora ögonen vid namn Ramson. Mina ögon vidgades en aning. Ramson sträckte sig över Nate så Justin kunde ta jointen mellan sina fingrar. Han nickade som tack.
Då Justin pressade jointen mot sina läppar lät jag mitt knä irriterande slå mot hans. Diskret så hans vänner inte skulle märka att jag hatade den här sidan utav Justin. Han placerade sin lediga hand på mitt knä.
"Du borde inte göra det där", viskade jag då min rörelse inte hindrat honom.
Han lutade sig fram och viskade hest i mitt öra.
"Och du borde som den snälla flicka du är hålla din söta lilla käft stängd."
Himlandes med ögonen tog jag då impulsivt för mig utav alkoholen på bordet.
I rolled my eyes while I took a bottle
Justin såg på mig med stora ögon utan att stoppa mig. Jag tog ännu en klunk av flaskan, det smakade en aning beskt. Då den var slut blev suget efter en till oemotståndlig. Fler personer dök upp. Snart var hela vardagsrummet proppfullt och jag stod och dansade med en tjej jag aldrig sett förut. Allt snurrade.
Blodet i mina ådror dansade i rytmen av musiken. Aluminiumburken i min hand gav mig rysningar trots att det var mycket hett i hela huset. Jag vickade på höfterna av oerfarenhet till musiken. Ett par varma händer greppade tag om mina höfter. Linnet hade åkt upp en bit över magen. Han pressade sig närmre.
"Dansa med mig", viskade Justin genom den höga musiken. Hans andedräkt träffade min hals. Jag kunde ana doften av marijuana. Justin's tunga andetag var mycket attraherande. Han smekte mig försiktigt över min känsliga hud, vilket orsakade gåshud hos mig.
Jag vred på mig och placerade mina händer runt hans nacke. Med hjälp av tungan fuktade hans sin underläpp. Hans händer föll längs min midja till min bakdel.
_______________________________________________________________________________________________
Ni var så duktiga på att kommentera förra kapitlet!
Fråga : har ni någon av Justin's parfymer och i så fall vilka?
Svar: Jag har Someday, Girlfriend och The Key och jag måste bara ha Girlfriend 2.0!
Kommentera beliebers/fans
Inlägget är skrivet: ♥ I Kategorin: The Kid Of Ashes ✎
5 - Come and get it
"Jag har hört saker om dig idag", sade jag neutralt. Kanske skulle han bli ivrig och fråga vad, kanske arg. Jag hade ingen aning. Jag antog att jag bara ville se en reaktion från hans sida.
"Tror du på dem?", han tog ännu ett bloss utav cigaretten. Hans käkmuskel dansade i skenet utav sängbords lampan.
Jag skakade på huvudet.
"Nej."
Jag kände hur han sneglade på mig, men då jag ville möta hans blick såg han bort. Ett leende anades på hans läppar. Inte ett lekfullt eller maliciöst. Ett genuint men undangömt leende.
Solen stod högt på himlen, som var molnfri. De uråldriga träden, som stod utanför den stora byggnaden, vajade lätt i den vaga vinden. Den intensiva strålningen från solen fick mig att höja handen och skugga mitt ansikte. Jag gick ut över skolans rastplats. Denna var belägen på en platå till vilken man tog sig via en stor stentrappa.
Bord i en brun nyans stod sporadiskt utplacerade i ett mönster som var mer praktiskt än modernt. Eleverna skuggades av ett antal vita parasoller.
Han stod lutad mot ett utav träden. Han såg mycket rofylld ut trots att hans lektion förmodligen redan börjat. Justin tog ett bloss av cigaretten i sin hand och jag började genast gå mot honom med långa och mycket snabba steg.
"Vad gör du här?", log jag lite försiktigt. Kanske skulle han vara ärlig? Jag visste aldrig med honom.
Jag lade märkte till hur ljust hans hår var i solens strålar, nästan något som liknade mandel.
Justin låtsades inte om mig. Han såg sig mycket ignorant kring i sin omgivning medan han återigen tog ett bloss utav sin cigarett. Hans före detta ansiktsuttryck var nu som bortblåst.
Mina läppar formade nu något, som liknade ett sträck. Jag knöt mina knytnävar medan jag fuktade min underläpp.
"Varför är du inte på lektion?"
"Vad jag gör är inte dina business."
Jag fnös. Hans ögon nästan glödde då jag mötte hans blick, inte utav några emotionella skäl utan naturligt.
"Du förstår väl att jag måste berätta vad du håller på med?"
"Du förstår väl att jag måste berätta vad du håller på med?"
Han ryckte nonchalant på axlarna och släppte sedan cigaretten i gräset. Trots den starka solen kände jag hur mina pupiller vidgades.
"Gör vad du vill, babe", uppmanade han "jag bryr mig inte."
Han skulle få ångra vad han nyss sagt.
"Hur har skolan varit?"
"Just det.."
Jag funderade på hur jag skulle formulera mig. I vilken ände jag skulle börja och vad jag skulle lämna ute. Jag lekte lite med broccolin på min tallrik.
En intensiv rysning spreds genom min kropp under en nanosekund då Justin lade sin hand på mitt lår, vilket avbröt mig mitt i meningen. Justin var nog medveten om att jag tvekade.
Min mors blick naglade fast sig vid mig. Hennes vanligtvis spikraka hår hade nu lockat upp sig.
"Ehmm", sade jag helt ur balans. Mycket obekväm med hur Justin's hand rörde vid mitt bara lår. Med tummen smekte han mitt innerlår. Justin's hand särade på mina ben men utan att vidröra mina privat delar. Obekvämt vred jag på mig i stolen för att skaka av mig hans hand.
"Det var..."
Min mor såg fortfarande på mig. En vag rynka anades mellan hennes ögonbryn. Jag försökte lägga benen i kors men hans hand blockerade min rörelse. Jag försökte även sparka honom under bordet men misslyckades.
"Bra", slutligen avslutade jag min påbörjade min mening.
"Hur var din dag då, Justin?" Hon log stort mot honom och stoppade sedan gaffeln i munnen.
Justin kramade om mitt innerlår en sista gång, vilket fick mig att dra efter andan. Jag tog ett hårdare tag om mina bestick då jag kände hur hans hand lämnade mitt lår.
Han ryckte på axlarna oberört. Hur kunde han se så lugn ut? Kanske var det här en naturlig situation i hans närhet. Han kanske brukade smeka tjejer under deras köksbord för att få dem ur balans och undanhålla sanningen?
"Bra!"
Jag reste mig upp så att stolen reste sig en aning bakom mig.
"Tack för maten."
"Men Arizona, du har ju inte ens ätit hälften", min mor stirrade sig blind på min tallrik. Hennes blick växlade mellan mig och tallriken. Justin vände sig i stolen bredvid och drog en hand genom sitt hår.
Jag såg på Justin. Hans käkmuskel spändes då vi växlade blickar. Han fokuserade bara vid mig. Jag såg hur han förberedde sig inför vad jag skulle säga. Jag njöt utav maktkänslan. Det var extremt roligt att ta över makten han tidigare erövrat mig på, även fast han såg oberörd ut.
"Tack för maten, mamma", upprepade jag mig och log brett innan jag vände mig om och skyndade upp på mitt rum.
Jag slängde mig på sängen i mitt rum. Madrassens fjädring jämrade sig då den belastades utav min tyngd. Liggandes sökte jag i sängbordets övre låda efter ett passande nagellack. Då jag funnit två alternativ lade jag mig på mage och smsade Taylor.
Till Taylor
Rött eller vitt?
Jag drog en hand genom håret och skådade sedan de två lacken medan jag väntade på svar. Det dröjde knappt en sekund innan hon svarade.
Från Taylor
Nagellack? Rött.
Instämmande nickade jag för mig själv och skruvade upp locket till det blodröda lacket. Jag upptäckte hur lacket harmonierade med Justin's ögon. De minimala stänk av guld som formades på hans iris. Jag skakade på huvudet och försökte tränga de vackra ögonen hur mitt huvud.
Min sovrumsdörr öppnades, vilket knappt var märkbart just då jag inspekterade mina naglar. Min blick växlade mellan dörren och naglarna.
"Gå härifrån", velade jag monotont medan jag bet mig i läppen och jag strök den lilla penseln över ringfingernageln.
"Det är mitt rum också, babe", han fnös lätt. Jag ignorerade honom och strök istället penseln över lillfingernageln.
I periferin såg jag hur han passerade och satte sig på sin säng. Det var komplicerat att inte låta ögonen vila vid hans mycket attraktiva rumpa då han gick förbi.
Hans blick brände i sidan.
"Du vill ha mig här, ellerhur?"
Det ryckte i mungiporna, men mycket fort växlade jag ansiktsuttryck. Jag förstod att han syftade på vad som hänt nyligen, då jag faktiskt knep igen.
Han fnös ännu en gång, vid det här laget mycket medveten om att jag inte skulle svara. Jag skruvade på locket på nagellacket och ställde det på sängbordet, lade mig sedan på rygg och viftade hejvilt med händerna.
"Arizona?" hans röst var mycket monoton.
Jag kunde inte låta bli att rysa vid tanken på hur perfekt hans attraktiva läppar format mitt namn. Jag drog i rosetten på mina pyjamasshorts, svor sedan lågt då lite rött nagellack kletat ut sig över sammeten.
Minuter passerade och slutligen hörde jag hur Justin reste sig, men jag hade inte mod att se på honom. Utan ens någon aning om varför jag betedde mig på det här viset.
Det var inte förrän jag hörde hur kvällsvinden smög sig in i rummet jag automatiskt vände mig om.
Justin hade öppnat fönstret. Hans askfärgade kofta fladdrade i vinden då han stod med ryggen vänd mot mig. Han tänkte förmodligen klättra ut och inte vara tillbaka förrän mycket sent.
"Jag kommer säga till den här gången", varnade jag och stirrade på honom. Han vände sig om och ett flin spelade på hans läppar.
"Jasså?"
Han greppade sedan tag i min mobil som låg vid mina fötter. Han rörde sitt pekfinger över skärmen och jag rusade genast upp.
"Ge tillbaka den!" väste jag och slängde mig efter den. Han höjde handen, vilket fick mig att följa hans cirkulära mönster.
"Sluta!" röt jag och drog en hand genom mitt bruna hår. Slutligen stod jag bara där och stirrade på honom och räckte ut handen. Han fuktade sin underläpp och höjde långsamt på sina vackert välvda ögonbryn.
Justin lade min mobil i sin byxficka och innan jag hunnit reagera tog han ett smidigt steg över fönsterbrädan. Baklänges gick han över taket och iakttog mina ombytliga ansiktsuttryck. Flinet fanns fortfarande där. Han ryckte på axlarna. Justin's kläder fladdrade intensivt i vinden, vilket orsakade att magmusklerna anades under den vita t-shirten. Storleken på mina ögon var vid det här laget den dubbla.
Han klättrade sedan ned för det lutande taket. Han tog hjälp utav den stadiga pelaren. Jag anade hur hans muskler arbetade trots hans klädsel. Han hoppade sedan ned till gruset. Det krasade då hans skor mötte marken. Jag drog efter andan. Trots att jag var medveten om att han hoppat därifrån förut slog mitt hjärta i hundra nittio.
Justin fiskade upp min mobil ur hans jeansficka och drog med pekfingret över skärmen.
"Kom och ta den?"
Det var då jag impulsivt tog beslutet att följa honom. Så jag klättrade osmidigt över fönsterbrädan i bara mina pyjamasshorts.
_____________________________________________________________________________________________________
I'm sorry that I suck. Kapitlet tummen ner, verkligen.
Har fått lite frågor om hur det är med mig så jag tänkte ta det lite kortfattat. Just nu äter jag tabletter och sen någon überläskig kapsyl innan varje måltid som förhindrar att jag spyr. Annars går jag hos kuratorn och pratar om vad som gör mig stressad och vad jag ska göra för att förhindra att bli för stressad eller för nervös. Så jag är på bättrings vägar hoppas jag, tack för allt stöd och för att ni förstår ni är världens bästa.
Svar: Nej, Justin är inte känd :)
Inlägget är skrivet: ♥ I Kategorin: The Kid Of Ashes ✎
4 - He's dangerous
Jag släppte Justin med blicken och såg på den lilla klockan som stod placerad på sängbordet. 05.00. Jag tog ett djupt andetag.
"Bevisa det."
Han smekte mig över håret och lindade sedan en hårlock kring sitt finger.
Jag ryckte mig ur hans beröring och han verkade inte alls stött.
"Godnatt, Justin."
Han flinade lite innan han vände sig om, "godnatt babe."
Då klockan ringde in till första lektionen ökade jag hastigheten och även längden på de steg jag tog. En minut senare var hela korridoren tom. Allt som hördes var nu mina fotsteg. Hur den låga klacken på min sko gång, på gång mötte marken. Då jag kom in log Mrs. Pendergast mot mig. Hennes röda hår var uppsatt i en stram hästsvans. Jag tog ett djupt andetag innan jag fyrade iväg ett leende till henne.
Innan jag drog ut min stol och satte mig ned ser jag Nathalie göra någon slags gest. Jag vinkade
genast bort den och försökte fokusera på Mrs. Pendergast som stod med ryggen mot klassen och skrev med skrivstil på whiteboarden med en blå penna. Hon uttalade varenda ord hon skrev.
Plötsligt träffade ett suddgummi hårt min arm. Jag ryckte till.
"Aj", sade jag högre än väntat och då jag såg upp från mitt nerklottrade papper såg alla på mig med besvärade ansiktsuttryck. Kinderna blossade med ens.
"Är något fel, miss Davis?" undrade Mrs. Pendergast lite misstänksamt.
"Nej, jag fick bara en plötslig smärta i min arm", sade jag och betonade "plötsligt" och såg sedan på Nathalie och gav henne en blick fylld med ilska. Hon mimade ännu något jag inte förstod. Sedan gjorde en gest med huvudet mot ytterdörren. Jag reste mig, men då såg Mrs. Pendergast på mig igen.
"Vart är du på väg?" hon tog ett djupt andetag, så jag förstod genast att hon tröttnat på mig som störningsmoment i klassen.
Under vad jag trodde var en millisekund stod jag bara tyst.
"Ehm..Skolsyster..", sade jag lite ostabilt, "för den plötsliga smärtan i min arm."
Hon nickade lite fast jag anade en minimal rynka mellan hennes ögonbryn trots avståndet. Mrs. Pendergast fortsatte att förevisa klassen om hur Gregor Mendel överförde pollen från lilafärgade blommor till de vitfärgade.
Jag stod länge i den tomma korridoren och väntade på Nathalie. Efter vad som kändes som en evighet smög hon ut.
Jag gav henne ett leende i lättnad, men hon besvarade det aldrig.
"Han är farlig, Ari."
"Vem?", jag såg förvånat på henne. Hennes ögon lyste utav oro.
"Justin."
Jag kunde inte hålla mig från att le.
"Justin?"
Hennes ansiktsuttryck var lika stelt som för en sekund sedan och hon såg på mig, fortfarande mycket oroad.
"Mikey..", min mycket äcklade blick måste avbrutit henne. För bara tanken av att hon hade ett sådant smeknamn för honom, fick mig att vilja kräkas.
"Mike, har berättat vad han håller på med", hon uttalade sin pojkväns namn lågt medan hon gjorde små gester med händerna,
Jag höjde en aning på ögonbrynen.
"Tro mig det är inte fina grejer, Ari", sade hon med en mycket ostabil ton. Den vajade likt en en tunn gren under en storm.
Jag bara såg på henne.
"Vad håller han på med?", sade jag slutligen lågmält och såg mig om i korridoren.
"Jag kan inte berätta."
Jag såg på henne med en manande, men mycket misstänksam blick.
"Jo,det måste du."
Till slut gav hon med sig. Hon himlade lite med ögon och såg oroat upp i taket.
"Okej...", hon såg på mig länge. "han har inte berättat annat än att han är riktigt farlig!"
Jag ryste utav tanken på att Justin var farlig. Fast var det rimligt? Jag ville så gärna höra att hon överdrev eller att hon skämtat om det hela, men den sekunden kom aldrig. Jag upplevde aldrig den lättnad som jag hoppats på.
"Men tjejer, in på lektion", sade en röst bakom mig. Jag vred på huvudet och såg Mrs. Pendergast som stod i dörren till klassrummet och kallade på oss. Jag bara nickade, fortfarande orolig.
Senare samma dag slängde jag min axelväska i soffan.
"Hur har skolan varit?" ropade min mor ifrån köket.
Urtrist "Okej", svarade jag och började långsamt gå mot portalen som skiljde vardagsrummet från köket.
Min mor satt vid det cirkelformade köksbordet med glasögonen långt nere på näsryggen. Hon läste igenom en bunt papper som förmodligen hörde till hennes arbete. Då jag var närvarande såg hon upp. Hon log sitt halvleende.
"Hur tror du Justin har det i skolan?" frågade hon och såg ännu en gång ned koncentrerat i sina papper.
"Jag ser honom inte så ofta", sade jag och tog ett äpple ur den väl designade fruktskålen "vi är på olika våningar."
Hon nickade.
"Fråga Jas, istället", föreslog jag och tog ett bett utav äpplet.
"Han och Justin borde vara hemma närsomhelst", mumlade hon och sköt upp glasögonen en bit över näsryggen.
I samma sekund öppnades ytterdörren och mina två bröder stegade in. Var av den ena varit min bror så länge jag kan minnas och den andre hade varit min bror inom loppet utav fyra dagar.
Justin log sitt lekfulla leende då vi fick ögonkontakt, medan Jason ignorerade mig. Det var sådan kontrast.
Jason passerade mig och drog upp kylskåpsdörren.
"Så Justin, vad vill du äta?" sade min mor och reste sig och log ett mycket brett leende.
Jag öppnade dörren till mitt rum helt utan att tänka och klev genast in i ett rökmoln. Mycket ovan vid röklukt började jag med ens hosta och vevade med armarna.
"Vad gör du?!" morrade jag åt Justin som satt och rökte i sängen.
"Röker", sade han enkelt som om han gjort det tusen gånger tidigare utan min bekräftelse. Jag harklade mig och småsprang fram till fönstret och öppnade det.
"Kan du inte bara vara snäll och inte röka här inne", undrade jag och tog ett djupt andetag utav frisk luft.
"Jag är aldrig snäll."
Jag vred på huvudet och såg på honom. Han flinade inte och visade inga tecken på att han var oseriös. Jag såg ut över den smala vägen som gick utanför vårt fönster igen. Jag hörde hur sängens fjädring pyste och hur Justin kom närmre. Han lutade sig mot fönsterbrädan och blåste ut röken i mörkret som sedan med hjälp utav vinden separerade. Glöden från cigaretten lyste mystiskt, men jag tordes inte vara i närheten utan att hosta upp mina lungor. Justin sneglade på mig då jag harklade mig. Han flinade.
"Jag har hört saker om dig idag", sade jag neutralt. Kanske skulle han bli ivrig och fråga vad, kanske arg. Jag hade ingen aning. Jag antog att jag bara ville se en reaktion från hans sida.
"Tror du på dem?", han tog ännu ett bloss utav cigaretten. Hans käkmuskel dansade i skenet utav sängbords lampan.
Jag skakade på huvudet.
"Nej."
Jag kände hur han sneglade på mig, men då jag ville möta hans blick såg han bort. Ett leende anades på hans läppar. Inte ett lekfullt eller maliciöst. Ett genuint men undangömt leende.
______________________________________________________________________________________________________
Tillstånd: Magkatarr, jag har alltså stressat häcken av mig ♥
Fråga: Vad tycker ni om de nya adidas neo bilderna på Juju?
Kommentera :)
Inlägget är skrivet: ♥ I Kategorin: The Kid Of Ashes ✎
3- Prove it
"Är du rädd för mig?"
"Nej, vad får dig att tro det?", svarade jag och var en aning skakig på rösten. Jag vred på mig och såg på honom. Hur han med helt bar överkroppen i sin säng och betraktade mig från topp till tå. Jag brände mig nästan vid hans retfulla leende. Då han granskat mig vandrade hans blick upp och mötte min blick.
."Jag tvivlar på att du sover med så mycket kläder i vanliga fall. "
"Nej, vad får dig att tro det?", svarade jag och var en aning skakig på rösten. Jag vred på mig och såg på honom. Hur han med helt bar överkroppen i sin säng och betraktade mig från topp till tå. Jag brände mig nästan vid hans retfulla leende. Då han granskat mig vandrade hans blick upp och mötte min blick.
."Jag tvivlar på att du sover med så mycket kläder i vanliga fall. "
Arizona's perspektiv
Kylan smög på tå genom det halvöppnade fönstret. Ljudet av vågor som underkastade sig sand trängde in genom min öronmussla och även måsarna flög över det vida havet vid den här tiden. Jag vred på mig då jag hörde fotsteg.
Även fast Justin nu var min rumskamrat kan jag inte påstå att vi kände varandra. Jag undvek honom så gott som möjligt på grund av vår regel. Regeln som sade att jag inte under några omständigheter fick ha en relation med de boende. Det gällde även Jason. Orsaken till att vi hade regeln var på grund av att vi skulle se alla boende som familj, vilket betydde att de boende skulle bli behandlade som syskon.
Då jag vred på huvudet stod Justin fullständigt påklädd. Han bar en snäv mörk t-shirt och över det hade han en skinnjacka i samma nyans. Han bar inte keps. Hans hår var attraktivt ruffsigt. Men så trött som jag var lät jag honom kliva ut genom fönstret utan att så mycket, som att blinka.
Den icke milda havsvinden slog kraftigt igen fönstret, vilket orsakade vibrationer i den oerhört stabila väggen. Jag satte mig upp i en ryckning. Skräckslaget såg jag mig omkring och genast blev jag mer medveten om de ljud jag själv åstadkom. Hur sängens fjädring pyste ut då jag reste mig upp sömndrucket ur sängen och gick långsamt fram till fönstret för att greppa tag om det silverfärgade handtaget för att sedan stänga ute kylan.
Då jag tar min blick ifrån handtaget försöker jag se ut genom fönstret, men mörkret återspeglade mitt ansikte i den tunna glasskivan. Jag iakttar mig själv i glasskivan och inser att jag fortfarande bär både smink och kläder. För trött för att göra något annat vänder jag mig om och går mot badrummet.
Jag lutade mig fram och tog upp tandkrämen som låg på det vita men fläckfria handfatet. Jag pressade ut tandkräm på den rosa borsten. Sedan började jag borta tänderna och såg på mig själv i den lilla spegeln. Jag mindes nu hur jag somnat då jag pluggat till fysikprovet. Jag hatade både ämnet och läraren som var helt omedveten om att han stod som dagens skämt vid katedern. Ofta stod han och talade om saker som inte till hörde ämnet, saker som hans liv och åsikter om ett och annat som ingen brydde sig om.
Jag spottade ut tandkrämen, sköljde av den tunna borsten under vattenstrålen genom en smekning med tummen över de små stråna som skiftat i rosa och vitt.
Långsamt återvände jag till mitt rum och slängde av mig kläderna. Även fysikboken som låg på min säng fick också en ny placering på golvet. Sedan kröp jag ner i sängen, grabbade tag i mobilen och släckte lampan vid sängbordet. Då jag stängt av den blev allt genast mörk, sådär mörkt så att du knappt kan se din hand även fast du håller den en centimeter ifrån ditt ansikte. Jag kände hur ensamheten strömmade genom mina ådror.
Även fast det var sent ringde jag Taylor. Efter några signaler svarade hon.
"Ari, du vet att jag behöver min skönhetssömn", gäspade hon.
"Ja.. Allts.."
"Bäst för dig att det är något viktigt! För annars kommer jag vakna upp och se ut som min mormors döda kropp", sade hon och jag fann inte en gnutta sarkasm i hennes röst.
"Din mormor är inte död, Tay."
"Jag vet", sade hon lite nedstämt "men berätta nu!"
"Jag kan inte sova."
"Seriöst du ringer mig typ..", hon stannade upp i mitten utav sin mening , hennes röst blev även avlägsen antagligen för att se vad klockan var, "3 på natten för att berätta att du inte kan sova", sedan hördes hon tydligt igen.
"Jag vet, förlåt."
"Jag har faktiskt prov imorgon", jag hörde leendet i hennes röst.
"Vadå? Har du pluggat?"
"Vad tror du om mig, kvinna?" Vi båda skrattade lite och sedan återgick det till tystnad. En vag snarkning hördes i luren.
"Tay, sover du?"
"Va? Nä. Godnatt, babygirl", jag hörde hur hon vaknade till och tog sedan ett djupt andetag.
"Godnatt Tay."
Då natten är på väg mot sitt slut hörde jag en knackning. Jag viftade lätt bort den. Men efter ett antal knackningar förstod jag att det inte var en gren eller något annat jag föreställt mig till en början. Jag vred på mig och såg Justin utanför fönstret. Jag mindes då hur han smugit ut då jag halvsov och reste mig genast upp och öppnade. Kylan smög in med Justin, vilket framkallade gåshud hos mig.
"Vad håller du på med?", sade jag irriterat och stängde dörren då han tagit sig ned för fönsterbrädan.
"Någon är glad att se mig", sade han utan att röra en min, han bara såg på mig.
Det var inte förrän han bara var en meter i från mig som jag kände lukten av alkohol. Han började gå mot mig men han bröt inte ögonkontakten. Jag tog några steg ifrån honom då han var nära, men slutligen fanns det inte fler steg att ta.
Han pressade lätt in mig i väggen. Han hade placerat båda sina händer bara några centimeter från mitt huvud, som stöd för att inte falla rakt in i min famn. Hans näsa krockade nästan med min. Jag kände lukten av hans alkohol och tobak.
Utan att ens uttala ett ord tog han min haka mellan tummen och pekfingret och tvingade mig se honom i ögonen
"Du ska inte berätta för dina föräldrar", sade han då han iakttog mig, han utstrålade en sån självsäkerhet även fast han hade alkohol i blodet.
Med grepp om min haka tvingade han mig att nicka.
Ett leende beredde ut sig i hans ansikte och jag ryckte mig genast ur hans grepp.
"Du är så oskuldsfull att det är sött", sade han mycket lågmält och mycket mjukt.
Även fast lukten av alkohol skrämde mig målade jag på den hårda sidan utav mig.
"Jag kanske har knullat halva stan, vad vet du om det?", sade jag sansat och mycket medveten om att jag inte kunde höja rösten med tanke på att mina föräldrar och min bror sov.
Jag släppte Justin med blicken och såg på den lilla klockan som stod placerad på sängbordet. 05.00. Jag tog ett djupt andetag.
"Bevisa det."
Han smekte mig över håret och lindade sedan en hårlock kring sitt finger.
Jag ryckte mig ur hans beröring och han verkade inte alls stött.
"Godnatt, Justin."
Han flinade lite innan han vände sig om, "godnatt babe."
_________________________________________________________________________________________________
Don't blame me för stavfel eller så, för jag är sjuk. Och collaget vet jag inte vad det ens ska föreställa? Jag är trött så det är säkert super många fel. Kapitlet sög också, det hände typ ingenting så himla missnöjd, kommentera, puss ♥
_________________________________________________________________________________________________
Don't blame me för stavfel eller så, för jag är sjuk. Och collaget vet jag inte vad det ens ska föreställa? Jag är trött så det är säkert super många fel. Kapitlet sög också, det hände typ ingenting så himla missnöjd, kommentera, puss ♥
Åh sötnos!
Jag uppskattar verkligen att du tycker om det! Jag fangirlar alltid när jag får så underbara kommentarer! Tusen tack!
Svar : Idag ♥
Inlägget är skrivet: ♥ I Kategorin: The Kid Of Ashes ✎
2 - Is that your boyfriend?
Främlingen som står lutad mot den fläckfria köksbänken. Han hånler. Hans ljusbruna hår är avsiktligt slarvigt iordninggjort under snapbacken, som gick i en nyans av svart. De bruna ögonen glittrar i den starka belysningen. Flinet leker på hans läppar då han höjer sitt cylinderformade juiceglas och pressar det mot sina perfekt formade läppar. Hon hinner lägga märke till hans perfekt muskulösa armar, innan hennes mor stegar in genom portalen som skiljer köket ifrån vardagsrummet.
"God morgon, gumman", säger hon och kysser lätt Arizonas panna innan hon presenterar främlingen.
"Ari, det här är Justin", säger hon och gör en gest med sin lediga hand mot Justin som i samma sekunden klistrar på ett icke genuint leende.
Arizona's perspektiv
"Du kan inte mena allvar! Varför kan inte Jason visa honom runt?", suckade jag besviket och såg på min mor som irriterat såg upp ifrån tidningen.
"Arizona, du vet mycket väl att Jason har fotbollsträning på måndagar!", hon tog ett djupt andetag innan hon sköt upp de rektangelformade glasögonen över näsryggen.
"Herregud, du förstör mitt liv", pustade jag ut och drog en hand genom mitt bruna hår.
"Jaja", min mor såg sedan ner på armbandsuret i silver helt oberörd och hennes blonda hår föll över hennes ansikte.
"Du kommer komma försent, bäst du börjar gå."
"Ännu bättre!", morrade jag och tog tag om väskan som hängde på en utav barstolarna.
Jag sprang genom dörren. Då jag var nere vid uppfarten, hörde jag ljudet då vinden slår igen dörren bakom mig. Då jag såg upp såg jag Jason i sin bil. Den blod färgade lacken var skinande ren. Jag kunde inte vara annat än avundsjuk med tanke på att jag faktiskt var hela nio minuter äldre och helt utan bil. Även fast de få minuterna jag var äldre hade han tusen bättre egenskaper.
"Jason!", skrek jag och vevade med armarna i hopp om att han kanske vara min livboj, men han såg sig bara över axeln, gasade på stället för att överrösta mig och gav mig sedan ett maliciöst leende innan han körde i väg.
"Idiot", morrade jag och letade upp mobilen i fickan och ringde Taylor.
Tay var praktiskt taget min siamesiska tvilling om man undanhåller det faktum att vi inte delar samma blod.
"Tay, du måste hämta mig!", sade jag desperat i telefonen.
"Låt mig gissa! Din idiot till brosa körde utan dig?"
"Du kan inte ha mer rätt!", skrattade jag helt utan humor och rättade till min långärmade tröja.
"Babe, är där om fem!", sade hon och lade sedan på.
Jag trummade med foten på utav de blå rektanglarna som tog plats över plastgolvet i matsalen. Halva dagen hade gått och Nathalie satt insjunken i sin mobil och smsade sin pojkvän medan Taylor såg på mig manande medan fäste en blond men kort hårslinga bakom örat.
"Så Justin Bieber bor hos dig?"
Nathalie ryckte till och blev nu helt koncentrerad på vad vi nu talade om. Taylor skrattade svagt åt hennes plötsliga deltagande.
"Ja, tyvärr", suckade jag och stoppade gaffeln med pasta i munnen.
"Så är han snygg?", flinade Taylor och höjde ögonbrynen en aning. Hennes ögon glittrade en aning då hon ställde frågan.
"Det spelar ingen roll", sade jag och ryckte på axlarna för att verka oberörd och tveksam. Vilket jag måste misslyckats med, eftersom att Taylor flinade.
"För att ni har den där regeln?"
Jag ryckte på axlarna och stoppade återigen gaffeln i munnen.
"Har du sett honom idag?", frågade Nathalie samtidigt som hon svängde sitt bruna hår över axeln och drog fingrarna igenom det.
"Shit!", mumlade jag.
"Vad har du nu glömt?", sade Taylor och såg ned på sina rödmålade naglar.
"Jag skulle visat honom runt", jag slog händerna för ansiktet och tog ett djupt andetag.
"Kan den här dagen bli värre?", sade jag. Både Nathalie och Taylor såg ovanför mitt huvud.
"Arizona?", sade en röst bakom mig.
Jag vred på mig och såg på Milton. Hans röda hår saknade helt bena och han hade ett formlöst ansikte med en skidbacke till näsa. Han tuggade på sin underläpp innan han sköt upp glasögonen över näsryggen. Förvånansvärt kunde den här dagen bli sämre.
"Hej, Milton!", sade jag med en mycket omedveten uttråkad ton i min röst.
"Du vet väl att vi har matte om fem minuter?", sade han med sin fruktansvärt feminina röst.
Jag nickade. "Vill du att jag ska bära dina böcker?",sade han och såg på mig med sina fruktansvärt vänliga ögon.
"Nej tack", log jag och rättade till böckerna i min famn.
Vi gick genom en utav de långa korridorerna. Väggarna var vagt brunt målade och skåpen hade en aning ljusare nyans av beige. Vi närmade oss ett utav de större fönstren i korridorens slut. Solen lös starkt genom det majestätiska fönstret , vilket orsakade att solen reflekterades i platsgolven. Efter en lång tystnad började Milton tala om formler jag aldrig förstått och hur man multiplicerade basytan med en viss höjd, vilket fick mig att inse för hundrade gången att jag var osynlig för det motsatta könet, om man bortser från Milton. Ingen av de som passerade lade något större intresse till mig eller Milton. Många gånger undrade jag om Milton brydde sig. Kanske tyckte han om att vara osynlig.
"Jag måste gå på toa", sade jag och avbröt Milton mitt uppe i en ekvation. Det var en solklar lögn. Vad jag egentligen behövde var luft och ensamhet. Han nickade förstående och började gå uppför den breda sten trappan. Jag svängde genast in i en annan korridor. En utav korridorernas alla ringklockor ringde och plötsligt så fylldes korridoren med människor, vilket betydde att jag gick miste om den tysta minut jag planerat. Jag vände mig om och började gå mot lektionen för att slippa försening eftersom jag ändå gått miste om min stund ensamhet. Då jag vänder mig om jag hör en röst precis intill mitt öra.
"Är det din pojkvän?"
Den oerhört hesa, låga men framför allt mycket retfulla rösten fick mig att frysa fast i mina vita Converse. Jag vred långsamt på huvudet och där stod Justin mycket medveten om att jag varit med Milton för några minuter sedan. Ett retfullt flin lekte på hans läppar. Han bar samma klädsel som han gjort i morse, en snäv ofärgad t-shirt och mörka byxor. Hans muskler anades under t-shirten. Jag himlade med ögonen och försökte verka helt oberörd utav att han nyss brutit min personliga utrymmes regel. Han stod inte kvar längre än en sekund innan han passerade som om inget hänt.
Några minuter senare gick jag över tröskeln till Mr. Woods lektion. Han hade blivit irriterad över min försening. Han skakade mjukt på huvudet och strök med handen över sin begynnande flint. Sedan pekade han på en ledig plats längst fram bredvid den person jag helst inte velat sitta bredvid. Milton.
"Du vet väl att förseningar syns på betyget?", viskar han innan han fokuserade på Mr. Wood som drog sina jeans ytterligare en bit ovanpå kulmagen. Jag lät huvud falla till mina händer medan jag mjukt skakade på huvudet. Den här dagen hade bara på några minuter blivit värre än någonsin.
Taylor skjutsade hem mig och Nathalie samma eftermiddag. Hela dagen hade jag legat i min säng och pluggat och undvikit Justin.
"Tack för maten", sade jag och ställde tallriken i diskhon. Efter timmar utav plugg fick jag i mig näring.
"Diskmaskinen, Arizona!" Jag himlade med ögon men böjde mig med ens ned för att ställa tallriken på sin rätta plats.
"Vet du vart Jason håller hus?", frågade min far som nu stod alldeles bakom mig.
"Nej, men han är antagligen hos Blake eller Jeremy", jag rätade på mig och vände mig om och skulle precis gå då min far tog ett försiktigt grepp om min arm. Han log.
"Jag måste prata med dig", sade han lågt och såg sig över axeln.
"Shoot."
"Vi måste flytta in Justin i ditt rum", sade han mycket lågt så de andra vid matbordet inte skulle bli medvetna om vad vi talade om.
"Herregud! Varför kan han inte flytta in med Jason?", sade jag och drog mina händer för ansiktet irriterad över att jag var tvungen att dela mitt rum med en främling som dessutom såg bra ut.
"Jag skulle gärna placerat honom i Jasons rum! Men Jason har knappt plats för sig själv och du vet mycket väl att du har mest utrymme!", viskade han. Jag såg upp i taket och pustade ut.
"Dessutom är hans rum nästan klart!", sade min far övertygande och klappade mig mjukt på axeln.
"Har jag något alternativ?"
"Nope", sade han innan han vände sig om och lämnade mig i besvikelse.
En timme senare stod Justin's säng intryckt i mitt rum. Jag låg och stirrade in i väggen bara för att undvika honom så gott jag kunde. Han hade tagit mitt personliga utrymme ifrån mig och jag kunde inte finna en enda anledning till att prata med honom. Han fnös hånfullt och bröt tystnaden som lagt sig som ett is täcke över rummet.
"Är du rädd för mig?"
"Nej, vad får dig att tro det?", svarade jag och var en aning skakig på rösten. Jag vred på mig och såg på honom. Hur han med helt bar överkroppen i sin säng och betraktade mig från topp till tå. Jag brände mig nästan vid hans retfulla leende. Då han granskat mig vandrade hans blick upp och mötte min blick.
."Jag tvivlar på att du sover med så mycket kläder i vanliga fall. "
_____________________________________________________________________________________________________
Kapitel 2 är nu uppe! Efter vad som känns, som år utav tvekande har jag äntligen publicerat det! Det var mycket "hopp" i kapitlet dock. Men ganska kångt ändå!
Och i fall du inte såg mitt svar så:
Självklart, kan du få min mailadress! Jag skrev den som svar i kommentaren! Och hur söt är inte du? Jag fangirlade i en kvart och läste upp den här kommentaren för mina vänner. Jag är så sjukt tacksam. Jag vet inte ens hur jag ska reagera? Åh, allt jag kan säga är att jag blev väldigt glad och det ska verkligen bli en ära att få läsa det här, puss världens sötaste,all kärlek till dig ♥
Självklart, kan du få min mailadress! Jag skrev den som svar i kommentaren! Och hur söt är inte du? Jag fangirlade i en kvart och läste upp den här kommentaren för mina vänner. Jag är så sjukt tacksam. Jag vet inte ens hur jag ska reagera? Åh, allt jag kan säga är att jag blev väldigt glad och det ska verkligen bli en ära att få läsa det här, puss världens sötaste,all kärlek till dig ♥
Inlägget är skrivet: ♥ I Kategorin: The Kid Of Ashes ✎
1 - Bus one hundred fortyfive
Han sätter sig vid närmaste bänk och bara några minuter senare anas en buss längre ner på gatan.
Bussens dörrar öppnas och passagerarna skyndar sig ut, men det tar en stund för Kevin att se den unge mannen i folkmassan. Efter att ha sett ett antal bilder på honom hade Kevin trott att det skulle bli lätt att hitta honom, men han hade med andra ord underskattat sin uppgift. Den unge mannen bar en luvtröja och med nedstuckna händer stod han och såg sig omkring. Kevin går sansat fram och skakar hand med den unge mannen.
"Kevin Davis", ler han och skakar ivrigt den unges hand.
"Justin Bieber", svarar den unge mannen inte alls lika exalterad och artig som Kevin.
Kevin sträcker sig efter Justin's väska. Han förstår att grabben flyttats runt mycket under en kort period med tanke på den lätta packningen.
De går mot den svarta Forden i den kalla sommarnatten. Ingen av dem säger ett ord. Efter ett tag har inte ens Kevin energin att tänka på ett bra samtalsämne. På avstånd låser Kevin upp bilen med hjälp av bilnyckelns larmknapp i sin hand. Han öppnar sedan bagageluckan och ställer in den svarta addidas väskan.
Kevin sätter sig i förarsätet medan Justin sätter sig i baksätet. Justin stirrar uttråkat ut genom fönstret. Kevin sneglar på Justin i backspegeln.
"Åksjuk?"
Justin skakar på huvudet utan att ta blicken ifrån fönstret, som hypnotiserad av utsikten.
Justin har kanske rest långt men inte tillräckligt för att fly. Alla skulle fortfarande veta vem han var och vad han gjort, tänker han.
Arizona Davis vaknar mitt i natten utav att hennes fars bil parkeras på uppgången full med grus. Trots att det var sommar grusade de fortfarande gatorna i Savannah. Hon går sömndrucket till fönstret och iakttar sin far och den nya ungdomen. På grund av avståndet är det svårt att se. Det bruna håret var det enda skenet avslöjade.
Jason Davis öppnar dörren till sin tvillingsysters rum. Han finner henne i fönstret. Hon ser på nykomlingen. Utan att hon märker det ställer han sig bakom henne.
Tvillingbrodern skrattar hånfullt. Arizona rycker till då hon märker att hennes bror befinner sig i hennes rum.
"Är han snygg eller, syrran?", med ett flin lekandes på sina läppar tar hennes bror några steg ifrån henne.
"Jason, ut ur mitt rum!", skriker hon och grabbar tag i en kudde i fåtöljen bredvid och slänger den efter sin bror som tar ytterligare ett steg bakåt.
"Sorry, men du vet hur reglerna är, inget dejtande inom familjen", Jason skrattar hånfullt och rycker oskyldigt på axlarna medan han fort backar ut genom sin systers dörr.
"Idiot!", skriker Arizona efter honom.
Ett svagt dagsljus letar sig genom gardinens fibrer. Fönsterbrädan är alldeles fri ifrån damm. En stor säng dominerar i rummet, under det askgrå täcket ligger Arizona, ännu inte redo att möta dagen. Väckarklockan som är placerad på sängbordet ringer och väcker henne ur drömmarnas land.
Hon pustar ut och pressar hårt på knappen och det obehagliga ljudet upphör med ens.
Några minuter senare är hon påklädd och går ned för spiraltrappan, genom vardagsrummet till köket.
"God morgon", säger hon sömndrucket och sätter sig på en utav stolarna vid baren utan att ta sig tiden att se sig omkring.
"God morgon", säger en obekant röst, vilket får henne att rycka till. Sedan minns hon att de fått en ny familjemedlem.
Främlingen som står lutad mot den fläckfria köksbänken. Han hånler. Hans ljusbruna hår är avsiktligt slarvigt iordninggjort under snapbacken, som gick i en nyans av svart. De bruna ögonen glittrar i den starka belysningen. Flinet leker på hans läppar då han höjer sitt cylinderformade juiceglas och pressar det mot sina perfekt formade läppar. Hon hinner lägga märke till hans perfekt muskulösa armar, innan hennes mor stegar in genom portalen som skiljer köket ifrån vardagsrummet.
"God morgon, gumman", säger hon och kysser lätt Arizonas panna innan hon presenterar främlingen.
"Ari, det här är Justin", säger hon och gör en gest med sin lediga hand mot Justin som i samma sekunden klistrar på ett icke genuint leende.
_____________________________________________________________________________________________________
Hej älskade läsare! Det här är då första kapitlet utav "The Kid of Ashes"! Vill bara lägga till att det kommer vara ur deras perspektiv ifortsättningen. bara att jag ville testa något annorlunda. Ska även försöka skriva längre än i förra novellen, så snälla söta rara kommentera ♥
Inlägget är skrivet: ♥ I Kategorin: The Kid Of Ashes ✎
THE KID OF ASHES
(Tack, Emily för det super fina collaget! Klicka på bilden så kommer ni till hennes blogg ♥)
I knew his world moved too fast and burned too bright.
But I just thought, how can the devil be pulling you toward someone who looks so much like an angel when he smiles at you?
Maybe he knew that when he saw me.
I guess I just lost my balance.
Jag och min tvillingbror Jason bor i ett hus i Savannah, vid den vackraste strand jag någonsin sett. Jag levde ett normalt tonårsliv, bortsett från att någon utav motsatta könet inte ens skulle lägga märke till mig om jag var utklädd till ett tiovåningshus. Jag var som osynlig tills det farligaste av levande ting flyttade in i mitt hem.
Elizabeth och Kevin Davis tar emot ungdomar som behöver ett hem på grund av familjeproblem eller andra problem som förhindrar deras studier. De går slutligen med på att ta emot ett av de största problem de stött på nämligen, Justin Bieber.
