Min bakdel var placerad på en av de hårda bänkarna i gympasalen, precis som vanligt med andra ord. Jag fick nittionio procent av tiden vara avbytare, en avbytare ingen ville bytas av med. Det fanns ingen nog ingen gren inom idrotten som passade mig, jag var värdelös på allt ironiskt nog. Mycket varsamt sneglade jag på min bänkgranne. Han var förmodligen lika usel på sport som jag, trots det pigga ögonen och de rosiga kinderna.
"Jag är så avundsjuk på de som får det se så lätt ut", mumlade jag tyst för mig själv.
Jag såg hur min bänkgranne flinade i ögonvrån. Hans leende busigt, vilket fick honom se yngre ut.
"Kommer du hit ofta?" frågade han sarkastiskt nog då han redan visste svaret.
"Varje idrottslektion spenderar jag på den här bänken", svarade jag ärligt, med min blick fortfarande fäst vid mina klasskamrater.
"Jag har inte lagt märke till det förut", hans blick brände i mitt ansikte, då han sökte ögonkontakt.
"Arizona", jag strök undan min lugg för att sedan möta hans blick.
"Dave."
Dave drog på läpparna då jag såg på honom. Han var attraktiv, trots den bleka hyn och de många leverfläckarna. Det bruna håret var kortklippt och ögonbrynen markerade.
Bara några minuter senare betedde vi oss som om vi känt varandra hela livet. Vi skrattade och imiterade vår gympalärare, därför blev det pest och pina att sedan slitas ifrån honom.
Vi båda reste oss från bänken vi länge suttit på.
"Vi ses antar jag", Dave ryckte osäkert på axlarna.
"Absolut", nickade jag och drog åter en hand genom mitt bruna hår.
Vi skiljdes sedan åt i gympasalens entré. Länge funderade jag om det vore en engångsföreteelse. Skulle Dave tala med mig någonsin igen?
Mina tankar avbröts då jag passerade skolans gym.
Långsamt backade jag tillbaka för att sedan se in genom det avslöjande glaset. Där stod han, personen jag anat i ögonvrån.
Jag lutade mig mot ingången och iakttog honom där han stod och lyfte hantlar. Hans muskulösa armar arbetade medan hans kropp var täckt i minimala svettdroppar, som glänste över den breda ryggen.
"Gillar du vad du ser?", flinade Justin medan han satte ned en av hantlarna för att greppa tag i en tyngre.
Jag ignorerade honom för att gå rakt på sak.
"Det som hände igår var väldigt fel och jag hoppas du förstår att det inte kommer hända igen."
Jag lutade mig mot en av magmaskinerna, medan jag iakttog hans spegelbild. Konstigt nog var han ensam på gymmet. Vanligtvis var stället fyllt med muskelknuttar som mer än gärna gav åskådarna en show off.
Trots de tunga tyngderna i hans händer flinade han. "Du gillade det."
"Absolut inte", försvarade jag mig med.
Han ställde ned hantlarna för att sedan komma närmre. "Bete dig inte som om du inte gillade det." Hans andedräkt kittlade mot hud.
"Gillade vad?" Jag svalde och försökte se ovetande ut. Jag försökte låtsas som om helgen aldrig hänt. Jag bet mig i läppen för att ignorera hans intensiva blick.
"Du förväntar dig att jag ska tro på det?", viskade han i närheten av mitt öra.
Han avslutade viskningen med att placera sina läppar bakom mitt öra. Jag lutade huvudet bakåt för att känna hur min mage åkte bergochdalbana. Det busig draget i hans ansikte övergick till ett leende. Jag backade in i maskinen bakom mig.
Justin fattade tag i min överarm för att dra mig tillbaka. Han stirrade på mig med lekfulla ögon. Jag ignorerade hans fråga.
"Så du menar... Att du inte gillade hur jag kysste din hals?"
Han lutade sig fram för att återigen placera en kyss längs min hals. Jag höll tillbaka ett stön för att sätta händerna mot hans svettiga bröst och pressa bort honom.
"N-Nej", stammade jag då jag lyckades knuffa undan honom.
Han exhalerade sarkastiskt. "Intala dig det, babe."
Justin såg fortfarande på mig där jag stod, intryckt mot en träningsmaskin i mina gympakläder. "Jag kommer ändå motbevisa dig."
"Intala dig det", upprepade jag hans ord.
Jag lämnade honom sedan, flinandes i gymmet. "Nice ass", ropade han efter mig. Allt jag besvarade honom med var ett långfinger. Halvjoggandes sprang jag in i omklädningsrummet, för att mötas av barbieliknande tjejer i sina så kallade underkläder.
Utan att duscha slängde jag av mig mina kläder för att sedan kliva i mina jeans och min topp. Jag trängde mig fram till en spegel för att sedan fixera armbanden och klockan vid min handled. Febrilt gned jag med fingrarna under ögonen då jag fann spår av mascara. I min väska rotade jag efter mitt puder då min kinder var blossande heta efter dagens incident med Justin. Länge stod jag och penslade på lager efter lager.
"Är du klar snart eller?" ropade en ilsken röst utanför toalettdörren. Jag tog upp min bodysplash ifrån Victoria's Secret och lät en stråle doftande fukt lägga sig som ett lager över huden innan jag slängde sminket i väskan, för att sedan öppna dörren och mötas av Barbie själv, Madeleine.
Bara några minuter senare satte jag mig på ett av lunchborden i matsalen, med brickan i högsta hugg.
"Hånglade du upp någon på toan eller varför tog det så lång tid?"
Måndagar var den dag Taylor och jag åt lunch ensamma, därför var hon mycket upprörd på grund av min försening.
"Jag pratade med Justin", svarade jag ärligt medan jag stoppade en morot i munnen.
"Prata som är prata..." Hon gjorde en paus "Eller prata som är hångla upp honom?"
Hjärtat gjorde volter då hon träffat så rätt. Jag knep ihop ögonen så hårt att det pep i öronen. Vad skulle jag svara nu?
"Jag pratade som är pratade!" svarade jag en aning mindre ärligt.
Jag hade inte berättat för Taylor om vår kyss ännu. Det fanns många skäl, men främst ett. Det fanns ingen bra tidpunkt att uttala sig om något sådant.
"Hur gick det?" frågade hon intresserat medan hon petade med gaffeln i sin mat.
Det gick ingen vart, tänkte jag.
"Hur det gick?" upprepade jag korkat. "Det gick okej."
Jag såg mig om i matsalen för att sedan möta Daves blick. Han gestikulerade med handen i en hälsning. Jag log stort och imiterade hans rörelse.
Taylor såg storögt på mig."Dave Haakenson?"
"Dave Haakenson?"
Var det så han hette? Jag ryckte enkelt på axlarna för att sedan möta hennes blick.
"Vet du vem det är?" frågade hon mycket entusiastiskt.
"Skolan är stor, så nej." Jag studerade henne länge "Inte förrän idag."
"Det är skolans snyggaste...", hon tog ett djupt andetag. "Bög."
