Inlägget är skrivet: ♥ I Kategorin: A Thousand Miles From Happiness ☑
7 - IF YOU NEVER LOVE SOMEONE YOU'LL NEVER GET HURT
Previous: Jag stirrade in i väggen, för rädd för att göra någonting annat. Jag såg hur skuggan tvekade, hur gestaltens kropp speglades av emot den grå väggen. Sedan såg jag hur gestaltens skugga började röra sig smidigt. Det var i den sekunden jag insåg att det var kört.
I just den sekund jag trodde att mitt liv skulle upphöra blundade jag, bet mig i läppen, spände varenda muskel i min kropp. Jag kunde föreställa mig hur jag satt där på sängen, hoptryckt emot väggen då polisen kom. Hur de synade min position. Hur de gick runt i det lilla rummet, oroliga för att kliva i de blod min kropp orsakat, förstöra de bevis som fanns kvar. Bevis de aldrig någonsin skulle finna. Sedan kom två vitklädda äldre män och la mig i en liksäck.
Klick. Hela rummet sken upp på en sekund. Det var då jag tog mig modet att se upp. Möta gestaltens blick. Synen jag mötte fick mig slappna av för en sekund.
"Vad gör du här?" Justin skrattade högt men flämtade sedan till i smärta.
"Trevligt att se dig också, Dezteny", hostade Justin ut. Jag gillade sättet han uttalande mitt namn på. Det var inte många som tilltalade mig med mitt namn men då han sa det fick det mig ur balans.
"Är du okej?" Det var när han såg på mig under en längre stund jag la märke till att hans näsa blödde. "Ja, bara ett litet sår." Jag reste mig upp och tog ett steg närmre honom. Med sin vänstra hand täckte han ett sår vid sin höft. Hans händer var blodiga. Jag andades skakigt ut, skräckslagen. "Sitt ner", viskade jag. Han satte sig på kanten av min säng.
"Vänta en sekund." Jag rusade in i badrummet.
"Vänta en sekund." Jag rusade in i badrummet.
Jag fick tag på några bomullstussar, en handduk fuktad med vatten och alsolsprit. Mamma var alltid så noga med att tvätta av mina sår efter alla gånger då jag ramlat med cykeln. Eller ramlat över huvudtaget.
Då jag kom tillbaka några sekunder senare hade han tagit av sig sin svarta skinnjacka.
Justin såg på mig genom sina långa ögonfransar. De nötbruna ögonen fick honom att framstå som en liten pojke. Han hade vackra ögon. Jag tyckte att de var de snällaste ögon jag sett på en kille.
"Du måste ta av dig tröjan."
"Wow, ta det lugnt tjejen", skämtade Justin.
Jag slog ner blicken, medan han tog av sig den vita T-shirten. Jag ville inte tro att han var som de andra. Han betedde sig så annorlunda jämfört med de andra. Men han var även kille. Killar tänker bara på en sak.
"Jag skojade", viskade han. Jag ville se honom i ögonen, se om han verkligen menat de han just hävt ur sig. Men han vägrade möta min blick.
Jag flämtade högt av skräck då jag såg hur djupt såret var. Det såg ut som ett knivhugg. Ett rejält knivhugg. Jag baddade skadan försiktigt med den våta handduken för att få bort blodet. Han jämrade sig, vilket fick mig rycka till.
"Vad har hänt?" Frågade jag för att fylla ut tystnaden.
"Ingenting", svarade han lika fort som vinden.
Jag iakttog henne medan hon tvättade av såret, där den jäveln pressade in sin lilla fickkniv. Jag tänkte inte berätta vad som hänt, jag såg att att hon oroar sig över det. På hennes felfria panna hade det skapats en liten rynka. Egentligen var det inget, jag hade varit med om värre saker, det här var fan ingenting, bara ett knivhugg. Jag kunde räkna upp tusen värre saker än det här lilla såret. Jag såg mig omkring i det lilla rummet. Det enda som fanns i rummet var den hårda sängen och tjockteven en meter framför sängen. Rummet var grått, vilket fick rummet se mycket mindre och mörkare ut. Jag speglade mig i fönstret jag kommit genom. Det hade varit för lätt att ta sig upp hit. Jag kände skuld för att ha lämnat henne här, på det första motell jag hittat. Jag borde ha lagt ner lite tid på att hitta ett som hon åtminstone skulle trivas på.
Dezteny pressade den kalla handduken hårdare emot såret. Jag ryckte till. Jag såg ner på henne ännu en gång. Nu när hon var ren så framhävdes hennes mörkt blåa ögon. De var så vackr-sexiga. Hon hällde på någonting på såret som fick mig rycka till ännu en gång. Hon såg upp på mig. Hon såg så sårbar ut då hon satt där på golvet som om allt hon ville var att slippa se allt de där blodet sippra ur mig. Hon slog sedan ner blicken och fortsatte badda såret fast mycket försiktigare den här gången. Jag beundrade hennes smidiga händer, jag tyckte om sättet hon tog på mig. Jag gillade att känna hennes varma händer emot min kalla mage. Jag gillade inte när tjejer tog på mig, jag fick ta på dem så de sedan kunde ge mig njutning. Men då hon tog på mig brydde jag mig inte, jag till och med gillade det. Jag ruskade på huvudet. Det måste ha varit en jävligt hård smäll, eftersom jag aldrig tänkt såhär förut. Jag såg ner på henne ännu en gång. Hon var jävligt sexig då hon satt på knä framför mig, det kunde jag inte förneka.
Justin lutade sig tillbaka i sängen. Jag reste mig upp och gick och lämnade tillbaka de saker jag hämtat i badrummet. Jag ställde mig en meter i från sängen och iakttog honom under en kort stund. Ville han ha sex nu?
"Jag bits inte", log han och sedan placerade han en hand på sängen och klappade till sängöverkastet.
Jag log tillbaka, sakta gick jag fram till sängen, för varje steg jag tog knarrade det till i trägolvet under mina fötter. Han kanske är som alla andra ändå, alla de män som bara velat en enda sak, som bara haft en enda sak i huvudet. Kanske var han som de. Som bara velat ha en sak av mig. Jag hörde hur sängens fjädring gav i från sig ett gnisslande ljud då jag satte mig på den.
Jag såg varsamt på Justin då han sträckte sig efter tevedosan. Jag hade varit med om det som skulle komma många gånger. det var inget nytt. Men en sak var det, jag hade aldrig känt mig så sårad som jag gjorde just då. Ingen av oss sa något men det gjorde inget eftersom ljudet från teven fyllde ut tystnaden i det lilla rummet. Länge satt jag lika spänd som en gitarrsträng i väntan på att Justin skulle göra någonting, lägga en hand på mitt lår, smeka en hårslinga ur mitt ansikte. Inget hände. Slutligen kunde jag slappna av. Jag la mig ner på sängen och stirrade länge på Justins profil. Han verkade inte märka något för allt som skedde på teven speglades i hans ögon.
Justin är inte som andra killar. Han är lite läskig och jag skulle aldrig kunna lita på en kille som honom. Inte efter att alla jag mött under de senaste sju åren. Tillit existerar inte i min värld. Även de som står dig som närmast sviker dig. Men han är ändå den ända person jag kan finna de jag söker, trygghet, hos. Den ända person som får mig tappa balansen lite då och då.
"Gillar du utsikten?" flinade han.
Jag slog ner blicken och såg bort. Jag kände hur en röd färg spred sig på mina kinder. Rodnade jag?
Jag vågade inte se på honom förrän jag hörde hur hans andetag blev tunga och regelbundna. Efter det tog det inte lång tid förrän även jag somnade.
Justin är inte som andra killar. Han är lite läskig och jag skulle aldrig kunna lita på en kille som honom. Inte efter att alla jag mött under de senaste sju åren. Tillit existerar inte i min värld. Även de som står dig som närmast sviker dig. Men han är ändå den ända person jag kan finna de jag söker, trygghet, hos. Den ända person som får mig tappa balansen lite då och då.
"Gillar du utsikten?" flinade han.
Jag slog ner blicken och såg bort. Jag kände hur en röd färg spred sig på mina kinder. Rodnade jag?
Jag vågade inte se på honom förrän jag hörde hur hans andetag blev tunga och regelbundna. Efter det tog det inte lång tid förrän även jag somnade.
Jag vaknade upp med ett leende på läpparna nästa morgon. Men leendet dog ut då jag märke att Justins arm låg placerad över min midja. Jag hade även täcke på mig. Vilket jag inte hade när jag somnade, det var jag säker på. Jag satte mig genast upp i sängen. Lät hans arm falla med ned på den hårda madrassen med en duns. Jag hade haft fel hela tiden, Justin var som alla andra. Han hade gjort som de många andra, drogat ner mig för att sedan ha sex med mig. Det skulle förklara varför jag kunnat sova så bra, mardrömmarna hade inte väckt mig en enda gång. Han hade hela tiden spelat ett spel. Hur kunde jag vara så dum som lät mig luras av hans lilla lek. Jag gick fort över till den nedsjunkna fåtöljen och satte mig i den. Utan att säga ett ord satt jag där och väntade på att han skulle vakna.
Jag var helt omedveten om hur mycket klockan var då han vaknade. Jag såg på honom med en tom blick. "Jag är jävligt hungrig!" Han reste sig upp ur sängen och jag lade märke till hur sängens fjädring gav i från sig ett pysande ljud ännu en gång. "Vad ska du ha?" frågade han. Jag såg bort. "Varför ska du komma tillbaka? Är det mer sex du är ute efter?"Han såg förvirrad ut.
"Vad fan säger du?"
"Tror du inte jag fattar vad du gjorde med mig inatt?" jag hörde hur min röst höll på att brista. Han såg ner i några sekunder innan han såg på mig igen. Fast den här gången såg man ilskan i hans ögon. hur hans förundran dog ut, kvar fanns bara ilskan som växte inom honom. "Spela inte dum, Justin. Vi vet båda vad du har gjort med mig i natt, du är precis som alla andra killar, drogar ner mig, sedan har de sex med mig, men oroa dig inte, det var jag som gjorde felet att lita på dig." Sedan såg jag hur han gick ut genom dörren och jag var säker på att han aldrig skulle komma tillbaka.
Jag stormade ut ur motellet där jag en gång lämnat henne. Jag gjorde det igen. Mina lungor välkomnade den svala luften när jag klev ut på den folktomma gatan. Jag drog våldsamt en hand genom mitt hår. Jag sparkade på allt som var i min väg, soptunnor, tomma burkar, allt. Jag var frustrerad och rasande, inte bara på Dezteny utan även på mig själv. Återigen hade jag låta min ilska få det bästa av mig. Jag stoppade händerna i fickorna på min svarta jacka och började gå emot min Range Rover och slet upp bildörren.
Jag slog till ratten med min knytnäve. Hur fan kunde hon tro någonting sånt om mig? Jag har aldrig drogat ner en enda subba i hela mitt liv. Aldrig skulle jag göra något sådant. Vad tänkte bitchen med egentligen?
Jag vred om nyckeln och motorn gav ifrån sig ett brummande ljud. Jag tryckte gasen i botten. Hon betydde inte ett jävla skit för mig, det skulle hon aldrig göra heller. Jag körde fort. Inga svängar, jag bromsade aldrig, åkte bara rakt fram. All min ilska jag bar på tog jag ut på bilen. Jag kramade ratten så hårt att hela handen vitnade. Att komma till henne då jag var skadad var ett misstag, ett stort jävla misstag. Jag visste inte ens varför jag gjort det. Hon var inte värd min tid. Ingen tjej var värld min tid. Hela bilen gav i från sig små vibrationer. Jag pressade på gasen allt vad jag kunde en sista gång innan jag sakta bromsade in.
Jag släppte ratten. Dunkade knytnäven emot ratten några gånger. Jag tog ett djupt andetag och tänkte tillbaka på vad fan hon sagt "Vad alla andra killar gör". Plötsligt blev jag rädd, för första gången sedan dagen då Jaxon dog blev jag rädd, rädd för vad som hänt henne. Vilken idiot hade fått henne tänka på det viset? Jag satte händerna för ansiktet och pressade in naglarna i tinningarna. Jag bryr mig inte om någon. Det var ju planen. Det är bättre att inte bry som om någon. Om man inte älskar någon så blir man inte sårad.
Comments
Emilia säger:
Älskar det! <3
Jessica säger:
Åhnej va fel det blev!!!! Hoppas han åker tillbaka till henne
Emelie säger:
Jättebra! :)
Anonym säger:
Jätte bra mer mer mer
Lydia säger:
Asså herregud! Började att läsa din novell idag och jag ska bara säga att jag fastnade för den redan efter första kapitlet! Var själv hemma idag på en fredag kväll men när kag läst denna novellen så gjorde det min fredag. Du skriver som en Gud eller nej som en gudinna! Jag lovar dig att du kommer att bli känd med ditt skrivande!
Fort sätt så som du gör nu! Älskar novelle grym är den!
Mer, mer,mer!
Svar:
smilingbieber.blogg.se
Anonym säger:
Älskar din novell! Började läsa dom blogg igår, och hela tiden kollar jag om du lagt upp ett nytt kapitel! Jag läser många noveller men tror nog din är den bästa. Den är så intressant och annorlunda, man vill bara läsa mer hela tiden! Du är grym på att skriva och novellen är gudomlig! Längtar till nästa :D
Svar:
smilingbieber.blogg.se
Celebnovell säger:
Gud vad jag älskade detta kapitel! Fortsätta som du gör. *-*
Kan vi göra ett länkbyte i meny + inlägg?
Ebba säger:
Åh älskar det! Mer!! :D
Alwayskidrauhl94 säger:
My gooooosh!! Blir ju bara mer och mer spännande för varje rad! Asså jag tror att jag blivit beroende av din story! Haha nåt är det ju som gör mig såå galen i den! Puss :*
Anonym säger:
OMG Han måste åka tillbaka till henne! :)
Aya säger:
Herregud! E kär i din novell!! MEER!döör! Sluta aldrig skriva! Du har talang!!!
Anonym säger:
Gryyymt
Hillyy säger:
Jätte bra!!
FeliciaDutra säger:
Började läsa idag och du är värd mycket mer uppmärksamhet än vad du får nu. Du äger!!
Hanna säger:
omg är helt obsessed!!!!!!!
Så sjukt bra! mera:D
Anonym säger:
Så sjukt bra!! Älskar din novell, kan inte vänta tills nästa kapitel snälla lägg ut nästa i kväll!<3
Sandra säger:
Du är så jävla grym! Älskar din story sjukt mycket! Att läsa har aldrig vart min grej men du har lyckats ändra på det. Tack vare dig så har läs blivit intressantare för mig <3
Svar:
smilingbieber.blogg.se
Sofia säger:
Bästa ever, Justin är så snygg
Tina säger:
Hej skulle du vilja göra ett länkbyte?
Alva säger:
Omb ;) haha var bara tvungen :D nej men grymt duktig du är älskar din novell den är så bra! Var fast vid första kapitlet. Sjukt bra skrivet just saying :)
mina säger:
Så jäkla bra alltså! Du äger sjukt mycket på att skriva ;D Om du undrar vem jag är är jag @minaskugge på insta! Det skulle betyda sjukt mycket om du kunde kolla in min novell http://bieberstoories.blogg.se gillar verkligen den här novellen så det skulle vara coolt. Vi kanske till och med kan göra ett länkbyte ;) Aja du behöver inte kolla eller göra länkbyte om du inte vill! I alla fall du äger. Längtar tills nästa ;)
Ellen säger:
Åhh gud så bra!!!! Älskar de😍👏
Maria :* säger:
Sjukt bra kapitel!
Felicia säger:
Asså du är så jävla grym!
Anonym säger:
Ååå nej...
Ellen säger:
jag började precis läsa denna novellen och jag älskar den :D Jag har redan gråtit på några kapitel..
Svar:
smilingbieber.blogg.se
Trackback
