Inlägget är skrivet: ♥ I Kategorin: The Kid Of Ashes ✎
25 - Pugachyov's office
Hela tiden ville jag ha mer, trots att jag var mån om att jag inte kunde komma mycket närmre. Därför pressade jag mina händer mot hans rumpa för att uppmana honom att öka tempot. När han gjorde som jag kommenderat ville jag skrika hans namn.
"Du gillar det", påstod han mycket andfått medan han stötte i mig ännu hårdare. Istället för att göra klart för honom att vi var ense om den saken hävde jag ur mig det jag ännu inte kunnat erkänna för mig själv men minst för honom. "Jag gillar dig."
"Du gillar det", påstod han mycket andfått medan han stötte i mig ännu hårdare. Istället för att göra klart för honom att vi var ense om den saken hävde jag ur mig det jag ännu inte kunnat erkänna för mig själv men minst för honom. "Jag gillar dig."
Taylor vred på huvudet för att få ögonkontakt då blomvasen stod i vägen. Jag hade berättat allt som jag tidigare inte vågat. Det hade jag varit henne skyldig efter att hon hämtat upp mig i den knappt existerande gränden.
Tafatt ryckte jag på axlarna. "Han såg så förvirrad ut."
Jag mindes hur Justin sett ut. Hur njutningen rann av honom och han förlorade blodet i ansiktet. Han sade inget. Justin's ögon hade återspeglat mina, vilket fått mig att inse hur desperat jag sett ut. Jag förstod inte vad jag ens förväntat mig. Jag hade inte tänkt överhuvudtaget, därför var det hela min miss.
Taylor mumlade något ohörbart. Jag hade inte ens lagt märke till att hon stod bakom mig.
Hon lade en filt över mina axlar för att sedan stryka handen över flistyget. Jag omsluts av värmen från filten.
"Jag känner mig så fruktansvärt dum", sade jag ärligt.
Hon satte sig på stolen bredvid. "Gör inte det."
Jag lät ansiktet sjunka ned i mina händer. Taklampans sken var starkare än vad jag var van vid. "Tack för att jag får stanna hos dig."
"Det är vad bästa vänner gör, inte sant?"
Jag nickade.
"Kom, vi går och lägger oss", Taylor ryckte vagt i min arm för att få mig att räta på mig.
Jag beundrade verkligen hennes vänlighet. Jag kan inte lova att jag skulle vara lika vänlig under samma omständigheter. Men vad visste jag? Hon kanske skulle örfila mig för att jag var pårökt då jag nyktrat till.
Taylor hade tvingat in mig i sin garderoben då hennes mor knackat på vid frukost. Jag tog inte illa vid mig då hennes föräldrar var mycket stränga och fann det helt oacceptabelt att vänner stannar över natten vid misslyckanden.
Hon bar med sig smörgåsar och annat ätbart till sitt rum och lät mig äta medan hon applicerade sitt smink. Hon sminkade även bort de grå kring mina ögon. Uppmuntrande hade hon klappat mig på axeln och bett mig ignorera honom tills vidare och innan jag tar vägen genom fönstret anstränger mig verkligen för att se övertygad ut.
Nathalie gick mot mig med snabba steg över skolgården. "Vi måste snacka."
Hon såg allvarsam ut. Hennes vardagliga leende var som bortblåst.
Justin's perspektiv
Murgrönan hade pålitligt täckt ingången till Pugachyov kontor. Den enda anledningen till att jag kunnat urskilja det ena från det andra berodde på den tunna springan som separerade växtens vildvuxna blad. Pugachyov var intelligent men framför allt - respekterad. Med en sådan man räknas alla snedsteg. Hårdhänt fimpade jag cigaretten i min hand genom att dra den längs en gren innan jag lät mig stiga in.
Murgrönan hade pålitligt täckt ingången till Pugachyov kontor. Den enda anledningen till att jag kunnat urskilja det ena från det andra berodde på den tunna springan som separerade växtens vildvuxna blad. Pugachyov var intelligent men framför allt - respekterad. Med en sådan man räknas alla snedsteg. Hårdhänt fimpade jag cigaretten i min hand genom att dra den längs en gren innan jag lät mig stiga in.
Det här unkna stället hade alltid en tendens att lukta järn. Jag tyckte synd om alla idioter som var tvungna att vänjas vid det. Efter att ha följt en korridor under en kortare tid väntade jag utanför den slutliga dörren. Oförsiktigt sparkade jag på dörren och svor en långramsa. Väntetiden började gå mig på nerverna. Slutligen öppnades dörren framför mig. Osympatiskt såg jag på mannen som steg fram. Det stod bokstavligen idiot i pannan på honom. Hans ansikte var kritvitt, ett gott tecken på blodförlust. Mannen hade virat sin tröja kring sin vänstra hand. De hade förmodligen kapat ett eller annat finger för honom, eftersom blodet hade färgat tröjan röd.
Jag trängde mig förbi fingerlösa mannen för att möta Pugachyov. Hans dagliga kostym framhävde hans grova drag. Han gestikulerade åt mig att sätta mig. Jag kastade en blick på blodpölen som bildats på skrivbordet för att sedan skaka på huvudet.
"Jag står."
Pugachyov såg på mig länge och genomborrande innan han talade.
"Du har fixat ditt arbete?"
Hans ryskabrytning var raspig och ormliknande.
Jag bekräftade hans fråga genom en huvudnickning. Pugachyov tände en cigarr försatt sedan knacka av glöden på sitt skrivbord. Men hans beteende förvånade mig inte med tanke på att han hade flera anställda bara i denna minimala byggnad.
Pugachyov erbjöd mig en cigarr. "Är Vlamning död ännu?"
Arizona's perspektiv
"Du hade sex med min bror?"
"Jag ville bara vara ärlig mot dig", började hon. Hennes ögon glänste, trots det starka solljuset. Hon tuggade utav nervositet på sin underläpp, så som hon alltid brukade.
Ilskan vällde ur mig så kinderna blev alldeles röda. Jag grabbade tag i hennes handled och fick länge hindra mig själv från att gräva ned naglarna i hennes hud.
"Ärlig?"
Fortfarande var jag chockad. Nathalie och Jason. Varför hade hon varit så pass lätt på foten och utsatt sitt långvariga förhållande för något sådant?
Taylor drog i min tröja och bad mig gå min väg, men det var min sista önskan. Jag hade inte planerat att bli mycket aggressivare. Hon förtjänade inte mycket mer än min genomborrande blick. Under en längre tid hade hon dragit valser, som varit så osannolika att det var skrattretande.
"Det var det sista jag trodde om dig", sade jag med en hastig huvudskakning i hopp om att såra. Jag syftade framför allt på hennes pojkvän, trots att tanken på min vän och min tvillingbror var mycket motbjudande.
Hon började återigen upprepa sig men jag bad henne genast att sluta, för att sedan instinktivt lämna henne.
Jag tänker inte be om ursäkt för den kassa uppdateringen, jag tänker istället förbättra den och visa er att jag faktiskt bryr mig enormt. Var och en av er är speciella. Det är chockerande att man kan älska människor man aldrig träffat, men det är precis vad jag gör.
Kommentera bae's, trots att ni förmodligen är sura på mig bc updaten och det korta kapitlet ♥
Comments
Wilma säger:
OMG så himla bra jag får panik! Du vet verkligen hur man skriver girl! Vet inte vad jag ska säga mer än att det var perfekt❤️😍👌
Hanna säger:
Jag älskar det Emmut, så himla bäst❤
Ebba säger:
Har längat så mycket, åh jag älskar kapitlet!
jasmina säger:
AHHH., är det konstigt att du skriver så bra att man tror att man är just där..att käna det han/hon änner och allt.. azå kommer inte bli förvånad om du blir den nya sakespeare hahaha du är bäst<33
Anonym säger:
Jätte bra!!
Anonym säger:
Jätte bra
Anonym säger:
Jätte bra
Anonym säger:
Jätte bra
Anonym säger:
Jätte bra
Anonym säger:
Jätte bra
Anonym säger:
Jätte bra
Anonym säger:
Jätte bra
Anonym säger:
Asssåå du e sååå grym! Jag typ dog när jag såg att du skrivit ett nytt kapitel! Kan inte vänta till nästa
Emelie säger:
åhh jätte bra! :)
Sandra säger:
Såå sjukt bra!
ebba säger:
ÄNTLIGEN 😍😍
ebba säger:
ÄNTLIGEN 😍😍
camilla säger:
Det var jätte bra!
Moa säger:
Jätte bra<3 en bra midsommar present;)
Victoria säger:
Det var jättebra!
Men jag skulle ha viljat veta mer om hur Justin kände kring att hon sa att hon gillade honom osv. Man fick bara veta vad Arizona tyckte.
Annars jättebra! :D ♥
Emma! säger:
Inga ord. Inga tårar kvar, och inga leenden kvar. Allt är slut. 😍
Trackback
