Inlägget är skrivet: ♥ I Kategorin: The Kid Of Ashes ✎

4 - He's dangerous

 
Jag släppte Justin med blicken och såg på den lilla klockan som stod placerad på sängbordet. 05.00. Jag tog ett djupt andetag.
"Bevisa det."
Han smekte mig över håret och lindade sedan en hårlock kring sitt finger. 
Jag ryckte mig ur hans beröring och han verkade inte alls stött.
"Godnatt, Justin." 
Han flinade lite innan han vände sig om, "godnatt babe."
 
Då klockan ringde in till första lektionen ökade jag hastigheten och även längden på de steg jag tog. En minut senare var hela korridoren tom. Allt som hördes var nu mina fotsteg. Hur den låga klacken på min sko gång, på gång mötte marken. Då jag kom in log Mrs. Pendergast mot mig. Hennes röda hår var uppsatt i en stram hästsvans. Jag tog ett djupt andetag innan jag fyrade iväg ett leende till henne. 
Innan jag drog ut min stol och satte mig ned ser jag Nathalie göra någon slags gest. Jag vinkade
genast bort den och försökte fokusera på Mrs. Pendergast som stod med ryggen mot klassen och skrev med skrivstil på whiteboarden med en blå penna. Hon uttalade varenda ord hon skrev.
 
Plötsligt träffade ett suddgummi hårt min arm. Jag ryckte till.
"Aj", sade jag högre än väntat och då jag såg upp från mitt nerklottrade papper såg alla på mig med besvärade ansiktsuttryck. Kinderna blossade med ens.
"Är något fel, miss Davis?" undrade Mrs. Pendergast lite misstänksamt.
"Nej, jag fick bara en plötslig smärta i min arm", sade jag och betonade "plötsligt" och såg sedan på Nathalie och gav henne en blick fylld med ilska. Hon mimade ännu något jag inte förstod. Sedan gjorde en gest med huvudet mot ytterdörren. Jag reste mig, men då såg Mrs. Pendergast på mig igen. 
"Vart är du på väg?" hon tog ett djupt andetag, så jag förstod genast att hon tröttnat på mig som störningsmoment i klassen.
Under vad jag trodde var en millisekund stod jag bara tyst. 
"Ehm..Skolsyster..", sade jag lite ostabilt, "för den plötsliga smärtan i min arm." 
Hon nickade lite fast jag anade en minimal rynka mellan hennes ögonbryn trots avståndet. Mrs. Pendergast fortsatte att förevisa klassen om hur Gregor Mendel överförde pollen från lilafärgade blommor till de vitfärgade. 
Jag stod länge i den tomma korridoren och väntade på Nathalie. Efter vad som kändes som en evighet smög hon ut. 
Jag gav henne ett leende i lättnad, men hon besvarade det aldrig. 
"Han är farlig, Ari."
"Vem?", jag såg förvånat på henne. Hennes ögon lyste utav oro.
"Justin."
Jag kunde inte hålla mig från att le.
"Justin?" 
Hennes ansiktsuttryck var lika stelt som för en sekund sedan och hon såg på mig, fortfarande mycket oroad.  
"Mikey..", min mycket äcklade blick måste avbrutit henne. För bara tanken av att hon hade ett sådant smeknamn för honom, fick mig att vilja kräkas. 
"Mike, har berättat vad han håller på med", hon uttalade sin pojkväns namn lågt medan hon gjorde små gester med händerna,
Jag höjde en aning på ögonbrynen. 
"Tro mig det är inte fina grejer, Ari", sade hon med en mycket ostabil ton. Den vajade likt en en tunn gren under en storm. 
Jag bara såg på henne.
"Vad håller han på med?", sade jag slutligen lågmält och såg mig om i korridoren.
"Jag kan inte berätta."
Jag såg på henne med en manande, men mycket misstänksam blick. 
"Jo,det måste du." 
Till slut gav hon med sig. Hon himlade lite med ögon och såg oroat upp i taket.
 
 
 
"Okej...", hon såg på mig länge. "han har inte berättat annat än att han är riktigt farlig!" 
Jag ryste utav tanken på att Justin var farlig. Fast var det rimligt? Jag ville så gärna höra att hon överdrev eller att hon skämtat om det hela, men den sekunden kom aldrig. Jag upplevde aldrig den lättnad som jag hoppats på. 
"Men tjejer, in på lektion", sade en röst bakom mig. Jag vred på huvudet och såg Mrs. Pendergast som stod i dörren till klassrummet och kallade på oss. Jag bara nickade, fortfarande orolig.
 
Senare samma dag slängde jag min axelväska i soffan. 
"Hur har skolan varit?" ropade min mor ifrån köket. 
Urtrist "Okej", svarade jag och började långsamt gå mot portalen som skiljde vardagsrummet från köket. 
Min mor satt vid det cirkelformade köksbordet med glasögonen långt nere på näsryggen. Hon läste igenom en bunt papper som förmodligen hörde till hennes arbete. Då jag var närvarande såg hon upp. Hon log sitt halvleende. 
"Hur tror du Justin har det i skolan?" frågade hon och såg ännu en gång ned koncentrerat i sina papper. 
"Jag ser honom inte så ofta", sade jag och tog ett äpple ur den väl designade fruktskålen "vi är på olika våningar." 
Hon nickade. 
"Fråga Jas, istället", föreslog jag och tog ett bett utav äpplet. 
"Han och Justin borde vara hemma närsomhelst", mumlade hon och sköt upp glasögonen en bit över näsryggen. 
I samma sekund öppnades ytterdörren och mina två bröder stegade in. Var av den ena varit min bror så länge jag kan minnas och den andre hade varit min bror inom loppet utav fyra dagar. 
Justin log sitt lekfulla leende då vi fick ögonkontakt, medan Jason ignorerade mig. Det var sådan kontrast. 
Jason passerade mig och drog upp kylskåpsdörren. 
"Så Justin, vad vill du äta?" sade min mor och reste sig och log ett mycket brett leende. 
 
Jag öppnade dörren till mitt rum helt utan att tänka och klev genast in i ett rökmoln. Mycket ovan vid röklukt började jag med ens hosta och vevade med armarna. 
"Vad gör du?!" morrade jag åt Justin som satt och rökte i sängen. 
"Röker", sade han enkelt som om han gjort det tusen gånger tidigare utan min bekräftelse. Jag harklade mig och småsprang fram till fönstret och öppnade det. 
"Kan du inte bara vara snäll och inte röka här inne", undrade jag och tog ett djupt andetag utav frisk luft.
"Jag är aldrig snäll."
 
Jag vred på huvudet och såg på honom. Han flinade inte och visade inga tecken på att han var oseriös. Jag såg ut över den smala vägen som gick utanför vårt fönster igen. Jag hörde hur sängens fjädring pyste och hur Justin kom närmre. Han lutade sig mot fönsterbrädan och blåste ut röken i mörkret som sedan med hjälp utav vinden separerade. Glöden från cigaretten lyste mystiskt, men jag tordes inte vara i närheten utan att hosta upp mina lungor. Justin sneglade på mig då jag harklade mig. Han flinade. 
"Jag har hört saker om dig idag", sade jag neutralt. Kanske skulle han bli ivrig och fråga vad, kanske arg. Jag hade ingen aning. Jag antog att jag bara ville se en reaktion från hans sida.
"Tror du på dem?", han tog ännu ett bloss utav cigaretten. Hans käkmuskel dansade i skenet utav sängbords lampan. 
Jag skakade på huvudet. 
"Nej." 
Jag kände hur han sneglade på mig, men då jag ville möta hans blick såg han bort. Ett leende anades på hans läppar. Inte ett lekfullt eller maliciöst. Ett genuint men undangömt leende.
 
 ______________________________________________________________________________________________________
 
Tillstånd: Magkatarr, jag har alltså stressat häcken av mig ♥
Fråga: Vad tycker ni om de nya adidas neo bilderna på Juju?
Kommentera :)
 
25 har kommenterat
Kommentera

Comments
amanda säger:

usch vad jobbigt med magkatarr, hoppas du mår bättre snart! trodde också att jag hade det förut :( jätte bra, spännande kapitel. du är så duktig på att skriva :D

Postat: - URL/Blogg: http://liindstrand.blogg.se


Anonym säger:

DE VAR SÅ SNYGGA

Postat: -


Ida säger:

Har precis börjat läsa novellen och kan inget annat än att säga att den är GRYM. Har läst ATMFH och den var ur grym så jag var ju lixom tvungen att läsa den här oxå.
Svar: kan inte säga annat än PERFECTION. Han dödar mig.

Postat: - URL/Blogg: http://Idabergstedt.horseworld.se


Ida säger:

Har precis börjat läsa novellen och kan inget annat än att säga att den är GRYM. Har läst ATMFH och den var ur grym så jag var ju lixom tvungen att läsa den här oxå.
Svar: kan inte säga annat än PERFECTION. Han dödar mig.

Postat: - URL/Blogg: http://Idabergstedt.horseworld.se


Emmy säger:

Så sjukt spännande! Hoppas du blir bättre all kärlek till dig!
Jag rycker dem bilderna är grymt snygga!

Postat: - URL/Blogg: http://Justindrewnovell.blogg.se


Anonym säger:

Älskar det! Så bra du är <3

Postat: -


Anonym säger:

du är så grymt jävla bra det är sjukt! Jag läser typ 8st olika noveller och din ör min favorit utan tvekan. Och bilderna på justin omfg 😍 så himla snygg

Postat: -


Camilla säger:

Men du! Känn ingen press! Du uppdaterar och skriver när DU vill, bilderna är PERFEKTA.

Postat: -


Emelie säger:

as bra ! :)

Postat: - URL/Blogg: http://storiesaboutjustinb.blogg.se


Justinsdrew säger:

Azum dör så himla duktig på att skriva, bilderna pure perfection😍

Postat: -


Lmssy säger:

Ååå BABE! Love it :*

Postat: - URL/Blogg: http://lmssy.blogg.se


Sara säger:

:) Är Justin känd i denna novellen?

Postat: -


Emma! säger:

Jadu, vad kan man säga? Ditt hemska tillstånd påverkar inte ditt fantastiska skrivande, en positiv grej of course. Vad är du, övernaturlig?

Men duuuh, han är perfekt som alltid. Ursäkta min heeeeeeeeemska attityd (hahaha) men skolan tar långsamt kål på mig. Så himla mycket krav och jag kan inte hålla alla mina betyg uppe utan att dö.

Men kapitlet räddade min dag. :) Thanks for that, you're Amazing. <3333

Svar: Tack sötnos! Självklart, jag är superwomen, hahha 👌
Jag håller med dig skolan dödar mig, totalt. Det är som en sliskig orm som långsamt stryper mig och krossar alla mina ben i kroppen! ❤️
smilingbieber.blogg.se

Postat: - URL/Blogg: http://emazs.blogg.se


Ylva säger:

Va gölligt! HAHA👌😁

Postat: -


Anonym säger:

Sjuukt braaaa

Postat: -


Sofie säger:

Gaahh, älskar "jag är aldrig snäll"! Längtar till nästa!

Postat: - URL/Blogg: http://sofiejansson.blogg.se


Celebnovell säger:

Krya på dig gumman. Vet att det inte hjälper att skriva detta men kapitlet var hur perfekt som helst. ♥
sv:Ugh så sjukt perfekta.

Postat: - URL/Blogg: http://celebnovell.blogg.se/


Anonym säger:

Åh, asså så himla bra är du! jag tycker att dom är snyggaste hittills, förutom dom första typ.

Postat: -


Anonym säger:

Gosh såå fkn bra o ja tycker alla jujus bilder är perfekta

Postat: -


jbiebznovell säger:

Du är G R Y M

Postat: - URL/Blogg: http://jbiebznovell.blogg.se


Becca säger:

Otroligt bra kapitel, är så avundsjuk på din talang. Hur kan man skriva så himla bra, med sådan perfektion? Det kommer nog förbli ett mysterium, på samma sätt som din blogg alltid kommer vara en av mina favorit novellbloggar, alla dagar året om. Måste också hälsa krya på dig❤

Postat: - URL/Blogg: http://bieberheaven.blogg.se


Anonym säger:

Jättebra. Du har verkligen talang! Jag älskar din novell! Krya på dig, ta det lugnt med nästa kapitel. Det bästa är att du blir frisk <3

Postat: -


Anonym säger:

Krya älskling

Postat: -


nina säger:

jag kan inte hitta kapitel ett på din förra novell jag hittar bara kapitel fyra hur ska jag göra för att hitta kapitel ett på din förra novell tack för svar och maila gärna svaret till min mail adress tack!!

Svar: Jag kan svara här!
Anledningen är förmodligen för jag var så pass slarvig när jag startade min novell att jag glömde lägga kapitlerna under ATMOH utan de ligger under allmänt så om du klickar på allmänt under kategorier och skrollar hittar du förmodligen det, puss!
smilingbieber.blogg.se

Postat: - URL/Blogg: http://www.colorcrazh.devote.se


Julia säger:

Nu var det här ganska länge sedan, men I feel u extremt bad. Hatar att ha magkatarr och jag har haft det alldeles för många gånger tyvärr, inte ens kul usch. Okej, whatever, oviktigt.
Jag vet inte varför, du kanske har märkt det efter mina kommentarer men jag lägger verkligen märke till de uddaste sakerna, jag satt och skrattade en lång stund efter att Nathalie kastat ett sudd på Arizona. Tyckte att det var askul. Säger väl lite om hur tråkigt mitt liv är kanske. Eller hur bra du är på att skriva. Dina idéer är grymma och du får till dem helt perfekt, små saker som att Nathalie kastar sudd på folk liksom. Det är de sakerna som skapar perfektionen i slutändan, tycker jag.
Förstår att Arizona blir orolig när Nathalie berättar sånt där om Justin. Själv blir jag ännu mer nyfiken :D Älskar hur du inte gjort Justin mainstream bad liksom utan mystisk och speciell. Som läsare, man liksom undrar och funderar och typ hoppas och är rädd och det är sjukt vilka känslor du väcker, så många på samma gång. Det är verkligen en talang, helt sjukt. Man kan lära sig skriva och man kan träna upp sitt språk och sådant, men du får till sådanna klockrena saker som är så unikt för dig och jag är jätteavundsjuk och hoppas att du i alla fall försöker göra något mer utav det än att blogga. För du är verkligen jätteduktig, unik och speciell.
Ett perfekt exempel på din fantastiskhet är ju när Justin ba "jag är aldrig snäll." Tycker bara den beskriver Justin så perfekt, om du förstår vad jag menar, inte bara vad han säger utan att han ens säger så om sig själv, så klockrent för honom, situationen och hela kapitlet.
Ja men nej, to sum it up så hatar jag magkatarr, kapitlet var perfection precis som vanligt och precis som du, och jag är sjukt avundsjuk på din talang❤️❤️

Postat: - URL/Blogg: http://bieb.blogg.se/



Skriv ditt namn här:

Skriv din mail adress här: (privat)

Skriv din URL/Blogg adress här:

Skriv din kommentar här:




Trackback