Previous:
Jag såg mig omkring innan lutade mig framåt och lyfte upp henne. Det var öde. Inte en människa så långt ögat kunde nå. Inte en själ lär ha hört smällen. Jag öppnade bildörren och lade henne i baksätet samtidigt som jag iakttog hennes bröstkorg som hävdes upp och ner. Jag var inte hjälpsam, jag var självisk för hur jag än vred på det tänkte jag bara på mitt eget bästa. Aldrig hjälpsam.


Dezteny's perspektiv
Jag kände att mina ögon öppnade sig lite av sig självt, jag tvingades blunda på grund av den plötsliga ljusstyrka som lyste in från ett fönster jag aldrig sett förut. Jag vred och vände mig i morgonsolen. Men någonting var alldeles för bra, det där någonting fick hela min kropp att rysa i obehag. Det sista jag mindes var att jag sprang och första gången på länge kände jag frihet sedan blev allt kolsvart. I nästa sekund reste jag mig upp. Men föll genast ner i madrassen jag placerats i igen på grund av all yrsel. Hela rummet snurrade och det var som om jag satt i en karusell. Jag blinkade upprepade gånger för att få yrseln att upphöra, vilket den till slutligen gjorde. Det märkliga var att jag aldrig någonsin åkt karusell. Djävulen gillade inte nöjesparker, inte nöjen heller för den delen. Under all tid jag spenderat med honom kan jag inte minnas att han en enda gång skrattat. Har var alltid seriös, grå och död, ungefär. Men jag kunde relatera till känslan att sitta i en.

"Nämen, har Törnrosa vaknat, det var på tiden"
Den manliga självsäkra rösten kom bakifrån mig och fick mig att rycka till. Jag gjorde en hastig rörelse och reste mig upp och den här gången var det inte rörelsen som fick mig att vilja spy för rädslan hade redan tagit den platsen. 
För några sekunder slutade jag andas. Varenda muskel i kroppen var lika spänd som strängarna på en gitarr. Jag blundade och drömde mig bort till den äng jag sett på film en gång, den som såg så fridfull ut. Den äng som fick mig svaja som ett grässtrå till den ljuvliga filmmusiken som spelades upp i mitt huvud gång, på gång.
Jag vaknade upp och plötsligt hamnade jag på jorden igen. Den planet jag ville undvika som mest. Jag öppnade ögonen och mötte den okändes blick. Han ser konstigt på mig, sedan tror jag att han läser i mina ögon vad som pågått i mitt huvud, för hans pupiller vidgar sig och ögonen blixtar till innan han tittar bort igen. 
"Vart är jag?", lyckades jag få ur mig.
Jag undrade om killen skulle besvara min fråga eftersom att ingen man som Djävulen släpat med hem gjort har aldrig någonsin besvarat någon av mina frågor. Ibland har det mött min blick men sedan har deras ögon letat sig ner till golvet igen. Många gånger har jag intalat mig själv att någonstans långt där inne känner de medlidande, för just den där korta sekund de mött min blick har de alla plötsligt sett så sårbara ut. Sedan har jag insett att de alla haft ett val och de alla har valt den mest smärtsamma vägen. Allt jag var för dem var ett objekt och allt de framkallat är lidande och hat.


"Ontario", svarade han kort och fortsatte gräva i en låda. Att han svarade förvånade mig, att han tidigare stått så nära utan att ens lägga en hand på mig förvånade mig däremot ännu mer. Jag vände mig åt hans håll. 
"Hur hamnade jag här?" Viskade jag torrt 
"Det spelar ingen roll", fräste han
Jag hörde ett vibrerande surrande från hans håll sedan tog han upp en mobil och svarade. 
"Vad vill du Matt?, morrade han "Idag?", han bytte plötsligt tonläge "Ses där om tio, din lilla fitta" sa han och tryckte på en knapparna på mobilen. Jag iakttog honom uppifrån och ner. Han såg åt mitt håll för en millisekund och våra blickar möttes, vilket fick mina kinder att ändra färg. Killen var otroligt snygg , ingen tvekan om det. Hans smutsiga mörka hår som spetsades upp på rörigt sätt och även om jag inte riktigt kunde se färgen på hans ögon, skulle jag säga att de var bruna, så bruna att allt han såg speglades i dem. Han vände sig emot mig igen. "Jag måste sticka" sa han bittert .
"Vadå? Ska du bara lämna mig här? Jag vet ju inte ens vad du heter?"
"Ja? Du mår inte bra.", morrade han "Det ligger en lapp på bänken med mitt mobilnummer, ring i nödfall" ,fortsatte han entonigt.
Han började gå emot en dörr jag tror skulle föreställa ytterdörren, han öppnade den och såg på mig.
"Justin" sa han och blinkade med sitt vänstra öga innan han smällde igen dörren. Han var definitivt bipolär. Jag vände mig om men den här gången såg jag mig omkring. Det var enormt. Han hade en kingsize-säng i mitten av rummet med vinröda lakan, även ett täcke över lakanet i svart spets. Väggarna var mörka, nästan cherry-bruna och sen var det madrassen jag sovit på placerad mitt i det enorma rummet.


Justin's perspektiv

Det var ett pool party eller snarare Matt och Hunter som brutit sig in till utomhus poolen till ett nerlagt hotell. De hade bjudit in mänger med brudar vilket jag märkte då jag hoppade över det lilla stängslet som skulle hindra från inbrott, vilket idioterna inte lyckats med.
Jag sökte upp mina vänner i folkmassan och fann dem och några tjejer som satt hopträngda i en hängmatta i hörnet framför dem var ett bord redan fullt med tomma glas. 
”Det här är Aubrey, Chelsea och Khole ”, presenterade Hunter och pekade. Han nästan skrek pågrund av den höga musiken. ” Justin Bieber.”, svarade jag och log ett snett leende när jag såg deras beundrande blickar. Sedan klämde jag in mig emellan Aubrey och Chelsea. De alla stank alkohol. Jag la min arm över Aubreys axlar, den sexiga av dem. 
Jag satte min hand på hennes ben och lät tummen gå i cirklar på innanför hennes lår. Hon gav mig ett leende. Det syntes långa vägar att hon ville ha mig, bara på sättet hon log. Jag tog tag i spritflaskan på bordet och tog några klunkar innan jag reste mig upp och tog tag i Aubreys hand och drog henne upp med. I nästa sekund drog jag av mig tröjan och byxorna.
Aubrey iakttog mig uppifrån och ner innan hon gjorde detsamma. Ingen av oss hade badkläder. Vilket inte rörde mig ett piss. Sedan sprang vi längst kanten och hoppade i de soluppvärmda vattnet

Det enda som var upplyst var lamporna i poolen. Det var tjejer överallt som skvätte vatten på varandra, hånglade eller bara stod och pratade. Jag simmade bort till ett hörn med Aubrey tätt in till. Jag lade upp armbågarna bakom mig och lät Aubrey smeka mina magmuskler. Jag kunde inte låta bli att dra henne tätare intill mig, jag ville ha henne nu. Hon slickade sig runt läpparna samtidigt som hon böjde sitt huvud närmare och pressade sina läppar mot mina. Jag gillade känslan av hennes kropp under vattnet. Hon kysste och sög på min hals. Det tog faktiskt hela min vilja att inte knulla henne mitt i poolen.
Jag hävde mig upp ur poolen och ställde mig på benen. Aubrey höjde sitt ena ögonbryn och såg upp på mig. Jag kunde inte avgöra om det var ilska eller besvikelsen i hennes ögon, hon trodde förmodligen att jag skulle dra och bara lämna henne där i poolen, never. Jag mig omkring och slutligen mötte jag Matt's blick, han nickade till, så som han brukade göra då han visste att jag skulle få ligga. Jag drog upp henne ur vattnet och log. "You want some of Bieber, babe?" Hon bet sig i läppen samtidigt som hon besvarade min fråga genom en nick.

"You want some of Bieber, babe?"