“Mike…” började Pattie då tårarna steg i hennes ögon.

Mannen lutade sig emot dörrkarmen och flinade.
"Sa jag inte åt dig att aldrig mer komma hit?" Justin såg på mannen i förakt. Glöden i hans ögon fick mitt hjärta att splittras så som glaset på golvet. Då Mike tog några steg framåt såg jag hur Jazmyn gömde sig bakom dörren med händerna för öronen.
"När du lämnade din mor för att ruttna och valde dina pundarvänner valde din mor mig", han fnös. "Du krossade hennes hjärta och jag fanns där för att plocka upp bitarna." Justin skakade på huvudet i misstro.

Något sa mig att plocka upp bitarna inte var något Mike hade gjort.
"Så kommer du hit med någon tillfällig blondin och tror att allt ska lösa sig", Mike skrattade. "Att du ska få pengar, mat och kanske ett nytt boende?" Justin skakade på huvudet, han var medveten om att Jazmyn såg allt och han sa ingenting. Han bara såg på sin syster.
"Så vad gör du här?" flinade Mike och tog upp ett cigarettpaket ur sin ficka.
"Jag hälsar på min familj", morrade Justin. "Familj?" skrattade han med cigaretten i munnen. "Vilken familj?" Han gestikulerade omkring sig med öppna armar. "Jag ser inte din familj", han tände cigaretten i sin mun och drog sedan in. "Ingen bryr sig om dig här."
“Mike!" grät Pattie. "Han är min son."
"Nej, det är han inte. Din son dog den dagen han lämnade dig", morrade Michael och placerade ett finger hårt mot Justins bröst.
"Skrik inte åt henne", spottade Justin.
”Jag gör vad fan jag vill", väste han tillbaka.
"Sluta", vädjade Pattie förtvivlat. Justins bröstkorg hävdes i vrede.
"Jag visste att det var ett misstag att komma hit", spottade Justin sedan och grep tag om min hand. "Kom Dezteny, vi går." Han knuffade Mike ur sin väg och blev plötsligt medveten om sin systers tårar. Med ens stelnade han till.

"Justin, gå inte", grät hon med sin leksaksbjörn i handen. Han släppte genast min hand och hukade sig sedan ned.
"Det är okej, prinsessan", han gjorde en gest till sin famn och Jazmyn kröp fram och omfamnade honom. "Det är okej", upprepade han i hennes hår. Pattie gick fram till Justin och drog honom lite tröjan.
"Snälla", viskade hon. Det krasade då hon kom åt glassplittret. Justin släppte Jazmyn och tog sin mor i sina armar. "Jag måste", svarade han sedan och släppte henne. Han gjorde en gest emot ytterdörren åt mig och sedan lämnade vi huset.

En vit Toyota passerade då vi lämnat huset. Torrt grus revs upp och ett moln av damm vidgade sig ut över gatan. All aktivitet hade avtagit för dagen. Allt jag hörde var grannens hund som skällde och krafsade hårt på det höga stängslet. Mina lungor välkomnade den svala luften då jag klev ut på den folktomma gatan.

Då jag vände mig om stod Jazmyn med tårar längs kinderna i fönstret. Hon bankade på gallret och jag kunde ana hur hennes läppar formades av namnet på sin bror. Justin såg inte tillbaka en enda gång. Han drog en frustrerad hand genom sitt hår innan han sprakade på en aluminium bruk som låg på den äldre asfalten. Hans händer skakade då han låste upp sin Range Rover, sedan slängde han upp bildörren på förarsidan. Jag öppnade bildörren långsamt, och satte mig.

Justin kramade om ratten så hårt att knogarna vitnade. Sedan släppte han ratten och dunkade knytnäven emot ratten några gånger. Han släppte ut ett skarpt men svagt skrik och slog sedan till ratten igen.

Justins beteende skrämde mig inte. Jag visste att han beskyllde allt det här på honom. Han hade berättat för mig att det var hans fel att hans mamma hade spårat ur. Nu kunde jag förstå hur han menade. Hennes nya sambo verkande inte vara särskilt trevlig. Han hade precis träffat sin mamma och lillasyster, som han inte träffat på jag vet inte hur länge. Han fick se deras hus som numera var fallfärdig. Han fick för första gången på flera år höra att hans mamma älskade honom. Han fick se hans mamma gråta. Hans syster hade gråtit hysteriskt. Hur ledsen och frustrerad han än var så skrämde han mig inte. Inte idag.

Jag satt där och såg på honom. Hur hans halsmuskler spändes i ilska och hur hans ögon svartnade och blev sådär svarta som bara hans kunde bli. Hans mun rördes häftigt. Läpparna formade många svordomar. Så jag lutade mig fram och täppte till hans argsinta mun med min egen och kysste honom. Han besvarade argsint min kyss. Men sedan kände jag hur hela han slappnade av och han lindade in sina händer i mitt hår. Vi båda andades häftig då vi avbröt kyssen. Jag kramade om hans nacke och lutade hans huvud emot mitt bröst. "Det är okej", viskade jag sedan. Han nickade emot mitt bröst och tog ett djupt andetag. Sedan satte han sig upp och placerade nyckeln i tändningslåset. Motorn brummade.

Då jag såg på Justin satt han med en cigarett i mungipan. Han drog in ett bloss och som han sedan blåste ut genom fönstret och lät sedan röken separeras i vinden.
"Tack", viskade han utan att se på mig. Han fimpade cigaretten i vinden och slängde sedan ut den genom bilfönstret.
"För vad?" viskade jag hest. Han släppte blicken från vägen och såg på mig för första gången sedan vi lämnat lägenheten.
"För att du fortfarande är kvar."

End notes: Jätte kort kapitel, jag vet. Men annars då? Era åsiskter betyder allt! ♥