Inlägget är skrivet: ♥ I Kategorin: Allmänt
Kapitel 2 - I Slept With Your Sister Yesterday
Han kastade mig på den, så som man kastar en använd näsduk i en papperskorg. Den håriga kroppen belastades över min och jag hade inte längre någon vilja, inget jag kunde göra. Feminismen existerade inte och det gjorde inte kvinnorsrätt i samhället heller inte i denne mans värld iallafall. Stretade jag ens emot? Svaret är nej. Jag bara tog emot smärtan och grävde sig in mot den okändes bröst, lät tårarna blöta ner hans hårda axel.
Justin's perspektiv
Alla fönster stod öppna in till Matt's sommarstuga, vinden gick rakt igenom den förfallna stugan. Jag iakttog Dylan när han drog in den tjocka röken som sedan med hjälp av vinden separerade och försvann. Lika så gjorde hans bekymmer.
Han reste sig upp sträckte ut sina armar och sedan roterade han sina muskulösa armar åt de båda hållen långsamt. Tanken var att han skulle påminna om ett flygplan och visst gjorde han det.
Dylans flygtur skulle inte vara stabil mycket länge till. Han tappade balansen och togs emot av den gamla soffan där jag satt.
Dylans flygtur skulle inte vara stabil mycket länge till. Han tappade balansen och togs emot av den gamla soffan där jag satt.
Han skrattade och tog tag i den rykande jointen på soffbordet och passade den till mig.
"Här, Bieber!" sa han med ett brett leende. Jag tog emot jointen och tryckte den hårt mot mina torra läppar.
Sakta drog jag in röken, som sedan ringlade ur min mun. Lutade mitt huvud mot soffans ryggstöd och ignorerade allt deras prat. Efter att inte deltagit i deras samtal i några minuter körde Adam en armbåde i sidan på mig.
”Vad?” morrade jag så gott jag kunde med jointen i munnen.
"Ligger du fortfarande med Mikeyla?" skrattade han.
"Nej", suckade jag. Hunter & Dylan skrattade högt.
"När låg du senast då, din lilla pussy?"
"Jag låg med din syster igår", jag lyfte på huvudet för att se Adams reaktion. Han vägrade möta min blick. Sarkastiskt nog var det inget skämt. Jag log stort.
"I din säng! ", överdrev jag.
"Var inte en sådan jävla pussy, sluta", morrade Adam.
"Det var inte vad hon sa", jag stönade högt för att reta upp honom. Jag reste mig hastigt ur soffan, tog ett sista bloss av jointen och slängde genast den i skogen.
"Bara stick, Bieber!" skrek Adam.
"Är på väg bro", skrattade jag med ryggen emot dem.
"Vart ska du, Justin?" frågade han nu, plötsligt seriöst. Jag vände mig om.
"Vadå skulle du sakna mig?" jag log kaxigt för att visa att jag inte brydde mig ett skit. Han stirrade irriterat på mig. Jag himlade med ögonen åt hans irritation och tryckte mig lätt förbi honom och tog mig ut ur stugan och ut i skogen innan någon av de andra hann hindrade mig.
"Här, Bieber!" sa han med ett brett leende. Jag tog emot jointen och tryckte den hårt mot mina torra läppar.
Sakta drog jag in röken, som sedan ringlade ur min mun. Lutade mitt huvud mot soffans ryggstöd och ignorerade allt deras prat. Efter att inte deltagit i deras samtal i några minuter körde Adam en armbåde i sidan på mig.
”Vad?” morrade jag så gott jag kunde med jointen i munnen.
"Ligger du fortfarande med Mikeyla?" skrattade han.
"Nej", suckade jag. Hunter & Dylan skrattade högt.
"När låg du senast då, din lilla pussy?"
"Jag låg med din syster igår", jag lyfte på huvudet för att se Adams reaktion. Han vägrade möta min blick. Sarkastiskt nog var det inget skämt. Jag log stort.
"I din säng! ", överdrev jag.
"Var inte en sådan jävla pussy, sluta", morrade Adam.
"Det var inte vad hon sa", jag stönade högt för att reta upp honom. Jag reste mig hastigt ur soffan, tog ett sista bloss av jointen och slängde genast den i skogen.
"Bara stick, Bieber!" skrek Adam.
"Är på väg bro", skrattade jag med ryggen emot dem.
"Vart ska du, Justin?" frågade han nu, plötsligt seriöst. Jag vände mig om.
"Vadå skulle du sakna mig?" jag log kaxigt för att visa att jag inte brydde mig ett skit. Han stirrade irriterat på mig. Jag himlade med ögonen åt hans irritation och tryckte mig lätt förbi honom och tog mig ut ur stugan och ut i skogen innan någon av de andra hann hindrade mig.
"I slept with your sister yesterday"
Dezteny's perspektiv
Hela min kudde var dränkt i tårar, madrassen full med blod och jag var full med sorg. Mannen som använt mig som ett objekt hade för bara några minuter sedan lämnat huset. Jag klarar inte av det här längre. grät jag i kudden. Men sedan slog det mig. Jag satte mig upp och försökte känna igen ljud från övervåningen. Jag reste mig sakta upp och smärta spred sig ner emot mina ben. Jag andades kraftigt och smög sakta upp för trappan. Jag satte mig på trappsteget som var närmast dörren och stönade högt. Jag lutade mig emot dörren för att sedan pressa örat hårt emot de kalla träet försökte igen känna ljud. Jag lade märke till hur bad vattnet sattes igång. Det var värt ett sista försök. Jag reste mig sakta upp, höll tummarna.
Försökte öppna dörren så ljudlöst som möjligt. Jag smög igenom det lilla köket. Jag lade märke till att så mycket hade förändrats.Ett tunt lager av damm och matrester hade samlats över de svartvita rektanglarna som tog plats över hela köksgolvet. På köksbordet låg bunten med pengar som Djävulen erbjudits. En slöja av vrede föll över mig och jag räckte mig efter sedlarna. Ljudlöst fick jag tag i dem. Jag ökade farten lite och öppnade ytterdörren så tyst jag kunde.Jag fick syn på ett par jogging skor som låg på verandan. Jag såg ner på mina sårade fötter och insåg att jag behövde dem. Jag satte på mig de alldeles för stora skorna och gick ner för trappan som en gång varit grön. Jag vände mig om och tog en sista titt på det som jag tidigare hade kallat hem innan jag sprang ner i den djupa skogen. För första gången på länge kände jag mig fri.
Justin's perspektiv
Jag lutade mig mot sätet i bilen innan jag tog ett djupt andetag. Jag fingrade lite på klockan som satt perfekt på min vänstra handled. Jag kom på mig själv med att idiot-le av att tänka på minnet då Jaxon gav mig den.
"Nej, Jax" skrattade jag medan jag satte en armbåge emot skyltfönstret.
"Varför inte? Kom igen, jag vet att du vill ha den", mutade hon barnsligt, han gav mig en lätt knuff emot axeln med hopp om att jag skulle ge mig.
"Jaxon, nej"
"Seriöst, Justin ta emot klockan, det är din födelsedag." Han sträckte sig efter min arm. Jaxon förde sedan den guldfärgade klockan runt min handled och knäppte till. Jag fingrade lite på den utan att få fram ett ord. Den var så vacker, och jag var inte värd den. Med vetskapen om att han aldrig skulle ta tillbaka den omfamnade jag min bror.
"Tack Jaxon", viskade jag.
Jag startade bilen. Kramade om ratten hårt. Så hårt att mina knogar vitnade. Efter det som hände med Jaxon slutade jag känna. Utan honom fanns det ingen anledning att lägg ner tid på medlidande och känslor, sånt var bara onödigt skit. Sån skit jag inte var värd. Jag backade och svängde sedan ut på den lilla stigen som jag tidigare kört på. Stigen var guppig, svår körd. Ett kortvarigt begär letade sig ner i från mina armar till mina fingrar som var otroligt hårt pressade emot det tjocka skinnet på ratten. Röksug. Det var säkert tre timmar sedan jag sist rökt en cigg.
Jag lutade mig ner med ena handen på ratten för att greppa tag i marlboroförpackningen som låg på golvet i bilen. Läste på etiketten "Rökning dödar". Jag fnös. Det fanns inget att döda inom mig och inte heller något liv att rädda. Bara en fet mardröm som jag aldrig skulle vakna upp ur. Jag tände på ciggen fort. För att sedan koncentrera mig på stigen. Sedan fick jag syn på något framför bilen och hängde mig direkt på bromsen. En hård smäll hördes. Motståndet fick mig pressas hårt emot ratten. Jag flämtade högt och insåg tillsist att något hade träffat bilen. Jag klämde mig hårt i nacken och jämrade mig högt. Vad fan var det? Ett djur?
Jag klev förvirrat ut ur bilen. Sträkte på mig och drog in frisk luft. I sådana här fall fick mörkret mig känna obehag, men jag var inte rädd. Jag gick fram till motorhuven för att se vad jag träffat med min svarta, Range Rover. Där låg en tjej, i ungefär samma ålder som jag, bilens strålkastare avslöjade inte mycket mer. En miljon tankar passerade mitt huvud. Jag satte mig på knä i panik. Hoppades på att jag inte tagit hennes liv, dödat någon som inte förtjänat det. Jag satte två fingrar på hennes hals, försökte känna av hennes puls. Paniken steg. Hon var inte död. Lättnaden skjölde över mig likt en våg. Den avsvimmade tjejen, behövde träffa en läkare. En läkare som kunde avgöra att jag var hög då jag kört på henne, en läkare som skulle skicka mig på snutföhör under hela natten då fittorna förmodligen gett mig något år för drograttfylleri. Jag fnös. Jag såg mig omkring innan lutade mig framåt och lyfte upp henne. Det var öde. Inte en människa så långt ögat kunde nå. Inte en själ lär ha hört smällen. Jag öppnade bildörren och lade henne i baksätet samtidigt som jag iakttog hennes bröstkorg som hävdes upp och ner. Jag var inte hjälpsam, jag var självisk för hur jag än vred på det tänkte jag bara på mitt eget bästa. Aldrig hjälpsam.
Comments
Anonym säger:
As bra
Trackback
