Jag speglade mig i den röda lacken på bilen och tänkte på hur bortskämd hon var i jämfört med mig. Hon fick oftast allt hon bad om. Jag hade inte ens mod att fråga eftersom att svaret alltid var detsamma. Att jag var för ansvarslös för att skaffa en bil och då jag istället hade börjat tjata om en moped var det att de inte ville skrapa upp mig från gatan, så cykeln kvarstod.
Jag vred på mig då jag hörde hur någon hängde sig på tutan. Jag log en aning då jag möttes av min brors ansikte i den mörka forden. Jag kramade Taylor adjö och gick sedan och satte mig i bilen.
"Hej lil sis", log han och vred om nyckeln i tändningen.
"Ey, nio minuter äldre", jag knuffade till honom.
"Vi säger väl så", flinade han en aning barnsligt.
De färgglada fotbollsspelarna sprang över det gröna gräset, som om det inte fanns någonting viktigare. Jag fokuserade min blick vid min bror, som praktiskt taget alltid var i center på denna plan. Han ungefär dansade smidigt över planen med bollen i högsta hugg. Hela läktaren reste sig och applåderade medan hejarklacken med dess provocerande klädsel stod och skrek ramsor som rimmade mer eller mindre då min bror sparkat in bollen i målet. Jag iakttog Justin då han slog sig ned bredvid mig på läktaren.
"Varför så sen?", undrade jag och rynkade en aning på pannan.
"Det dök upp en sak", svarade han och vred på den mörkt blå snapbacken. Hans mörka hår såg så lent ut i strålkastarna, hans ögon så oskyldiga.
"Vad?" flinade han åt mig, då han lagt märke till att jag praktiskt taget satt och glodde på honom.
"Nej, ingenting! Du har något på kinden bara", ljög jag och såg ut över fotbollsplanen igen. I ögonvrån såg jag hur han drog med handen över sin kind, trots att den var ren. Jag kunde inte undgå att dra på läpparna.
Justin drog mig intill sig. Jag mötte hans mörkt bruna ögon. Andra killar vek undan blicken om man såg dem i ögonen under en längre period, men inte Justin.
"Är du kall?" viskade han tätt intill mitt öra, vilket orsakade gåshud hos mig.
Jag svarade inte, istället drog jag mig undan för att sedan bli infångad ännu en gång. Jag drog min korta kjol ned en bit över låren.
Justin exhalerade genom näsan sarkastiskt innan han lade sin hand på mitt lår.
"Jag gillar dina ben", viskade han i mitt öra återigen. Hans andedräkt doftade som vanligt tobak.
Då min bror gjorde det avgörande målet nästan hoppade jag upp från den plats jag tidigare suttit. Jag sträckte ut armarna mot Justin för att slänga mig runt hans felfria nacke men hindrade mig själv genom att knyta händerna bakom min egen nacke. Jag grimaserade i glädje. Innan jag hann möta hans blick sprang jag ned för läktaren. Han hade förmodligen hunnit lägga märke till mitt misstag.
Min korta kjol gled upp en aning över låren då jag sprang emellan de människor som flockats kring min bror. Med ena handen fixerade jag min kjol innan jag slutligen slängde mig kring min brors nacke. Hans nacke var våt av svett, vilket fick mig glida ur mitt grepp. Jason fångade upp mig, trots att jag sprungit fort. Jag korsade mina ben bakom hans rygg. Jag kunde inte undvika att tänka på hur det hade varit att ta steget jag aldrig tog och omfamna Justin, bara för glädjens stund.
"Grattis Jas!", tjöt jag i hans öra samtidigt som jag slingrade mig ur hans omfamning.
"Vi knullade dem så hårt, alltså", svarade Jason ironiskt. Hans svartnyanserade ögon lyste i strålkastaren. Laget som omringade honom jublade och vissa drog i hans matchtröja. Jag såg mig om efter Justin i folkmassan. Jag vred på mig och trängde mig fram bland de blodröda matchtröjorna. Då jag slutligen krockade med en. Jag förstod redan på de konstnärliga tatueringarna som sträckte sig över de bara, men muskulösa armarna, att jag funnit vad jag letat efter. Jag hade inte mod nog att möta hans blick efter att jag desperat, nästan slängt mig runt hans hals. Jag greppade tag om hans handled och drog i den. Folkmassan som jag tidigare fått tränga mig förbi särade nu på sig, som en desperat tjejs bara ben under midsommar.
Jag drog honom fram till min bror som stod omringad av sina vänner. Trots att folkmassan fortfarande jublade slutade min brors vänner ge ifrån sig glädjeskrik och skrytsamma kommentarer. De alla såg på Justin, förutom min bror som iskallt ignorerade honom. De såg på Justin och sedan på varandra.
Zacery eller Zac som de flesta kallade honom, iakttog mitt grepp om Justin's handled.
"Jag visste inte att din syster var en hora, Jas" skrattade han. De andra tog även efter honom, deras magar vek sig av skratt. Till och med Jason drog lite på läpparna innan han sade ifrån. Justin slet sig ur mitt grepp och knuffade Zacery lätt.
"Kan du upprepa dig?" frågade Justin mycket aggressivt och bröstade upp sig.
Zacery skrattade innan han bevarade Justin's knuff. Folkmassan jublade just nu mer än någonsin.
"Är hon en av dina horor?" undrade Zacery.
Justin flinade innan han drog Zacery intill sig för att sedan skalla honom. Zacery som tycktes vara svagare och en aning oerfaren blinkade för att åter få sin syn, innan han kastade sig efter Justin. Han hann inte långt förrän åskådarna drog honom tillbaka.
Jag kunde inte göra annat än att känna mig smickrad då jag ställt till med så mycket besvär, men även hade jag en känsla av att jag blivit missförstådd då jag var oskuld och så långt ifrån en prostituerad man kunde komma. Jag var även förbannad på min bror som inte lyft så mycket som ett lillfinger för att hjälpa mig. Det tidigare jublet var nu inte längre hörbart. Istället hörde man viskningar och negativa kommentarer.
Då Justin vred på sig kunde jag tyda i hans ansikte att det här var som vardagsmat för honom. Han blinkade attraktivt med vänsterögat. Jag var tvungen att se mig om för att vara säker på att blinken var till mig, vilket den definitivt var, eftersom det bara var unga män bakom mig.
Ingen's perspektiv
Luften kändes tung, tyngre än vanligt. Justin satt i väntan på vad som till en början startat med våld och förmodligen skulle sluta i gräl. Han ville inte spela på de kort då han verkade berörd då han var raka motsatsen.
Elizabeth's kinder var en aning röd mosiga där hon stod och omfamnade sin mans axel. Kevin såg däremot oberörd ut av hans frus beröring. Han viftade nästan bort henne så som en irriterande fluga. Elizabeth letade efter Kevins hand under bardisken, men istället för att fläta in sina fingrar med hennes slog han näven hårt i bardisken. Ett par glas som var placerade på bänken gav ifrån sig ett vagt klirrande ljud.
Inte heller det berörde Justin speciellt mycket. Hans hjärta slog neutrala slag i bröstkorgen. De fladdrade inte kärleksfullt, men det var inte heller smärtsamt. Bara neutrala slag som behövdes för hans överlevnad.
Arizona som iakttog allt från andra sidan bordet såg däremot mycket känslosam ut. Hennes ansiktsuttryck var naket, dragen få. Hon påminde om ett sorgset barn. Då Justin såg på henne dansade hans käkmuskler i det varma skenet av käkslampan. Hans frusna hjärta sjönk som ett ankare till havs.
"Vad tänkte du egentligen?" undrade Kevin, han spottade då han talade.
Hans isblå ögon svartnade medan han följde Justin med blicken.
Hans fru smekte honom lugnande över axeln. Hon såg mer oroad än ilsken ut.
"Justin, du måste förstå att våld löser inget" instämde Elizabeth. Hennes röst var skakig och så var även de nätta händerna hon smekte sin man med.
"Pappa, skäll inte på Justin", uppmanade Arizona mycket lågmält. Hon tog sig inte tiden att leka med sitt hår eller spela oberörd. Hon bara satt med händerna placerade i knät och stirrade sig blind på de mörka fossiler som ringlade runt i den mörka stenskivan.
De alla såg på henne där hon satt. Så oskyldig och nätt.
"Hela bråket var Zacerys fel."
Hennes föräldrar såg på henne med stora ögon. Hennes mor kramade hon sin mans axel. Oro glittrade i hennes ögon. De påminde henne om stjärnor då hennes mors ögon var mycket mörka.
"Har Zacery gjort dig illa, Arizona?" hennes fars var spänd och ögonen lyste av oro.
Hon hade inte mod att se på honom. Hon såg istället på det närmaste trygghet hon kunde komma i ett sådant tillfälle. Justin bet sig i läppen då hon försökte nå fram till honom. Den askgråa luvtröjan satt halvvägs på hans huvud, silverkedjan glittrade mot hans solbrända hud, man kunde även ana de romerskabokstäverna som var in graderade i hans hud.
Justin bit his lip
Hans blick nålade sig fast vid henne, trots att det hon nu skulle häva ur sig var mycket genant, fanns det inte som kunde hindra henne.
"Nej, absolut inte fysiskt. Dock kallade han mig för hora."
Hennes föräldrar drog efter andan medan Justin genant kliade sig i sin hårbotten.
______________________________________________________________________________________________________
Förlåt för att jag är sämst på uppdatering!
Har jobbat på det här kapitlet hela veckan, i alla fall då jag har haft ork och tid. Har haft tre stycken prov den här veckan, kommer vara likadant nästa vecka, förutom att uppdateringen kommer vara bättre, promise!
Om ni undrar varför jag ibland skriver ur ingens pov: så är det därför att jag vill ha med känslor från alla håll och det är jobbigt då du just skriver ur någons perspektiv, dock så kommer novellen bestå av perspektiv till störst del.
Q: Vad tyckte ni om kapitlet?
A: Är relativt nöjd, ärligt ♥