Inlägget är skrivet: ♥ I Kategorin: A Thousand Miles From Happiness ☑

35 - ONCE UPON A TIME

 
Previous: "Jag brukade prankade honom när han var yngre. Det var kul att se honom springa till mamma utan att få någon riktig respons", han andades ut. Jag kysste honom mjukt på halsen men min ena hand sammanflätad i hans nackhår. "Han lärde sig fort att han inte fick någon medkänsla av mamma och prankade tillbaka", fortsatte han leendes. Jag nickade. Glad för att han för en gångs skull tänkte tillbaka på Jaxon med ett leende.

 Under mitt ben kände jag en plötslig vibration. Justin flyttade mjukt undan mitt ben och tog upp mobiltelefon ur sin ficka. Han höjde ett ögonbryn då han skådade skärmen. Jag såg på honom då han drog med pekfingret över mobilen och besvarade samtalet. 

"Justin", svarade han tvekande. 
"Jazmyn?" undrade han och en glimt av förundran tog plats över det vackra ansiktet. Han drog en hand genom det mjuka håret och pressade luren närmre örat. "Jag kommer, prinsessan." 

 

 

Jag greppade tag om det rostiga handtaget. Då jag slöt min näve mötte kylan mina fingertoppar. Den tunna dörren av trä avslöjade min mors gråt. Ilskan steg inom mig då jag hörde Mikes röst. Med hjälp av tungan fuktade jag min underläpp och klev sedan över tröskeln. Den tunna dörren sluter sig bakom mig med en tung klang. En våt fläck bildades på hallmattan efter mina skor.

Jag såg hur min mor slöt sina armar kring Mikes nacke och viskade att det skulle lösa sig. Han stötte bort henne. Hennes rygg träffade hyllan bakom henne och hon vred sig om i smärta. Det skramlade och krasade då sakerna som stått placerade på hyllan träffade golvet.

Ilskan kokade i mig. Ingen rör min mor och kommer undan med det. Speciellt inte idioter som Mike.

Mike höll upp ett papper framför näsan och pekade på en rad jag inte såg eftersom att det var i utkanten av mitt synfält.
"Din morsa har blivit vräkt", morrade han. Hans ögon svartnade. Hans pupiller trängde över det havsblå. "Hyresgästen åläggs lämna bostaden på grund av obetald hyra."

Jag placerade båda mina händer på hans bröstkorg och knuffade till honom. Han vacklade baklänges.
"Du rör henne inte", spottade jag. Med förakt i ögonen såg Mike på mig och sedan på min mor.
"Jag sticker, jag kan inte gå ut med någon som du", mumlade han och pekade på henne.
"Ska du låta honom prata med dig så där?" frågade jag förtvivlat min mor. Hon skådade sina händer utan att säga något.


"Jag pratar hur jag vill med den horan", flinade Mike. Jag knuffade honom över träbordet. Det krasade då blomvasen som stått på bordet träffade golvet. Då Mike mötte marken sparkade jag honom i sidan. Jag höjde en näve och siktade på hans näsa. Då min näve träffade möttes mina knogar av blod. Min mor drog i min jacka och bad mig att sluta. Slutligen lyckades hon föra mig ifrån sin sambo.


"Sluta, Justin sluta!" skrek hon och höll oss i sär. Mike tog sig ur hennes grepp och placerade sin näve i mitt ansikte. Jag föll, slog i golvet. Fick armen under mig. Jag kände smärtan från handleden och axeln. Han grenslade mig. Slog mig i ansiktet tills min mor ryckte bort honom. Han reste sig upp på de darrande benen och följer handflatan längs väggen. Utan att säga ett ord lämnade han huset.

 

Då ilskan tagit det bästa av mig hade jag glömt vem som befann sig i rummet. Vem som ringt hit mig. Jazmyns ögon var röda av gråt. Hennes kinder glänste i mörkret. Med händerna för öronen såg hon ned på sina knän och grät. Shit.
"Jazmyn", mumlade jag. Då hon såg upp var hennes ögon fyllda med rädsla. Att hon var rädd för mig var det sista jag ville. Hon var den som många gånger fått mig inse att jag aldrig dött på insidan, samma dag som Jaxon dog. Då jag känt mig helt jävla kall inombords, värmde hon mig. Hon hade varit den personen som fått mig att inte ge upp. Jag var tvungen att vara kvar och skydda henne och mamma. Men en del av mig dog den dagen och jag ville inte att hon skulle sluta upp som jag. Att hon skulle förlora sig själv. Som jag gjort förr. Som vi förlorat Jaxon.

 

"Det är okej", viskade jag mjukt. Hon bara såg på mig med sina tårfyllda ögon. "Kom hit, prinsessan." Jazmyn släppte fästet kring sina öron. Hon såg på mig. Släppte inte min blick.
"Det är lugnt. Jag är här, ingen kommer att göra dig illa", viskade jag och gjorde en gest till mina armar. Hon placerade sina knän under sig och såg på mig.
"Kom hjärtat", upprepade jag lågt. Hon kröp långsamt fram till mig och jag omfamnade den lilla kroppen. Hon skakade. "Det är okej, Jazzy", jag vaggade henne långsamt i min famn. Hennes tårar blötte ned min axel. "Det är över nu."

 

Min mor iakttog mina långsamma rörelser. Hennes ögon var röda av pressen att inte fälla några tårar. Jag förstod att hon inte ville skrämma Jazmyn då hon redan var vettskrämd. Hon ville inte att Jazmyn skulle torka hennes tårar. Att hon skulle fråga vad det var. Jag lade en hand på Jazmyns bröstkorg och kände hur hennes hjärta slog så hårt i min hand. Jag omfamnade henne hårdare. Vaggade henne till hennes gråt avtog. Sedan lyfte upp henne.

 

Med ena foten slog jag upp dörren till vad jag trodde var hennes rum. Försiktigt satte jag ned henne på det kalla golvet. "Gå till ditt rum, sweetie. Jag kommer snart", viskade jag då jag insåg att jag var i fel rum. Det var inte i Jazmyns rum jag befann mig i.

 

En stark förnimmelse av instängt lukt trängde in genom mina näsborrar. Jag blickade ut över det lilla utrymmet där endast en säng och en byrå stod. Sängen var obäddad. Jag anade vagt de mörkblåa lakanen. Kuddarna låg i en enda röra som tecken på att någon legat där. Kläder låg utspridda på golvet. Jaxons kläder. Jag stelnade till och kunde inte andas för en sekund. Rummet såg precis ut som det gjort innan olyckan.

 

Försiktigt gick jag fram till byrån. Ett tjockt lager med damm låg placerat över den. En ram stod placerad på hyllan. Samma fotografi som Dezteny frågat om. Ett tjock lager med damm låg över glaset som som skyddade fotografiet. Med skakiga fingrar borstade jag bort dammet. Bilden på mig och min bror blev genast synlig. Vi hade armarna placerade över varandras axlar och man kunde riktigt känna hur solen smekte våra ryggar. Mitt hår var blekt av solen och tonen på min hud var mörk. Vi båda log stort.

 

Solen strålar gjorde att de tunna sandkornen glittrade. Likaså havet. Det brände på min bara rygg. Då och då sköljde en kall bris över mig. Ljudet av vågor som träffade sanden fyllde min trumhinna och skratt ifrån yngre barn hördes.
"Justin och Jaxon stå nu still så vi kan ta en bild", skrattade min mor. Då hon höjde kameran vände sig Jaxon om.
"Jaxon, vad gör du?" frågade hon irriterat och puttade upp sina solglasögon en bit upp på näsan.
"Fixar håret", svarade han seriöst. Både min mor och jag skrattade. Jaxon vände sig om och placerade sin arm över min axel. Sekunden innan hon pressade ned knappen rufsade jag till hans hår. Det klickade till och bilden var tagen. "Din jävel", skrattade Jaxon och sprang efter mig i den varma sanden.
"Jaxon Julian Bieber", skrek vår mor bestämt. "Vårda ditt språk."

 

Jag svalde då tårarna samlade sig som en klump i halsen. Allt här var oberört. Ingen hade satt sin fot här efter Jaxons död. Min mor hade inte sålt möblerna. Inte slängt hans kläder. Allt var kvar. Men han var inte det.

 

Jag lämnade rummet och gick in i Jazmyns rum. Skenet av lampan på sängbordet speglades av på den gråa väggen. Hela rummet lös upp i ett eldfärgat sken. Jazzy låg i sin lilla säng och hade dragit upp täcket ända till hakan. Då jag långsamt öppnade dörren lös skenet utifrån upp rummet under en sekund. Det såg ut som om hon sov. Jag vände mig om, på väga att gå ut för att inte väcka henne när jag hörde Jazmyns lilla röst säga, "snälla gå inte Justin." Förvånat vände jag mig om.
"Självklart inte, prinsessan", svarade jag. Madrassens fjädring knarrade då jag satte mig på utkanten av sängen. "Justin kan du läsa för mig?" frågade hon mig. Jag såg att hon fortfarande var rädd. Jag nickade och och log mjukt åt henne. Hon räckte mig en bok som jag tog emot. Sedan bäddade jag om henne. Jag kysste hennes panna och öppnade sedan den tunna boken. "Det var en gång..."

 

Då jag läst ut boken och Jazmyn somnat satt jag kvar på sängen och såg på henne. Jag hade saknat henne och min mor mer än jag vågat erkänna för mig själv. Då jag satt där och såg ned på Jazmyns lilla kropp lovade jag mig själv en sak. Varken hon eller mamma skulle behöva leva såhär. Allt det här var mitt fel och jag var den som skulle ställa allt till rätta. Jag skulle ge min syster och mor det liv de båda behövde och förtjänade. Det här var mitt fel. Jag smekte min syster kind och sedan blinkade jag bort tårarna.


Comments
Emma! säger:

Nej vad braaaa! Skulle gråtit om det inte vore för att jag grinade till Titanic och inte har några tårar kvar!
Åååååhh, när Jazmyn grät och Justin tog henne i famnen, nej usch vad det kändes i hjärtat!!!!!
Så bra! ❤️😘❤️

Svar: Förlåt för att jag inte ha svarat på dina älskade kommentarer, men tusen tack! Love u <3
smilingbieber.blogg.se

Postat: -


Viktoria säger:

ÅHH SÅ OTROLIGT BRA,DU ÄR SÅ HIMLA DUKTIG SÅ DET E SJUKT!❤❤

Svar: Åh älskling, blir så glad ❤️
smilingbieber.blogg.se

Postat: -


Anonym säger:

Amajgad sååå jävla bra ååååh

Svar: Åh tack!❤️
smilingbieber.blogg.se

Postat: -


Aya säger:

OMG!!! SÅÅÅ JÄVLA BRA!! ÄLSKAR DEN HÄR JUSTIN!! Såå söt han e mot jazzy och hans mamma (tårögd Med handen över hjärtat)

Svar: Sötnos<3
smilingbieber.blogg.se

Postat: -


Marie säger:

åhhh jätte bra baby!! :) :*

Svar: Åh tack babe <3
smilingbieber.blogg.se

Postat: -


Anonym säger:

Tårarna bara rinner, så jävla sjukt duktig är du.

Svar: Åh, tack! Love u<3
smilingbieber.blogg.se

Postat: -


Anonym säger:

SÅ BRA!!!! VARJE KAPITEL ÄR SPÄNNANDE OCH MAN VILL BARA HA MER

Svar: ÅH DU ÄR SÅ BÄST
smilingbieber.blogg.se

Postat: -


Victoria säger:

OMG längtar till nästa )

Svar: Omg, tur att någon gör! Tack!
smilingbieber.blogg.se

Postat: -


Emelie säger:

Jätte bra :)

Svar: Tack <3
smilingbieber.blogg.se

Postat: -


Anonym säger:

Såå grymt

Svar: Tack<3
smilingbieber.blogg.se

Postat: -


celebnovell säger:

Har en känsla av att Justin kommer ta med Pattie och Jazmyn till hans hus där dom får bo.
Älskar din novell verkligen och just hoppas ja bara att den där Mike aldrig kommer tillbaka!

Svar: Maybe, maybe! Tusen tack!<3
smilingbieber.blogg.se

Postat: - URL/Blogg: http://celebnovell.blogg.se


Engla säger:

Det är så galet bra !!

Svar: Åh du är galet, bra
smilingbieber.blogg.se

Postat: -


amanda säger:

spännande att få se var de här kommer leda, att han är tlllbaka med sin familj!

Svar: Åååååh, det får du se! Tack
smilingbieber.blogg.se

Postat: - URL/Blogg: http://liindstrand.blogg.se


Ronia säger:

Du kommer få ett nobelpris i skrivande, angående noveller. De kanske inte finns nu, men när dom läser dehär så hittar dom på de så snabbt som möjligt. Du äger tjejen! :)

Svar: Du borde få pris för världens finaste läsare <3
smilingbieber.blogg.se

Postat: -


Anonym säger:

du är så grym! <3

Svar: Tack <3
smilingbieber.blogg.se

Postat: -


Maria :* säger:

Åhhhhh!! Jag grät nästan! SJUKT bra kapitel!

Svar: Du är så bäst gumman<3
smilingbieber.blogg.se

Postat: -


jujustory säger:

asdfghjkl jag dör!!!

Postat: - URL/Blogg: http://jujustory.blogg.se


Jess säger:

Detta är bara så bra. Det är allt jag kan säga. Jag har helt uppslukats av handlingen, det är så mkt känslor och jag hoppas du vet hur duktig du är. Inte många klarar att hålla en story levande på detta sätt, sida efter sida. Tro mig, jag har mycket att jämföra med<3

Postat: -


Romina :* säger:

Älskar när all drama kommer. Vet redan att jag kommer älska nästa kapitel och alla som kommer efter det. Awsome, som alltid ofc :*

Postat: -


Julia säger:

Awesomeee❤

Postat: -


Romina säger:

Jävla autokorrekt, haha menade ju awesome. Jajaja men jag kan prata med några kompisar imorn som kan kommentera så att nästa kapitel kan kommaaaa❤:*

Postat: -


jasmina säger:

Försökte själv blinka bort tårarna men det fler skiiiiiit vra dör<3

Postat: -


Thilda säger:

Awesome Like always! du lyckas alltid få dina kapitel så perfekta och med mycket känslor inblandat vilket gör storyn både bättre och på något sätt lever man sig in i den!! Love it :D<3...

Längtar till nästa som alltid <3

Postat: -


Anonym säger:

Omfg 😭😭👏👏

Postat: -


Anonym säger:

SÅ SJUKT BRA!!!!

Postat: -


Lea säger:

SJUKT BRA SKRIVET! 😘 BÄSTA NOVELLEN! 💕

Postat: -


Ella säger:

Du är skit duktig💗

Postat: -


Anonym säger:

JAG VILL HA NÄSTA KAPITEL TYP NU SÅ DÄRFÖR TYCKER JAG ALLA SKA KOMMENTERA

Postat: -


Emma! säger:

KOMMMMMEEENTERA NURÅÅÅÅÅ ALLIHOPPPPPPPP

Postat: -


amanda säger:

näääästa kapitel idag tack! :D

Postat: - URL/Blogg: http://liindstrand.blogg.se



Skriv ditt namn här:

Skriv din mail adress här: (privat)

Skriv din URL/Blogg adress här:

Skriv din kommentar här:




Trackback