Inlägget är skrivet: ♥ I Kategorin: A Thousand Miles From Happiness ☑
12- HIDE AND SEEK'S OVER
.
Jag stod stilla framför det sönderslagna fönstret med andan i halsen. Jag vred på huvudet och blickade ut över motellets omgivning. Jag såg inget annorlunda emot vad jag brukade. Skinnjackan öppnade sig i vinden och mina magmuskler anades under min vita t-shirt. Hjärtat slog ojämnt och fort i bröstet. Tystnaden gjorde mina hjärtslag mycket hörbara. Jag höjde en armbåge och slog in det sista av glaset för att komma igenom. Det gamla trägolvet var fullt med små skimrande glassplitter som knastrade då jag sträckte ut foten och tog ett steg. Bortsett från det krossade fönstret var inget förändrat.
Jag såg ut över rummet och försökte urskilja något ljud i det dunkla rummet. Min hörsel möttes av hysteriska snyftningar. Jag fortsatte gå och slutligen hittade jag Dezteny. Hopkrupen i ett hörn. Hon snyftade hysteriskt. Hon höll för sitt ansikte med sin ena hand. I den andra handen hade hon spänt så hårt att blodet i näven slutat cirkulera. Jag gick försiktigt fram till henne. Sedan bände jag försiktigt upp hennes näve. Och det tunna materialet hon skrynklat ihop var ett papper. Jag plattade till pappret så gott det gick och läste.
"Kurragömman är slut." Jag rynkade argt min panna. Mörker blixtrade genom mina ögon. Jag spände argsint mina käkar. Sedan gled jag min ena arm under Deztenys ben och en runt hennes midja och reste mig upp. Ännu hårdare spände jag mina käkar. Sedan lade jag henne i hennes säng och la försiktigt ett täcke över henne. Jag satte mig ned i fåtöljen med vetenskapen om att jag inte skulle få en blund i natt. Jag torkade försiktigt bort Deztenys tårar och smekte henne över armen. Vi sa inte ett ord till varandra den kvällen, men det spelade ingen roll. Hon behövde inte uttala ett enda ord för att jag skulle förstå att hon behövde mig där.
Då jag vaknade nästa morgon var mina ögon rödgråtna och ögonlocken var svåra att slå upp utan att jag kände en lätt smärta. En stor del av natten var sömnlös. Men allt hade känts mycket lättare eftersom att Justin varit här. Att Djävulen funnit mig måste varit en dröm, en mardröm. Jag satte mig upp i den hårda sängen och insåg då jag såg Justin att jag utan tvekan levde i en mardröm. Varje gång jag var på väg emot utgången stod han där. Djävulen. Det gick inte att fly och jag var dum som gav det ett försök. Jag sökte efter ett grepp runt berlocken som alltid hängde runt min hals. Allt mina fingertoppar nuddat var min nakna hud. Tårarna slukade mina ögon. Jag försökte svälja sorgen. Jag ställde mig på alla fyra i sängen och sökte runt i bland de skrynkliga,rökluktande kuddarna. Ingenstans. Berlocken var borta. Mina händer började skaka. Det var säkert Justin som hade tagit det för att sedan kunna sälja det. Jag såg hysteriskt bort emot Justin som satt sovandes i fåtöljen. Han ryckte till i sömnen. Han såg så liten ut då han sov. Som ett litet barn. Hans lugna andetag fick mig att glömma berlocken. Allt jag kunde tänka på var hans skönhet. Hur vacker han var då han sov. Jag hade slutat skaka och funnit frid då jag sett på honom. Han vaknade sakta upp ur sin sömn och hans yngre ansiktsuttryck slutade med ens stt existera. Så gjorde även friden jag nyligen funnit.
"Vart är det?" viskade jag. Mina läppar var torra och även rösten. Det förvånade mig att min röst höll. "Va?" han såg chockad ut under en sekund men sedan så bredde han ut sina läppar i ett leende.
"Jag vet att du har det, Justin." Jag höjde rösten. En rynka bildades i hans panna. Jag bara satt och stirrade på honom. Väntade på att han skulle erkänna. Vem skulle det annars vara? Den enda personen som har varit nära mig sendan igår kväll var Justin.
"Sluta dra så jävla snabba slutsatser, hela jävla tiden", morrde han och såg nu både arg och sårad ut. Hans halsmuskler spändes i ilska och ögonen var sådär svarta som bara hans kunde bli. Jag sa ingenting, jag bara lät honom gå ut genom dörren och sakta ta initiativet att lämna mig ifred.
Jag sjönk ner i fåtöljen. Den lilla dynan gav ifrån sig ett irriterande pysande ljud. Jag hade gått runt och letat lägenheter. Här kunde jag inte bo kvar länge till. Det var inte längre säkert här. Han hade hittat mig och jag gick på heltspänd hela tiden, rädd för att han skulle komma tillbaka. Men ingen av lägenheterna hade haft ett rimligt pris. Jag kupade mitt ansikte i mina händer. Jag skulle bli tvungen att bo här ett tag till. Jag suckade innan jag reste mig upp och drog bort madrassen i sängen. Och där under lakanet låg det. Halsbandet. Jag andades ut i lättnad, lutade mig fram och tog upp det. Jag pressade det tätt intill mig kropp. Det enda jag hade kvar ifrån mamma var halsbandet, att ha halsbandet i mina händer kändes som om mitt hjärta dunkade i takt med hennes även om hon inte befann sig i närheten.
Jag gick till badrummet och golvet under mig knarrade i små vibrationer då jag tog ett steg. Jag ställde mig framför badrumsspegeln och såg in i mina ögon. Det indirekta ljuset skapade glittrande reflexer över hela irishinnan. Jag förde sedan försiktigt halsbandet runt min nacke i ett klick. Jag såg återigen upp i spegeln och skulden sköljde över mig likt en våg. Jag hade skyllt på Justin. Jag hade som han sagt dragit en för hastig slutsats. Jag såg sedan ner på mina händer, och sedan upp i spegeln igen. Och precis som han gjort gick jag med snabba steg ut genom dörren och lämnade jag motellet.
Jag bultade hårt med ena näven emot trädörren. Efter några minuter hördes fotsteg bakom den tjocka dörren. Jag stod helt tyst i vad som kändes som en evighet innan jag hörde hur han närmade sig dörren. Dörren rycktes upp i en hastig rörelse. Jag stod och såg på honom under några sekunder. Han hade ingen tröja på sig, håret var rufsigt. Han stod lika spänt som en gitarrsträng och rökte en cigarett. Jag skulle precis öppna munnen och be om ursäkt då en tjej dök upp bakom honom. Hon lade båda sina armar kring hans nacke. Han rykte till utan att bryta vår ögonkontakt. Jag såg hennes blonda hår i ögonvrån. Hon bar inte mycket kläder. Bara en silkesmorgonrock kring sin beniga kropp.
"Förlåt", stammade jag. Slutligen bröt jag ögonkontakten och vände. Jag kände hur hjärtat kändes tungt i bröstet på mig. Hur ögonen sved. "Dezteny", skrek han. Men jag stannade inte, jag bara fortsatte gå. Justins tunga fotsteg hördes bakom mig. Gruset dukade under hans fötter. Han ryckte tag i min arm och jag föll in i hans famn. Jag gav honom en lätt knuff. Då drog han mig intill sig ännu en gång och pressade sina hungriga läppar emot mina. Jag vilade min hand emot hans bröst. Hans hjärta slog så hårt att jag kunde känna varenda slag. Och under de där sekunderna kändes det som om jag hade hans hjärta i min hand. Hans läppar, de var så hungriga, hårda och helt perfekta emot mina. Han lade sina händer på mitt bakhuvud och pressade mig närmre. Då jag kom på mig själv med att kyssa tillbaka knuffade jag bort honom och den brutala kyssen avslutades. Vi såg på varandra under en kort stund och innan jag vände mig om hann jag se förvåning och längtan i hans blick.
End Notes: Var väldigt osäker på vad ni skulle tycka om kapitlet, men jag hoppas ni gillar det. Kommentera era åsikter :)
Comments
Marie säger:
O-M-B!!!!
Vicky säger:
OMG,sjukt bra fast jag tycker att hon borde berätta för justin om djävulen❤
Anonym säger:
OMG!!! GRYMT BRAA!! När kommer nästa kapitel ? :D
Anonym säger:
Älskar det!! <3
Jessica säger:
Omg, han har hittat henne......
Alice säger:
Förlåt men jag fattar inte vad han "djävulen"är så förstår inte riktigt hela grejen så kan du förklara en liten snabbis bara?☺👼
Svar:
smilingbieber.blogg.se
Rebecca säger:
GAAH , så bra! Längtar till nästa!
så mycket.
Celebnovell säger:
Superbra! ^^
Maria :* säger:
S
Anonym säger:
Sjukt bra!
Anonym säger:
OMG sjukt bra!!! Men kan inte du försöka görs lite längre kapitel? :)
Svar:
smilingbieber.blogg.se
Anonym säger:
Sjuuukt bra
Hanna säger:
WHOOOÖÖÖÄÖ MER NU SHBFLNHJ
Victoria :) säger:
OMG riktigt bra slut :)
Svar:
smilingbieber.blogg.se
Anonym säger:
As grymt!
Anonym säger:
Jag gillar nog inte kapitlet så värst mycket......jag älskar det!!! :D otroligt grymt!!!
Svar:
smilingbieber.blogg.se
Lena säger:
Älskar slutet omb!
Vendela säger:
Älskar kapitlet sjuukt braa! Längtar t nästa :D <3
Svar:
smilingbieber.blogg.se
jbiebznovell säger:
länkbyte? :)
Thilda säger:
super bra kapitel!! :) längtar till nästa.. :DD
Hekto säger:
OMG så jävla bra
Ella säger:
Skiit bra.. Längtar till nästa!!
Ebba säger:
Jättebra... Så bra att dom kysstes, det blir mer mystiskt då!:)
Ellen säger:
Åhhhhhhh sååååå bra😍
Aya säger:
OMB!!! DUE SÅÅÅÅ BRA!!! KAPITLET E PERFEKT!!!!!
Ebba säger:
Hej! Har gjort länkbyte nu c:
Jessica säger:
GRrymt bra!!
Trackback
